Golfers

Ett rykte på nätet säger att Callaway Big Bertha 460 med 13 grader (HT) överskriver tillåtna värden och därmed är otillåten. Står inget på Callaways hemsida, men är ryktet sant lär det snart dyka upp information där. Callaway är kända för att ha en bra kundsservice.

Nyligen var det Nike som råkade ut för att en av deras drivermodeller överskred tillåtna värden och därmed inte är tillåten. Man kan ju undra, är det konkurrentbevakningen som gör att man upptäcker dessa felaktigheter? Borde inte klubborna vara kollade och dubbelkollade om och om igen innan de skickas ut på marknaden?

Edit: Fler som fångat upp ryktet på nätet och som noterat att Callaway ännu inte bekräftat. Läs mer här.

Under dagens runda pratade vi en del om vilka drivers som är tillåtna och vilka som inte är det efter den 1 janurai 2008. Det finns ett inlägg i frågan sedan tidigare här på bloggen, men för AIK:aren och Djurgårdaren (och andra som är intresserade) är här en direktlänk till listan äver tillåtna drivers.

En av de klubbor vi pratade om var TaylorMade XR-03. Den kan man läsa om här. En modell som släpptes 2002, men som inte syntes i någon större omfattning i svenska golfshopar.

10 meter längre. 20 meter längre, eller kanske t o m 30 meter längre. Är det möjligt att helt plötsligt slå så pass mycket längre? Ja, det är det. I alla fall var det möjligt idag. Första rundan med nya drivern Ping G5 i bagen. Det var tänkt som en provrunda för att se hur originalskaftet kändes. Tanken har ju från det att jag såg annonsen om klubban på golf.se varit att byta ut skaftet mot ett annat mer anpassat till min sving. Just för dagen är alla dom tankarna borta. Skaften är inte vidare snyggt med sin grå färg, men vad tusan har det för betydelse om drivarna är så långa som idag.

Under dagens runda på Kallfors slog jag andra slaget på femte hålet med en järnsexa mot normalt en hybrid (motsvarande järnfyra) som jag aldrig når green med. På sjätte hålet slog jag en järnsexa in mot green mot normalt träfemma. Inte nog med det, järnsexan gick för långt. På artonde slog jag en för lång pitchingwedge in på green. Normalt slår jag järnsju in mot green på det hålet. På dessa hål spelade jag Srixon Trispeed. Om jag har att tacka drivern eller bollen för de långa utslagen vet jag inte. Skulle gissa att det var en kombination. Dessutom hade jag sällskap av en trevlig AIK:are och en trevlig Djurgårdare i bollen. Det kan också att inverkat på spelet. I alla fall blev jag peppad av att få höra "vilken drive!" efter utslaget på sjätte hålet. Jag är ju van vid att slå kortast i bollen när jag spelar med andra på ungefär samma hcp-nivå och då får man inte höra sådana spontana yttringar om det inte handlar om en kommentar av en drive som går rätt upp i det blå eller rakt ut i skogen.

Trots sex koppsnurrar blev det 34 poäng. Var verkligen som att spela en helt annan typ av spel än jag är van vid.  Hoppas att längderna håller i sig framöver.



Halfwayhouse på Kallfors GK

Jag har nu spelat en runda då jag varvade mellan Wilson Dx2 Soft och Srixon Trispeed. Här kommer de första intrycken baserade på ett antal slag på övningsfältet och spel på banan. Allt med reservation för ändrad uppfattning framöver när jag spelat bollarna mer.

Dx2 Soft

Puttning
Den var betydligt behagligare att putta med än tvådelsbollar brukar vara (undantaget Bridgestone e5 och e6).

Längd
Längden har jag svårt att uttala mig om, men inte var den kort i alla fall. Det jag möjligtvis fick en känsla av var att den inte har särskilt hög bollbana. Inte som t ex e5 och den samtidigt spelade Trispeed.

Spinn
Bollen stannade förvånansvärt bra på green. Kortklippta och torra greener, men trots det fick jag bra stopp med både korta järn och mellanjärn.

Känsla
Bollen har en kompression på 50. Det är mjukt. Inte så mjuk som t ex den gamla Precept Laddie, men riktigt mjuk ändå. Jag tyckte nästan den var för mjuk. Jag tycker bättre om när man får mer feedback från bollträffen, när det känns mer i klubban när man träffar bollen.

Sammanfattning
Jag är uppriktigt förvånad. Uttryckte mig skeptiskt i tidigare inlägg till de uttalanden som finns att läsa i senaste Golf Digest där tre klubbpron sa att bollen kunde liknas vid Pro V1 både i känsla, längd och närspel. Nu efter att ha provat måste faktiskt hålla med. Det är en bra boll. Den har inte samma "drop and stop-förmåga" som Pro V1, men den stannade tillräckligt bra för min nivå på spel. Absolut en boll att prova för den som gillar att spela på en mjukare boll och som inte störs av det ovanliga dimples-mönstret på bollen.


Trispeed

Puttning
Lite hårdare att putta på än Dx2 Soft, men det var marginellt. Om jag får välja vilket boll av dessa två som jag föredrar att putta med blir det Triseed, men inte beroende på känslan utan mer på att Trispeed har ett mer traditionellt dimplesmönster.

Längd
Jag slog idag mina längsta drivar någonsin med denna boll. Om det berodde på bollen är jag inte helt säker på dock. Detta var också första runda med min nyinköpta Ping G5 i bagen. Jag testade ju klubban i förra veckan och hade då en känsla av att den gick längre än jag är van vid. Upp emot tio meter. Idag vill jag dock dubbla det till 20 meter längre än jag är van vid. Oavsett osäkerheten när det gäller driverns påverkan på längden så är känslan att bollen är lång. Både med drivern och med järnen. Bollbanan är hög, vilket säkert bidrar till längden.

Spinn
Svårt att uttala mig om med någon större säkerhet, men känslan är att bollen var ungefär som Dx2 Soft. På övningsfältet fick jag känslan av att Trispeed stannade något bättre än Dx2, men på banan tvärt om. Det är ingen högspinnande boll, men det är å andra sidan inte en boll som far av green så snart den landat. Tillräckligt bra för spel på min nivå, med andra ord.

Känsla
Skön boll. Härlig respons. Mjuk, men inte för mjuk. Känslan var att bollen lämnade klubban fort, dvs lite explosiv i träffen, precis som reklamen säger.

Sammanfattning
Den här bollen vill jag spela mer med. Hoppas verkligen den kommer att finnas i handeln under säsongen. Jag beställde ett dussin och det tog tre veckor att få hem bollarna och enligt uppgift kom det bara några få dussin i den sändningen. Om bollen är så lång som jag fick en känsla av så gäller det att vänja sig vid att den inte bara går längre med drivern utan även med järnen. Det betyder att jag måste tänka nytt för att inte ta fel klubba.

Årets färger på golfkläder tycker jag är ganska nedtonade. Därför uppskattar jag att FootJoy vågar sticka ut och det på två sätt. Dels avviker man från den nedtonade och dels vågar man göra det på ett en accessoar som annars är mycket konservativ nämligen hansken. Med modellen SciFlex sätter man färg på händerna genom att erbjuda handsken i fyra olika färgkombinationer: vit/röd, vit/orange, vit/blå och vi/lime. Snygga! Inte nog med det. Handsken blandar dessutom olika material för att åstadkomma bästa möjliga passform.

FootJoy Sciflex kostar ca 200 kr.

Efter två års ofrivillig frånvaro från golfen pga skada var det igår dags för en av golfkamraterna att åter igen pegga upp. Två år är lång tid. Så lång tid att golfsuget hann försvinna hos kamraten. Jag tror att det är hjärnans sätt att försvara sig. En form av försvarsmekanism helt enkelt. Det skulle bli en plåga att gå och pilla på klubborna varje dag men aldrig få lufta dem. Inte ens en lite luftsving var möjlig för kamraten. Därför tror jag att hans hjärna valde att stänga dörren för golfsuget. Klokt nog. Men igår var det alltså dags igen. Eftersom suget inte alls funnits där hade han bara hunnit med en timme på rangen och det i torsdags. Många toppar blev det, berättade han. Svingen fanns där, men han vågade inte gå på bollen så som man måste för att träffa rent och för att ha någon chans att styra vart bollen ska hamna.

När han väl peggade upp igår skulle jag gissa att förväntningarna inte var alltför högt uppskruvade. Det viktiga var definitivt inte resultatet eller ens bollträffen utan känslan att äntligen få glutta på den där stängda dörren och släppa fram golfsuget igen. Därför svingade han förmodligen riktigt fint på första tee. Inga krav, bara lycka. Pang....första driven iväg på två år. 225 meter carry! Spikrakt. Wedge in mot green och enkel tvåputt för par. Härlig öppning, oavsett om man inte spelat på två år eller inte. Hål två. Pang...ny drive mitt i banan och nytt par. Och så fortsatte det. Fem raka par. Inte illa med en ooljad sving. Vad månne det bli av denna säsong? Jag som haft två år på mig att jaga ikapp honom handicapmässigt har inte lyckats med det. Ska han spela så som han öppnade igår så blir han svårslagen den här säsongen, trots uppehållet. Må så vara. Det unnar jag honom verkligen. Jag har lidit med honom under hans återhämtning från skadan och är jäkligt glad över att få se honom på banan igen. Välkommen tillbaka till golfen. Jag ser fram emot att få spela ihop igen.

Idag var det "familjedag", eller vad man ska kalla det. Inget golfande idag i alla fall. Istället gjorde vi en utflykt och tittade på sådana där saker som man sällan tar sig tid till. Prylbodar, inredningsbutiker, en klädaffär, ett grossistlager, ett orangeri, ett mysigt café, en slottspark och några fler ställen hann vi med. En skön och avkopplande dag. Men självklart var inte dagen helt golffri. Mitt under besöket på ett antikvariat ringde kamraten som är på jakt efter en ny trä 4. Frågan han ville ha hjälp med var vilket skaft han skulle sikta in sig på att prova i samband med Golfers Meet i Jönköping. Efter att ha lämnat några förhoppningsvis kloka råd till honom snubblande jag över denna vackra (nåja...) statyett. För den som känner att den väl skulle pryda det egna hemmet så kan jag berätta att den finns att inhandla i Trosa. Dessutom på rea. Tog bilden nedan och skickade den till en golfkamrat som omedelbart replikerade med ett sms som sa "köp:)". Nu gjorde jag inte det. Hoppas han inte blir alltför besviken. I så fall får jag väl åka dit imorgon igen.

Jodå, jag sprang till golfshopen på hörnet i den stora staden idag och köpte Wilsons omtalade boll Dx2 Soft. Uttryckte mig ju igår skeptiskt till att bollen jämfördes med Pro V1, så nu måste jag testa. 80 kronor för ett trepack. Skulle den vara ett alternativ till de betydligt dyrare bollarna är det bara att applådera. Bollen ska ut på banan på söndag, därefter kan jag uttala mig om vad jag tycker.

Redan nu kan jag dock avslöja att jag provputtat på vardagsrumsmattan. Känslan med puttern är mycket viktig och jag måste erkänna att den kändes mycket bra. Känns lovande. Tänk om de tre herrarna helt enkelt har rätt. Wilson Dx2 Soft kanske är den verkliga fattigmans-Pro V1:an.

Läs mer om Dx2 Soft här.

Nu har Srixon Trispeed dykt upp och placerats i bagen. Spel med den nya bollen blir det på söndag. Har provputtat lite med den och jämfört med Pro V1. Det känns skillnad till V1:ans fördel. Konstigt vore väl annars. V1:an är ju referensbollen som ingen annan riktigt nått upp till. Därför borde de kännas skillnad även i puttningen.

I det sammanhanget måste jag säga att jag blev lite förvånad över att tre pro:n i nya numret av Golf Digest höjer Wilson Dx2 Soft till skyarna och jämför den just med Pro V1. Jag betvivlar att Dx2 Soft eller Trispeed är så bra att man inte känner skillnad i jämförelse med Pro V1.

Idag slog jag med min nyinköpta Ping G5 för första gången. Jämförde den på rangen med en lånad Callaway Big Bertha 460 och min befintliga Bang-driver.

Det är inte helt lätt att lämna någon form av utlåtande efter bara ett tiotal bollar med vardera klubba. För att veta mer om hur klubborna uppför sig och står sig mot varandra krävs egentligen att man tar dem med ut på banan. Jag vet ju t ex var jag brukar ligga efter en bra respektive dålig drive på vart enda hål. Därför blev det en svång på banan med Ping-drivern. Mer om intrycken från de få hål jag hann med strax.

Intrycken från rangen kan sammanfattas så här:

Bang Bangster, 12 grader med Fujikura Vista Pro-skaft
Det är verkligen en bra driver med ett förlåtande huvud. Jag kan forcera min sving ganska mycket innan det syns på bollbanan. Och idag syntes det att jag forcerade. Ville ju verkligen få ut så mycket som möjligt av klubban för att kunna göra längdmässiga jämförelser med de andra två.

Ping G5, 12 grader med originalskaft
Något längre skaft än Bangen. Kanske är det just därför som jag tycker mig få ut lite mer längd. Svårt bedöma på rangen, men något längre carry var intrycket. Klubban går högt. Jag har testat 12 grader tidigare och tyckt det varit okej med hög bollbana. Nu var det ett Aldila-skaft i den jag provade och jag tror att det skaftet håller nere bollbanan lite mer än detta skaft gör. Den gick dock inte för högt. Fick ingen känsla av det var någon ballongbana på bollen. Lite mindre förlåtande är klubban jämfört med Bangen. Främst beror det på att träffytan på Bangen är så pass stort medan Pingens träffytan är mer traditionell.

Callaway Big Bertha 460, 11 grader med originalskaft
Snygg klubba! Skulle passa mycket bra i min bag färgmässigt. Frågan var då om den kunde ge mig mer än Bangen och Pingen. Nej, det tycker jag inte att den kunde. Nu hade klubban lite för mycket loft, för den går högt. 10 grader hade alla gånger räckt för mig. Klubban har hög MOI och stängt huvud och ska därför vara svår att slica med. Det går dock. Jag "lyckades" flera gånger. Längdmässigt gick den ungefär som Bangen. Svårt se någon skillnad.
Skaftet (R-flex) kändes stabilt och bra för att vara ett standardskaft.

Med det lämnades Big Berthan tillbaka i shopen och jag begav mig ut på banan med Pingen i bagen. Nu blev det bara några få hål, men intrycket från rangen kvarstår. Jag tycker mig få ut några extra meter jämfört med Bangen. Hur många det kan handla om är svårt att säga, men fem till tio känns som en rimlig bedömning. Hoppas det intrycket håller i sig.

GolfTest USA har precis genomfört årets bolltest. Man inleder rapporteringen med att beklaga sig över att Titleist och TaylorMade valt att inte skicka några bollar till testpanelen. Det är 80 golfare som testat de 19 bollmodellerna. Jag saknar inte bara Titleist och TaylorMade, utan även Srixon. Någonstans där tappade jag intresset för resultatet. Dessutom tycker jag inte att resultatet i sig visar på så stora variationer att testet känns särskilt intressant, men var och en får bedöma själv.

Följandew kända bollar finns med och sedan några i Sverige förhållandevis okända:

• Callaway Hx Tour
• Callaway Hx Hot
• Callaway Big Bertha
• Bridgestone B330-S
• Bridgestone e5
• Bridgestone e6
• Wilson Staff Tx4
• Wilson ProStaff 360 Max Distance
• Precept XP3
• Precept Lady S3
• Wilson Staff 50
• Nike One Black
• Nike One Platinum
• Nike Ignite

Några utdrag från resultaten:

Längd: Callaway Hx Hot, Bridgestone B330-S, Nike ONE Black och Callaway Hx

Kontroll: Wilson Staff Tx4, Polara, Callaway HxTour, Bridgestone B330-S, Nike ONE Black och Bridgestone e5

Puttning: Wilson Staff Tx4, Callaway Hx Tour, Bridgestone e6, Bridgestone e5 och Nike ONE Black

Känsla: Wilson Staff Tx4 och Bridgestone B330-S

Fyra bollar pekas ut som nummer 1:
1. Wilson Staff Tx4
1. Bridgestone B330-S
1. Callaway Hx Tour
1. Nike ONE Black


Här kan man ta del av alla resultat.

Efter att ha läst, provat, lyssnat och suktat så har jag nu köpt en ny driver. (Släppte köpivern? Nej. Men det är en annan historia.) Drivern är inte någon av dem jag tidigare kommenterat på bloggen. Det blev inte heller någon av dem jag läst noga om. Ingen Burner, FT-i eller HiBore XL. Inte heller någon FT-5, Sumo eller r7 draw. Det blev istället en begagnad Ping G5. Så det kan bli. Impulsköp, visst, men jag tror och hoppas att det kan bli något bra av den med rätt skaft. Det ska nämligen bytas. Det sitter ett vanligt standardskaft från Ping i drivern, dvs ett skaft av samma typ som det jag lät ta bort ur min Ping-hybrid. Vad jag sätter i för skaft återstår att se. Får resonera lite med "min klubbmakare". Tror det lutar åt ett ett skaft ur Fujikura Vista Pro-serien eller Speeder-serien.

Varför Ping G5, kan man ju undra. Fler skäl. Det främsta är att jag provade en G5 förra året och blev mycket positivt överraskad. Ett annat är att jag är övertygad om att det är ett bra huvud. Ytterligare ett är möjligheten att helt och hållet styra över vilket skaft jag får i den och ännu ett är pengarna. Begagnat huvud och bra skaft och fortfarande ungefär 2.000 kr kvar i plånboken jämfört med om jag köpt en FT-i. Om jag inte snart "måste" köpa en sådan också, vill säga.

Idag hörde kamraten av sig som jag skrev om igår. Idag blev det 39 poäng. Kul för honom, men jag tror att hans framgångar inte bara går att tillskriva nya drivern. Jag tror också det beror på att han är lika lycklig över sina nya Callaway X-20-järn och, inte minst, att han lyckats få ordning på sin sving.

Pratade med en överlycklig kamrat idag. Han fick sin nya Callaway FT-i igår och idag tog han ut den på banan. Omdömet var "mycket bra". Kanske inte längre än tidigare driver (Cobra), men definitivt rakare, var hans utlåtande. "Inte en enda slice". Det låter i mina öron väldigt bra. Känner man trygghet i sin driver vågar man också trycka på lite extra och då ökar ju längden. Skulle gissa att kamraten kommer att få uppleva det när han spelat in sig på drivern.

Under eftermiddagen ringde en annan kamrat och såklart blev det "golfsnack". Jag nämnde för honom om den andra kamraten som var så nöjd med sin nya driver. Då sa han: "Det är med Callaway som med Boss aftershave, det spelar ingen roll vilken variant man köper, man blir aldrig besviken". Inget dåligt betyg det inte.

Här går att ladda hem en snygg katalog med årets nyheter:



Klicka på bilden och vidare till "Breaking news" när du kommit in på sidan.

ProQuality-shopar finns på följande klubbar:

Araslövs GK
Björnhults GK
Dynekilen GK
Falkenbergs GK
Fågelbro G&CC
Haninge GK
Haninge Strand GK
Haverdals GK
Kallfors GK
Kävlinge GK
Lidingö GK
Nyköpings GK
Onsjö GK
Oskarshamns GK
Piteå GK
Rya GK
Saltsjöbadens GK
S:t Arild GK
Sjögärde GK
Skellefteå GK
Skövde GK
Storsjöbygdens GK
Sundsvalls GK
Söderhamns GK
Torreby GK
Trollhättans GK
Ullna G&CC
Wermdö G&CC

Igår skrev jag att Svensk Golfs utrustningsnummer ska landa i brevlådan denna vecka. Än har den inte landat i min låda. Jag brukar dock få Svensk Golf någon dag senare än andra som bor i lite mer bebodda trakter. När den väl kommer brukar i alla fall jag bli nyfiken på att ta del av andra tester för att göra egna jämförelser. Om någon är lika "galen" som jag så kommer här några tips till läsning:


Golf Magazine

Todays Golfer

Golf Digest

Golf Monthly

För mig och säkert också andra utrustningsintresserade golfare är våren verkligen en lycklig tid. Nu kommer golfkatalogerna och nu presenteras det tester på löpande band över nya drivers, järnklubbor, bollar och allt annat som man behöver, eller tycker sig behöva.

Den här veckan har Svensk Golf utlovat att deras utrustningsnummer ska landa i brevlådan. Utrustningskataloger i alla ära, men det fullmatade utrustningsnumret är i alla fall för mig något lite extra med.

I år jag att det är extra spännande med tester med tanke på de fyrkantiga klubbornas inträde på drivermarknaden. Jag har (såklart) läst allehanda tester redan och sett de fyrkantiga klubborna få både ris och ros. Inget konstigt med det. Ett test är ett test och inget som man som konsument egentligen ska ta på alltför stort allvar. Men det glömmer vi lätt. Vi glömmer att klubbtester är subjektiva. Vi får reda på vad andra tycker och tänker. Visst, det kan vara vägledande för oss andra golfare, men man ska inte se tester som absoluta sanningar. Man måste testa själv för att veta vad som passar den egna svingen. Och då inställer sig frågan; har jag som är så "medveten" aldrig sprungit och köpt en klubba utan att prova efter att ha läst en test? Klart jag har. Det är ju så de flesta av oss funkar. Vi drömmer om att köpa oss den perfekta svingens resultat, dvs långa raka slag som går dit vi vill och som skänker lycka och låga scorer på banan. Därför läser vi tester. Därför bläddrar en del av oss golfare sönder kataloger från Dormy, Edwin Watts och Golfsmith, bara för att nämna några.

Alla tester får mig att sukta efter en ny driver. Jag har inte glömt att jag redan testat bl a nya Cleveland HiBore XL och kommit fram till att min Bang trots allt är bättre, men det är lockande när man läser alla dessa tester som utlovar 10, 20 och ibland 30 meter längre drivar. Med denna lockelse för ögonen gjorde jag igår "misstaget" att plocka fram det filmklipp jag tog senast jag var i golfhallen.

Jag hade filmat min sving bakifrån för att se hur mitt svingplan såg ut. Första svingen kändes bra. Visade kaxigt tummen upp mot kameran för att visa att "där satt den". För så kändes det. Men fasen vad illa det såg ut! Med den svingen spelar det ingen roll vad jag håller för spak i händerna, jag kommer inte att slå längre för det. Attan vilken besvikelse! Drömmen om den nya undergörande drivern sprack med en smäll. Inte kan jag springa och köpa en ny driver för 3, 4, 5 eller nästan 6.000 kr nu! Jag borde lägga alla pengar på att ta lektioner och nöta, nöta. Såå tråkigt. Jag vill ju ut och bara bomba med en ny driver. Tur att utrustningsnumret dyker upp i veckan. Då kanske jag trots allt glömmer bort att jag tittade på det där förargliga filmklippet.

Budget Golf har nyligen öppnat sin nya webbshop eller nätkatalog som man valt att kalla den. Jag har tidigare klagat på Dormys nya webbshop, nu är det dags att ge beröm. Här presenteras utrustningen mycket enklare, tydligare och med betydligt mer information än hos Dormy. Budget Golfs katalog känns dock inte helt färdig eller påfylld, om man ska vara kritisk. Jag saknar t ex lite utförligare produktbeskrivningar och saknar helt beskrivningen av under konfektionsdelen. Sedan känns det inte helt genomarbetat när man hämtat texter på engelska från leverantörernas hemsidor. Lite arbete återstår därför innan katalogen kan få bästa betyg. Och får att nå dit krävs också besökare. I nätkatalogen finns nämligen chans för oss golfare att tycka till och skriva kommentarer. En bra och kul funktion som jag annars bara hittat på utländska sidor.

Jag fick en kommentar från Zol som beskriver sina intryck från ett besök på en range i Japan. Intressant läsning och kul att se bilderna. Sedan kan vi ju alla fundera över om det är den här typen av range som är drömmen för oss golfare. Gärna en range med värme när det är kyligt, men inte vill jag ha en maskin som matar fram en ny boll så snart jag slagit. Nej, för mig blir det lite för automatiserat. Jag föredrar en range i öppet landskap där man själv bestämmer när och hur det ska peggas.

Läs Zols blogg här.

Tack Zol. Hör gärna av dig igen med mer golfintryck från Japan. Läste ju med intresse även det föregående inlägget om besök på en bana.

Filmen "Den ofrivillige golfaren" är troligen en av Sveriges mest sedda filmer. Åskilliga golfare lär ha suttit i biostolarna och skrattat åt Stig Helmers träning i den svingmaskin som skulle slipa till hans sving inför den stora matchen. Nu är det dags att sluta skratta. Svingmaskinen finns på riktigt. Nu även i Sverige. En står på Barsebäck, en i Gävle och en i Åhus.

Läs mer i artikeln här och genom att klicka på bilden.

Att välja driver handlar om anpassning till många olika parametrar. Det gäller att hitta en driver som passar just min sving, mittt sätt att träffa bollen, den hastighet jag lyckas få på klubbhuvudet, min uppfattning om hur ett snyggt klubbhuvud ska se ut, känslan vid bollträffen, ljudet vid bollträffen och inte minst plånbokens tjocklek. För att välja rätt driver som ger mest utbyte på banan i form av långa drivar som flyger just dit jag vill kräver möda. Det gäller att prova sig fram. Och det är ju jobbigt. Det vi golfare och det vet dom som lever på att sälja golfklubbor. Jag antar att det är därför som Hot Stix Golf tagit fram ett "hokuspokusverktyg" som genom några enkla knapptryckningar kan tala om vilken driver som passar just min sving.

Kul tidsfördriv och "drömverktyg", men mer än så är det inte. Ett sådan här verktyg kan inte ersätta en riktig s k custom-fitting eller test på range eller bana.

Nedan kan man se de fakta jag matade in och resultatet av analysen. Eller i alla fall en av analyserna. Jag gjorde analysen flera gånger och fick olika svar varje gång. Antar att det ligger i analysverktygen att sprida resultaten bland de märken som Hot Stix Golf säljer.

Intressant att notera var att jag rekommenderades så låga loft. Jag spelar idag med 12 graders loft. Varför säger då verktyget att jag ska ha så lågt som 9 grader? Knepigt. Jag tror snarare att de flesta av oss golfare borde ha högre loft, inte lägre. Kanske bara är ett bevis på att detta är ett tidsfördriv och inte ett analysverktyg att ta på allvar.

Callaway öppnar en ny del på sin webbplats, precis som Ping gjorde i veckan. Även på Callaways webb kan man nu se och höra proffsen prata golf och utrustning. Väl värt ett besök.


 

På inrådan av en kamrat som beskrivit nya ProV 1 med orden "underbar känsla" valde jag att sätta bollen i spel under dagens runda. Jag tidigare valt bort Pro V1 för jag har tyckt den varit för hård i skalet. När jag velat spela på en tourboll har jag istället valt Callaway Hx Tour 56.

Jag varvade under runda mellan Bridgestone e5 och Pro V1. Spelade dem dock aldrig sida vid sida. Här är mina intryck:

Längd:
Svårt att avgöra om den är längre än de bollar jag är van vid att spela. Jag fick dock inte den känslan. Snarare kanske något kortare, men det är svårt att avgöra.
Jag behöver en boll med hög bollbana, som e5 och Hx Tour 56, och det tyckte jag att jag fick med nya ProV1.

Spinn:
Jag upplevde att Pro V1 är lite mer känslig i det långa spelet än t ex e5. En skuren drive straffade sig mer med Pro V1 än med e5.
När det gäller spinn med wedgarna undrar jag om det finns någon boll som spinner mer. Bland de tourbollar jag provat så är Pro V1 den som spinner mest. "Drop and stop" stämmer bra.

Puttning:
En av de skönaste bollarna, om inte den skönaste, jag puttat med. Väsentlig skillnad jämfört med tidigare version.
Stabil.

Känsla:
Känslan i puttningen är redan kommenterad. I övrigt upplevde jag känslan i träffen vara mjukare än Hx Tour 56.

Hållbarhet:
Känsligare i skalet än e5.

Jag kan absolut tänka mig att spela med Pro V1. Tror dock att jag håller mig till en billigare boll. Det är en mycket bra boll, men på min nivå kan jag nog lika gärna spela med t ex Bridgestone e5.

I samband med dagens runda fick jag möjlighet att slå ett slag med Nike Sasquatch Sumo². Jag valde ett hål där jag först slagit en bra drive med min egen klubba. Nike-drivern hade seniorskaft och 13 grader. Provsvingade en gång och kände att svingen måste vara lugn med hänsyn till det mjuka skaftet. Sedan var det dags... *klonk*...ungefär så låter klubban när man slår med den. Ska man likna ljudet vid något så låter den ungefär som när man sparkar på en tom plåtburk. Nåväl, bollen flög spikrakt i en hög fin båge och planade ut och gav en del rull trots den höga bollbanan.

När vi sedan kom fram till bollarna, det var då myrorna kröp in i huvudet. Jag hade drivit ut mig själv med Nike-drivern. Mjukare skaft, högre loft (har 12 grader på min Bang-driver)  och ändå (eller tack vare det) gick Sasquatch längre. Inte med mycket, men ändå. Den var längre. Det trodde jag aldrig. Jag som har svårt att låta bli att köpa nytt... Jag vill dock inte ha någon stor Sasquatch. Men det är klart, går den rakare och framför allt längre, då blir det svårt att låta bli.

Känslan genom hela svingen väldigt stabil. Kändes som att svinga med en wookpanna, men på ett positivt sätt. Nu var det bara ett slag jag slog, men efter att ha sett ägaren av klubban slå med den under hela rundan är jag övertygad om att den ger vad det lovar, dvs rakare slag. Troligen också långa. I alla fall längre än min Bang. Tyvärr.

Idag öppnade Kallfors. Solen sken från klarblå himmel. Banan var mycket fin för att vara så tidigt på säsongen. Förra året hade Kallfors problem med greenerna, men det har man inte i år. Mycket fina greener redan även om dom var dressade.

Under vintern har det skett mycket arbete på banan. Alla vattenhinder är rensade och snygga. Det har röjts mycket runt om banan och det ger ett prydligt och fin intryck. Jag tror banan blir kanonfin i år. Väl värd ett besök.


Hål 5.


Hål 18.

Den 1 januari 2008 införs nya regler för drivers. Ganska många golfare spelar idag med drivers som kommer att vara förbjudna nästa år. Reglerna är lite snåriga. Vad är det som gäller egentligen? På GolfStores hemsida ges en sammanfattning av reglerna.

Gå till GolfStore.

Utvecklingen av golfklubbor leds, kan man säga, av drivers. På andra plats kommer den kanske viktigaste klubban, dvs puttern. Varje år dyker det upp nya innovationer som ska göra att vi puttar rakare, som gör att bollen rullar istället för hoppar och som gör att känslan är mjuk vid träffen osv. För några år sedan dök det upp putters med utbytbara inserts så att man kunde välja rätt insert beroende på greenernas beskaffenhet. Jag har känslan av att dessa putters inte blev någon större försäljningsframgång, men jag kan ha fel där.

Nu är det dags att ta fram tekniken med utbytbara inserts igen. Denna gång är det MacGregor Golf som kommer med puttern Face Off, som man med några enkla (?) handgrepp kan byta insert på. Man kan välja mellan ett polymerinsert for mjuk känsla och ett titaninsert för maximal feedback. Varje putter levereras med båda inserten och ett verktyg för byte.

Så här beskrivs puttern i pressmeddelandet från MacGregor Golf:

Putt Like The Pro's, Even With Off-Center Hits, With The Macgregor Face-Off Putter Line

Albany, GA. January 22, 2007- MacGregor Golf, creator of the industry leading Cup Face 360A golf club technology, has launched MacGregor's highly anticipated new Distance Corrective Technology (DCT) in their all new Face-Off putter line by Bobby Grace. MacGregor Golf's Distance Corrective Technology uses patented inserts to provide consistent distance control even on the most common mis-hits by a combination of the materials and weighting in the clubhead.

Designed by legendary putter designer Bobby Grace, the new Face-Off putters combine cutting edge technology with top of the line materials in order to help golfers reduce their putts per greens and, ultimately, lower their scores. For years, manufacturers have been trying to increase the size of the "sweet spot" for drivers and irons with outstanding results.

However, similar advancements in putter technology have been non-existent even though off-center contact is one of the most common causes for three-putting. Thankfully, MacGregor's new Face-Off putter line alleviates that problem by introducing a dual insert system containing Distance Corrective Technology (DCT). The polymer insert, designed for faster greens, makes every impact feel dead-center and, with 3 degrees of loft, performs best with this material. The milled metal insert, designed for slow greens, provides golfers with more feedback.

Aside from the design, the Face-Off putter line is comprised of the best materials on the market. Only the finest grades of 303 Stainless Steel and 6061-T-6 Aircraft Aluminum are machined to the most stringent of specifications. Golfers of all skill sets can rest assured that they are getting the best combination of technology, design, and materials on the market.

With the addition of Face-Off putter technology to Golf Magazines award-winning Bobby Grace Putter-line is proof of MacGregor and Bobby Grace's commitment to putting the best products on the market, made from the best materials no matter the cost. Trade in the slump for a fist-pump.

Läs mer här.

Ping har öppnat en ny sektion på sin webbplats. Där kan man få veta mer om alla professionella spelare som Ping har kontrakterade. Man får reda på vad de spelar med för klubbor, vilka skaft som sitter i klubborna, vilken svingvikt det är på dem, vilka grepp osv. Här finns också videosnuttar på deras svingar med olika klubbor och personliga svingtips. Dessutom berättar varje pro om sig själv som person. Visste du t ex att Mark Calcavecchias favoritband är Rush?

Igår lär den första leveransen av Srixon Trispeed ha nått Sverige. Funkar leveransen som utlovat till min återförsäljare bör jag få ett dussin på fredag inför lördagens premiärrunda på Kallfors. Jag kommer också att testa nya Pro V1 på lördag. Mina intryck kommer att kunna läsas här så snart som möjligt.



Edit: Bollarna hann inte fram före helgens spel. Får återkomma senare med kommentarer.

Enligt uppgift från en svensk golfare som nyligen varit på Royal Troon så pågår just nu renovering av klubbhuset. En liten nätt ansiktslyftning för 8 miljoner pund. Blir säkert snyggt. Kanske värt ett besök.

I och med sin 17:e plats i Masters klättrade Henrik Stenson på världsrankingen och ligger nu på sjätteplats före bland andra Vijay Singh.

Så här ser listan ut:

1. Tiger Woods
2. Jim Furyk
3. Adam Scott
4. Phil Mickelson
5. Ernie Els
6. Henrik Stenson
   
7. Vijay Singh
8. Retief Goosen
9. Geoff Ogilvy
10. Padraig Harrington

Flera inlägg har det blivit om vad som fanns i Zach Johnsons bag under Masters. Någon kanske är intresserad av att veta vad han spelade i för kläder också. Då kan jag berätta att det var kläder från Dunning Golf. Läs mer här eller klicka på bilden.

Så här säger grundaren till Dunning Golf:
"Zach's success on golf's biggest stage speaks to how our technical apparel system helps serious players perform their best. In cool conditions, Zach chose a variety of pieces that kept his muscles loose while allowing for ideal playability and freedom of movement. Our system is designed to remove the need for excessive layering so golfers can swing freely and look great."

Ungefär som alla andra stora etablerande företag som säljer golfkläder skulle säga om sina kläder, men säkert inte mindre sant för det.



Jag känner inte till om kläderna finns att köpa i Sverige.

Blev uppmärksammad på att det tycktes saknas ytterligare en klubba i Titleist uppräkning av klubborna Zach Johnsons bag. Inte konstigt kanske. Titleist har ju inget större intresse av att berätta att Johnson har en SeeMore putter i bagen och ännu mindre intresse av att berätta att han sedan flera år tillbaka har en 15 graders Sonartec fairwayklubba som komplement till Titleistklubborna.

I tidigare inlägg om Zachs bag saknades hans kanske viktigaste klubba nämligen puttern. Tävlingen vanns ju i stor utsträckning på och runt greenerna. Zach Johnson spelar sedan många år med en SeeMore-putter.
Klicka på bilden för att läsa mer.

Det är nu sex timmar sedan det blev klart att Zach Johnson stod som vinnare av Masters. Att han jublade och grät om vart annat är det ingen tvekan om. Jag hörde spontanintervjun med honom direkt på Masters egen radiokanal precis när Tiger hade slagit sitt andraslag på 18:e. Då var det ju klart att Zach skulle vinna. Han kunde knappt prata. Med gråten i halsen räknade han upp alla som varit viktiga i förberedelserna inför tävlingen. Han nämnde säkert alla dem som står honom närmast innan intervjun avbröts. Hade han fått prata en stund till hade han säkert också tackat Titleist. För Masters är inte bara en tävling mellan spelare som gör upp på banan, det är också en kamp mellan golfens utrustningsgiganter. Att ha en majorvinnare och inte minst en Masters-vinnare bland de "egna" spelarna betyder mycket utrymme i medierna, vilket i sin tur påverkar försäljningen.

Mästarens bag såg ut så här under tävlingen:

Vem trodde på honom i torsdags? Ingen. Men nu är det klart Zach Johnson har vunnit Masters. Starkt!

Lyssnar på Masters radio och hör honom med gråten i halsen tacka alla i sin omgivning.

Följer Masters på nätet i avsaknad av livebilder på tjock-tv:n. Om en bild säger mer än tusen ord så kan några få ord säga nästa lika mycket som en bild. Läser med spänning Thomas Tynanders blogg och kollar leaderboarden på tävlingens webb. Ska bli kul att se bilderna (får tävlingen inspelad) vid senare tillfälle, för precis som Thomas så väl förmedlar, det tycks dra ihop sig till en riktigt rysare.

Nu börjar jag vackla. Trodde stenhårt på Tiger, men nu ser det mörkt ut. Mörkt som natten kanske är för mycket sagt än så länge. Tiger har ju några hål kvar. Viktiga och svåra hål.

Vinner inte favoriten så brukar det ofta vara så att det seglar upp någon som ingen räknat med före slutvarvet. Frågan är vem det blir som vinner om det inte blir Tiger. Harrington kan klara det. Likaså Goosen, men inte Rose. Tyvärr. Han vore värd att vinna, tycker jag. Det kan också bli Zack Johnson. Visst vore det häftigt med en helt otippad vinnare. Zach Johnson. Kanske kommer han gå till golfhistorien och därmed aldrig mer kallas "ingen" som Thomas Tynander på Aftonbladet nyss gjorde på sin blogg.

Det är fortfarande en runda kvar och som alla vet som sett Masters tidigare kan allt hända under de avgörande 18 hålen. Det skulle dock förvåna mig om inte Tiger vinner. Stenson har tyvärr fallit genom fältet och är nu på 30 plats. Återstår att se om han blir bäste svensk när morgondagen är till ända. Appleby leder just nu två slag före Tiger, men han ska spela Amen Corner och ta sig hem därifrån två gånger innan det hela är slut. Nej, han klarar det inte. Tiger vinner.

Yes är i mina händer den bästa puttern. Skulle jag få för mig att byta eller komplettera, då är denna häftiga putter ett hett alternativ. Kan man ha en rosa putter? Klart man kan.
Klicka på bilden och kom till Frankly Golf där man kan skräddarsy sin egen Frog, som puttern heter.

Förra året landade vårutgåvan i min postlåda den 8 april. Årets utgåva lär väl anlända i nästa vecka, kan jag gissa. Redan nu finns den dock att bläddra i på webben. Snyggaste katalogen under de år jag haft intresse av att titta i den. Kolla själv här.

Det går åt energi när man spelar golf eller rör sig fysiskt på annat sätt. Inget konstigt med det. Det konstiga ligger i att man, eller i alla fall jag, glömmer så lätt. Det händer ändå någon gång då och då att jag går ut på banan utan att ha laddat bagen med något att stoppa i mig om jag känner att jag börjar tappa energi. Bäst är ju såklart att fylla på lite under hela runda för när den där "energitappkänslan" väl är där så har man egentligen väntat för länge med födointgate. Ungefär som att vänta med att dricka tills dess att man blir törstig. Ingen bra idé, men det är lätt hänt särskilt en dag som denna med 5-10 grader och kyliga vindar, som det var under de 18 hål jag spelade idag på Åda Golf and Country Club utanför Trosa. banan var förvånansvärt fin. Tror t o m att dom hade klippt banan.

De första hålen gick hyfsat bra, i alla fall resultatmässigt. Redan på hål sju började jag dock svaja. Sedan blev det bara värre. Och vad gör jag då när vi spelat hål nio? Besöker restaurangen? Nej, nej..."det är ju bara nio hål kvar". Så dumt. Efter 14 hål var jag tvungen att springa tillbaka till klubbhuset och köpa något att stoppa i mig, men egentligen var det ju för sent då.

Kom att tänka på den gången för drygt 20 år sedan när jag sprang Stockholm Marathon. Första varvet (20 km) gick riktigt bra. Högre tempo än jag hade planerat enligt mitt schema, men det gick ju så bra därför löpte jag bara på. Ropade till sambon efter 20 km "det går jättebra". Vid 22 km hände något, eller rättare sagt inget. Jag slet på men allt blev bara en pina. Förmodligen den beryktade väggen till följd av för dålig träning och för lite energi i kroppen. Det kändes därför skönt att efter 42 km få svänga in på Stockholms Stadion och få springa de sista metrarna på mjuk löparbana. Kändes som jag flög fram. Studsade lätt på tå, kändes det som. Härlig känsla. Väl ur målfållan mötte jag en förfärad sambo som frågade hur jag mådde eftersom jag under de löpningen på stadion hade sett ut som en stapplande gubbe.

Riktigt så illa var det väl inte idag, men hål 15 vill nog både jag och mina spelkamrater glömma. Jag brukar alltid håla ut, men inte på den 15:e hålet idag. Hackade runt i skog och i diken tills dess jag insåg att jag inte skulle slå fler slag på det hålet.

Nu "vet" jag åter igen att jag måste se till att fylla bagen med frukt, powerbars, en macka eller vad som helst som kan göra att jag inte tappar energi.

Bilden visar hål 16. Blev en bogey efter drive, järn 7 och tre putt.

Japp, så många Titleist Pro V1 går det åt på Augustas range under Masters. Vad händer med alla bollar efter tävlingen kan man ju undra. 250 dussin är ju ganska mycket.

"When the tournament ends, the balls are donated to junior golf," säger Steve Mata, vice president för Titleist tour promotion.

Det är ju kanonbra att ungdomarna får bra bollar att träna med. Säkert inte helt fel för Titleist framtida försäljning heller.

Bra början, men det är långt kvar.
Här kan man se live-bilder från Amen Corner.

Uppdatering: Masters har nu spärrat länken för IP-nummer från Sverige. Varför kan man undra.

För oss som fascineras av att se andra svinga är detta rena julafton.

Rangen på Augusta - direkt.

Idag fick jag frågan vad jag rekommenderar för klubbval till en spelare som har hcp runt 10. Nu var det inte spelaren själv som frågade utan hans fru, som är en kamrat till mig. Visserligen vet jag att hon är djupt involverad i hans val av golfklubb och antal rundor per år, men jag tror att detta inlägg mer kommunicerar till hennes man och andra golfare med som har ett hcp mellan 8 och 12. Ungefär. Detta med klubbval är så individuellt.

Generellt kan man väl säga att det finns väldigt många alternativ just nu för just denna hcp-grupp. Ja egentligen för golfare på alla nivåer. Inga klubbor av kända märken kan sägas vara dåliga utan det handlar mycket att välja klubbor som passar öga, sving och plånbok. Med sving menar jag då både hur väl man träffar bollen samt känslan och upplevelsen av bollträffen.

Så här ser min rekommendation ut om man ska välja bland de etablerade märkena i golfshopen:

Förstahandsval

Ping G5/i5
En kombination av den förlåtande G5 med ganska stor offset och bred sula och den något mindre i5 med mindre offset. Ping ger möjligheten att välja vilka klubbor man vill ha både till antal och modell. En klar fördel, tycker jag. Hur setet skulle sättas ihop är helt individuellt, men skulle jag välja skulle jag ha j4-7 i G5 och j8-PW i i5. De spelare som ligger under 10 kanske skulle föredra att ha j7-PW i i5.
Läs mer här.
7.295 kr med stålskaft.

Alternativa val

Cleveland CG4 Tour
Snygg klubba med mjuk känsla. Progressiv offset. Kan man leva med ett större huvud och söker en något mer förlåtande klubba finns även en "vanlig" variant, dvs Cleveland CG4 utan tour. Jag tycker dock att de kortare järnen blir lite väl stora. Därför blir mitt val tour-varianten.
Läs mer här.
6.495 kr med stålskaft

Callaway X-20
En design som vidareutvecklats under många år och som är mycket lättspelad. Om man inte upplever att topplinjen är för bred skulle jag rekommendera X-20. Om man vill ha något mindre offset och mindre klubbhuvud är det tour-varianten som gäller. Mitt val blir X-20 utan tour.
Läs mer här.
6.495 kr med stålskaft

Mizuno MX-25
Smidd mycket snygg klubba. Har en s k "pocket cavity" som gör att de långa järnen mer lättspelade och ger mer känsla i de kortare. Det går numera också att kombinera olika Mizunomodeller om man går till en klubbmakare som har Mizuno i sitt sortiment. Det betyder att man t ex kan ha MP-60 i de korta järnen och välja MX-25 i de långa. Mitt val faller dock på alla klubbor i modellen MX-25.
Läs mer här.
6.495 kr med stålskaft


Vilken klubba man än väljer ska man se till att få klubban anpassad efter den egna svingen när det gäller skaftval, grepp och lie. Detta talar mot att köpa begagnat om det inte är en modell på vilken lie går att justera och skaftet är det rätta. Grepp går ju alltid att byta.


Vill man skräddarsy hela sitt set hos en klubbmakare är mina rekommendationer följande:

Första handsval

KZG PC III
En snygg, stilren klubba med progressiv offset.
Läs mer här.

Andra handsval

Alpha RX-2
Också en snygg, stilren klubba med progressiv offset, men mindre offset än KZG PC III.
Läs mer här.


Självklart finns det billigare alternativ än de som anges ovan. Om 6.000 kr är budgeten skulle jag i första hand rekommendera att man tittar på de järn som Cobra och Srixon har att erbjuda.

Avslutningsvis: prova före köp. Klubborna ska kännas bra i handen, i svingen och för ögat.

En sista sak. Wedgar. De är värda ett eget inlägg, men de måste väljas så att de stämmer i loft med de järn man bestämmer sig för.

TaylorMade har valt att lyfta fram sina distansbollar under varumärket Maxfli. Nu är det dags att bredda sortimentet med en långtgående tourboll. I samarbete med John Daly har man utvecklat Maxfli Tour Fire, en tredelsboll med skal av materialet iothane. Bollen har en kompression på 75, som är lågt för att vara en tourboll. Jämförelser kan göras här. I reklamen för bollen är det framför allt den låga kompressionen och den explosiva kärnan som lyfts fram. Och att bollen spelas av John Daly såklart.

"It's a lot softer than any other ball I've played with in a long time but it goes the same distance so it's a lot better around the greens" säger Daly.


Mer om Maxfli Tour Fire kan man läsa här.

För en del är det självklarheter, för andra är det hur svårt som helst att förstå det enklaste och mest grundläggande inom golfspelets ädla konst. Jag tänker då inte bara på den yngre kvinna (hcp 25) som jag spelade med för några år sedan. Hon som markerade sin boll genom att lägga markeringsknappen framför bollen, dvs mitt på puttlinjen. För henne var det inte självklart att hon gjorde fel. (Om det nu var så...se nedan.)

Det var inte heller självklart för den manliga spelkamraten (hcp 13) som under gårdagens runda visade prov på hur man inte ska laga nedslagsmärken. Visst var det bra att han tog fram greenlagaren och hade ambitionen att laga nedslagmärket, för det är det ju långt i från alla som gör (!). Det som däremot inte var bra var att han gjorde helt fel. Istället för att föra sin greenlagare in mot nedslagmärket gjorde han tvärt om, dvs lyfte med greenlagaren upp nedlagsmärket, något som inte alls är bra för greenen. Rätta mig den som vet om jag har fel, men att lyfta märket på det sättet skadar greenen mer än ett olagat nedslagsmärke.

Hur gör man då? Jo så här:





(Edit: Har även skrivit om detta på annat håll och då fått veta att det minsann var jag som hade fel. Man FÅR markera bollen i puttlinjen, sägs det. Må så vara. Det är inte lätt att göra rätt på green.)

Så härligt att komma ut på banan igen. Jag betalade och gav mig ut på Gripsholm i strålande sol och knappa 15 grader. (Ja, det var värt 450 kronor.) För att vara så tidigt på säsongen var skicket på banan riktigt bra. Hoppiga greener får man räkna med.

Scoren helt okej för att vara första riktiga 18 hålsrunda på svensk mark i år. Missade ett antal puttar. Några pga dålig puttning och några pga dåliga greener. Svingade hyfsat bra. Några riktigt bra både järnslag och drivar (dock inga över 318 m). Det som krånglade var wedgarna. Dålig bollträff och dålig längdkänsla.

Spelade inte med fullt set. Hade bl a valt bort trä 5 eftersom jag ville testa den nya spoonen på banan. Det var dock igen bra idé. Slog den från fairway tre gånger; en gång out, en gång uselt och en gång okej. Jag ska inte slå spoon från fairway, så är det bara.

Den stora överraskningen under rundan var att hybriden med nytt skaft gick så ruggigt bra. Kändes som en helt ny klubba och den gick långt och rakt nästan av sig självt. Kul.

Vi har selektivt minne vi människor. Omedvetet väljer vi bort saker som vi inte är intresserade av eller helt enkelt inte vill se. Just nu är vi upptagna av vårens antågande. En del tror att det är växthuseffekten som gör att vi de senaste veckorna har haft några varma dagar. Jag tror det inte. Visst kan det vara så att växthuseffekten påverkat att vi har en varm och tidig vår, men samtidigt har vi haft varma och tidiga vårar i vårt land tidigare. Måhända har denna vår bjudit på några extra varma dagar, det räcker dock inte för att konstatera att det är en växthuseffekt. Den finns där, men jag tror snarare att växthuseffekten smyger sig på istället för att bjuda på avsehärt högre temperaturer helt plötsligt. Just nu diskuteras klimatförändringarna ofta och mycket, det påverkar såklart vår uppfattning om vad den tidiga våren beror på.

Jag bläddrar lite i min tioårskalender. Är nu inne på år tre av skrivande i den. Där finns att läsa följande noterat den 1 april:
2005/ Soligt, 11 grader varmt. "Värmen och våren är här, men det är fortfarande snö på tomten".
2006/ Soligt, 3 grader varmt. "Snöhögen framför huset har sjunkit avsevärt. Fortfarande 20 cm snö på baksidan av huset. Vackert väder, men kyligt. Slog golfbollar ute."

I år skulle jag gissa att det kommer att stå något i stil med det jag skrev 2005, men med tillägget att första 18-hålsrundan spelats.

Det vi glömmer så lätt är hur det varit förr om åren. Jag bläddrar vidare i kalendern och ser att vi den 2 april 2005 hade 14 grader och den 3 april hade 15 grader. Inte pratade någon om växthuseffekt då? Eller gjorde gjorde man det? Vi glömmer så lätt.

Sagt med detta är att vi absolut inte ska skjuta tankarna om växthuseffekten åt sidan. Jag har sett Al Gores film. Skrämmande, viktig och mycket bra. Se den ni som inte sett den. Vi behöver alla göra vad vi kan för att minska påverkan på vår natur och miljö. Det engagemanget kan absolut kombineras med glädje över att vi just i år får möta våren tidigt och att  banorna bjuder till spel tidigare än vi i minnet känner oss vana vid.