Golfers

Åtta veckors ledighet är nu till ända för min del. En hel del golf har det blivit. Antal rundor har jag för en gångs skull inte räknat den här säsongen, men under de åtta lediga veckorna har det blivit spel på 12 banor:

Kallfors GK
Eskilstuna GK
Vingåkers GK
Åda Golf
Strängnäs GK
Solbacka GK
Bro Hof Slott GC
St. Andrews, Old Course
St. Andrews, New Course
Kingsbarns Golf Links
Kilmarnock (Barassie) GC
Prestwick GC

I morgon börjar allvaret igen. Dessutom på ett nytt jobb. Hur det kommer att påverka bloggandet på sikt vet jag inte riktigt. De närmaste veckorna blir det dock mindre bloggande med tanke på hur kalendern ser ut. Mindre bloggande och mindre golfande också gissar jag.

Bridgestone utökar sin bollinje med ytterligare två bollar. Framför allt är det e7+, som ska komplettera de tidigare e5+ och e6+. Den nya bollen är till för spelare som slår högt och vill ha en lägre, penetrerande bollbana.



Ny är också "mjukisbollen" Treosoft.



Klicka på bilderna för att läsa mer om bollarna.

Det var vackra vyer på banorna i Skottland, men det är även vackert i Sverige. Här är bilder från Solbacka GK.


Hål 16, där jag träffade en gren vid inspelet och studsade tillbaka ner i backen


Hål 18, kort par 4 på 212 meter med en green i två platåer. En av kamraterna i bollen träffade green med utslaget, men treputtade senare för par. Den andra kamraten i bollen nådde inte green, men gjorde ändå birdie. Själv spelade jag säkert med en trä 7:a mitt i fairaway. Slog en wedge till mitt på green. Och treputtade.

Inte nog med att banan på Solbacka var våt idag, den var oklippt också. Jag antar att det varit för vått för att klippa de senaste dagarna. Och när man klippte senast blev det kvar en massa "skräp".

Idag var det utbytestävling mellan Sörmlandsklubbarna på Solbacka GK. Jag spelade tävlingen även förra året och då gick det ganska bra, men jag tappade på slutet.

Jag slog ut kl 0900 då det fortfarande var kyligt i luften och banan dyngsur av allt regnande och kraftig dagg. Rull var inte att tänka på, vilket försvårar för mig som gärna vill ha rull på mina drivar.


Hål 1, Solbacka GK, minst sagt daggvåt fairway

Öppnade med bogey efter att puttat kort i linjen. På hål två slog jag ett kortare utslag än planerat. Hade drygt 100 meter till green, lite uppför. Normalt en järnnia för mig, men eftersom det är en hal green med avgrund bakom slog jag en pitchingwedge för att inte gå för långt. Bra träff, men landade 1,5 meter kort om green. Flaggan stod kort, så chippen var lite knepig eftersom greenen lutar. Tyckte knappt att jag nuddade bollen, men chippen rann över hela green. Bogey igen.

Hål tre, en bra drive över trädet som "skyddar" fairway. Bollen landade en halvmeter ut i den tjocka och blöta ruffen. Kom inte åt bollen ordentligt utan slog ett för kort andraslag och gick i diket som korsar fairway. Lyckades i alla fall rädda en bogey på detta par 5-hål.

Hål 4, bogey igen. Hål 5, bogey igen. Nu började det kännas lite motigt. Jag spelade hyfsat bra, men puttarna ville helt enkelt inte rulla i. Hål 6 och nu började mörkret lägga sig över Solbacka. Dubbelbogey. Vad som hände därefter vill jag helst glömma, för både på hål 7 och 8 slog jag out of bounds. Fråga mig inte varför, men dumt var det.

Därefter rullade det på med bogeys och någon dubbel. Parchanserna fanns där, men bollen ville helt enkelt inte rulla i. Jag spelade en hel runda utan att göra ett enda par! När hände det senast? Inte den här säsongen i alla fall. Visst gjorde jag misstag och svingade lite illa emellanåt, men inte så dåligt som resultatet antyder.

Nåja, det var ju bara en golfrunda. Kanske var det någon form av golftrötthet eller så var huvudet helt enkelt inte helt med idag.

Den första november släpps dessa på den amerikanska marknaden. Victory Red Iron Line, heter serien av nya järn.

Det är inte länge sedan TaylorMade släppte en ny Burner-driver, nu är det dags igen. Ytterligare en ny Burner-driver är påväg tillsammans med nya järn.

Nu kommer den, bollen jag och många med mig saknat. En boll som har samma prestanda som tourbollarna, men som är gjord för oss som inte svingar 115 mph. Bridgestone Tour B330-RX är en tourboll som är gjord för att passa spelare som svingar 85-105 mph och vill ha ha en boll som uppför sig som tourbollar gör när det gäller längd och spinn.




Helt sant är det inte att detta är den första tourbollen för oss som svingar lite lugnare. Srixons boll Z-URS är gjord för en svinghastighet ner till 80 mph. Den bollen är fortfarande lite hård i kompressionen, tycker jag, kanske är denna nya boll från Bridgestone mjukare. Då är den verkligt intressant.

Så här skriver Bridgestone i ett pressmeddelande om den nya bollen:

TOUR B330-RX

Through its ball-fitting program, Bridgestone Golf tested thousands of golfers and found that no ball on the market could deliver TOUR-level spin and performance on the greens while also offering a softer compression that allowed moderate swing speed players the ability to compress the core in the same manner a high swing speed player does with other TOUR-level balls. As a result, Bridgestone Golf has developed the new TOUR B330-RX - a ball made specifically for low handicappers who do not have TOUR-level swing speeds, but want TOUR-level performance in their short game.

With its new Very SOFT Gradational Compression Core, the B330-RX delivers TOUR-level spin, control and feel, yet provides maximum distance to moderate swing speed players (less than 105 mph swing speeds) off the tee. Designed for swing speeds between 85-105 mph, the new B330-RX is the softest multilayer ball on the market, and the first TOUR performance ball designed specifically for low handicap amateurs.

In addition to the suped-up core, the B330-RX features an Ionomer Inner Cover that provides increased velocity and reduced spin off the driver and long irons, allowing players to hit their tee shots, fairway woods and long irons further with less swing speed. The B330-RX utilizes the same industry leading Seamless Cover Technology that Bridgestone balls have become known for, and features a 330-dimple pattern for optimal trajectory and consistency of ball flight. Furthermore, the enhanced Urethane cover offers TOUR-caliber greenside control and buttery soft feel on putts.

"We're very excited about the B330-RX as we believe it addresses a segment of players that have not received the attention they deserve," said Brandon Sowell, Golf Ball Marketing Manager - Bridgestone Golf, Inc. "For far too long, the industry's top selling manufacturer has claimed that one type of ball is the best choice for all highly-skilled players, forgetting about those low handicappers who just can't swing at 115 miles per hour. With the 'RX' players will no longer have to sacrifice distance off the tee, for better feel and spin into and around the greens."

Under den gångna veckan har jag publicerat ett urval bilder och berättelser från resan till Skottland. Eventuellt kommer det mer senare, men härmed är det slut på dag-för-dag-rapporteringen. Och för er som missat den ursprungliga rapporteringen, den som gjordes direkt från Skottland med mobiltelefon, kan hitta den här.

Jag vill avsluta med nedanstående bild. Ett minne för livet.


Chuck, Jonas (a.k.a. Golfer), Jonathan

Caddien Billy berättade att det ibland spelas tävlingar mellan de båda klubbarna Prestwick Golf Club och Royal Troon Golf Club. Banorna ligger båda utmed kusten och det tar bara fem minuter att gå emellan. Lägre tid att köra bil dock. Gränsen utgörs mer eller mindre av Prestwicks övningsområde som ligger på andra sidan banan sett från deras klubbhus.

När man spelar dessa kombinationstävlingar spelar man första nio hålen på Prestwick och sista nio på Royal Troon. Låter kul. Viksberg GK och Salem GK har jag hört gör på samma samma sätt ibland.

Blev inget spel på Royal Troon för min del denna gång. Måste ju spara några godbitar till nästa gång.


Klubbhuset på Royal Troon


18:e green på mästerskapsbanan, tror jag i alla fall


Samma green som ovan, nu lite närmare. Mellan greenen och den vackra höjden i bakgrunden bryter havet in

Fem banor på fem dagar. Mer gick knappast att hinna med om upplevelserna skulle sjunka in också. Den dagen jag spelade Old Course var vi ju klara redan före kl 10.00. Det hade inte blivit mycket till frukost den morgonen så högst på agendan efter rundan stod matintag. Sedan hade jag ju en hel eftermiddag till att spela mer på, men så blev det inte. Intrycken från Old Course behövde smältas. Det blev en rundvandring i St Andrews och besök i golfbutikerna. Det finns ju ett tiotal i St Andrews.

Det finns mycket att se och uppleva i St Andrews, så tiden går fort även utanför banan.


Katedralen från 1200-talet.


Slottet, vars äldsta delar också är från 1200-talet.


Men till slut hamnade jag här. På en bänk strax utanför Old Course Hotel och intill fairway på "The Road Hole", dvs 17:e hålet på Old Course. Här var det inte helt fel att sitta och fundera över min egen och andras golfhistoria på banan.


Vyn från bänken. Startar med den nya klubbhuset och slutar med 17:e green på Old Course.

Eller Prestwick Old Golf Club som den också kallas. Det var den femte och sista banan jag spelade. Kvällen innan rundan begav jag mig till klubbhuset vid 19-tiden och pratade med caddiemastern. Jodå, det skulle gå bra att spela, men det var fullt mellan 9 och 1130, fick jag veta. Bestämde mig då för att vara på plats tidigt för att komma ut före alla fyrbollar. Caddie var ett måste på banan första gången, sa caddiemastern. Jag förstod under rundan att så verkligen var fallet.

Greenfeen kostade 115 pund och caddien skulle kosta 35 pund plus dricks. Dricksen landande på 15 pund, det var tydligen vanligt att ge caddien så mycket om man tyckte att han gjort ett bra jobb. 165 pund totalt med andra ord.

Under rundan berättade caddien Billy inte bara hur jag skulle spela, han berättade också om banans historia, den gamla bansträckningen, om gamla golfhjältarna och deras bravader och mycket annat. Ibland var det lite svårt att förstå den skotska dialekten, men det var intressant även det. Och Billy kunde sin sak efter 23 år på banan. Han berättade också att han varit lite kändis i Sverige. Han var nämligen med i Golfstores katalog 1999.


Billy and the bag.

Banan var riktigt rolig att spela. Kanske den svåraste av de banor jag spelade under veckan. Knixigt, några blinda slag och några riktigt långa hål. Med det menar jag t ex hål 13, par 4, 460 yards lite svagt uppför och rakt in i vinden. Billy berättade att Tom Watson på detta hål slagit drive, drive utan att nå green. Om det var han eller någon annan som sagt "you need two good drives and a taxi to reach this green" uppfattande jag inte riktigt.


Tee på hål 5. Hålet heter Himalayas och är ett 206 yards långt par 3-hål. Billy instruerade mig att sikta på den vita pricken på krönet. Och hans klubbval till mig var spoon. Jag gick väl inte direkt rakt över den vita pricken, men nästan. Bollen försvann sedan med vinden (eller om det var en slice...) åt höger, men Billy oroade sig inte "we will find it". Och det gjorde vi också. Jag chippade in på green.


Prestwick i bakgrunden.


Vackert, eller hur?


Härligt med lite blå himmel. Såg jag ju inte så ofta under veckan.


Böljande fairway fram till greenen med den röda flaggan som syns i bildens vänsterkant. Billy kallade denna fairway för "elefantkyrkogården".


Hål 17. Här sa Billy åt mig att spela fram till fairwaykanten och det utan att berätta vad som fanns bortom krönet. Därefter sa han "nu slår du 70 yards". Jag tog fram min 51 graders wedge och slog över krönet. Väl upp var detta vad jag såg:

En stor jättebunker. Billy sa när vi stod där uppe att han inte ville jag skulle se bunkern innan jag slog för då hade jag valt en längre klubba. Så sant. Min wedge landade tre meter bortom flaggan och rullade tillbaka och stannade pin high två meter från flaggan. Tack Billy.

Nästa bana som spelades var Barassie, strax söder om Prestwick. Man kan faktiskt åka tåget från Prestwick (där stationen ligger en wedge från Prestwick Golf Club) till Barassie. Samma sak där, stationen ligger nära klubbhuset och banan. Järnvägen ligger mellan banan och havet.

Barassie är en linksbana, men de första och sista hålen har mer karaktär som en svensk parkbana, tycker jag. Välskött och fin bana och inte alltför svår. Jag spelade ruskigt bra. Skrattade högt efter några hål eftersom alla puttar bara "drogs ner" i hål. Superscoren blåste dock bort på sista nio.

Dessvärre fick jag inget spelsällskap den här rundan, men det fungerade bra att spela själv.


Golfklubben har två banor. En 9-hålare och en 18-hålare. Det här är hål 9 på 9-hålaren.


Tredje hålet. Par 4, rakt in i vinden.


Hål 4. Par 3. 149 yards, rakt in i vinden. Jag slog en nedgreppad lugn spoon. Lite mycket klubba, men trodde mig inte kunna nå fram genom vinden med något annat. Och spoon funkade bra. 15 meter bortom flaggan, men kvar på green. Blev par såklart.


Hål 8, och nu friskade vinden i. Notera att tåget kommer farande till vänster.


Bara att rulla i för ytterligare ett par.


Havet och ön Arran syns på andra sidan järnvägen.

Det var ju regnställ som gällde under två och en halv av de fem spelade rundorna i Skottland. Jag hade med mig mina röda Peak Performance-regnbyxor och den nya svarta Cross-jackan. Jag måste säga att jackan är suverän. Mjuk och skön. Känns inte alls som en regnjacka, men jag kan lova att den står emot väta. Det bevisades verkligen under resan.

Mina röda regnbyxor uppskattades också. Inte minst av bakomvarande boll när jag spelade Kingsbarns. Efter att ha spelat klart ropade en av amerikanerna i bollen bakom:

"Vi uppskattar dina röda byxor. Alltid i mitten av fairway. Bra att sikta på".

Dagen efter Old Course-upplevelsen var det dags att välja en ny bana att spela. Det kostade ju 130 pund att spela Old Course så jag tänkte därför välja någon av banorna i Crail. Med sina 49 pund klart billigare än Old Course. På vägen dit ångrade jag mig. Banorna i Crail är det säkert inget fel på, men det finns bättre. "Once in a lifetime", tänkte jag, och svängde av när jag såg skylten Kingsbarns Golf Links väl medveten om att greenfeen där är 160 pund, dvs ungefär 2000 kr.

Och jag ångrade inte det valet. Mycket fin bana, trevligt klubbhus, trevlig personal och gratis på bollar på fin range. Inte nog med det, man fick på första tee en välgjord tygpåse innehållande banguide, greenlagare, en snygg "bagbricka" i metall med Kingsbarns logotype. Vips så glömde jag bort den högra greenfeen.

Banan löper utmed havet och det är en betagande havsutsikt överallt på banan. Det är också på denna bana som Europas bästa ska spela Alfred Dunhill Links Championship i oktober. I samband med mitt besök på banan så följdes vår boll under ett par hål av en grupp "gubbar" med Dunhill-jackor. Min inte alltför vilda gissning är att någon form av förberedelse pågick inför kommande tävling.


Innan jag gick ut på banan besökte jag rangen.


Första synen när man anländer till klubbhuset, utsikten över 18:e green.


Hål 1. Jag började med en bogey på det 370 yards långa öppningshålet efter att ha puttat 1 dm kort i linjen.


Hål 2. Här blev det par efter en lång, lång förstaputt.


Hål 3. Kort par 5 på 471 yards. Låg på green efter tre slag, men treputtade.


Mäktig vy över hål 4. Par 4, 365 yards. Gjorde par.


Hål 6. Kort par 4 på 287 yards med flera möjliga spelvägar. Jag valde att slå ut med trä 7 kort om fairwaybunkrarna. Därfter wedge in mot green för par. Spelkamraterna slog drive i hopp om att nå green. En av dem gick i en fairwaybunker och den andra i ruffen kort om bunkrarna.


Hål 8. Betagande vy. Par 3 på 132 meter nedför. Dessvärre började det regna på det här hålet. På med regnstället igen.


Hål 12. Par 5. 538 yards. Index 2. Banans häftigaste och i mitt tycke svåraste. Går utmed havet. Ligger man långt höger blir hålet långt. Går man för långt åt vänster är risken stor att man slår ut på stranden. När man väl når fram till greenen väntar nya svårigheter. För dagen stod flaggan 75 yards in på green och det betydde den bakre pinnplaceringen.


Hål 15. Par 3. 151 meter utmed havet. Ondulerad green. Hålet är banans signaturhål. Och jag missade putten.


Mäktig bana. Här syns de två trevliga engelsmän jag hade förmånen att spela tillsammans med.

Jag hade med mig  9 st Titleist NXT Tour, 6 st Srixon Softfeel, 6 st Srixon AD333, 3 st Callaway Hot Bite och 1 st Titleist Roll. Spelade första rundan på NXT Tour, tills dess den bollen försvann i en buske. Hittade i samma buske en Titleist Roll. Spelade på den några hål, men gillade den inte utan valde en ny NXT Tour.

Öppnade Old Course med en NXT Tour, men slog bort den på andra hålet. Därefter kom Srixon Softfeel att bli huvudboll för resten av veckan. Mjuk och skön och funkade bra i vinden. Stack emellan någon gång med AD333 och Hot Bite, men Softfeel trivdes jag bäst med under veckan.

Slog under fem rundor bort totalt sex bollar och hittade tre varav jag behöll två (en AD333 och en Titleist Roll). Den tredje hittebollen gav jag bort eftersom jag inte spelar på Pro V1.

Vad kan man lära av detta?
Välj en boll som du trivs med och spelar bra med och håll dig till den. Varför packa med flera olika modeller och märken? Bara för att det är kul att testa? Eh, ja. Med andra ord, jag har inte lärt mig något alls. Den här veckan har jag förresten tänkt prova TaylorMade TP Black. Läst att den ska ge bra med längd även för oss "slower swingers".

Det finns tre sätt att få tid på Old Course. Antingen försöker man boka tid när tiderna släpps en gång om året, eller så är man med i det dagliga lotteriet där lediga tider lottas ut. Eller om man är man ensam och kan tänka sig att spela med okända kan man hänga på låset hos startern när han öppnar sin kur kl 0615. Ibland börjar folk köa redan 0430 för att anmäla sig som ensamspelare. Oftast räcker det med att vara där kl 0500. Jag var på plats 0510 och var då först. Strax efter mig dök det upp en kille från New York som under natten kört bil från Edinburg för chansen att få spela Old Course. Sedan dröjde det till kl 0600 innan nästa ensamspelare dök upp. När väl startern öppnade kuren kl 0615 var det bara vi där.


Först i kön.

Väl framme hos startern fick jag visa handicapbevis (tur jag hade fått med mig det!) och betala 130 pund som rundan skulle kosta, för ut skulle jag komma, det stod nu klart. Därefter bad han mig vänta vid sidan av kuren tills dess chans gavs att komma ut på banan. Redan kl 0625 ropade han upp mitt namn och meddelade att jag skulle få spela i första bollen eftersom de som var inbokade kl 0630 inte dykt upp. Därefter var det bara att stega upp på första tee. Ingen uppvärmning alls. Jag hann provsvinga en gång innan den andra startern, David, instruerade mig och de två amerikaner jag skulle få spela med om vad som gällde. Han tittade allvarligt på oss och sa att vi var första boll för dagen och därmed också den viktigaste. Vårt tempo skulle påverka bakomvarande bollar. Målet var att vi inte skulle spela långsammare än 3 tim och 45 min.

Därefter var det dags att slå ut. Jag slog sist. Enda tanken stående över bollen var "träffa bollen!". Och det gjorde jag, men dåligt. Sämst av oss tre i bollen. När vi lämnade tee tittade David på mig och sa"tänk nu på tiden". Helt opåverkad var jag inte vid utslaget och bättre blev det ju inte av den allvarliga förmaningen om att hålla tiden.

När vi nådde min boll slog jag en järn 7:a. Ett säkert klubbval för att landa kort om bäcken. Tredje slaget blev också en järn 7:a, ett säkert klubbval för att inte slå i bäcken. Landade bortom greenen, men chippade och sänkte därefter putten och gick av green med en bogey. Klart godkänt efter ett servöst hål med usla slag.

På tvåan slog jag driven ut i buskarna till höger. Slog en ny boll och först därefter lugnade jag ner mig och spelet rullade på med bättre stabilitet. Rundan präglades ändå av viss stress. Bollen bakom spelade bra och snabbt och vi hade en "marshall" som kollade oss vid något tillfälle. Men vill höll tempot och spelade på 3,5 timme.


Hål 7 och "Shell", Old Course näst största bunker. Den var så häftig att jag tog en bild. Kanske var det därför jag duffade inspelet och landade bollen i bunkern. Lite glad blev jag trots allt. Häftigt att få slå sig ur just den bunkern. Trodde jag. Jag fick inte försöka. Bunkern var mark under arbete denna morgon, därav bilen som står i bunkern.


17:e tee. Du ser inte 18:e fairway. Antingen går man över taket på hotellet (den låga gröna byggnaden med texten på) eller så "fegar" man vänster. För mig såg det långt ut att satsa på att gå över taket. Jag siktade därför snävt vänster, men slaget blev en kanondrive rakt över taket. Tack för den träffen. Ett minne för livet. På bilden gör sig Chuck redo för sin drive. Han slog den strax över taket så att vi alla tre höll andan, men den gick över och blev riktigt, riktigt lång.


Vy från 18:e tee, som jag nästan höll på att glömma att besöka i min iver att få ställa mig på Swilken Bridge.


Till slut fick jag kliva upp på Swilken Bridge. Overklig känsla att stå där. Och som framgår så är det bärbag som gäller på Old Course. Eller caddie. Vagn är inte att tänka på. Jag bär normalt aldrig helset. Det är för tungt. Det tänkte jag dock inte på under den här rundan. Bar med lätthet en fullproppad bag.

Rundan avslutades med en bra drive och ett misslyckat inspel. Behövdes en därför en chip för att nå in på green. Började tänka på var jag var och på alla de människor som stod och tittade på oss, dagens första boll. Jag såg kamerorna som riktades emot oss och och tänkte på British Open. Och duffade chippen. Blev en dubbel på sista. Inget bländade spel denna dag, men vad gjorde det. Otroligt kul att få uppleva banan. Hoppas få spela där igen.

Första dagen var tänkt som resedag från Prestwick till St Andrews. Väl framme kunde jag inte hålla mig. Trots regn och rusk ville jag ut och uppleva någon av banorna. Old Course var såklart inte att tänka på. Jubilee var upptagen av en tävling, däremot var det möjligt att gå ut på New Course. Ny och ny, den stod klar 1895 och det är ju ett tag sedan.

Det var inget tryck på denna bana den här dagen. Några fyrbollar drog iväg före mig, sedan var det tomt. Så tomt att jag fick spela själv. Det gjorde inget. Det var en stor upplevelse att gå där själv. Spelade dessutom riktigt bra. I alla fall fram tills dess att jag var tvungen att gå igenom två av fyrbollarna.

New Course var en kul bana. Inte så svår även om svårigheter inte saknades. När dessutom vinden och regnet tilltog blev det lite knöligt. Det var min första runda på en riktig linksbana och det var en stor upplevelse. Så stor att jag nästan glömde att det ösregnade. Det hör ju liksom till med vind och regn.

Jag var där under fyra dagar. Varje dag stod jag en stund och bara blickade ut över banan. Betagande syn, oavsett tid på dygnet, väder och vilket håll man valde att vända blicken åt.


Klubbhuset i kvällsbelysning


18:e green på Old Course


Första tee på Old Course med Old Course Hotel i bakgrunden


Old Course, 18:e green, första tee, "caddiehuset", stranden och havet

Drömveckan är till ända. Det har faktiskt varit en drömvecka. Jag känner mig helt tagen av alla golfintryck. St Andrews kallas ibland för golfens Mecca och efter att ha varit där förstår jag det på helt annat sätt än tidigare. Att få uppleva atmosfären, miljöerna och banorna i St Andrews har varit en upplevelse för livet.

Jag har under veckan skrivit några rader varje dag på min nyuppsatta mobilblogg http://golfersblogg.blogspot.com/. Det gick lite snabbt när jag satte upp den där bloggen så jag hann aldrig starta kommentarsfunktionen. Jag har heller inte fått igång någon statistikfunktion, därför har jag ingen aning om någon av er som läser den här bloggen hittat dit.

Väl hemma igen känner jag mig mer golfintresserad än någonsin. Man kan ju tro att intresset och suget mättas en aning av att leva med golfen varje dag i fem dagar, men nej, så är det inte för mig. Något golfande blir det dock inte i helgen. Nu ska jag smälta intrycken och sortera bilder. Därefter får jag ta tag i att rekapitulera veckan här på bloggen tillsammans med bilder tagna med en bättre kamera än den som finns i min mobil. Totalt nära 300 bilder från St Andrews New Course, Old Course, Kingsbarns Golf Links, Kilmarnock (Barassie) Golf Club, Prestwick Old Golf Club finns att välja bland.

Vad är då det största minnet från veckan? Det finns så många, men om jag ska välja ett ögonblick som jag kommer att minnas länge så är det driven över taket på Old Course Hotel. Det var så häftigt!

Nu bär det av till Skottland. Tanken är att jag ska fotoblogga under vecka. Det blir dock inte här utan på en annan bloggadress, nämligen http://golfersblogg.blogspot.com.

I morgon bär det av till Skottland. Bagen är packad. Det blir efter övervägande och inköp av nytt resefodral de nya Mizuno-järnen som får åka med.

Så här ser bagen ut:



Driver: Ping G10 och TS CTX Performax-drivern från Golfstore. Tar med båda, för "säkerhets skull"
Fw: Callaway X trä 3 och Callaway Fusion trä 7
Hybrid: Mizuno MX 950, 23 grader
Järn: Mizuno MX 950, 5-pw
Wedgar: Mizuno MX-series, 51 och 56 grader
Putter: Pinfire Freedom
Bag: Nike
Bollar: Titleist NXT Tour (9 st), Srixon Softfeel (6 st), Srixon AD333 (6 st), Callaway Hot Bite (3 st) och Titleist Roll (1 st). NXT Tour är "förstaboll", sedan får vi se hur långt de räcker och hur svingen funkar och vad banorna kräver.

Precis när vi skulle gå in genom entrén i morse stötte vi ihop med en bekant. Han stack till mig ett kort det stod VIP på. Känner mig inte så "vippig" så något längre besök på den fina läktaren blev det inte, men jag kilade i alla fall upp och tittade på utsikten. Sedan sprang jag ut i leran igen och drack kaffe ur pappmugg och trivdes bra med det.

Parnevik i skogen på hål 17. Resulterade i en bogey, men han tog sig snyggt ut från dungen.

Hemma igen efter två dagars besök på SAS Masters. Igår upplevde sambon och jag att det var ganska glest med besökare på Arlandastad. Idag var det betydligt mer, men fortfarande inte särskilt mycket publik. Igår gled vi mest runt tittade på de bollar vi "snubblade" över. Vi blandade så att vi fick se drivar, inspel och puttar.

Idag gjorde vi ungefär på samma sätt, men vi följde med några hål i ett par av svenskbollarna, vilket vi inte hann med igår.

Alltid roligt att se duktiga spelare i aktion. Lika fascinerande varje gång att se med vilken lätthet de svingar och vilket klipp de har i slagen. Sedan tittar vi på lite olika saker, sambon och jag, tror jag i alla fall. Jag kollar mest teknik och klubbor och sambon kollar mest på kläder även om hon också följer spelet. Eftersom mitt fokus just nu ligger på min resa till Skottland med avresa i morgon ska jag försöka få sambon att skriva lite mer om Masters. I det eventuella gästinlägget lär det väl visa sig vad hon egentligen tittade på under de två dagarna på banan.

Och sedan är det ju himla kul att det är så mycket svenskt i toppen! Jag har spelat på att Chopra vinner, men avstår gärna vinstpengarna om någon annan svensk slutar som segrare i morgon. Och om ingen svensk vinner så tycker jag det vore kul om Chris Wood drog det längsta strået. Med tanke på att det ska regna och blåsa i morgon så tror jag han har goda chanser. Han klarar ju av svårt väder visade han på British Open.

Spelade idag. Gick ihop med tre för mig okända grabbar som alla tre slog drivar som var 100 meter längre än mina. Lite halvtråkigt faktiskt. Mitt klipp på bollen räcker inte riktigt till en dag när det blåser 10 m/s och banan är tung av regn och tar bort all rull. Att på nästan varje par 4 spela drive, trä 7 blir lite trist i längden. Nåja, en bra vindträning var det i alla fall. Dit resan går på söndag lär det väl blåsa, kan jag tro. Regn och 15 grader är vad som väntar i Skottland enligt prognosen.

Och man håller inte igen, vill jag lova. Flera nya drivers, fairwaywoods och en hybrid.

Läs mer HÄR.

Tiger Woods berättade i en intervju häromdagen att han inte kommer att svinga en klubba förrän under 2009. Frågan är när vi får se honom på topp igen. OM vi nu får det. Risken finns i alla fall att det dröjer. Om han drar igång träningen under våren 2009 är han nog inte i slag förrän till sommaren 2009, om inte nya skador tränger sig på vilket kan ske om han ökar svingträningen för snabbt. Har svårt att tro att det skulle hända, men man vet ju aldrig.

I intervjun berättade han att han redan tappat vikt till följd av minskad träningsmängd. Hittills har han tappat fyra kilo.

Läs ett referat av intervjun HÄR.

Tiger Woods, Phil Mickelson, Padraig Harrington, Sergio Garcia, Vijay Singh och Henrik Stenson. Sexa på världsrankingen. Det är stort.

Skrev för några dagar sedan om resefodral. Fyndade ett nytt sådant idag. Stadium säljer sina vadderade fodral som tidigare kostat 699 kr för 399 kr. Nu blir det nog de nya klubborna som får åka med på söndag.

När min kära sambo kom hem från jobbet idag visade jag den för dagen nyinköpta svarta regnjackan av märket Cross. Hon frågade med all rätt:

"Vad var det för fel på den regnjacka du köpte i våras? Och den du köpte förra året?"

Ibland har jag svårt att svara på sådana frågor, därför kom inte på något bra svar. Jag kunde ju inte säga att "Crossjackan är mjukare" eller "Nike-jackan är grå nedtill och det är snyggare med en helsvart jacka" även om nog köpmotivet fanns där någonstans. Uttalade känns dock sådana förklaringar lite väl "shoppinggalna". Innan jag hunnit komma på någon annan, mer vettig förklaring gav hon mig en:

"Jag förstår, det var väl som det brukar vara, det var 50 procent och du tolkade det som det stod ditt namn på jackan".

Precis så var det! Jag kunde inte sagt det bättre själv! Tänk så väl hon känner mig.

Inte bara för att vi förlorade igår, men jag ska undvika att spela Vingåker GK fler gånger.

Banan har nyligen fått 18 hål efter att tidigare bara haft nio. Det är stor skillnad på gamla och nya hål. De gamla har lite "pay-and-play-karaktär" och de nya har lite lågbudget över sig. Och det tror jag inte är en elak beskrivning utan en helt objektiv. Jag tror också att det är fullt medveten. Det är dyrt att bygga golfbanor. Det knepigaste med banan är dock att det är så stor skillnad på greenerna. Jag skulle gärna se dem stimpmätta. En vild gissning är att de gamla igår hade en stimp på 5 och de nya 8. Stor skillnad var det i alla fall.

Eftersom jag inte spelat banan tidigare köpte jag en banguide för 25 kronor. Den gav en del längdanvisningar varav några kändes tveksamma. Den gav också intressanta upplysningar som t ex "Undvik skogen till höger" och "Ett bra andraslag ger chans till birdie". Det fanns flera sådana "värdefulla" upplysningar i guiden. Knappast värd pengarna.

Nej, inget mer Vingåkers-besök, vilket också kamraten UTE skriver på sin blogg.

Vi förlorade och är därmed borta från årets Stadium Golf Match Play, dvs Stadiumgolfen. På en regndränkt och blåsig bana förlorade vi matcherna med 3/2 och 2/1. Trist och tråkigt, men idag räckte vi inte till.

Det kommer fler chanser Henrik.
Grattis Harrington!

Vågar man ens tänka tanken?



Håller tummarna för att vädret inte ställer till det idag också. Jag vill verkligen se upplösningen.

Ni som inte har Viasat Golf kan följa spelet via den HÄR länken. Eller den HÄR.

I morgon är det dags för spelkamraten UTE och mig att spela fjärde omgångens match i Stadiumgolfen (som i år heter något annat). Vi möter två grabbar från Vingåker i Vingåker. Bortamatch med andra ord.

Min motståndare har hcp 17 vilket betyder att jag får ge några slag till honom. UTE:s motståndare har hcp 9, så där blir det tvärt om. Kl 15.15 i morgon är det tee off.

...men, det tycker vi glasögonbärare är jobbigt. Under rundan i onsdags var det sådant där fint regn som man inte störs så mycket av, om det inte vore för det där med glasögonen. Det går inte att torka och torka och torka, glasögonen blir våta och igenimmade i alla fall. På hål nio tog jag av mig dem och spelade utan. Kändes konstigt. Nu är inte min syn extremt dålig, så att träffa bollen var inga problem men att se vart den landade i regnet var värre. Därför åkte glasögonen på igen.

Och linser finns, jag vet. Jag har provat och gillade inte det. Och jag är ingen "fint-väder-spelare" utan får helt enkelt finna mig i att torka, torka, torka.

Det var inte första gången det hände, men jag blir lika irriterad varje gång.

Hade bestämt mig för att spela idag. Letade lämplig boll och såg att det var en kille som bokat in sig ensam kl 10.34. Istället för att trycka in mig i någon av de få två- eller trebollarna så valde jag att boka in mig tillsammans med honom.

Och vad tror ni hände? Han dök inte upp såklart. Så dåligt. Får man förhinder eller tycker att det regnar för mycket är det ju bara att ringa (eller gå in på nätet) och boka av. Hur svårt kan det vara?

Jag kollade bakåt när jag spelade första hålet för att se om han blivit någon minut försenad. Kanske var det han som dök uppn när jag var på första hålets green. Kanske var han 10 minuter sen. Kanske ville han spela själv. Jag vet inte. Jag spelade på i väldig fart. Gick igenom två bollar och tog på hål 16 sällskap med två trevliga tjejer. Spelade de tre sista hålen från röd tee tillsammans med dem. Det var kul. Både att spela från rött och spela med tjejerna. Nästa gång bokar jag in mig tillsammans med damer istället för sega ensamma gubbar.

Köpandet av golfklubbor tar aldrig slut. Det är lika roligt varje gång. Idag blev jag bara tvungen att göra ett nytt inköp.

En ny trä 7:a blev det. Har sedan tidigare i bagen en 19 graders trä 5, men när det är regnigt och vått har jag fått för mig att det skulle vara bättre med en trä 7:a i bagen. Dessutom har jag senaste rundorna, oavsett väder, saknat en klubba som går så långt som en trä 7:a går i mina händer. Hade under ett par rundor med en gammal TaylorMade trä 7:a med ut på banan, men den var lite vippig i skaftet jämfört med övriga klubbor i bagen. Därför fick det bli en ny idag.

Jag köpte en ny Callaway Big Bertha Fusion Fairwaywood #7 (modell 2006) för 1.200 kr.
Fick med två trepack bollar Callaway HX Hot och Hx Hot Bite.



Innan jag bestämde mig testade jag efterföljaren till Fusion, dvs FT-modellen. Jag fick känslan av att den gick högre än Fusion. Inte längre, men högre. Sedan var skaftet lite styvare och det är jag inte betjänt av. Dessutom kostade den lite drygt dubbelt så mycket, 2.495 kr.

Testade också Big Bertha-modellen. Mjukare skaft och lite för stort klubbhuvud. Dessutom 800 kronor dyrare än Fusion.

Herrarnas sista major för året. Jag kan se den på Viasat Golf på egen teve. Lycka. För er som inte är lika lyckliga funkar denna länk:

mms://onair.sbsgolf.com/golflive

Och funkar inte den länken finns fler att välja på HÄR.

Robert far fram med bravur i årets sista major:




Annika har öppnat bra på Frösåker:

I höst kommer en ny version ut av Pings Rapture-klubbor. De nya klubborna kommer att heta Ping Rapture V2. Den ljusgröna färgen finns kvar, men klubban har blivit mycket snyggare. Bedöm själv, följ denna länk till golfwrx.com.

Det kommer inte bara en ny driver och nya fairwaywoods från Ping i höst, det blir en ny putterserie också. Bilder finns på länken ovan.

Om en och en halv vecka reser jag till Skottland. Jag har rest många gånger med mina klubbor och aldrig känt mig särskilt orolig för att klubborna ska ta skada. Den här gången känns det dock lite annorlunda. Dels beror det på att jag ska flyga med Ryan Air och dels på att mitt schema är ganska "tight" på resmålet. Och kanske inte minst på att mina klubbor är så nya. Och dyra.

Ryan Air borde väl egentligen inte vara sämre än andra bolag på att hantera golfbagar, men eftersom det är ett lågprisbolag är jag lite orolig för att hanteringen av bagaget ska gå så snabbt att man är lite ovarsam. Hoppas jag har fel.

Frågan är då hur jag ska göra, ska jag resa med de nya eller de gamla klubborna? Just nu är jag riktigt förälskad i mina nya järn och skulle såklart helst ha dem med mig. Kanske ska jag investera i ett nytt, stabilare, resefodral?

Hittade en text om just "resa med golfbag" på thesandtrap.com. Där framgår att ett alternativ i USA är att skicka klubborna med FedEx, DHL eller något annat transportföretag. Intressant utveckling. Här tycks en ny marknad ha växt fram. Men nu ska ju inte jag resa till USA.

The Sand Trap tipsar om det HÄR resefodralet:


Ska tydligen vara något alldeles extra, men extra dyrt också, ungefär 260 dollar. De pengarna kan man ju se ur olika perspektiv. Har man en utrustning för kanske 20.000 kr så är egentligen inte 1.500 kr-2.000 kr särskilt mycket. Ungefär som en fairwaywood. Egentligen en ganska billig försäkring eller investering. Sedan är såklart frågan om ett fodral som det ovan skyddar mer än det som t ex jag har. Det kostade 500 kr, är vadderat och kompletteras av mig med en hink (10 kr) för att skydda klubborna. Jag tror nog det får duga även denna gång.

Sedan återstår en fundering till. Ska jag packa klubborna i en bärbag eller en vagnbag? Finns det vagnar att hyra på S:t Andrews?

Mikael tittar efter bollen på Bro Hof.

Jag gjorde en värdering av bloggen HÄR och fick reda på att värdet är 110 860 kr. Det är mycket pengar. Som man kan spela mycket golf för. Eller köpa golfklubbor för. Kruxet är bara att värdet inte har något med verkligheten att göra. Men lite kul är det allt. Värdeförändringen kommer att kunna följas i högermenyn tills dess jag tröttnat och sedan får vi se om jag kommer ihåg hur man tar bort koden som gör att texten syns där till höger.

Så här står det på sidan bloggvarde.se:

"Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde".

Här omdagen kommenterade jag muntligt kamraten UTE:s blogginlägg om hans golfbyxor. Jag fick veta att han har ganska många par golfbyxor, fler än de som finns på bild i inlägget. Det fick mig att fundera över hur många par jag själv har. Med regnet piskande mot fönstret blev det idag garderobsstäd. Jag passade då på att räkna mina golfbyxor, men bara de hellånga och undantaget regnbyxorna. Galaxer i mina braxer vad förvånad jag blev när jag upptäckte att det i garderoben hängde 12 par byxor som är köpta bara för att spela golf i. Två par fick gå till återvinning. Det ena paret hade tjänat ut och det andra (ett par röda med för hög midja) trivdes jag inte i.

Är det för mycket att ha tolv par golfbyxor?
Nej, inte alls. Man får ju ha 14 klubbor i bagen så varför inte 12 par golfbyxor.

Damernas British Open har precis avslutats. Jag har inte hunnit följa spelet, men kollade nyss resultatlistan. Jag slogs direkt av att jag tappat kollen på damgolfen.



Vilka är alla dessa duktiga spelare? Cristie Kerr och Lorena Ochoa känner jag igen såklart, men de andra? Man undrar ju vart utvecklingen är på väg. Kommer de asiatiska tjejerna att dominera damgolfen inom några år?

Stort grattis till bäste amatör Anna Nordqvist som gjorde en stark tävling. Jag såg Anna stå och nöta bunkerslag från en fairwaybunker för lite sedan. Slag, på slag, på slag. Alla såg lika bra ut, men tränaren instruerade och justerade hela tiden. Såg lite tråkigt ut faktiskt, men det betalade sig uppenbarligen.

Lite vågat eller dumt kanske. Efter några få träningsslag så stegade jag iväg med min nya sandwedge till första tee. Det ångrar jag inte. En mycket skön wedge och jag är idag tveksam till att bocka den till 58 grader som jag hade tänkt.

Idag var det tävlingsdags för mig. Golf Digest och Telia bjöd in till spel på Åda GK. 450 kr (inkl greenfee) i startavgift känns faktiskt lite saftigt. Å andra sidan fick man en liten "gottepåse" med ett startkit och utöver greenfeen är det väl innehållet i den påsen man betalar för. I påsen fanns lite olika småförpackningar med produkter från Nivea, dessutom fick man vid starten ett trepack Nike Power Soft-bollar.

Vi skulle ha varit tre i bollen, men den tredje gubben dök aldrig upp trist nog. Det gjorde att vi fick vänta på nästan varje hål.

Min spelkamrat klagade redan på första tee att han hade ont i ryggen, något som jag sedan fick höra i 18 hål. Han hade säkert ont och stördes av ryggen och jag tyckte faktiskt synd om honom, men det blev lite väl mycket med alla svordomar och klagorop. Jag hoppas hans rygg blir bättre för kul är det inte med ryggont. Jag vet hur det är. Har själv ont i ryggen och spelade idag med smärtplåster, men stördes inte av det onda. Kanske tack vare plåstret, kanske tack vare dagens lugna sving. Lugnare än vanligt med korta drivar till följd. Det blev lite "safespel" över hela mitt spel och det funkade kanonbra till en början. Öppnade stabilt med ett antal par och bogeys innan en missad fairway och ett dåligt läge gånger två trasslade till det lite. Efter första nio låg jag ett sämre än handicap.

Andra nio började bra, men det började skaka på hål 13 med en onödig bogey och ytterligare en på hål 14 och sedan var egentligen chansen att nå en placering borta och svingen likaså. Lite trist, men spelet finns där även om det idag inte räckte riktigt ända fram. Fyra slag saknades det till vinnaren. Även om placeringen inte blev bättre än 10 (av 27) så hade jag trots allt toppen inom räckhåll kändes det som. Om det nu inte varit för de där onödiga "bogeysarna" och "dubbelbogeysarna" och den där trippelbogeyn på sjätte hålet...

Pausen är över. Det tog några timmar innan pausen verkligen blev en paus. På resan till "en annan del av världen" spanade jag ohjälpligt efter golfbanor när vi närmade oss Rom. Och jodå, jag såg en. Den såg ut så här från luften:



Men det går att klara sig utan golf en vecka. Jag har istället facinerats av gamla tiderna byggnadskonst och leverne. Med karta i hand har jag utforskat Rom i 34 graders värme.


Colosseum bygdes under åtta år, från 72 e.kr. till 80 e.kr. och rymde som mest ungefär 55.000 åskådare.
På de översta åskadarplatserna fick kvinnor och slavar samsas, vilket ledde till en del problem för de romerska männen. För att smidigt leda åskadarna in på arenan fanns ett biljettsystem med nummer som refererade till de siffror som står över de 80 välvda ingångarna. Åskadarna skyddades från solen av en enorm markis som drogs över arenan..


Golvet i Colosseum var gjort av trä med ett sandtäcke över som hade till syfte att suga upp blodet som alltid spilldes på arenan. Under golvet förvarades de vilda djuren i burar. Burarna kunde hissas upp en våning. Därifrån leddes sedan djuren upp på ramper som gick till luckor i arenans golv.
Bara två procent av alla gladiatorer klarade sig med livet i behåll. År 404 e.kr. förbjöds gladiatorstriderna. År 442 skadades Colosseum av en jordbävning.


Forum Romanum. Det var här politiska möten, handel och annat genomfördes. Det var också här Ceasar brändes på bål efter att ha mördats.


Dessa pelare, som är rester av Saturnustemplet, var till hälften täckta av jord innan utgrävningarna inleddes på 1700-talet.

Vistelsen i Rom var intressant, därför var det inte svårt att koppla bort golfintresset för några dagar. Det var t o m skönt. Nu är det dock dags igen. Utan ett enda slag på en dryg vecka är det i morgon dags för tävling på Åda GK.