Golfers

Det finns tre sätt att få tid på Old Course. Antingen försöker man boka tid när tiderna släpps en gång om året, eller så är man med i det dagliga lotteriet där lediga tider lottas ut. Eller om man är man ensam och kan tänka sig att spela med okända kan man hänga på låset hos startern när han öppnar sin kur kl 0615. Ibland börjar folk köa redan 0430 för att anmäla sig som ensamspelare. Oftast räcker det med att vara där kl 0500. Jag var på plats 0510 och var då först. Strax efter mig dök det upp en kille från New York som under natten kört bil från Edinburg för chansen att få spela Old Course. Sedan dröjde det till kl 0600 innan nästa ensamspelare dök upp. När väl startern öppnade kuren kl 0615 var det bara vi där.


Först i kön.

Väl framme hos startern fick jag visa handicapbevis (tur jag hade fått med mig det!) och betala 130 pund som rundan skulle kosta, för ut skulle jag komma, det stod nu klart. Därefter bad han mig vänta vid sidan av kuren tills dess chans gavs att komma ut på banan. Redan kl 0625 ropade han upp mitt namn och meddelade att jag skulle få spela i första bollen eftersom de som var inbokade kl 0630 inte dykt upp. Därefter var det bara att stega upp på första tee. Ingen uppvärmning alls. Jag hann provsvinga en gång innan den andra startern, David, instruerade mig och de två amerikaner jag skulle få spela med om vad som gällde. Han tittade allvarligt på oss och sa att vi var första boll för dagen och därmed också den viktigaste. Vårt tempo skulle påverka bakomvarande bollar. Målet var att vi inte skulle spela långsammare än 3 tim och 45 min.

Därefter var det dags att slå ut. Jag slog sist. Enda tanken stående över bollen var "träffa bollen!". Och det gjorde jag, men dåligt. Sämst av oss tre i bollen. När vi lämnade tee tittade David på mig och sa"tänk nu på tiden". Helt opåverkad var jag inte vid utslaget och bättre blev det ju inte av den allvarliga förmaningen om att hålla tiden.

När vi nådde min boll slog jag en järn 7:a. Ett säkert klubbval för att landa kort om bäcken. Tredje slaget blev också en järn 7:a, ett säkert klubbval för att inte slå i bäcken. Landade bortom greenen, men chippade och sänkte därefter putten och gick av green med en bogey. Klart godkänt efter ett servöst hål med usla slag.

På tvåan slog jag driven ut i buskarna till höger. Slog en ny boll och först därefter lugnade jag ner mig och spelet rullade på med bättre stabilitet. Rundan präglades ändå av viss stress. Bollen bakom spelade bra och snabbt och vi hade en "marshall" som kollade oss vid något tillfälle. Men vill höll tempot och spelade på 3,5 timme.


Hål 7 och "Shell", Old Course näst största bunker. Den var så häftig att jag tog en bild. Kanske var det därför jag duffade inspelet och landade bollen i bunkern. Lite glad blev jag trots allt. Häftigt att få slå sig ur just den bunkern. Trodde jag. Jag fick inte försöka. Bunkern var mark under arbete denna morgon, därav bilen som står i bunkern.


17:e tee. Du ser inte 18:e fairway. Antingen går man över taket på hotellet (den låga gröna byggnaden med texten på) eller så "fegar" man vänster. För mig såg det långt ut att satsa på att gå över taket. Jag siktade därför snävt vänster, men slaget blev en kanondrive rakt över taket. Tack för den träffen. Ett minne för livet. På bilden gör sig Chuck redo för sin drive. Han slog den strax över taket så att vi alla tre höll andan, men den gick över och blev riktigt, riktigt lång.


Vy från 18:e tee, som jag nästan höll på att glömma att besöka i min iver att få ställa mig på Swilken Bridge.


Till slut fick jag kliva upp på Swilken Bridge. Overklig känsla att stå där. Och som framgår så är det bärbag som gäller på Old Course. Eller caddie. Vagn är inte att tänka på. Jag bär normalt aldrig helset. Det är för tungt. Det tänkte jag dock inte på under den här rundan. Bar med lätthet en fullproppad bag.

Rundan avslutades med en bra drive och ett misslyckat inspel. Behövdes en därför en chip för att nå in på green. Började tänka på var jag var och på alla de människor som stod och tittade på oss, dagens första boll. Jag såg kamerorna som riktades emot oss och och tänkte på British Open. Och duffade chippen. Blev en dubbel på sista. Inget bländade spel denna dag, men vad gjorde det. Otroligt kul att få uppleva banan. Hoppas få spela där igen.