Golfers

Säsongsavslutning och årets sista 18-hålsrunda. I alla fall på gräs. Om vädrets makter är med oss kanske det i juletid likt förra året blir en 18-hålare på snö. Vi får se. Idag var det i alla fall gräs och riktigt bra underlag för att vara så sent på säsongen i mina trakter.



Jag hade bokat in mig med två för mig okända spelkamrater. När jag anlände till banan 30 minuter före starttiden hade dom dock redan gett sig iväg. Jag fick en ursäkt i shopen, men jag antar att dom hellre ville spela själva än ha mig med. Jag fick istället boka in mig i den boll som skulle slå ut klockan 10. En treboll, så där fanns plats. Mycket plats visade det sig för de tre dök aldrig upp. Och jag blir lika irritetad varje gång det händer (och det händer alltför ofta) att jag bokar in mig för att spela och övriga i bollen inte dyker upp. Dåligt. Hur svårt kan det vara att lyfta luren eller gå in på nätet och boka av sig?

Nåväl, jag gav mig i alla fall iväg själv. Öppnade halvdarrigt på första hålet och följde upp bogeyn där med en birdie på hål två efter en ruskigt bra slagen järn 6:a till tre decimeter från hål. Följde sedan upp birdien med ett par på hål tre. Sedan rullade det på ganska bra. Det är ju nästan tre veckor sedan jag spelade, så visst var det lite ringrostigt. Puttningen kunde jag dock inte klaga på. Den röda puttern fick följa med idag och den blå fick vila. Den röda var het. Jag visste att det skulle löna sig att sköta om den väl. Ett tag gick det inte att missa med den trots hålpipade höstgreener. Kändes bra. Bra kändes också drivern. Hade en riktigt bra sving och slog kanske de bästa drivarna under hela säsongen. Tänk så nyttigt det kan vara att vila svingen ibland.

Första nio landade på 17 poäng trots ett streckat hål och andra nio på 18 poäng trots en klantigt treputtad 17:e green. 35 poäng och 87 slag kändes som en riktigt bra säsongsavslutning.

Dags då att titta tillbaka på ännu en golfsäsong. Det har blivit mindre spel den här säsongen än på flera år. Däremot har det blivit mer golftittade än tidigare tack vare att jag och min sambo upplevde både Scottish Open, British Open och Scandinavian Masters på plats. Fantastiska dagar och mycket trevliga minnen.

Spelmässigt har det gått hyfsat under säsongen. Spelat förhållandevis jämt och avslutar denna säsong på ungefär samma handicap som förra året. Nästa år ska jag försöka slipa lite på handicapet. Och sitter drivarna som de gjorde idag kan det mycket väl bli ensiffrigt nästa år... Kanske med hjälp av en eller flera nya klubbor i bagen. Återstår att se vad hyllorna kommer att fyllas med till våren.

Därmed rundas denna säsong av. Lustgården golfbanan kommer troligen besökas fler gånger innan snön kommer, men då får det nog bli den lilla korthålaren Järna GK. Så visst kan man säga att detta var "Last look at Eden" för denna säsong. Nu börjar uppladdningen inför UTE International 2010 i februari.

De senaste rundorna jag spelat har det inte gått något vidare. För några veckor sedan placerade jag t o m mina Mizuno-järn i förrådet och plockade fram de gamla Ping G2-järnen istället. Idag var det dags för tävling på Solbacka GK och Mizuno-järnen fick förnyat förtroende.



Jag öppnade stabilt och bra. På tredje hålet slog jag en av säsongens bästa drivar. Mitt i "köttet", högt och med lite fade precis runt trädet som står mitt i spelriktningen. Sedan rullade det på med mjuk sving och bra bollträff.

Första nio spelade jag såhär: bogey, bogey, par, bogey, par, par, bogey, par, bogey. 40 slag ut.
Andra nio: dubbelbogey, par, bogey, trippelbogey, par, bogey, trippelbogey, par, par. 45 slag in.
Totalt 85 slag. Det räckte till en femteplats, två slag efter segraren.

Lite synd att jag inte lyckades hålla i spelet hela vägen, men skönt att känna att spelet finns där och att det finns mer att ta av. Dessutom var det himla kul att spela och det var ett tag sedan jag kände så.

Om jag ska analysera spelet så kan det sammanfattas såhär:
– wedgarna funkade kanonbra, jag vågade slå igenom och hade bra bollträff
– jag puttade bra, vågade även här gå på bollen
– den enda klubba som inte funkade 100 procent idag var träfemman
– de två tripplarna kom på parfemmor, första missen berodde på att jag försökte nå green in i vinden med en träfemma och drog bollen out, jag borde varit smart och spelat fram. Andra missen försökte jag vara smart och spela fram med en järnsjua från ruffen och slog då en socket ner i ett dike, jag borde ha slagit en hybrid mot green
– Callaway BB Diablo är en boll som jag verkligen gillar.

Jag ser fram emot en bra golfhöst. Våren och hösten brukar vara då jag spelar som bäst. Hoppas det blir så även denna höst. Idag var det roligt att spela.

Idag blev det en spontanrunda på Åda Golf & CC. Jag gillar den banan. Den är kul att spela med sina varierande hål. Idag var dock skicket inte det bästa. Fairway var på sina ställen torvig och framför allt långhårig. Greenerna var skurna för en tid sedan och hade inte riktigt hämtat sig.

Jag öppnade med dubbelbogey, par, dubbelbogey och birdie efter ett för kort inspel och en fin chip. De där första hålen kom ganska väl att beskriva resten av runda. Blandat spel med andra ord, eller om man så vill upp och ner. Första nio klarades av med 18 poäng i scorekortet. De sista nio sägs vara enklare, men det var de inte idag. Upp och ner som sagt. Några helt onödiga dubbelbogeys förstörde scoren och det blev i slutänden 31 poäng.

Spelet känns bra om det inte vore för de dåliga drivarna. Valde idag att slå träfem på ett par hål där jag normalt slår drive. Som tur var går träfemman som en klocka. Rakt och när på lika långt som drivern går just nu.

Hål 16, Kallfors. Här slog jag en tåad trä 7:a som på något sätt ändå hittade fairway. Efter enn för lång järn 9:a blev det ändå ett par.

Ibland är det här spelt underligt.
Gårdagen inleddes med en timme på gymet klockan 07.30, sedan iväg till jobbet för ett antal möten. Dagens sista möte var inbokat till 11.30. Det var sagt 30 minuter men blev en timme. Därför var jag lagom stressad när jag sprang från jobbet för att hinna med den enda tåg som skulle göra det möjligt för mig att hinna till starttiden kl 14.17 på Kallfors.

Väl på banan bokade jag om min tid till 14.34 för att få sällskap, därefter en snabb lunch och ombyte. När jag ställde bagen på vagnen kom regnet. Ganska mycket dessutom. Något rangebesök hann jag inte med, men några puttar blev det i alla fall innan klockan slog 14.34. Och där stod jag. Själv. Inga spelkamrater. Blev lagom irriterad eftersom jag tycker att har man bokat ska man dyka upp eller boka av. Ringde till receptionen för att kolla om de andra i bollen hade bokat av, men det hade dom inte. Sent omsider dök dom upp med andan i halsen. Det visade sig att dom hade suttit i bilen och väntat på att regnet skulle ge sig.

Lite lagom uppe i varv var det sedan dags att ge sig iväg. Min första drive gick rakt upp. Mer högt än långt. Lyckades i alla fall lämna första hålet med bogey. Andra hålet spelades från blå tee. Där slog jag till med en av mina längsta drivar någonsin kändes det som. Inspelet kunde slås med en järn 9:a. Normalt, när hålet spelas från gul, har jag en järn 5:a in. Ibland järn 6. Slog ett bra slag med greenträff, men treputtade.

Hål 3. Ett uselt slag som tog i ett träd till höger (hur det nu är möjligt på det hålet). En bra chip i nedförsläge gjorde att jag i alla fall kunde lämna hålet med bogey. Två sämre än handicap så här långt. Men regnet hade i alla fall upphört.

Hål 4 spelades också lite kortare än normalt. Vad spelade det för roll? Ingen. Åter igen en usel drive som landade kortare än jag normalt brukar slå på detta hål trots framflyttad tee. Dubbelbogey efter ett att nästan ha missat bollen med en pitch från 80 meter.

Hål 5. Samma visa. Framflyttad tee och usel drive med längre inspel än vanligt. Klarade i alla fall bogey.

Sedan började det hända grejer. Drivarna fortsatte vara riktigt usla, men puttar och chippar satt riktigt fint. Par på hål 6 och 7.

Efter de första nio hålen hade jag 16 poäng vilket trots allt var det bästa resultat jag haft under de få rundor jag spelat den här säsongen.

De första nio hålen spelade jag med säsongens favoritboll så här långt, Callaway Big Betha Diablo. Valde att pegga upp med en ny boll på hål 10, Bridgestone Tour B-330 RX.

Under resan hem blev allt bättre, utom drivarna. Framför allt satt chipparna och pitcharna riktigt bra, mycket tack vare att jag vågade gå på bollen ordentligt. Kanske gjorde bollbytet också sitt då RX-bollen stannar lite bättre än Diablo med wedgarna. Och sedan puttningen. Så skönt och värdefullt för scoren när puttarna rullar i!

Sista nio hålen gick jag på 40 slag och det är för att vara mig riktigt bra. Sex par gjorde 21 poäng hem. Det kändes bra. Inte minst om man tänker på att jag bara slog två bra drivar.

Visst är spelet konstigt. Eftera att inte ha spelat på 10 dagar stressar jag till banan lite mör i kroppen efter ett tidigt gympass. Kastar mig ut på en regnvåt bana och spelar en av mina bästa rundor någonsin. 85 slag, 37 poäng och en liten sänkning.

Golf är fantastiskt.

Vilka greener! Otroligt fina. Och snabba. Fairway var helt okej, men kan bli grönare och saftigare.

Spelet fungerade ganska bra för att vara en av de första rundorna. Tappade en del slag på greenerna eftersom det inte var helt lättputtat och dessutom hade jag lite problem med bollträffen. Samma sak med drivern. Dålig bollträff. Inga katastrofslag, men bara ett par riktigt bra drivar. Däremot funkade järnen och wedgarna riktigt bra, inkluderat den nya 60-graders wedgen som spelades "direkt ur plasten."

15 poäng ut. In räknade jag inte. Kändes bäst så även om inte scoren var katastrofal.


Finishen är riktigt fin både på och runtom banan. Kanterna runt vattenhindren är rena och fina. Flera skogsbackar är rensade vilket förhöjer intrycket av en välskött bana.


Hål 16. Spelkamraten gick för green. Bollen drog runt berget till vänster och var borta länge, innan den sakta kom rullande från vänster ner mot hålet. Den blev ingen eagle, men väl en enkel birdie. Själv slog jag trä 5 från tee. Den landade i höjd med damtee av någon anledning. Dömde ut den och slog en ny och gjorde ett enkelt par.

Riktig säsongspremiär var det idag, 18 hål på Gripsholm. En för säsongen torr och fin bana. Greenerna har inte riktigt börjat växa ännu så de var allt lite ojämna. Men jag tror dom tar sig snabbt. Fick faktiskt en känsla av att greenerna blev grönare ju längre vi kom på rundan.

Spelet funkade väl sådär som det brukar vara tidigt på säsongen. Närspelt funkade mindre bra, medan det långa spelet funkade riktigt bra. Min trä 7:a har nog aldrig gått bättre än idag.

Och så vädret: Fantastiskt påskväder!


Gripsholms GK, hål 2

Inte jag utan Tiger. Jag har nog fortfarande lite bloggpaus.
 

Ja, så här ser jag alltså ut på banan, in action.

(Foto: P-O Rosén)
Nothing more, nothing less. Detta är min uppvridning.

(Foto: P-O Rosén)
Och där är bollen iväg. Jag minns det där slaget. Hyfsat bra resultat, så this is it. My swing.

(Foto: P-O Rosén)
Och så här ser det ut när jag puttar. Minns inte denna putt, men jag satte den säkert från det där korta avståndet.

I alla fall kan man få den uppfattningen när man ser Ben Hogan svinga i den här filmen. Så lugnt. Så mjukt. Så enkelt.

Annika har slagit sin sista putt i tävlingssammanhang. En fantastisk golfkarriär är över. Och som hon gör det. Först får hon stå och vänta länge inför andra slaget, sedan väntan igen för att få slå in mot green. Över vatten dessutom. Sedan lägger hon upp den fint och sänker för birdie. Så coolt! Så snyggt! En värdig avslutning för den bästa kvinnliga golfaren genom tiderna. Jag måste erkänna att jag hade tårar i ögonen när hon klev av greenen. För sista gången.

Jag var bara "tvungen" att ge mig iväg till golfbanan idag. Det var ju fint väder. Någon enstaka plusgrad och ingen vind. Perfekt vinterväder för en golfrunda. Så skönt att komma och svinga lite. Räknade inte slagen, men en birdie blev det i alla fall. Och några par. Kändes bra.

I like playing golf!


Järna GK, 7 december 2008

Tre grader och regn i morgon. Det suger i golftarmen. Järna GK är öppen. Det är barmark. Det borde gå att spela. I morgon.

Å andra sidan, varför ska man ge sig när det är 10 grader varmt och i alla fall lite sol ibland. Visst blåste det och visst var det blött, men det rullade bra på greenerna.

Det blev idag ett varv på Kallfors niohålare tillsammans med bloggläsaren och golfkamraten Andreas. Tack för en trevlig runda!


Hål 8

Det är inte roligt det. Under mina år som löpare hände det då och då att jag fick problem med hälsenorna, men inga allvarliga problem. Tack och lov. Dessvärre hörde jag idag att min gamla arbetskamrat boende invid en golfbana i Skåne fått hälseinflammation. Inte kul. Särskilt inte om man är van vid att spela golf året runt. Nu lutar det åt att antalet spelade rundor  för året stannar vid de 130 som han nu hunnit avverka. 130 rundor. Det är mycket det.

Krya på dig Håkan, det kommer fler säsonger!

Har under eftermiddagen kollat Volvo Masters från ett riktigt regnigt Valderama. Och nu har jag golfabstinens. Kan liksom inte acceptera att säsongen är över. Kallfors har stängt 18-hålsbanan för säsongen och stängt 9-hålsbanan i alla fall under helgen pga vädret. Släpper inte abstinensen till i morgon och vädret inte är allt för kyligt så blir det nog en tur till pay and play-banan i Järna i morgon.

Säsongen ÄR inte slut.

De som hade spelat före mig i söndags var ena riktiga slöhögar. På vart och vartannat hål hade dom slarvat när dom satte i flaggan. Värst var det på första hålet där flaggan knappt satt kvar i koppen. Fler hålkanter var dessutom skadade till följd av slarvet. Så dåligt!


Kallfors niohålare, hål 1

När jag stod på rangen och värmde upp inför förra helgens runda kändes det så bra. Så mjukt! Så harmoniskt! Så enkelt! Ute på banan var det inte lika mjukt, då var jag tillbaka i "normal form".

Efter rundan kom jag att prata svingteknik med mina spelkamrater. Fick då veta att Anette hade stått och tittat på mig på rangen och slagits av att det såg så bra ut. Hon trodde att jag sänkt mitt handicap rejält sedan vi spelade senast. Hon hade sedan noterat att jag spelade helt annorlunda på banan. Hennes man Jonas fyllde i och sa att jag provsvingar så snyggt och rätt, men sedan svingar jag med armarna när jag ska slå på bollen.

Det är inte så ofta jag får svingtips. Jag har dock fått det av Jonas en gång tidigare och det var för ett drygt år sedan. Den gången gällde det min puttning och mitt puttinggrepp. Jag lyssnade på vad han sa och har sedan dess bara puttat bättre och bättre (inte minst idag med den nya, blåa puttern!).

Ute på banan idag försökte jag tänka på vad Jonas och Anette förmedlade förra helgen.
Och jag svingade så bra! Riktigt flow! Hoppas det håller i sig så, precis som puttingtipsen gjort.


Trots bra spel och puttning missade jag denna birdieputt.

Attan vad det var nära. Jag spelade 18 snabba hål under sen eftermiddag idag. På Kallfors 7:e slog jag på en hybrid rakt mot flaggan. Den landade strax före hål, slog i hålkant och rundade flaggan. Så himla nära. Pustade ut efteråt. Jag har ju gjort en hio en gång tidigare och precis som idag var jag ensam, så det blev ingen officiell hio. Hade det blivit en hio till nu känns det som om mina chanser att lyckas med en "riktig" hio minskat väsentligt.

Det var inte planerat något spel den här helgen, men efter många timmar vid teven slog abstinensen till. Klockan 0800 stod jag tillsammans med klubbkamraten Christer på Kallfors första tee. Inte en kotte inom synhåll, förutom banarbetarna som singelklippte greenerna framför oss. Det gjorde att vi hade turen att slippa daggen på greenerna, men samtidigt var greenerna ruskigt snabba. Dessutom hårda. Om två veckor är det dags för finalen i SAS Masters Tour på banan. Jag antar att man nu börjat finslipningen. Greenerna är normalt snabba på Kallfors, men detta var rekord. Dessutom är ju våra greener inte de enklaste med alla onduleringar. Det blir tufft även för de duktiga spelarna på SAS Masters Tour, tror jag.

För mig var det slag- och poängmässigt ingen bra runda. Öppnade med att missa birdieputten (hade kunnat bli en riktig early birdie) på första och det är väl okej, men sedan drog det iväg med alltför många bogeys och dubbelbogeys. Inte bara pga snabba greener, men dom bidrog helt klart. Det var i alla fall en mycket skön förmiddag. Dessutom spelade Christer riktigt bra och det är alltid kul att gå med någon som lyckas väl och sänker chippar och rullar i birdies.


8:e fairway sedd från skylten vid 6:e tee

Har idag tittat på Omega European Masters. Där leder just nu den 19-åriga talangen Rory McIlroy. Vilken kille! Som han spelar! Vilka slag! Irritationen var märkbar när han med spoon drev ut de andra i bollen. Dessutom är han ju helt cool. Först på 18:green kostade han på sig ett leende som visade att han var nöjd med dagens 66:a. Den här killen kommer vi säkert få se mer av i framtiden.

Men än är det en bit kvar till Tigers nivå: