Golfers

När den här bloggen var ny skrev jag under en tid mycket om Trion:z armband och den nytta jag tror mig ha av det för att hålla mina problem med tennis- och golfarmbåge borta. Vetenskapligt bevisat eller placeboeffekt? Tja, vem vet? Spelar det någon roll?

Förra helgen när jag spelade fick jag åter igen känning av min vänstra armbåge. De påföljande tre dagarna bar jag mitt Trion:z-armband dag som natt och besvären försvann. Om det berodde på armbandets effekt, vila eller något annat låter jag vara osagt. Bättre blev det och det räcker för mig.

Normalpris på ett Trion:z-armband är 249 kr. Igår sprang jag in på Eurogolfs konkursutförsäljning och köpte ytterligare ett armband. För 20 kr. Hyfsad rabatt, eller hur? Bara ett krux, färgkombinationen är inte helt lyckad. Matchar inte riktigt mina kostymer. På golfbanan är det väl okej, men till vardags tror jag bandet får ligga hemma. Eller kanske sitta runt fotleden.

Trist för honom. Hoppas han får ordning på sitt knä. Tänk om han skulle tvingas ge upp golfandet pga av skada vid 32 års ålder. Hemska tanke.

Take care, see you next year!

Läs mer HÄR.

Var tvungen att uppsöka min favoritnaprapat idag. Hon sköter om min kropp några gånger varje år. Oftast under vintern och våren då jag ofta (alltid) tränar för lite. Så också denna vinter. Jag har under de senaste åren haft problem med tennis- och golfarmbåge till och från. På senare tid har det varit ganska bra, men en muskel i armen krånglar ibland precis som "gamnacken" gör. Både dessa åkommor mår inte helt bra av att jag varje kväll sitter med datorn i knät och skriver blogginlägg. Vore nog bättre att jag tog mig till gymet. I alla fall någon dag i veckan. Just därför fick jag en pik av naprapaten idag: "Vi har ju pratat om vad du gör på kvällarna". Ja, det är inte helt bra att huka över datorn varje kväll, men det är kul.

De senaste dagarna har ägnats åt helt andra saker än golf och bloggande. Det har varit fullt upp med jobb. Bara roliga saker som givit mycket energi även om följden blivit att det pyst ut lite bloggenergi.

Utöver jobb har huvudet de senaste dagarna fyllts av en annan sak: tån. Följetong på den här bloggen. En följetong som tidvis nära på gjort golfbloggen till en tåblogg. Jag har de senaste dagarna konstaterat att operationen som jag gjorde i november misslyckades. Mitt uppe i allt jobbande fick jag akut leta rätt på en "fottant" som vågade ge sig på min tå för att mildra de problem som åter igen uppstått. Jag blir så trött! Nu handlar det om att fixa tån tillfälligt så att den orkar med sju golfrundor med start om en dryg vecka. Sedan får jag försöka få en ny operationstid för att göra ett nytt försök att komma tillrätta med tån.

Om det inte vore för det "fotoförbund" jag belagts med av sambon hade jag postat en bild som visar hur en tå kan se ut med halv krokig nagel och en krater nere vid nagelbandet i ena hörnet av nageln. Maila bilder finns det inget förbud mot. Dock.

Jag har tjatat en del om min tå här på bloggen. Följetongen fortsätter. Tån har ännu inte återhämtat sig efter operationen i november. När väl bandaget togs bort efter två veckor såg tån ut som sju svåra år. Sedan snyggade den till sig något för att därefter bli inflammerad. Efter en penicillinkur försvann inflammationen, men bara tillfälligt. Under jul och nyår har jag testat lite olika behandlingar på inrådan av distriktssköterska och apotekspersonal och det har tidvis varit ganska bra. Fram till igår. Helt plötsligt såg tån ut som en snorig clownnäsa, om ni fattar. Inte alls kul.

Som tur var fick jag tid hos min favoritläkare som tidigare hjälp mig med den trilskande tån. Hon djupdök i mina journaler innan hon bestämde vad vi ska göra:

"Bada fotbad två gånger om dagen i tre dagar. Du ska sitta länge med foten i vattnet. Från det att vattnet är väldigt varmt, till dess att det kallnat. I vattnet ska du ha så mycket grönsåpa att vattnet blir vitt. Innan du tar upp foten ur badet ska du noga tvätta tån och såret med en tandborste. Om du fortfarande har en infektion efter tre dagar, då blir det penicillin."

Tack för det. Grönsåpebehandlingen har funkat en gång tidigare på mig, hoppas det funkar nu också. Tandborstskrubbningen är dock ny. Intressant och kreativt. Det gillar jag. Att börja knapra penicillin nu, när det bara är 2,5 vecka kvar till Portugal-resan känns mindre kul.

Under säsongen som gått har jag klagat över en ond tå. Skrev också för en tid sedan ett långt inlägg där jag berättade "historien om den tå". Idag har jag opererat den onda tån, en s k Königs operation. Förhoppningsvis ska den nu bli bra. Just nu gör den ont. Inget konstigt med det. En uppskuren och igensydd tå gör ont. Särskilt om man skrapat lite i benet innan den syddes igen. Men det tar jag. Om jag nu slipper mer problem så får det gärna göra lite ont i en dag eller två.

Operationen genomfördes av en manlig läkare i 40-års åldern. Himla sympatisk. Och det är viktigt, i alla fall för mig. Jag är en sådan patient som gärna ritar och berättar och kommer med egna teorier. Så också denna gång. Jag berättade för honom hur det gick till senast det gjordes ingrepp i min tå. Idag var jag på kirurgen, den gången var jag på vårdcentralen. Jag bad då läkaren att få operera själv. Han bedövade och sedan bad jag sköterskan om en tång och gav mig på den egna tån. Grottade runt i tån, men lyckades inget vidare. Svårt att operera sig själv. (Fattar inte hur Rambo klarade att sy igen sitt eget sår i "First Blood"). Idag sa läkaren: "Du, det gången håller jag i kniven". Och det gjorde han bra.

Med under operationen var en ung kvinnlig sjuksköterskeelev. Första gången hon upplevde en Königs-operation. Jag passade såklart på att berätta lite om min "sjukdomshistoria" och nageltrångsupplevelser. Bl a höll jag med läkaren när han sa att man ska undvika att lägga stygn i nageln. Nej, det är inte bra. Det drar i såret och det gör ont. Viktig erfarenhet och kunskap hon kan glänsa med på skolan kanske.

Kul med en elev med. Jag fick lite Greys-känsla, och det är ju inte helt fel. Greys Anatomy är ikväll förresten. Dubbelavsnitt. Härligt! Då kan jag ligga i soffan och verkligen känna att jag lever mig in i historien.

Försök svinga utan att tårna arbetar. Enklast är det att ställa sig barfota, lyfta upp tårna och dra på en full sving med drivern. Balansen uteblir, eller hur? Tänk dig att du har så ont i vänster stortå att bara strumpans tryck gör att ögonen tåras. Tänk dig vidare att du stängt in foten i en sko där tån riskerar att stöta mot skons tåbox på insidan. Då skyddar man omedvetet den onda tån genom att inte lägga tillräckligt mycket tyngd på vänsterfoten som man borde. Resultatet blir dålig balans och dåliga slag.

Därför gick det inte längre. (Se tidigare varningstextbelagda inlägg). Jag hängde låset på vårdcentralen i morse och fick träffa en läkare som lovade att försöka åtgärda mina problem. Jag börjar bli ganska van vid ingrepp i mina tår. Den här gången fick jag t o m hjälpa läkaren och tala om vad och var han skulle göra ingreppet:
 "Om du går in där så tror jag att du hittar den tagg som skapar besvären. Just, precis där. Men oj, nu blöder det. Borde du inte hindra blodflödet genom att strypa blodtillförseln med en slang runt tån?"

Nu är taggen borta och förhoppningsvis besvären också. I alla fall för en tid framöver. Sedan får jag väl överväga att åter igen göra ett större ingrepp för att minska risken att besvären kommer tillbaka i framtiden. Nu hoppas jag att det inte gör alltför förbaskat ont när bedövningen släpper och att jag kan spela igen när möjlighet ges i nästa vecka.

Tänk så mycket tid, kraft och energi som kan ägnas åt tår. Men å andra sidan, när de fungerar som de ska förgyller de golfandet genom att bidra till kroppens balans och harmoni. Precis som kärleken bidrar till harmoni i livet.

För den som läst min blogg tidigare är armbandet Trion:Z känt. Det har lindrat mina problem med tennisarmbåge. Tro det eller ej, men så är det. Jag har skrivit på bloggen om de "magnetiska effekter" jag upplevt, men jag har också visat och berättat om bandet när jag träffat andra golfare. Några har visat intresse och andra har skrattat. En som inte skrattade var Pekka som jag spelade med för några veckor sedan. Idag spelade jag på¨Sundyholms GK och vem träffade jag där om inte Pekka. Han höll glatt upp sin arm där det nu satt ett Trion:Z och sa: "Besvären med min tennisarmbåge är borta". Tro det den som vill, men så sa han. Kul tycker jag om jag kunnat bidra till att fler blivit av med sina besvär tack vare hokus-pokus-armbandet Trion:Z.

I samband med dagens besök på Flens GK dök jag på en annan golfare som visade tecken på att ha problem med tennisarmbåge. De som följt med i bloggen vet att jag förra säsongen hade stora problem med både tennis- och golfarmbåge och att jag provade alla möjliga behandlingsmetoder för att bli bättre. Inför den här säsongen trotsade jag min skeptiska inställning till sådana där magnetiska hokus-pokusarmband och skaffade mig ett Trion:Z. Det var det jag berättade för golfaren på Flen.

Han fick ett visitkort och kanske, tittar han in här. Och skulle det vara så är här länkarna till tidigare inlägg om smärtplåster och magnetarmband. Mitt tips är att testa Trions:Z. Funkar det så funkar det. På mig tror jag i alla fall att det gjort det eftersom mina besvär i princip är borta. Bandet sitter på fortfarande på armen. Passar lika bra till golfkläderna som till kostymen.

Ont det gör ont (om smärtplåster, 24 februari 2007)

Magnetiska under (om Trions:Z, 14 mars 2007)

Magnetiska effekter (om Trions:Z, 28 mars 2007)

Uppföljning av magnetiska under (om Trions:Z, 14 maj 2007)

Första gången jag gjorde det var 1981. I alla fall var det då det började på allvar, som jag minns det, lidandet av nageltrång. Det var mitt i sommaren under min lumpartid. Vi var ute på någon form av överlevnadsövning. En sådan övning när man går och går och går och bär en stor och tung ryggsäck mest hela tiden. Inför den sista marschen sa en av mina stortår ifrån. Och då menar jag verkligen ifrån på skarpen. Det ville till ganska mycket för att jag skulle "balla ur" och säga att jag inte klarade att gå de sista milen, men tån var stor, röd, svullen och full med var så det fanns ingen återvändo. Istället för att delta i den sista förflyttningen så blev jag istället skjutsad till en snäll fotvårdstant (som av en slump var gift med en av cheferna på regementet).

Det var nog första gången jag fick hjälp med mina nageltrång. För den som inte haft nageltrång av den värre sorten kan jag berätta att det banne mig inte är kul. Inflammerade tår är inte roligt och inget man önskar någon att få känna av. Fungerar inte fötterna fungerar inget annat heller. Du kan inte ha skor på dig. Du kan knappt gå. Du måste ligga med foten utanför täcket när du sover. Och du kan inte golfa. Är det riktigt illa tar den inflammerade tån nästan över hela vardagen.

Nageltrång kan ha många orsaker. För trånga skor är det som ofta anges som orsak. Pumps är knappast att rekommendera. Nu har jag aldrig haft sådana på mig och håller mig långt borta från allt vad trånga skor heter i övrigt. Trots det får jag nageltrång då och då. Tittar man på min högra stortå ser det ut som om nageln är gjord för någon annans tå än min. Nageln är liksom tre, eller kanske fyra, nummer för stor för min tå. Så såg det ut på vänster också tidigare, men inte nu. Det är i första hand den vänstra tån som resten av det här inlägget ska handla om.

Den som ofta har problem med nageltrång rekommenderas göra en s k Königs operation. Det är ett ingrepp där ytterdelen (sidan) av nageln tas bort ända ner i nagelbädden. När nageln är helt borta så skrapar man bort nagelämnet som sitter fast på benet i tån. Det gör man genom att skrapa på benet i tån. Det finns också någon form av vätska som man ibland använder för att ta död på alla vävnader för att hindra att den borttagna nageln växer ut igen. Man grottar runt med en tops i det öppna såret på tån. Inget trevligt ingrepp, vill jag lova, en sådan där Königs operation. Visserligen bedövas tån, men ändå. Inte särskilt skönt att känna skrapningarna och höra raspet. Ont gör det inte, men känslan är inte skön. Ont gör däremot sprutorna. De gånger jag gjort ingrepp i mina tår har det gått åt två, fyra och en gång sex sprutor för att få tån att domna. Det är nämligen inte helt enkelt att sätta sprutorna på rätt ställe i en tå. Det gäller att hitta nerverna och att undvika sticka i benet.

Jag undvek i många år att ta mig till en läkare för att göra en Königs. Istället gick jag regelbundet en gång i halvåret till fotvårdstanten Mary, som genom åren är den enda som vågat ge sig på mina tår utan läkarutbildning. (Förutom jag själv med den lilla manikyrtång inköpt på Clas Ohlson.) Mary hjälpte mig genom att med en skalpell ta bort utsidan av nageln på stortårna. Det minskade trycket och gjorde att jag ibland lyckades undvika inflammerade tår. Sista gången jag var hos Mary är nu sju år sedan. Eftersom jag hade flyttat fick jag åka 20 mil för att få hennes hjälp. Den gången rekommenderade hon mig, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att söka läkarhjälp, vilket jag också gjorde. Om inte Mary kunde hjälpa mig längre fanns det ingen utväg. Jag ville ju inte gå tillbaka till den tyska fottanten som jag sökte hjälp hos en gång. Hon som tog tag i tån som om den var en...ja, jag vet inte vad. Hon klämde och böjde på den i alla fall på ett tortyrliknande sätt. Nej, det var nu dags att våga...våga söka läkarhjälp. Göra den där hemska königsoperationen.

Sagt och gjort. Operationen blev gjord med skrapning i benet och allt. Har det blivit bättre sedan dess? Knappast. Jag tror att det är sex år sedan jag gjorde den första operationen och den har följts av ett tiotal ingrepp i mina tår. Mina naglar bara fortsätter att växa, växa och växa fel. Gräver liksom ner sig i köttet. Jag har provat allt. Dom har dragit bort naglarna. Klippt bort naglarna. Skrapat bort nagelämne. Böjt naglarna med fastklistrade plastbitar. Penslat med vävnadsdödande medel. Men naglar och nageltrång kommer tillbaka. Jag blir så trött!

Eftersom problemen inte vill ge med sig skickade vårdcentralen mig för några år sedan till kirurgen på sjukhuset i Nyköping. När jag kom dit fick jag veta att jag tur som skulle bli opererad av en läkare som sedan många år (detta var sista dagen före hans pensionering) var specialist på just nageltrång. Det kändes bra, tills dess att det visade sig att jag fått någon form av sjukhussjuka i såret. Det tog flera månader innan såret ville läka. Dessvärre lyckades inte denna operation heller. Nageln växte ut igen, eller rättare sagt naglarna. För av en stortånagel blev det två. Bredvid den stora nageln började det nämligen växa en liten smal nagel på högkant. Rakt in i tån! Det blev en ny operation för att bli av med de nya problemen. Det var nu två år sedan. Sedan dess har tån faktiskt klarat sig bra, eller rättare sagt jag har lyckats klara av att klippa nageln själv med Clas Ohlson-tången och sluppit större ingrepp.

För två veckor sedan var det dock dags igen. Jag sökte åter läkarhjälp för nageltrång. Denna gång sa jag uttryckligen ifrån att jag inte ville göra någon Königs operation eftersom läkningstiden är längre än om man "bara" klipper ner nageln till nagelbandet. Läkaren lyssnade på mitt önskemål. I alla fall nästan. Istället för att bara klippa ner nagelns yttersidor till nagelbandet delade han naglen och drog bort delar av nageln. Läkningen började bra, men igår visade det sig att den där lilla nagelbiten som växte på högkant inte åkte med när läkaren drog bort nageln. Så nu har jag en smal stortånagel, ett millimeterbrett sår där det tidigare suttit en nagel och sedan nere i nagelbädden en liten, liten nagelbit som växer rakt in i tån. Det gör ont! Fasen!

Exakt hur många gånger som det karvats och klippts i mina naglar har jag nu tappat räkningen på. Tio, tolv gånger är nog en gissning som ligger nära sanningen. Någon gång hoppas jag att besvären försvinner. Vid ett tillfälle sa en läkare att "vi kan ta bort tån om du vill". Ibland har det faktiskt känts som ett alternativ. I alla fall nästan, för tårna påverkar golfandet i allra högsta grad. När det inte går att stödja på en ond tå spelar det ingel roll om golfskorna är rymliga, dyra och snygga. Inte hjälper magnetarmband heller.

Den som vill veta mer om Königs operation kan klicka här. Men ny varning utfärdas. Otrevliga bilder.

Under de år jag spelat golf har jag sett kanske två, tre ormar. Som tur är inte fler. Jag kan väl inte direkt säga att jag har ormfobi, men jag ligger nog nära gränsen. Jag blev som ung grabb skrämd av hastigt uppdykande kräldjur när jag var med och flyttade en stenmur. Sedan dess har jag alltid känt obehagskänslor när jag ser ormar i det fria.

I samband med dagens runda fick jag reda på att en klubbkamrat blev biten när han letade boll i ruffen utmed hål 1 på Kallfors. Hur det gick med honom förtäljer inte historien. Hoppas det gick bra.

Årligen vårdas cirka 200 personer på sjukhus till följd av huggormsbett och av dem får 20-30 procent måttliga till allvarliga symtom. Om man skulle bli ormbiten under en runda kan det vara bra att veta vad man ska göra. Nedanstående är ihopredigerad text från Vårdguiden (Stockholms läns landsting) och Giftcentralen.

Symtom

Reaktionen efter huggormsbett varierar kraftigt beroende på mängd injicerat gift. I knappt hälften av fallen uteblir symtom, vilket beror på att inget gift sprutats in. Vanligen ser man två små bettmärken med 6-9 mm mellanrum.

När huggormen biter gör det ont och man kan se två små bettmärken. Området kring bettet blir rött och svullet. Ibland kan en större yta på den bitna kroppsdelen bli röd och svullen.

Symtomen varierar mycket från person till person; från en obetydlig svullnad till illamående och chock. När huggormens tänder tränger genom huden sprids giftet i kroppen. Hur starkt man reagerar beror på mängden gift som kommit in i kroppen och var man blivit biten. Det är allvarligare att bli biten i halsen, där det är lite fett och många blodkärl och giftet når lättare blodet, än om man blir biten i låret. Ålder och kroppsvikt påverkar också, vilket gör barn och äldre mer känsliga.

Egenvård

• Oavsett var du är biten är det viktigt att du är stilla. Giftet sprids då långsammare i kroppen. Om du är biten i benet är det bra att spjäla benet. Är du biten i armen kan du binda en sjal eller halsduk runt halsen och lägga armen i. Då är det lättare att hålla benet eller armen stilla.
• Tvätta runt såret med tvål och vatten.
• Lämna bettstället helt i fred.
• Ta av ringar, skor och klocka innan huden svullnar upp.
• Lugna den bitne, som kan vara rädd och orolig.
  
• Vila och håll den bitna kroppsdelen stilla, helst i högläge.
  
• Ring läkare eller Giftinformationscentralen för råd.
  
• Alla som blivit huggormsbitna bör observeras på sjukhus eller vårdcentral.

Sök vård

Om du blir biten av en huggorm ska du alltid uppsöka ett sjukhus eller en vårdcentral. Förutom att man aldrig vet hur man kommer att reagera på bettet, innebär ormbett dessutom en risk för stelkramp. Ofta får du stanna kvar för observation.

Det är extra viktigt att barn, gravida eller gamla människor tar kontakt med vården direkt. Det gäller även alla andra om man känner sig dålig, om svullnaden sprider sig snabbt eller om bettet sitter på bröstet, huvudet eller halsen.

Ring 112

Om giftet sprids genom blodet kan allvarliga komplikationer inträffa. Ring omedelbart 112 om du ser eller känner något av följande tecken:

• svårt illamående
• kräkningar
• magsmärtor
• diarré
• kallsvett
• hjärtklappning
• yrsel
• andningsbesvär
• kraftig blekhet.

För många av oss golfare är vintern ett ovälkommet inslag under ett år. Visst ger vintervilan nödvändig tid till andra saker som också är viktiga i livet. Vintern är dock en tid som vi vet inträffar varje år och som oftast vet vi också hur länge den tvingar oss bort från banan. Det är mer än vad alla dom vet som pga olika skador tvingas avstå från golfandet inte bara under vintern utan under en hel säsong, kanske flera säsonger eller värsta fall resten av livet. Ta t ex den entusiastiske golfkamraten från staden vid Vätterns strand som tvingats till totalt golfuppehåll under två år pga av en knäskada. Senast vi spelade ihop, en trevlig runda på Gränna, lät hans knä som en maracas när vi klev upp på 17:e green. Det var hans sista runda före operationen. Nu inför säsongen 2007 hoppas jag kunna spela ihop med honom igen. Eller ta golfaren som bor nära den fina banan i Skåne och som tvingats ge upp golfen och sälja sina klubbor till följd av en ryggskada. Man ska inte klaga på vintern. Den är snart slut. Det vet vi.

Själv drabbades jag av tennisarmbåge i februari förra året. När de första känningarna kom gick jag till min naprapat och bad henne "fixa". Hon sa att jag för att bli av med problemen måste vi hitta roten till det onda och frågade om jag gjort något speciellt som kan ha framkallat problemen. Jag sa:

"Nej, inte vad jag kan påminna mig. Men det är klart, jag har ju börjat träna på gymet igen. Jag gjorde drog igång i november för att vara i form till golfresan i januari. Samtidigt började jag köra motionspass med stavgång och långa promenader med enkilos hantlar i händerna. Jag kände mig ju i bra form i samband med de sju rundorna under resan, men problemen kom några veckor därefter och då hade jag ju inte gjort någor annat än tagit lektioner och ändrat grepp och sving".

Hon behövde inte säga så mycket mer. Jag förstod. Höga ambitioner är inte alltid bra. Jag fick såklart ändra på några av de ovanstående beteendena. Hon gav mig ett antal behandlingar och det blev mycket bättre, men inte helt bra. När säsongen sedan startade började träna och spela igen. Vissa dagar kändes det bra andra mindre bra. Jag provade att hålla upp ett par veckor, men inte heller det hjälpte, så jag började spela igen. Då någon gång, mitt under säsongen, fick jag tips om att prova smärtplåster. Och det gjorde jag. Tron verkar allt, brukar man ju säga. Kanske är det så, men hur det än är med det kände jag mig hjälpt av dessa plåster på armbågen i samband med träning och spel.

Nu är snart säsongen 2007 här och det har gått ett år sedan problemen med armbågen uppstod första gången. Fortfarande känner jag av den ibland, men hindras inte alls av den. Skulle jag göra det vet jag att naprapatbehandling i kombination med smärtplåster hjälper....och jag vet också att man kanske inte som 40-plusare ska träna styrketräning, gå stavgång, träna med hantlar och nöta in ny sving. Samtidigt.

(Bilden visar det smärtplåster jag använt. Finns i hälsokostbutiker och kostar ca 70 kr.)