Golfers

Under de nio hålen idag spelade jag flera bollar på varje hål. På hål 9 på Kallfors niohålare slog jag ut med Callaway Big Bertha Diablo, Bridgestone B330 RX och Titleist NXT Tour. 140 meter utför i motvind.

Hyfsad träffbild från det avståndet för mig. Slog fem bollar. Fyra greenträffar. En birdie, tre par och en bogey.


En boll kort i ruffen, en på green kort flaggan och tre på rad tll höger om flaggan.



I längd skiljer det inget mellan dessa bollar oavsett typ av klubba. Intressant att notera att det var Diablo som låg närmast sitt nedslagsmärke på detta hål.

Det är ingen hemlighet att jag gillar Dormy. Jag kan lätt drömma mig bort en timme eller mer bland prylarna i deras butiker. Igår var det dags igen. Gick därifrån med en keps. Höll i en Callaway FT-3-driver för 1.499 kr. Jag har ju en trä 7:a i samma serie som jag är mycket nöjd med, därför vore det kul att prova drivern. Blev inget köp, men bra sugen var jag.

När jag gick där bland hyllorna kom jag på att jag glömt att på bloggen fånga upp historien om golfkamraten som åkte till Dormy för att köpa nya bollar. Konsten att välja boll har jag skrivit om åtskilliga gånger. En av de saker man behöver ta hänsyn till är hur bollen känns att putta med. Hur tar man redan på det då? Jo, man kan göra som kamraten. Han åkte till Dormy med sin egen putter i handen och bad att få prova fyra olika typer av bollar. Personalen sa "oj, den frågan har vi aldrig fått, men det fixar vi" och så plockade man fram de bollar kamraten ville prova. Han åkte därifrån med två dussin nyinköpta bollar efter att ha provputtat på korsan och tvärsan. Barnen hjälpte honom att lägga upp bollarna så att han inte kunde se logotypen för att så långt som möjligt kunna utföra ett blindtest.

Bra service Dormy! Kanske kan denna testmöjlighet sättas i system, t ex skulle man i kassan mot id-handling kunna låna bollar att provputta med.

Så är den då äntligen här, Golf Digest Hot List över marknadens bollar 2009. Hade sett fram emot spännande läsning. När de andra heta listorna presenterades i vintras passade man på bollarna för att få mer tid till att testa. Därför var förväntningarna högt uppskruvande. Och nu är listorna alltså här. Och inget känns nytt. Omdömena säger inte mycket, tycker jag. Det enda nya är respektive placering på guld- eller silverplats och det enda intressanta är att en del bollar som jag trodde skule finnas med saknas. Jag tänker då framför allt på Srixon Star och Callaway Hot Hx Plus. Sedan är det lite förvånande att dom klumpar ihop tourbollarna av samma märke. Tappar man inte lite av poängen med testen då?

Vad tycker du om årets Hot List?

Kolla själv HÄR.

Spelade de första hålen för säsongen i helgen. Kunde såklart inte hålla mig att spela med några olika bollar. Ville ju gärna känna på de nya bollarna från Callaway. Nu gjorde ju banans skick inte bollarna rättvisa. Inte min sving heller förresten. Men i alla fall, ta det för vad det är värt, här är några intryck:

Callaway Tour iX: Lite hårdare boll än jag är van vid att spela på, men en boll jag absolut kan lära mig trivas med. Lära mig, för det handlar om att hålla sig till denna boll om den ska finnas i bagen. Att hoppa mellan denna och de mjukare tvådelsbollarna tror jag är mindre bra. Bra stopp på greenerna. Klick vid puttning. Bra längd.

Callaway Big Bertha Diablo: Mjuk och skön boll med alla klubbor. Fick intrycket av att den hade hyfsat med stopp utan att ha urethanskal. Kanske lite mycket spinn med driver och järn, men det är mer en känsla och knappast "testat och bevisat" genom de få slag jag slog med denna.

Callaway Hx Pearl: Mjuk kompression. Lång boll med min sving.

Callaway Hx Hot Plus: Betydligt mjukare än tidigare modeller. Upplevde dessutom att den stannade snabbare på green än jag är van vid att Hx Hot gjort tidigare, kan ju vara önsketänkande och inbillning. Denna boll vill jag absolut spela mer.

Bridestone Tour B330-RX: Det ÄR en skön boll. Går långt dessutom. Ska bli kul att spela med denna kommande säsong.

Kollar Kraft Nabisco Championship. Försökte berätta via mail för kommentatorn om Paula Creamers rosa boll. Hon fångade mitt mail men det blev inte helt rätt. Paula spelar på en rosa Bridgestone B330-S. Hon spelade tidigare på Precept, men eftersom det inte görs några tourbollar under det varumärket längre har hon gått över till Bridgestone.

Bridgestone äger Precept och har valt att fortsätta profilera Paula via sitt varumärke Precept där hon gör reklam för bollen Lady IQ 180, som säljs i rosa.

Under tevesändningen fångades mitt mail upp, men det angavs felaktigt att jag sagt att bollen heter Precept B330-S. Bridgestone B330-S heter den. Den rosa variant som Paula spelar säljs mig veterligen inte över disk. I alla fall inte i Sverige.

Ja, jag är nog lite besatt av golfbollar. Inget konstigt med det egentligen. Är man utrustningsintresserad (-galen) golfare så är det klart att golfbollar intresserar. Under en runda utnyttjar man upp till 14 olika klubbor, men bara en boll. Eller man borde i alla fall bara utnyttja en typ av boll. För så är det ju, och det vi alla, att man ska hålla sig till samma bollmodell. Nu har ju jag lite svårt för det eftersom jag inte kan vänja mig av vid att söka efter den optimala golfbollen. Den där som är mjuk vid alla typer av slag, som spinner tillräckligt för att flyga långt, tillräckligt lite för att inte förstärka slicar och hookar och tilräckligt mycket för att stanna när jag vill den ska stanna på green. Eftersom jag letat så länge efter den perfekta golfbollen kan man ju undra om den där perfekta golfbollen verkligen finns.

Alla golfare svingar olika och träffar bollen olika. Vi har lärt oss att förstå och uppskatta fördelarna med custom fitting när det gäller klubbor, men utvecklingen har inte kommit lika långt när det gäller bollar. Men vi är snart där tror jag.

Det bollfabrikanterna försöker göra är att tillverka bollar som ska passa olika typer av spelare, men man är trots allt ganska bred i den anpassningen. De flesta större bolltillverkare har två tourbollar, en som är lite mjukare som spinner mer och en som är lite hårdare som spinner mindre. För en del spelare går den ena längre och för en del den andra. Vilka spelare som faller i de olika kategorierna kan inte tillverkarna veta. Och för den delen inte spelarna heller förrän de provat. Därför är egentligen alla dessa "objektiva" robottester av bollar eller subjetiva spelartester ganska ointressenta för det egna bollvalet. Visst är det kul att läsa hur en viss spelare upplever en boll, men det säger inte något alls hur en viss boll passar just ditt spel.

Jag tror att vi inom några år kommer att få se erbjudanden om custom fitting när det gäller bollar. Vad jag vet är det bara Brejans som erbjuder custom fitting av bollar. Hur noggrann den är vet jag inte, men jag är tveksam eftersom Brejan bara säljer ett bollmärke. Han kan säkert med hjälp av tester tala om vilken boll av just det aktuella märket, Srixon, som passar den spelare som gör testet. Men alla andra bollar då? De som har lite annorlunda egenskaper, hur vet man att inte någon av alla de andra bollarna på marknaden passar bättre? Idag finns också en Internettjänst som med hjälp av en mängd frågor om olika spinntal och vinklar kan hjälpa till att välja boll. Den är jag lite lockad att prova. Kostar några hundralappar och det kanske det är värt.

Jag har ju, såklart, provat både mjuka tvådelsbollar samt tre- och fyrdelade tourbollar. Av de senare har på senare tid den nya Bridgestone Tour B330 RX gjort gott intryck på mig. Än så länge har jag bara bara testat den under 15 grader. Ska kul spännande att se vad den kan göra för mitt spel när det är lite varmare. Under min resa till Portugal i januari fick jag ju intryck av att den för mig har lite mer sidspinn med drivern än t ex Titleist NXT Tour. Kanske är det så, kanske är det mentalt. Jag hittade detta citat häromdagen och det kan vara svaret på frågan om RX-bollen faktiskt spinner mer än NXT Tour för mig:

"Slower swingers just can't compress the ball enough, so they will only be activating the outside of the core. They will get the benefits of ball speed, but not the benefits of the softer center, so they will tend to spin this ball (Srixon Z-Star X) too much with the driver."

Och då snuddar vi vid något annat intressant när det gäller bollar, nämligen kompressionen. Förr var kompression något som användes flitigt i marknadsföringen genom att man sålde samma bollar med olika kompression. Numera talas det alltmer sällan om kompression. Jag har inte riktigt förstått varför till helt nyligen. Anledningen är att olika bollfabrikanter mäter kompression på olika sätt. Därför går det inte att jämföra kompressionen mellan bollar tillverkade av olika företag och därmed faller egentligen vitsen med att jämföra kompression över huvud taget. Om man dessutom betänker att en del pratar om kompressionen i hela bollen medan andra bara pratar om kärnan så är det ingen tvekan egentligen. Glöm kompressionspratet så länge det inte handlar om definitioner av typen "mjukare" och "hårdare". Sedan måste man tänka på vad som betecknas som mjukt och hård. Om en tourboll har en mjuk kärna och jag som "slower swinger" inte slår tillräckligt hårt på bollen kommer jag att uppleva den som hård trots att det "egentligen" är mjuk. Och då pratar vi om känslan vid bollträff med järn- och träklubbor. En boll som upplevs som mjuk eller hård vid puttning handlar om skalets egenskaper snarare än att bollen är hård eller mjuk i kompressionen. Dessutom, ska man komma ihåg, upplevelsen av en bolls hårdhet påverkas också av ljudet från bollträffen. Det har det gjort tester på.

Om man ska sammanfatta och och dra slutsatser av detta långa resonemang så är det att bollvalet är individuellt och man bör prova sig fram till vad som passar just den egna svingen och det egna spelet. Ingen nytt under solen kanske, men ändå. Det är faktiskt så att man som spelare med lite högre handicap, kanske upp till 20, kan tjäna slag på att spela en tourboll. Det under förutsättning att man slår tillräckligt hårt på bollen så att man inte får för mycket sidspinn på den. Vilket i sin tur påverkas inte bara av svinghastigheten utan också av bollträffen. Träffar man bollen square ger det självklart mindre sidspinn än om man skär bollen. Sedan måste man ha ett närspel där man verkligen utnyttjar tourbollens spinnande egenskaper runt green, har man inte det finns det andra billigare bollar att spela med.

Jag tycker rådet som en representant från Titleist gav i en intervju jag nyligen tagit del av är bra:
du ska välja boll med utgångspunkt från ditt spel runt green.
Börja bakifrån, dvs inte från tee när du funderar över bollval. Långa bollar finns det gott om, men alla har inte samma känsla och spinner inte som tourbollar gör runt green.

I år är urvalet bollar ännu bredare och större än tidigare. Det är bara att köpa tre, fyra trepack bollar och prova sig fram till vilken boll som man trivs bäst med. MIn lista kommer dock som vanligt att vara lite längre än tre.

Klicka HÄR eller på bollen ovan och läs om några av de bollar som är nya för säsongen 2009.

I dagarna packas den nya modellen av Pro V1 och Pro V1x upp i landets golfshopar.
HÄR är en intressant minitest av bollarna.

För er som missade testet i förra numret av Todays Golfer finns nu chansen att läsa hela testet på nätet. HÄR.

Säsongen närmar sig även om det är svårt att tro med en dryg decimeter snö utanför fönstret. 12 mars. Inom en måndag borde det gå att spela även på banorna i mitt närområde. Hörde av kamraten i Skåne att greenerna var nyklippta redan förra helgen. Sedan dess har jag inget hört. Undrar om dom det inte är så att det vitt på marken även där i söder, trots nyklippta greener.

Med ny säsong kommer suget att testa nya bollar. Jag kan liksom inte låta bli. Särskilt inte om bollarna är gratis. Det landade ett paket idag från Callaway. Tidigare har jag ju fått några bollar från Bridgestone.

De som ska ut på banan för test är de för året nya bollarna Big Bertha Diablo och Hx Hot Plus. Kanske blir det också till att testa den nya Hx Pearl-bollen. Dessutom fanns det  med några Tour iX i paketet.

Första intrycken av bollarna efter några inomhuputtar är dessa:
Big Bertha Diablo: mycket mjuk boll, märkbart mjukare än Srixon AD333, som jag jämförde med
Hx Hot Plus: jämförde med de äldre Hot-modellerna och denna är mjukare eller ger i alla fall ett mer dovt ljud med puttern
Tour iX: detta är den hårdare och normalt okcås den längre varianten av tourbollarna, de låter "klick" med puttern



Ska bli kul att testa dessa på banan. Snart är vi där.

Jodå, det är fortfarande bloggpaus. En välbehövlig sådan känns det som.

Jag kan ändå inte låta bli att dela med mig av en länk med ett av de mest intressanta bolltesten jag tagit del av. Visserligen en robottest, men gjord med flera olika svinghastigheter (70, 80, 90, 100 och 110 mph) och utan hänsyn till vilken svinghastighet bollarna är gjorda för. Tyvärr är det bara topp fem som visas resultat för och ingen uppgift om vilka bollar som ligger utanför topp fem.

Intressant att se Callaway Hx Pearl som en av de längsta bollarna vid svinghastigheter på 110, 100, 90 och 80 mph.

Ta del av testen HÄR.

Bollarna Z-Star och Z-Star X finns nu på marknaden. Z-Star har en kompression på 90 och avsedd för spelare med svinghastighet över 80 mph. Z-Star X har en kompression på 104 och är avsedd för spelare med en svinghastighet på 105 mph och uppåt.



Läs mer HÄR eller HÄR.

Todays Golfer har nu kommit med årets bollnummer. 48 bollar testas av fyra spelare. Två av testarna är "slower swingers", en kille som svingar 80 mph med drivern och en som svingar kring 85 mph. Ungefär som mig och många andra amatörer. Lite besviken blir jag dock över att dess spelare inte fått testa tourbollarna eller ens de bollar som de enligt tillverkarna bör passa deras svinghastigheter. Jag tänker närmast på de nya Nike One-bollarna som enligt Nike ska kunna spelas av dem som svingar från 80 mph och uppåt och Srixon Trispeed för dem över 70 mph. Och inte heller den nya Bridgestone Tour B330 RX. I alla fall kul att den finns med eftersom jag skrivit så mycket om den.

Den som är intresserad av bollar kan frossa i många spännande siffror och värden.

Så var det det där med bollar igen.



Med till Portugal åkte jag med tre olika bollar i bagaget: Bridgestone Tour B330 RX, Srixon AD333 och Titleist NXT Tour. Egentligen fyra, för jag smög ner en enstaka Srixon Soft Feel också.

Jag öppnade första runda med att spela på RX-bollen. Jag började med att slica ut den i skogskanten och hamnde i mask för greenen. Spelade fram mig och gjorde bogey. Helt okej öppningsresultat trots allt. Hål två gjorde jag par. Par även på hål tre. Därefter var det dags att spela ut på de öppna hålen på Oitavos och då bytte jag till Titleist NXT Tour. RX-bollen kändes bra men jag kände mig osäker på den i vinden. Fick en känsla av att den spann mer med drivern än vad jag är van vid efter att spelat mycket med NXT Tour och Srixon Soft Feel under säsongen 2008. Jag kan fortfarande inte säga om det är så, men bara osäkerheten räckte för att jag skulle byta.

Dessutom var greenerna på Oitavos (och även på de andra två banor vi spelade) så mjuka att jag inte behövde den extra spinn som RX ger i jämförelse med NXT Tour. Därför bestämde jag mig för att spela resten av öppningsrundan och även kommande rundor på en boll som jag känner mig trygg med; NXT Tour. Jag spelade dock några hål med AD333 någon dag, men tyckte att även den gav lite för mycket sidspinn i vinden. Soft Feel-bollen använde jag som provisorisk boll en dag och lyckades lägga i ett vattenhinder.

Finaldagen spelade vi också på Oitavos. Jag öppnade med en av de längsta och bästa träfemmor jag någonsin slagit. Lika lång som öppningsdagens slicade drive, men spikrak mitt i fairway. Spelade även denna dag bollen fram till och med hål tre.

Så, efter sex spelade hål, puttning på puttinggreen, inspel mot övningsgreen och en provisoriskt slagen boll så är detta min upp upplevelse av RX-bollen:
– den spinner mer än NXT Tour, med säkerhet i närspelet, kanske även från tee
– den är mjuk att putta på
– den är hårdare i kompressionen än NXT Tour och AD333
– skalet håller bra, men jag slår ju inte så hårt på bollen
– den går lika långt som NXT Tour från tee, kanske t o m lite längre
– med järnen är den för mig kanske, kanske lite kortare. Jag tror helt enkelt att det är så att jag inte har tillräckligt hög svinghastighet med mina järn för att komprimera bollen tillräckligt. Kanske om det är varmare än de 10-15 grader det var i Portugal under förra veckan.

En lärdom till kommande UTE International är att jag ska välja att genomgående spela på en mjuk boll som t ex Srixon Soft Feel. Den vet jag ger bra längd och jag känner mig trygg med den även om det blåser. Dessutom är greenerna så mjuka i januari/februari att man inte behöver en boll som spinner mycket på green.

För drygt tre år sedan släppte Bridgestone ut bollarna e5 och e6 på marknaden. Jag provade såklart båda. E5 spelade jag ganska mycket säsongen 2006. En tvådelsboll med urethanskal. Hög bollbana och tillräcklligt med stopp på greenerna för mitt spel. Lite för hård bara. E6 var betydligt mjukare. De får slag jag lyckades slå med den bollen innan jag slog bort den (på övningsfältet!) visade att den inte gav mig tillräckligt med längd.

Under 2008 kom uppföljarna, e5+ och e6+. Eftersom jag tyckte e5 var lite väl hård hoppades jag mycket på e5+ när det talades om att den skulle vara mjukare än föregångaren. Och så kom den. Och jag provade den. Och märkte ingen skillnad alls. Ingen. Därför sökte jag runt på nätet efter både fakta och subjektiva uppfattningar om skillnaden mellan e5 och e5+. Några fakta om skillnaden hittade jag inte och de subjektiva uppfattningarna kunde inte ge svar på skillnaden mellan e5 och e5+.

Men nu vet jag....

Så här är det eniigt Bridgestone:

There are 2 big differences.

1. e5+ has larger and softer core than e5

2. Dimple. ( e5+ has 330 seamless dimple, previous had 432 seamless)

Året lider mot sitt slut. Det har varit ett innehållsrikt golfår för min del. Inte minst drömresan till Skottland lever kvar som ett minne. Sedan har jag förnyat hela min bag. Om man jämför hur bagen såg ut när jag var i Portugal i januari i år med hur den planeras se ut när vi reser om några veckor så är det bara ett klubbhuvud som var med förra året. Klubbhuvudet på drivern. I övrigt är allt nytt.

Mot sitt slut lider också min lilla genomgång av de bollarna som upptar plats i mitt förråd. En galen idé egentligen, sortera och fotografera bollar. Många bollar av äldre modell dessutom. Varför har man kvar sådana? Nåja, den frågan kanske inte ska besvaras. Vad spelar det för roll? Jag tycker bollar är roligt och intressant. Det räcker gott som svar.

Om man ska summera serien "Bollförrådet" så saknas ett märke och det är Wilson. Bollar med det märket lyste med sin frånvaro i förrådet. Det betyder inte att jag aldrig spelat med Wilson, för det har jag. Däremot tror jag aldrig att jag köpt ett fullt dussin av någon modell, vilket antyder att jag aldrig riktigt fastnat för Wilsons bollar. Det var ju mycket prat om Dx2 när den kom 2007, därför har jag spelat med den bollen en del. Har dock aldrig fått ut så mycket längd som jag önskat ur den. Annars gillar jag Wilson. Dom vågar gå sina egna vägar både när det gäller bollkonstruktion och -design och klubbdesign.

Så, om jag för egen del avslutningsvis ska dra någon slutsats av genomgången av mina bollar genom historien så blir det:

Jag är aldrig nöjd och kommer aldrig att bli när det gäller bollar. Och det beror inte på bollarna och deras egenskaper utan det beror helt enkelt på mig, min sving och min utrustning.

1. Min sving är inte helt stabil och dessutom inte alltid på korrekt svingplan vilket påverkar bollen, hur den känns och uppför sig. Känslan och beteendet varierar helt enkelt.

2. Sedan är det där med utrustningen. Det händer ju att det byts klubbor i min bag då och då. Och olika klubbor påverkar bollen på olika sätt. De järnklubbor jag har nu t ex ger högre utgångsvinkel och mer spinn än de tidigare klubborna. Det påverkar bollvalet.

3. Sist men inte minst handlar det om min ålder. Det är ju inte så att min sving blir mer explosiv ju äldre jag blir. (I alla fall inte än.) Även det påverkar bollvalet. Eftersom ingen av dessa tre faktorer är konstant över tiden så kommer också mitt letade efter den perfekta bollen att fortsätta. Det är skönt att veta. För tänk så tråkigt det vore att inte få testa olika bollar och leta efter den där bollen som jag tror skulle kunna revolutionerar mitt spel. Och tron är en viktig del i den mentala delen av spelet och ska inte underskattas.

För mig är Top Flite en svunnen tid och nostalgi. I början av mitt golfande var det Pinnacle och Top Flite som gällde. Jag minns de hårda XL-bollarna och de lite större Magna-bollarna. Någon som kommer ihåg Magna? Något, något större än golfbollar brukar vara, för att de skulle vara lättare att träffa (?). Knepigt, men det är så jag minns reklamen sa.

Mycket har hänt de senaste åren med Top Flite. Varumärket såldes till Callaway 2003. Hur Top Flites del på marknaden för golfbollar ser ut vet jag inte med säkerhet, men min bild är att de från att ha varit ett av de ledande märkena förlorande mark under några år. Nu börjar man återhämta sig (dvs Callaway satsar mer på varumärket). Bland de nya bollarna finns bl a Gamer, en tredelsboll som det talats mycket om på amerikanska forum. Det lär vara en mjuk boll med hyfsad spinn till lågt pris.





Top Flite XL 2000, kom i ett flertal olika modeller år 2000. Sedan förnyades bollarna med en ny serie, XL 3000, och nu kommer XL 5000.

Top Flite Aero, var bollen som gick högre och hade lite längre bollflykt. Den gillade jag. Den passade mitt spel. Undrar om det inte var denna boll som jag spelade på då jag presterade en av mina bästa rundor någonsin: 83 på Torshälla GK. Har nog varit i närheten av den scoren några ytterligare gånger, men inte under. I alla fall inte på en par 72-bana.

Top Flite XL, now we are talking "stenkula".

Top Flite Strata, tror jag är en tourboll som inte är alltför gammal. För hur var det, Top Flite sålde tourbollar under namnet Strata och sedan parade man ihop namnen till Top Flite Strata för att därefter ta bort Strata-namnet helt och kalla sina tourbollar för Top Flite Strata? Jag minns inte, men kanske någon annan gör? Och sedan tog man bort tourbollarna helt. Inte så konstigt det. Jag har för mig att det var i samma veva som Callaway köpte varumärket Top Flite och började sälja bollar under eget namn.

För mig finns ett "krux" med Top Flite som är svårt att komma över. Det handlar om varumärket och känslan för det. Det i sin tur hänger ihop med den historia jag har med bollen. Top Flite är för mig historia och svunnen tid, inte drömmar om längre scorer och bättre handicap.

Läs mer om Top Flite och deras bollar HÄR.

Titleist är världens ledade bollmärke. Just nu lite skakat och omtumlat efter patentstriden med Callaway. En lång och trasslig historia som handlar om att Callaway anklagat Titleist för ett flertal patentintrång. Efter många turer träder domen i laga kraft den 1 januari 2009. Den innebär att Titleist inte får sälja Pro V1 och V1x efter den 1 januari. Sedan domen föll har dock Pro V1 gjorts om och ska i nuvarande utförande inte bryta mot några patent.



2001 kom den första versionen av NXT Tour. Uppdateringarna av bollen skedde 2003, 2005 och 2007. Ovan ses de fyra modellerna med den senaste längst ner till höger. De olika modellerna kan skiljas åt genom markeringen mellan NXT och Tour, med undantag för den senaste versionen av bollen som har samma pil som övriga Titleist-bollar har idag.

NXT Tour var i sin första version en tvådelsboll, medan de två senaste versionen är den en tredelsboll. Fusablend-skalet har hängt med sedan den första versionen.

Eftersom Titleist normalt uppdaterar sina bollar vartannat år och en ny Pro V1-familj är utlovad till mars antar jag att det även kommer en ny NXT Tour till våren.

NXT-tour har varit min "förstaboll" de senaste säsongerna och därför också "referensboll" när jag testat andra bollar. Bollen går långt för mig och den spinner tillräckligt bra, men det har ju inte hindrat mig från att fortsätta sökandet efter en ännu bättre boll för mitt spel.



Från gammal till nytt. På översta raden en samling gamla och nya tourbollar. Längst till vänster en gammal Professional med 90-kompression. Fanns också i en hårdare 100-variant. Därefter den senaste versionen av Pro V1 följd av förra versionerna av Pro V1 och Pro V1x. Pro V1-familjen uppdateras med nya modeller i mars 2009.

Jag minns fortfarande mina första slag på en Pro V1:a. Det var i Spanien på ett par 4:a hål och jag lyckades backa bollen tre meter med en pitchingwedge. Häftigt var det...och har väl aldrig hänt sedan dess, tror jag.

På nedre raden en gammal HP Tour. En riktigt bra boll en gång i tiden. De två sista bollarna PTS Carry och PTS Roll kom i början av säsongen 2008. Carry har "tokstora" dimples för att ge längre bollflykt medan Roll har mindre dimples som ska ge lägre bollflykt och längre rull. Carry är den jag upplever vara mjukast av de båda. Den går dessutom mycket riktigt högt. En bra vår- och höstboll med andra ord. Det finns dock ett litet problem med Carry-modellen tycker jag och det är bollens dimples är så stora att de påverkar puttningen. Ibland upplever jag att bollen inte rullar helt rakt, eller egentligen handlar det om hur bollen träffar puttern. Det känns ibland som om puttern inte har full kontakt med bollen utan träffar lite tunnt eller på kanten av en dimple. På höst- och vårgreener spelar det inte så stor roll, men på fina sommargreener då har det betydelse för då förväntar man sig att bollen rullar dit man styrt den. Roll kan vara bra för dem som vill hålla nere bollbanan. Mig passar den dock inte.



PTS So/Lo, kom 2004 och uppdaterades 2005. En bra lågkompressionsboll anpassad för lite långsammare svingar. Ersattes 2008 av de nämda modellerna Carry och Roll. Intressant att notera är att alla tre PTS-modellerna heter DT i USA.

Läs mer om Titleist och deras bollar HÄR.

Thomas Björn är den spelare som fick mig att uppmärksamma Srixon och deras bollar. Idag är deras affischnamn bl a Henrik Stenson och Jim Furyk på herrsidan och Laura Davies och Karrie Webb på damsidan.

Det jag gillat med Srixon från första början är att man varit tydlig med för vilka svinghastigheter som deras bollar är anpassade efter. Andra bollfabrikanter har nöjt sig med att prata om bollar för "slow swingers", "average swingers", "tourplayers" eller helt enkelt undvikit att gruppera sina bollar efter svinghastighet. I grunden handlar det ju om att sälja så många bollar som möjligt och kan man inte erbjuda marknaden bollar för olika svinghastigheter så gynnar det knappast inte försäljningen att gruppera sina bollar.

Callaway och Titleist har alltid varit varit försiktiga med att prata om svinghastigheter kopplat till sina bollar. Vid något tillfälle för några år sedan hade jag kontakt med Callaway om svinghastigheter för deras tourbollar och fick svaret att man kan spela deras tourbollar ner till en svinghastighet på 70 mph.

Sedan man kan undra vad det här med svinghastigheter egentligen betyder. Kan det vara så att det är ett säljknep att hänga upp sina olika bollmodeller på svinghastigheten? Kan det vara så att Callaway och Titleist m fl i själva verket inte alls varit rädda för att sälja färre bollar om dom grupperade sina bollar efter svinghastighet utan att man helt enkelt inte tyckt att svinghastighetsindelningen betyder något? Jag vet inte. Jag tror sanningen ligger någonstans mittemellan. Det finns mer som skiljer golfare åt än svinghastigheten, därför är det lite endimensionellt att tro att det bara är svinghastigheten som avgör vilken boll som passar bäst för en spelare.



AD333 - rekommenderad svinghastighet 80 mph+: Englands bäst säljande boll 2008. Detta är den andra versionen av denna boll. Den första tyckte jag spann för mycket med drivern, vilket gjorde att jag tappade längd. Det här är en riktigt mjuk boll med mycket spinn på green för att vara en tvådelsboll. Jag har spelat ganska mycket med den här bollen, men kan inte riktigt bestämma mig för om jag har förtroende för den. Känslan från den första versionen lever kvar. Jag tycker ibland att det spinner lite mycket med drivern, men samtidigt (och just därför?) ger den mig bra längd.

Trispeed - rekommenderad svinghastighet 70 mph+: En tredelsboll för dem som svingar lite lugnare. Den här bollen är också riktigt mjuk, men den känns ändå lite hårdare än AD333 och Soft feel. Det beror troligen beror på mellanlagret i bollen, det som ska göra att den ger extra längd. Och den går långt. En av de längsta jag spelat med. Jag var exalterad i början över bollens längd, men eftersom den inte gav det spinn på greenerna som jag hoppats på valde jag att prova andra bollar. En av dessa andra var Soft Feel.

Soft Feel - rekommenderad svinghastighet 70 mph+: Jag avslutade säsongen 2008 med spel på denna boll. Den är riktigt mjuk och skön och ger mig bra längd. Enda svagheten för mig är spinnet på greenerna. Inför 2009 kommer denna boll i en uppdaterad version som ska bli kul att prova även om jag inte tror den kommer att spinna mer. Det är ju fortfarande en distansboll. Vilken av bollarna AD333 och Soft Feel som är längst för mig har jag svårt att säga, vilket troligen betyder att ingen är märkbart längre än den andra.

Z-URS - rekommenderad svinghastighet 80 mph+: En tourboll för oss "slower swingers". Denna har jag slagit en av mina längsta drivar med. Den spinner dessutom mycket. För mycket för mig faktiskt. Det blir ett helt annat spel för mig med en boll som tvärstannar på green. Återstår att se hur Bridgestone B330-RX uppför sig för mig. Förhoppningsvis spinner den inte lika mycket som Z-URS men lite mer än t ex Titleist NXT Tour.

Även om Z-URS är gjord för 80 mph+ och B300-RX för 85 mph+ så upplever jag den senare som mycket mjukare, vilket är en intressant iakttagelse och upplevelse med tanke på diskussionerna om rekommenderas svinghastighet för olika bollar.

Läs mer om Srixon och deras bollar HÄR.

Precept är ett av de mindre kända varumärkena på den svenska marknaden. Precept ägs av Bridgestone. Varumärket Precept har framför allt blivit känt för två bollar och en spelare:

Precept MC Lady
Bollen kom 1999 och var den första riktiga lågkompresssionsbollen. Den blev en stor succé genom en historia som sa att det var en tourspelare (men inte på PGA-touren) som spelade med denna boll av misstag. Historien sa något i stil med att han kom att spela med en av sin frus bollar som låg i hans bag och att han vann en tävling med bollen. Hur det än var med sanningshalten i den berättelsen så fick den fart på försäljningen av bollen. Amerikanska manliga (och kvinnliga) golfare rusade till butikerna och köpte bollen. Precept gjorde reklam för bollen med en slogan som sa "Are you a Lady's man?".

Jag spelade ganska mycket med den här bollen när den kom. Den är, till skillnad mot många andra dambollar, mjuk i skalet. Jag har fortfarande några kvar av denna boll och spelar den ibland när det är kallt. Sedan den ursprungliga Lady-bollen kom har den uppdaterats flera gånger, men succén från den första bollen har aldrig riktigt återupprepats. Precept försökte återlansera den ursprungliga MC Lady-bollen för några år sedan, men den blev ingen större succé. Jag skulle tro att det beror på att alternativen är så många fler på marknaden för lågkompressionsbollar idag. Den nuvarande versionen av Lady-bollen heter Lady IQ 180.

Den ursprungliga Lady-bollen följdes upp av Laddie som felaktigt sas vara samma boll som Lady, men med ett namn som skulle göra att fler män vågade köpa bollen. Det var dock inte samma boll. Såväl skal som uppbyggnaden i övrigt skiljde bollarna åt.

Precept U-Tri Tour
En boll som jag bara sett säljas i shopen på Strängnäs GK. Bollen kom för ett tiotal år sedan, men det talas fortfarande om den och refereras till den på amerikanska forum som en mycket bra tourboll. Det blev stor uppståndelse när Bridgestone valde att lägga ner produktionen av U-Tri Tour-bollen. Med U-Tri Tour försvann premiumbollarna från Precept och samtidigt började Bridgestone sälja bollar i eget namn.

Paula Creamer
Precepts affischnamn nummer ett. Den boll Paula spelar med idag sägs dock inte vara en Preceptboll utan en Bridgestone B330-S. Med rosa skal.



Utöver U-Tri Tour-bollen hade Precept tidigare två bollar som låg snäppet under premiumsegmentet: U-Tri Extra Spin och U-Tri Extra Distance. Framför allt den senare har jag spelat mycket. Den gick långt för mig och spann tillräckligt, men den var lite hård särskilt med dagens mått mätt.

Läs mer om Precept och deras bollar HÄR.