Down under

Callaways nya driver Diablo kan liksom inte lämna huvudet. Och vad händer då? Jo, det visar sig att Diablo-järnen är på gång. Lär dyka upp på marknaden under våren (april i USA). Sägs vara strongloftade klubbor (+3 grader), dvs gjorda för att uppfattas som långa. Desstom antyds det på forumet golfwrx.com att de är smidda. Kan det stämma?

Undrar vad de kommer att kosta? Enligt golf3000.se blir det stora pengar, dvs ca 8000 kr och uppåt.


Foto: Golf Monthly

Suget på väg tillbaka

Idag var det på något sätt "dags" för ett besök på Dormy. En liten lördagsutflykt. Jag vet inte hur länge jag gick där inne bland kläder, klubbor och bagar, men länge var det. Tiden flyger iväg när man går där och drömmer. Och suget efter golf börjar återvända.

Passade såklart på att klämma och känna på en del nyheter.

Callaways nya Diablo-serie med drivers och fairwaywoods ser knepiga ut eftersom dom inte är symetriska. Provade en trä 5:a och den kändes lite väl stor. Drivern däremot, det kommer att bli en storsäljare trots (eller kanske tack vare) det udda utseendet. Det kändes så skön i träffen. Fick lite "vill-ha-känsla" där måste jag medge.


Sedan testade jag åter igen Wilsons nya järn Di9. Dom är ruskigt sköna! Och snygga! Undrar om jag kommer att kunna låta bli att stoppa ett set sådana i min bag till våren.


Och sedan gjorde jag ett inköp. Det blev en ny bärbag. Har två sedan tidigare, men nu var det dags för en tredje. Bagar kan man inte ha för många, eller hur? En Ping Freestyle blev det. Så här ser den ut:


Och för övrigt tycker jag Nikes nya drivers ser ut som och känns som leksaker när man håller i dem. Konstigt.

He is back!

Inte jag utan Tiger. Jag har nog fortfarande lite bloggpaus.
 

Bolltest

Jodå, det är fortfarande bloggpaus. En välbehövlig sådan känns det som.

Jag kan ändå inte låta bli att dela med mig av en länk med ett av de mest intressanta bolltesten jag tagit del av. Visserligen en robottest, men gjord med flera olika svinghastigheter (70, 80, 90, 100 och 110 mph) och utan hänsyn till vilken svinghastighet bollarna är gjorda för. Tyvärr är det bara topp fem som visas resultat för och ingen uppgift om vilka bollar som ligger utanför topp fem.

Intressant att se Callaway Hx Pearl som en av de längsta bollarna vid svinghastigheter på 110, 100, 90 och 80 mph.

Ta del av testen HÄR.

Paus

Bloggpaus.

Stilstudier

Ja, så här ser jag alltså ut på banan, in action.

(Foto: P-O Rosén)
Nothing more, nothing less. Detta är min uppvridning.

(Foto: P-O Rosén)
Och där är bollen iväg. Jag minns det där slaget. Hyfsat bra resultat, så this is it. My swing.

(Foto: P-O Rosén)
Och så här ser det ut när jag puttar. Minns inte denna putt, men jag satte den säkert från det där korta avståndet.

Nya bollar från Srixon

Bollarna Z-Star och Z-Star X finns nu på marknaden. Z-Star har en kompression på 90 och avsedd för spelare med svinghastighet över 80 mph. Z-Star X har en kompression på 104 och är avsedd för spelare med en svinghastighet på 105 mph och uppåt.



Läs mer HÄR eller HÄR.

Mat för golfare

Börja dagen med en stadig frukost:


Ät en god (men i detta fall dyr) lunch, som denna Clubsandwich för 17 Euro:


Eller en Golfers sallad för 12 Euro:


Och till middag en hemlagad pasta med räkor och lax:


Och avsluta gärna med flamberad banan och glass:


Det är viktigt att äta bra och gott för att må bra och för att golfa bra.

Samma hål olika väder


Nog är det trevligare att spela ett hål när det ser ut så här...


...än så här?

Båda bilderna tagna över hål 9 på Quinta da Marinha.

Quinta da Marinha

Omväxlande bana i mycket bra skick.


Greenen på hål 4, bilden tagen från tee till hål 5. Ser ni segelbåten?


Hål 10. Korthålet med vatten till vänster och bunker till höger. Den smarta (försiktige) spelar kort och rullar in bollen på green. För mig blev det här en mellanvariant som var mindre bra. Kort bunkern. Och vad hände? Jo, fin provsving och sedan duffad chip ner i bunkern. Bunkerslag och tvåputt.


Tidig morgon, hål 10 sett från greenen på hål 18.

Segercigarr och birdiewhisky

Det är två saker som aldrig skulle hamna i min golfbag. Och det beror inte på att jag aldrig vinner och sällan gör birdies. Det handlar istället om att jag inte röker och inte tycker att sprit hör hemma på banan. Nu tycker ju alla inte lika.

Snygg och kraftfull uppvridning, men jag kan berätta att det inte är en segercigarr i munnen på den här spelaren.


Tee hål 9 Quinta da Marinha och flaggan på hål 11.

Längtan

Det är inte annat än att det suger i golftarmen när man tänker tillbaka på veckan i Portugal.


Hål 3, Quinta da Marinha

"Jag är så lycklig, så lycklig..."

Finns det inte en låt där texten går så? Undrar om det är den som den här spelaren går och nynnar på?



Troligen inte, han ser lite matt ut. Undrar vad det beror på, för jag har för mig att han gjorde par på hålet även om bilden säger något annat.

Utrustningsfrossa

PGA Merchandise Show 2009 är över för i år. Vill man frossa i bilder och så klubbor och bilder i mängder, då ska man absolut bli medlem på www.golfwrx.com. Kostar inget mer än några minuters registrering.




Objudna besökare

Dessa små gynnare låg mitt på fairway på hål 5, Estoril Golf Club. En par femma, uppför hela vägen efter att man tagit sig över sjön från tee.


Klicka på bilden så rör dom sig.




Estoril Golf

Estoril Golf Club. En gammal anrik bana i vacker natur. När vi var där så var den så våt och så lerig. Och jag hade vita, snygga golfbyxor jag jag klev av första tee. Grattis!










Oitavos Dunes

Häftig bana, lite torrt gräs just nu, men det är klart bättre än det våta gräs vi mötte på den andra banorna under vår vecka i Portugal.










En häftig vy med hål 14 i förgrunden och nedanför syns flaggan på hål 10.

Bollnummer

Todays Golfer har nu kommit med årets bollnummer. 48 bollar testas av fyra spelare. Två av testarna är "slower swingers", en kille som svingar 80 mph med drivern och en som svingar kring 85 mph. Ungefär som mig och många andra amatörer. Lite besviken blir jag dock över att dess spelare inte fått testa tourbollarna eller ens de bollar som de enligt tillverkarna bör passa deras svinghastigheter. Jag tänker närmast på de nya Nike One-bollarna som enligt Nike ska kunna spelas av dem som svingar från 80 mph och uppåt och Srixon Trispeed för dem över 70 mph. Och inte heller den nya Bridgestone Tour B330 RX. I alla fall kul att den finns med eftersom jag skrivit så mycket om den.

Den som är intresserad av bollar kan frossa i många spännande siffror och värden.


Bollkampen

Så var det det där med bollar igen.



Med till Portugal åkte jag med tre olika bollar i bagaget: Bridgestone Tour B330 RX, Srixon AD333 och Titleist NXT Tour. Egentligen fyra, för jag smög ner en enstaka Srixon Soft Feel också.

Jag öppnade första runda med att spela på RX-bollen. Jag började med att slica ut den i skogskanten och hamnde i mask för greenen. Spelade fram mig och gjorde bogey. Helt okej öppningsresultat trots allt. Hål två gjorde jag par. Par även på hål tre. Därefter var det dags att spela ut på de öppna hålen på Oitavos och då bytte jag till Titleist NXT Tour. RX-bollen kändes bra men jag kände mig osäker på den i vinden. Fick en känsla av att den spann mer med drivern än vad jag är van vid efter att spelat mycket med NXT Tour och Srixon Soft Feel under säsongen 2008. Jag kan fortfarande inte säga om det är så, men bara osäkerheten räckte för att jag skulle byta.

Dessutom var greenerna på Oitavos (och även på de andra två banor vi spelade) så mjuka att jag inte behövde den extra spinn som RX ger i jämförelse med NXT Tour. Därför bestämde jag mig för att spela resten av öppningsrundan och även kommande rundor på en boll som jag känner mig trygg med; NXT Tour. Jag spelade dock några hål med AD333 någon dag, men tyckte att även den gav lite för mycket sidspinn i vinden. Soft Feel-bollen använde jag som provisorisk boll en dag och lyckades lägga i ett vattenhinder.

Finaldagen spelade vi också på Oitavos. Jag öppnade med en av de längsta och bästa träfemmor jag någonsin slagit. Lika lång som öppningsdagens slicade drive, men spikrak mitt i fairway. Spelade även denna dag bollen fram till och med hål tre.

Så, efter sex spelade hål, puttning på puttinggreen, inspel mot övningsgreen och en provisoriskt slagen boll så är detta min upp upplevelse av RX-bollen:
– den spinner mer än NXT Tour, med säkerhet i närspelet, kanske även från tee
– den är mjuk att putta på
– den är hårdare i kompressionen än NXT Tour och AD333
– skalet håller bra, men jag slår ju inte så hårt på bollen
– den går lika långt som NXT Tour från tee, kanske t o m lite längre
– med järnen är den för mig kanske, kanske lite kortare. Jag tror helt enkelt att det är så att jag inte har tillräckligt hög svinghastighet med mina järn för att komprimera bollen tillräckligt. Kanske om det är varmare än de 10-15 grader det var i Portugal under förra veckan.

En lärdom till kommande UTE International är att jag ska välja att genomgående spela på en mjuk boll som t ex Srixon Soft Feel. Den vet jag ger bra längd och jag känner mig trygg med den även om det blåser. Dessutom är greenerna så mjuka i januari/februari att man inte behöver en boll som spinner mycket på green.

Sol, vind och vatten

Jodå, vi fick känna på alla tre. Mer vind och vatten än sol. Men tänk, golfglädjen försvann inte för det. Jo kanske lite i torsdags. När vi efter en runda på 4,5 timmar i ösregn skulle spela nio hål till, då tog det emot lite. Men bara lite.








Hemma igen



Då var UTE International över för i år. Tänk så fort en vecka går när man har roligt. 126 golfhål spelade. Sju rundor, eller fem rundor och två niohålare. Det blev ingen vinst i år. Heller. Men vad gör det, jag hade roligt och spelade trots att jag "bara" kom femma ganska bra. Hade ingen riktigt dålig runda även om det inte kändes lika stabilt varje dag.

Första dagen fungerade det långa spelet väldigt bra, det var sämre med wedgar och puttning. Sedan hämtade jag upp puttningen och vågade börja lita allt mer på att den puttinglinje jag tog ut verkligen stämde när jag stod över bollen. Mot slutet av veckan tog sig wedgespelet, men med regnet försvann första dagens bra fairwayslag. Nåja, varierande spel får man leva med såhär mitt i vintern.

Vinnare i år blev kamraten, tävlings- och reseledaren UTE. Han spelade jämt och stabilt hela veckan. Framför allt puttade han bra. Det beror nog på att han har ett golfrum hemma med puttingmatta. Och att han tränat.

Jag kommer lägga upp lite bilder från resan här på bloggen och jag antar att UTE kommer att göra likaså på sin blogg http://ute.blogg.se.

RSS 2.0