Golfers

Ibland tycker jag det fokuseras för mycket på prischeckarna inom golfen. Visst är de galet stora, men pengarna får inte ta plats framför prestationen.

Jag läste idag att Stenson skänker 100.000 dollar till välgörande ändamål. Det gillar jag. Hoppas det uppmärksammas på fler ställen än bara på golf.se. Gärna på samma nyhetsplats där det annars står om de stora prischeckarna.

Sedan går det  alltid att ha åsikter om vad män och kvinnor med förmögenhet borde göra med sina pengar. Det går också att ha en uppfattning om hur mycket de borde skänka och till vilka eller för vad, men det tycker jag inte man ska ha. Istället ska Stenson (och andra) helt enkelt bara ha en eloge för den insats de gör i välgörande syfte.

Börja dagen med en stadig frukost:


Ät en god (men i detta fall dyr) lunch, som denna Clubsandwich för 17 Euro:


Eller en Golfers sallad för 12 Euro:


Och till middag en hemlagad pasta med räkor och lax:


Och avsluta gärna med flamberad banan och glass:


Det är viktigt att äta bra och gott för att må bra och för att golfa bra.

Grattis Robert Karlsson! Och grattis svensk golf. Väldigt roligt med den uppmärksamheten för golfen och det erkännande av Robert.

Bråda dagar, sena kvällar. Knappt hunnit tänka golf alls denna vecka och ännu mindre blogga. Nej förresten, det var ju inte riktigt sant. I måndags gjorde jag ju ett besök i golfbutiken och köpte nya skor och regnbyxor. Idag var jag dessutom tillbaka i samma butik för att köpa en handske. En Callaway Tour, den modell jag använt de senaste åren. Testade också Mizunos tunna handske i läder, men den var lite för vid.

Skorna förresten, nu är dom mina, dvs nu har jag bestämt mig för att behålla dem. Har knalllat runt med dem på jobbet de senaste dagarna. Om det är ointresse eller bara ett utryck för att arbetskamraternas förståelse vet jag inte, men ingen har kommenterat att jag går med golfskor på kontoret.



Hade även skorna på mig i samband med en timmes svingande i Stockholms Golfhall igår kväll. Skönt att "sving loss" lite, men jag gillar egentligen inte att slå i simulator. Jag blir så fokuserad på alla siffror och vinklar att jag glömmer bort tekniken. Jag tar i allt jag kan, läser av siffrorna, blir irriterad på låg svinghastighet och felaktiga vinklar. Försöker ändra och så samma visa igen. Nej, de där simulatorerna tar bort en del av träningsglädjen, tycker jag. Nåja, skön svingträning var det i alla fall. Och trevligt sällskap, som förresten började med att berätta att han i nästa vecka åker iväg för några dagars spel i Indien.

Nästa söndag, den 25:e, bär det av till Portugal och UTE International 2009. För mig årets viktigaste och på många sätt roligaste tävling. 16 "gubbar", sex golfdagar. Det blir mitt femte deltagande av sex möjliga.

Att vara borta från jobbet när alla andra arbetar som mest kräver framför allt två saker:
1. En förstående chef
2. Intensivt arbete före avresan

Den förstående chefen har sedan länge beviljat min ledighet. Just nu pågår de intensiva förberedelserna i form av mycket jobb. Jag hann dock sticka emellan med ett besök i golfbutiken Golf International i Stockholm igår. Behövde ju nya skor. Efter et halvtimmes provande där Adidas, Nike och Ecco han besöka mina fötter gick jag till slut därifrån med ett par FootJoy för 2.000 kr. Ska prova i lugn och ro innan jag bestämmer mig för om jag ska behålla dem.

Med från butiken "fick" jag också ett par FootJoy-strumpor (Lanner fanns inte i min storlek) och ett par regnbyxor från Cross. Regnbyxor? Behövde jag ett par till? Ja, tydligen.

Sitter med entusiasm och följer det första avsnittet av Let's Dance. Egentligen borde jag inte följa programmet för jag blir så biten. Jag blir helt tagen, tycker det är så kul att följa dessa "icke-dansares" utveckling.

Det slår mig så här mitt i programmet att dans handlar så mycket om teknik och timing. Det syns dessutom direkt att en del har takten och känslan i kroppen och andra har det inte. Är det inte på samma sätt med golfen? Det finns de som direkt "fattar galoppen" och lätt hittar rätt timing och inte har några problem med tekniken. Sedan finns de som inte alls har förutsättningarna. Alla kan dock ha roligt både på dansgolv och golfbana, oavsett förutsättningar.

Nästa gång jag kliver ut på banan ska jag försöka tänka "dans" och vara lika mjuk och ha samma timing som jag önskar att jag hade på dansgolvet. Har faktiskt vunnit en danstävling en gång. För 30 år sedan. Ricky Bruch var domare. Tungt. Undrar om tanken på den där gången på ett diskotek i Eskilstuna kan hjälpa mig på golfbanan?

(Någon som kommer ihåg vad diskoteket hette, det som under en kort tid låg invid Järntorget i Eskilstuna?)

På den nya webbplatsen GolfBlogs.eu finns ett gäng golfbloggar samlade. Självklart finns Golfers Blogg och Backspin från Sverige med.

För en tid sedan skrev jag om mina upplevelser av tinnitus och risken med högljudda drivers. Idag hittade jag ett annat blogginlägg i ämnet. Det är bloggen golfblogger.co.uk som berättar om en studie som finns beskriven i den senaste utgåvan av British Medical Journal. Där konstaterar man att det finns en risk med dagens driverns med tunna träffytor i titan jämfört med de av stål.

"The new breed of clubs were designed with a thinner metal face to produce a 'trampoline' effect which theoretically hits the ball further but also results in a louder noise. The tests found each of the six titanium clubs – from leading manufacturers such as King Cobra, Callaway, Nike and Mizuno – produced more sound than stainless steel versions. The worst offender was the Ping G10, one of the first thin-faced clubs on the market."

Läs hela blogginlägget HÄR.

Var rädd om öronen!

För några dagar sedan skrev jag att jag börjat följa Natalie Gulbis på Twitter. Här kommer en liten uppdatering för er som ännu inte är kompis med Natalie på vare sig Facebook eller Twitter.

Hon har varit och testat nya TaylorMade-klubbor tillsammans med sin kompis Sergio. Hon gillade klubborna och rekommenderar oss som inte fick vara med och prova ta chansen vid annat tillfälle. Kanske inte med dom orden, men med den innebörden. Nästa gång kanske jag ska hänga på Natalie. Om hon frågar. Jag vill ju inte tränga mig på.



Sedan firade hon nyår på en 200 fot lång yacht i Karibien. Undrar om Sergio var med?

Ring ut det gamla...
Tack alla läsare av bloggen för ännu ett år. Ett extra tack till alla er som kommenterat.

Ring in det  nya...
Ännu ett nytt golfår och ännu ett nytt bloggår. Om framtiden vet vi såklart ingenting, men låt oss hoppas på många fina rundor och bra scorer i trevligt sällskap.

Gott Nytt År!

I morse packade jag golfbagen, plockade fram golfskorna och styrde mot Eskilstuna för en timmes svingande. I samband med tidigare julledigheter har jag besök tennishallen i den gamla hemstaden och mjukat upp svingen inför kommande golfresor. Så också i år hade jag tänkt.

Kroppen skrek efter att få svinga. Golfabstinensen bubblade i kroppen. Framme vid tennishallen visade det sig att man tagit bort möjligheten att träna golf inomhus. Tog en sväng förbi Eskilstuna GK och knackade på i den stängda shopen och fick veta att det numera inte finns något ställe att träna golf inomhus vintertid (inte sommartid för den delen heller) i Eskilstuna. Trist för mig idag och trist för alla golfare i staden. Men det finns värre saker i livet. Det var ju bara ett träningspass som blev inställt.

Nu åkte jag ju inte ända till Eskilstuna bara för att svinga. Hade så varit hade jag såklart ringt och kollat om träningsmöjligheten fortfarande fanns kvar där i tennishallen. Ingen träning innebar bara mer tid till annat. Och det finns saker som är viktigare i livet än golf.

Har ni också funderat över vad Natlie Gulbis gör när hon inte är på golbanan? T ex just nu. Det är sådana saker som kan dyka upp i huvudet när hjärnan har ledigt från jobbet och kapaciteten måste utnyttjas till annat. Därför har jag nu sett till att börja följa Natalie på Twitter. Denna tjänst som jag utnyttjat ett tag men ännu inte riktigt förstått nyttan med. Men nu vet jag. För mig är den till för att jag ska kunna följa Natalie genom livet. Fantastiskt. Och när jag nu också upptäckt att det är hennes namnsdag idag så förstår jag att det inte var av en slump jag hittade henne på Twitter. Det var på något sätt meningen. Undrar om vi inte ska bli kompisar på Facebook också. Det är ju i alla fall hennes namnsdag.

Jag har varit ute och åkt bil idag och lyssnat på en av de kommersiella radiostationerna. Viasat matade på med reklam. Deras slogan lyder tydligen:

En kanal. En passion – Viasat Golf

Finns även i andra versioner för Viasat Motor osv. Men visst låter det lite lamt med "en kanal, en passion"? Det blir så mycket häftigare på engelska:

One passion. One channel – Viasat Golf

Hur som helst, mig spelar det ingen roll. Jag har numera kanalen rakt in i teven. Känns fortfarande lyxigt att närhelst andan faller på kunna zappa över och titta på vackra bilder och snygga svingar. Kanske inte närhelst. Vi är ju fler i familjen, men i alla fall. Känns bra i alla fall.

Jag har sagt det förr: golf, whisky och rock hör ihop. Man ska dock vara försiktig så att man inte överdoserar. För stora doser golf kan skapa "golfmättnad" eller försakande av annat i livet. För stora doser whisky förtar njutningen och förstör golfande och t o m liv ibland. För höga doser rock kan leda till tinnitus. Allt ska intas med förnuft och eftertanke.

Ikväll smuttar jag på några droppar ur ett glas jag fått från Golfförbundet för många år sedan. Jag gissar att förbundet numera inte håller sig med glas av den här typen.

Dropparna kommer från en flaska Lauder's. En blended för första gången på länge. I julhelgen blir det till att öppna Mackmyran.

Idag är det den 21 december. Jag hade räknat med att spela golf idag. Hade spetsat in mig att mitt i julstöket klämma in nio hål på Järna GK. Så blev det inte. Vädret satte käppar i hjulet. Jag kände mig blåst och besviken. Hade gärna spelat idag och sedan går det inte eftersom temperaturen krypit under nollan. Vid närmare eftertanke är det ju inte konstigt. Det är ju snart jul och golfsäsongen på mina breddgrader är över sedan många veckor. Det är inte normalt att spela golf i mina krokar i december. Det kanske blir det i framtiden, men nu är det inte normalt.
Jag måste förstå det.
Jag är ingen normal golfare.



Istället för golfade fick det istället bli en promenad i solen. Det var inte fel det heller. Det var faktiskt riktigt, riktigt behagligt.

På min önskelista till tomten skrev jag att jag vill ha en bättre sving. Visst kan man önska sig en sving som Tiger, Garcia eller Els. Men man kan också önska sig en lika mjuk och snygg sving som de här och andra tjejer som spelar professionell golf har.



Ofta ser det mycket enklare ut när tjejer svingar än när de professionella grabbarna svingar. Titta bara på Annika. Så enkelt det ser ut! Och så långt hon slår! Jag tar i allt jag kan och lyckas ändå inte klämma iväg bollen lika långt som hon och dessvärre tror jag inte det handlar om utrustningen.

I väntan på den där snygga svingen kan man också önska sig kalendern där golfarna ovan finns med. Kalendern finns att köpa HÄR.

Jag har tidigare klagat lite på att jag upplever någon form av bloggtorka. Det är inte lika lätt att komma på saker att skriva om såhär mitt i vintern. En idé som föddes i detta sammanhang var att gå ihop några stycken och blogga om golf, som jag skrivit om tidigare. Och nu är vi igång, men hur tänkte jag?

Om man upplever idétorka, hur smart är det då att engagera sig i ytterligare en blogg i samma ämne?

Jag låter bli att svara just nu, men hur som helst har jag skrivit ett nytt inlägg på backspin.se och det inlägget kan man läsa HÄR. Det handlar om kärlek.

Hur drivern låter är för mig ett viktigt urvalskriterium när jag ska köpa en ny driver. Den ska låta "bra" i mina öron. Det innebär bl a att den inte får låta för mycket eller för högt. En av anledningarna är att jag är rädd om mina öron.

I februari 2000 var jag i Åre under en helg. Jag hade precis börjat på ett nytt jobb. Jag brukar säga att jag lärde känna de nio nya arbetskamraterna i underställ innan jag lärde känna dem i mer affärsmässig klädsel, och det ligger mycket i det.

Vi hamnade på ett diskotek som heter Bygget en av kvällarna. Jag blev bara kvar där i en timme, trots att jag tycker om att dansa och var där tillsammans med nio kvinnor. Jag var vid den här tiden enda mannen på arbetsplatsen. Orsaken till att jag valde att gå därifrån var att musiken var så extremt hög. Sådär att kläderna vibrerade.

En tid efter besöket i Åre fick jag pip i örat, s k tinnitus. Jag uppsökte läkare för att undersöka örat. Det första han frågade var om jag utsatt mig för höga ljud. Jag berättade då att jag varit på ett diskotek med hög volym. "Har du varit på Bygget", frågade läkaren. Det visade sig att han haft fler andra patienter som också besökt Bygget och drabbats av tinnitus. För min del var det inte "bara" om pip i örat, utan läkaren kunde också konstatera en hörselnedsättning i ett visst frekvensomfång.



Pipet i örat höll i sig i ungefär två veckor. Det var stor lycka när det försvann. Läkaren rådde mig att under ett halvår efter att pipet försvunnit vara extra noga med att skydda örat. Och det var jag. Jag har också skyddat örat i samband med konserter och andra tillfällen då ljudnivån är hög.

Med anledning min "öronhistoria" har jag också varit lite orolig när jag testat drivers som låter högt och mycket, som t ex Cobra. Det sägs ju t o m att Cobra fått minst en stämning på halsen för att en spelare drabbats av tinnitus efter att ha spelat med en av deras drivers. Men det var några år sedan. Nu är nog deras och andras klubbor lite mer dämpade. Jag tror dock fortfarande risken finns kvar att en del drivers låter så högt att det finns risk för hörselskador.

Häromveckan fick jag tillbaka mitt pip i örat. Jag lyssnade på podradio under morgonen och åt lunch på en stökig restaurang. Därefter kom pipet. Efter två veckor försvann det, men fortfarande har jag ett brus i örat som inte varit där tidigare. Det trots att jag skyddat örat med en propp när jag vistats utanför hemmet. Dessutom har iPoden fått vila de senaste veckorna.

I morgon ska jag prova ut ett nytt skaft till min Ping G10-driver. Då blir det med öronpropp i.

Att leva med tinnitus måste vara en plåga. De problem jag drabbats av föreställer jag mig är små jämfört med de som många andra upplever. Mitt pip har ju försvunnit, men jag förstår hur det är att ha ett högt pip i örat ständigt, dygnet runt, året runt, hela tiden. Jag hoppas jag slipper uppleva det igen. Därför är jag nu försiktigare än någonsin när det gäller höga ljud och hög musik....och högljudda drivers.

Är du drabbad av tinnitus finns det mycket att läsa på nätet. Här är några tips:
http://www.tinnituskonsulten.blogspot.com/
http://tinnitussan.blogspot.com/

Mitt musiklyssnande har pga av örat legat nere i snart en månad. Nu tror jag att jag snart vågar ta upp det igen. Försiktigt. Och först ur högtalarna kommer denna nya skiva att vara. Den landade i brevlådan från CDON häromdagen. Och det är inget skämt. Däremot kanske det är en liten varning. Istället för varningstext.

För 22 år sedan delade jag en lägenhet med en kurskamrat i Jönköping. Vi kände inte varandra sedan tidigare utan hamnade helt enkelt bara i samma lägenhet efter att ha sökt studentbostad. Igår träffades vi igen. Det var andra gången på 22 år vi sågs och jag blev först nu varse att han spelat golf sedan han var en liten parvel. Han nämnde under kvällen sådär i förbifarten att han varit i Skottland och inlett säsongen några gånger och att han varje år var i Skåne och spelade. Det var just det där med "i förbifarten", lite coolt så där, som fick mig att fundera. Han nämnde golfandet så självklart. Det gav mig perspektiv på mitt eget golfande och mitt eget golfintresse. Jag är ju smått "golfgalen".

Tankarna som for genom huvudet var att det kanske är så att vi som fastnar för golfen i vuxen ålder blir mer galna.
Kan det vara så?

De som växt upp med golfen i sitt liv har liksom skapat ett naturligt förhållande till sitt golfande, medan jag som i sammanhanget är en "ung golfare" med mina elva år på banorna, utvecklat någon form av besatthet.
Är det så det är?