Golfers

På Stadium kan man nu (eller snart) köpa en Callaway-boll som heter CXB till priset 199 kr per dussin. Det ordinarie priset uppges vara 349 kr. Det senare tror jag inte ett dugg på.

CXB, CXR och CX3-Hot är tre nya bollar från Callaway som i beskrivningen går att likna vid Big Bertha och Hx Hot. B i CXB och R i CXR står för blue respektive red. Blue lite mjukare och red lite hårdare. CXB och CXR är tvådelsbollar medan CX3-Hot är en tredelsboll.

Värt att notera är att dessa tre bollar inte har det s k HEX-mönstret på sina dimples. Ett mönster som ska förbättra bollens aerodynamik och som bidragit till att Callaways bollar blivit så populära. Det gör bollarna i mina ögon lite billigare bollar än Callaways övriga bollar. Det intrycket förstärks av att de säljs till lågt pris på Stadium och kedjan Wal-Mart i USA.

Bollarna säljs i USA till samma pris som Big Bertha respektive Hx Hot. Varför de nya bollarna skulle vara dyrare än Big Bertha och Hx Hot när de nu kommer till Sverige förstår jag inte. Jag tror aldrig att vi kommer att få se de tre nya bollarna till det ordinarie pris som Stadium uppger. Därför blir jag lite upprörd när Stadium skriver att det ordinarie priset skulle vara 349 kr.

Här, här och här går det att läsa vad några tycker som testat bollarna.






Mönstret på CXB, CXR och CX3-Hot:


Hex-mönster:

Idag fick jag Golf Digest nr 5/2007 i min hand. I detta nummer finns en artikel om Peter "Foppa" Forsberg. Jag har bestämt för mig att han tidigare har spelat med en Callaway-driver. För den som finner det intressant kan jag berätta att han på bilderna i Golf Digest spelar med en Titleist D2. Säkert bra för Titleist och förhoppningsvis för Foppa också. Särskilt om drivern funkar för hans sving. Jag testade Titleist D1 igår. Inte en klubba för mig. Lyckades knappt få bollen att lyfta trots 10,5 grads loft och regularskaft. Skulle gissa att Titleist funkar bättre för Foppa. Jag är ju inte riktigt lika vältränad som han är...nuförtiden i alla fall.

Precis som under herrarnas US Open går det att se damernas major direkt i datorn. Gå till denna sida och testa någon av PLAY-länkarna där det står Mediaplayer. Se bilden nedan. För mig funkade den högra, men inte den vänstra.

Under dagens runda på Kallfors spelade jag tillsammans med tre golfare som inte tidigare spelat banan. Jag försökte så gott jag kunde ge råd och tips om spellinjer, landningsområden och alternativa spelvägar.

Jag är säker på att jag när vi stod på 18:e tee sa att man kan spela rakt ut på fairway med driver eller kortare klubba om man så vill. Allt beroende på hur långt man vill ha in mot green och om man vill spela andraslaget över vatten eller inte. Jag är lika säker på att jag sa att man visserligen kan skära av en del av sjön med en lång drive, men att man inte tjänar mer än en eller två klubbor in mot green. Men det är klart, jag kan ju komma ihåg fel. Något gick i alla fall snett för gästerna. Alla tre gick i vattnet och fick droppa. På bilden gör de sig klara att slå sina tredjeslag.



Och hemmaspelaren då, hur gjorde jag? Driver från tee, fairwayträff men lite väl safe från vattnet. Järn 6 in mot green. Greenträff med placering tre meter från flaggan på den övre platån. Tvåputt för enkelt par. Ospännande kanske, men vad gör det. Ett par är ett par. Vatten, det är inte spännande det heller, bara tråkigt.

Jag har fått lära mig att man inte ska tänka på hindren som finns på banan. Tänker man "inte i bunkern" eller "inte i vattnet" så uppfattar hjärnan bara "bunkern" och "vattnet" och bollen dras till hindren med någon form av automatik. Det slår sällan fel. Eller de där rundorna man öppnar med att träffa ett eller två träd redan på första hålet och genast börjar tänka "jaha, det är en sådan runda, nu ska jag träffa en massa träd idag". Vips så är tanken planterad och man kommer att träffa fler träd än man trodde fanns på en golfbanan.

För dagens spelkamrat Claes var det en sådan dag. Inget gick riktigt som han ville och trots försök gick det bara inte att trycka bort de negativa tankarna. Därför (?) blev lägena under rundan också knepiga. Det knepigaste var det som syns på bilden. Kallfors GK, hål 3, part 3. Både jag och Claes låg i höjd med flaggan efter utslagen. Jag strax utanför green till vänster och Claes lite längre ifrån...och bakom ett träd, som framgår av bilden. Lite svårt att i det läget tänka att det inte finns några träd.

Hur spelade vi då från våra lägen? Jo, jag chippade kort och missade parputten och gjorde bogey. Claes, han med missflyt idag, glimmrade till och slog en wedge som nästan strök barken på tallens högra sida, slog ner på green och föll ner mot hål. Från det läget gjorde han sedan enkelt par. Snyggt var det.

Som alltid i Stadiumgolfens matcher blev det idag en hård kamp ända till sista putten. Min spelkamrat vann visserligen sin match utan att någon gång ha varit hotat. Motståndaren glimrade till ibland, som t ex drivern på röd etta (Strängnäs GK), men hade i övrigt en tung dag. Tyngst var det nog när han slog över green på gul slingas fjärde hål och ner i vattnet. Han droppade i sluttningen ner mot vattnet med en ny Nike One Black direkt ur paketet. Eftersom det var svårt, egentligen omöjligt, att få bollen att stanna på slänten bad han spelkamraten stoppa den nya, blänkande och dyra bollen när den var på väg ner i hindret igen. Vad gör då spelkamraten? Jo, styr bollen ner i ett sorkhål. Dyr sorkmat. Aningens hårdsmält också kan man tro. För alla.

Min match vanns lätt av motståndaren som egentligen bara behövde vara orolig på första hålet där andraslaget var i den högre klassen och kunde ge intryck av att matchen skulle bli hård. Det blev den inte. Efter att ha varit två upp efter två hål vände matchen och jag hade inte mycket att säga till om även siffrorna 3/2 säger något annat.

Efter två ojämna matcher blev det särspel som vi vann redan på första hålet tack vare att vi hade slag på motståndarna. Båda paren gjorde par.

Tack Pekka, Peter och Ulf för en trevlig dag på golfbanan.



Lugn provsving.




Vad det står på ryggen? Revent Golfresor. www.revent.nu




Kraftfullt utslag.




Det här utslaget var kanske det enda dåliga under hela rundan. Om vi inte nämner det på röd fyra, men det gör vi inte. Det gjordes ju inte med drivern.




Bra laddning.

Niclas Fasth visade åter igen på god form och vann idag BMW International Open. Bra gjort!
Linda Wessberg vann idag Verdiorbis Obis de France genom en stark avslutande 65-runda . Bra gjort!
Jag och spelkamraten Ulf vann vår match i Stadiumgolfens andra omgång på det första särspelshålet. Bra gjort!

För en tid sedan skrev jag om mina intryck efter att ha testat Callaway FT-i. För den som är intresserad av FT-i eller FT-5 bör läsa denna recension av de båda klubborna. I recensionen jämförs även FT-5 och FT-5 i någon mån.

Några av slutsatserna är att FT-5 är en bättre klubba än FT-3, FT-i går rakt i den riktning man träffar bollen (som jag också skrev), FT-i rekommenderas till spelare som har svårt att få upp bollen i luften och vill ha hjälp att hitta fler fairways.

Under den gångna veckan lämnade Cleveland Golf in en patentansökan för en fyrkantig, square, driver. Kanske är detta kommande säsongs driver. Patentansökan har benämningen USPN D544938, "Portion of a Golf Club Head".

Så sjunger Nanne i schlagern från 1998. Det är inte utan att jag känner ett sting av avundsjuka, eller kanske jag ska säga beundran, när jag tittar på jämförelsen mellan Ernie Els och Michelle Wies svingar. Jag har nämligen också gjort en jämförelse. Min sving på ena bildhalvan och Ernies på andra. Överensstämmelsen var lååångt ifrån den man kan se mellan Ernies och Michelles svingar. När Ernie och jag hade fört klubban tre decimeter från bollen så var jag "way off", kan man säga.

Från Golfsmith kommer denna Star Trek-inspirerade putter. Ganska häftig, eller hur? Drygt 600 kr plus frakt från USA kostar skeppet...eh.. puttern.

Golfsmith U.S.S. Enterprise NCC-1701





Originalet:

David Duval låter meddela att han inte kommer att spela i årets British Open. Trist, tycker jag. Hoppas han kommer tillbaka vad det lider. Vi har ju inte sett honom under några större tävlingar på länge och de gånger han synts till har han spelat minst sagt ojämnt.

Anledningen till att han inte kommer att spela British Open är nu inte att hans spel är ojämnt utan komplikationer i samband med hans frus graviditet.

Läs mer här och här.

Igår blev det en kvällsrunda på Kallfors. Tee off vid kl 18.30 och tillbaka i klubbhuset kl 21.00 efter 13 spelade hål. Vissa av hålen med flera bollar.


Min boll



Hål 2


Hål 3



Hål 4



Hål 5



Hål 10 med den omtalade backen i bakgrunden. För tio kronor kan man på dagtid få åka golfbil upp till hål 11.



Min bag

Så här såg Cabreras bag ut när han vann US Open:

Driver: Ping Rapture 7.5°
Fairwaywood: Ping TiSI Tec 14°
Hybrid: Nickent 3DX DC ironwood 17°
Järn: Ping S58 Irons (3-9, pw) Rifle 7.0 skaft
SW: Titleist Vokey spin milled 54°
LW: Titleist Vokey prototyp 60°
Putter: Ping Redwood Anser
Boll: Titleist Pro V1x

(uppdaterad 2007-06-19)


Läs mer på:
http://www.pinggolf.com/tour_index.html

Där finns bland annat att läsa att Cabrera snittade ca 280 meter med drivern under veckan. Snittade...

För några år sedan läste jag att Laura Davies hade låtit lackera ett motiv på sitt driverhuvud. Vad det var motiv hon valt kommer jag inte riktigt ihåg, men jag har för mig att det var ett självporträtt. I förra veckan "snubblade" jag över en svensk sida på nätet som erbjuder motivlackning av drivers och fairwaywoods. Häftigt! I alla fall vid första anblicken. Snygga och läckra motiv. Huvudet gick genast igång på vad jag skulle vilja ha för motiv på drivern. Skulle det vara någon av symbolerna som jag skrev om att jag kan tänka mig att ha på bagen? Eller vill jag ha sambons vackra leende framför ögonen när jag ska slå? Eller..., ja, det tål att fundera på.

Här är i alla fall några smakprov på vad som går att åstadkomma:







Jag har funderat. Jag vill ha mitt driverhuvud svart. Tråkigt? Ja, kanske, men jag vill inte ha något som riskerar att distraherar när jag adresserar bollen.

Här kan man läsa mer: http://www.driverdesign.se

Efter att de senaste två rundorna ha spelat med lånedrivers, Cobra Speed LD och Callaway FT:i, plockade jag igår fram min Bang Bangster ur garderoben och tog med den ut på banan. Eftersom jag för en tid sedan var närmast lyrisk över att ha ökat slaglängden med 20-30 meter när jag bytte ut Bangstern mot en Ping G5 var jag nu sugen på att se om det verkligen var G5:an som gjorde underverk eller om jag helt enkelt börjat svinga bättre.

Utan att gå in på alltför många detaljer kan jag bara konstatera att Bangstern for ut ur garderoben för att som en boomerang åka in igen. Det är faktiskt så att jag får ut mer av min G5 än av Bangstern. Nu regnade det under rundan igår och därför var det svårt att jämföra längder rakt av, men mitt intryck är att jag (just nu) slår betydligt kortare med Bangstern. Det handlar kanske inte 30 meter men i alla fall 20 meter. Dessutom fick jag igår en knepig bollbana på mina drives, någon form av underskruv, som jag känner igen från förra året. Nej, inget mer spel med Bang-drivern på länge.

På sista hålet fick jag för mig att slå spoon (Callaway X, 15 grader). Jag brukar normalt slå driver där. Inte för att längden behövs utan mer för att jag trots allt känner mig säkrare med drivern än med spoon. Vilken spoon det blev! På några meter när lika lång som mina längsta drivar på det hålet och det trots regn i luften och regnvåt fairway. Dessutom enda gången under rundan som jag låg i det närmaste jämsides med spelkamraten, som annars drivit ut mig på varje hål där vi båda träffat fairway.

Kul med ett så bra slag, men samtidigt en tankeställare. Jag som testar drivers titt som tätt kanske inte ens ska ha en driver i bagen. Om jag slår i princip lika långt med spoon så borde jag hålla mig till en spoon. Men hur kul är det... Nej, det får bli driver framöver också. Kanske inte på 18:e på Kallfors, men väl på andra driverhål. Jag kan ju hoppas på lite mer rull med en driver än vad jag kan få med spoon.

Fantastisk dramatik ända till sista hålet.

Och bra spelat Fasth.

Förresten, undrar hur mycket Cabreras Trion:Z bidrog till segern. För ni såg väl att han bar ett?

Jag trotsade regnet och gav mig ut som planerat. När jag lämnade hemmet hade vi 20 mm i regnmätaren och det regnade fortfarande. Sådant där fint regn som man bli dyngsur av utan att märka det.

Väl på första tee dök inte de inbokade spelarna från Möre respektive Vallentuna upp. Dåligt. Att man avstår spel pga regn det kan jag ha förståelse för, men att låta bli att slå en signal till klubben eller går in på nätet och boka av sin tid, det förstår jag inte. Slött är vad det är. Som väl var dök Johan upp tillsammans med sin sambo Sophia. Det var Sophia som hade föreslagit att det skulle bära av till banan idag. Lite regn skadar inte, så gladeligen föreslog hon sin sambo att dom skulle åka till golfbanan. Inte för att hon skulle få spela, utan för att Johan skulle få spela en gång till den här helgen. Det är kärlek det.

Jag skrev under förmiddagen att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. När Johan och Sophia åkte hemifrån pekade väderleksprognosen på att det skulle sluta regna. Så varför ta regnkläder, tänkte Johan och Sophia och begav sig till golfbanan i nya blåjeans respektive piratbyxor i bomull. Jag skulle nog för dagen kalla den klädseln för om inte rent dålig så i alla fall mindre ändamålsenlig. Men med en optimistik livssyn och gott humör tänker man kanske inte på vädret. Sophia sa t o m "det är ett skönt regn". En sann optimist. Trevligt med sådant sällskap på banan. Tack för det. Och lycka till med golfen båda två.

Nu är det en vecka sedan jag höll i en golfklubba. Det är sällan jag hinner ut vare sig på bana eller range i veckorna. Därför är det i första hand helgerna som gäller för mitt spelande. Idag är jag inbokad sen eftermiddag. Redan igår såg att det skulle bli regn och tänkte "man ska träna på att spela i regn också". Som om jag inte gjort det förr... Än så länge är det många timmar kvar innan jag ska stå på tee. Tur är väl det, för här regnar det som attan just nu. 8 mm i regnmätaren just nu.

Ska man spela i regn gäller det att klä sig rätt. Ett bra regnställ är såklart ett måste. Med bra menar jag ett regnställ som håller dig torr, som inte begränsar rörligheten och inte prasslar. Sådana där regnställ av lite billigare typ är inte att rekommendera. Det är en god investering att köpa ett lite dyrare. Själv spelar jag i Oscar Jacobson och tycker det funkar utmärkt. Han en kamrat som är lyrisk över sitt Peak Performanceställ och en annan som aldrig skulle byta bort sitt Galvin Green.

Utöver ett bra regnställ måste skorna vara vattentäta. Våta strumpor och skor kan förstöra hela rundan. Precis som en dålig handske kan. En regnhandske behöver man ha.

Har man ovanstående klarar man sig bra. Vill man klara sig bättre bör man även se till att ha en regnhatt med breda brätten. Regnar det rejält blir en keps snabbt våt och är det aningens kyligt är det inte kul att vara våt om huvudet eftersom kroppen då lätt kyls ner.

Sedan finns det två knep som jag fick lära mig under min första golfresa av golfentusiasten Yngve. Han berättade att man ska ha en handduk i nacken. Den hindrar att det regnar in mellan kragen och halsen när man står böjd över puttern. Oavsett om man under regnstället har en turtleneck eller piké så är det inte skönt att det regnar in i nacken. Regnar det mycket kan regnet göra ryggen våt. Inte skönt. En handduk i nacken stoppar regnet.

Det andra knepet från Yngve var att ha en handduk i byxlinningen som man kan torka klubbans grepp och högerhanden på innan det är dags att slå. Istället för att ha en torr handduk i byxlinningen kan man ha den under paraplyet, som proffsen. Det tycker dock inte jag funkar så bra. Knöligt när man vill vika ihop paraplyt.

Så långt kläderna för att skydda sig mot regnet.

När det gäller övrig utrustning behöver man ha regnskydd till bagen och ett stort och lätt paraply. Sedan finns det även de som förordar att man inte ska använda headcovers när det regnar. Ligger säkert något i det. Headcovers blir snabbt våta och det gör att vattnet rinner ner i bagen och gör greppen våta, eller snarare våtare. Dessutom blir är det knöligt att hålla på att joxa med stora våta headcovers i regnet.

Just nu regnar det väldigt mycket utanför vår dörr. Jag har också noterat att en person har hoppat av eftermiddagens boll. Återstår att se om det blir något spel för mig. Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder...

"Det är ett riktigt hårt test, hela vägen. Bara att gå över parkeringen är tufft", säger tvåan i US Open Bubba Watson till Aftonbladet, Ja, då är det svårt

Följ dramatiken, klicka på scoreboarden.

Vi har 27 kanaler på vår tv, men inte Viasat Golf. Tala om lycka när jag upptäcker att man kan titta via datorn. Visserligen på en liten, liten bild, men vad gör det. Det går att se. Så länge ögonen är öppna. Det är ju fredag.

Klicka här. Gå därefter  till TSN.

Det känns mer osäkert än någonsin vem som kommer att stå på 18:e green på söndag med tårfyllda ögon och uppsträckta armar. För egen del trodde jag på Zach Johnson, men efter att ha sett honom landa på +6 efter första rundan tror jag han är borta. Inte för att +6 eller 8 slag efter är ointagligt när bara en runda spelats, utan mer för att jag den scoren visar att den här banan inte passar honom. Heller. Jag tror många kommer att få problem, men några överraskningar kommer vi säkert att få se. Ian Poulter kan vara en sådan, likaså Olazabal.

Kan det verkligen vara han? Lång, smal, vältränad och en så fin avslutning på svingen. Borde inte han vara på Oakmont nu? Nej, det kan inte vara han. Det ser i alla fall ut som en riktig Golfer. :-)

På vägen till och från golfbanan, likväl som till och från jobbet, lyssnar jag på musik. Läste en gång för länge sedan att Colin Montgomerie också gör det. Han förordade att man på vägen till en tävling ska spela lugn klassisk musik för att skapa lugn i kroppen. Väl framme vid banan är man fylld av harmoni vilket bäddar för bra spel. Så tror jag också det är, men Colin och jag har olika musiksmak även om jag också haft perioder i mitt liv när det strömmat klassisk musik ut ur mina högtalare. Idag är det musik av annan karaktär.

Just nu ser spellistan ut så här. Låtar, artister och album varierar beroende på sinnestämning:

Dream Theater - Score
Fantastiskt livealbum där häften av låtarna är inspelade med symfoniorkester. Här finns allt man kan önska. De lugna låtarna, de komplicerade och de hårda. Och de där fantasiska solona som får ögonen att tåras. Av lycka.

Dream Theater - Systematic Chaos
Nya plattan med mina kungar. Komplicerat, invecklat och ruskigt bra, men kräver inlyssning.

Scorpions - Humanity: Hour 1
Klaus Meine och hans kompisar rockar på. Nu bättre än någonsin. Lite mer harmoni, bitvis tungt, bitvis modern rock.

Bloodbound - Book of the Dead
Hårt, tufft och farligt. I alla fall på ytan. Den svenska gruppen har till sin andra plattan bytt sångare (tyvärr), men soundet är detsamma som på förra plattan. Tjutande gitarrer med mycket harmoni. Bra drag på vägen till banan.

Så har jag då testat Callaways flaggskepp FT-i. 5.495 kr, är den värd pengarna? Det beror på. Jag och min sambo har en deal, eller snarare hon med mig, som går ut på att om jag köper en golfklubba så ska jag köpa något till henne för klubbans halva värde. Det betyder att en FT-i för mig kostar 8.242 kr. Om dealen ska följas. Hur som helst är det en bra deal. Det är i vårt hem aldrig frågan om OM jag ska köpa en ny klubba utan NÄR. I ärlighetens namn ska jag väl tillägga att dealen sällan följs. Som tur är...

I lördags tog jag FT-i:n med till rangen och jämförde med min Ping G5. FT-i går rakt, det är helt klart. Dessvärre går den ju rakt även när svingen kommer utifrån och in. Följden blir raka drives rätt ut åt vänster. Sådana slag kan ingen driver i hela världen korrigera. Rakt blir rakt. Klackade träffar däremot lyckas klubban något magiskt sätt styra in så att bollen landar i den ursprungliga slagriktningen. Skurna slag slicar, eller ska man kanske kalla det "fejdar". Många tror kanske att det inte går att "fejda" med en FT-i i draw-modell, men det går. Jag har provat. Igen. För jag lyckades även i samband med demon på Brollsta.

Träffen med FT-i känns ungefär likadant var man är träffar på träffytan. Nästan så att man med FT-i kan sluta prata om sweetspot. Hela träffytan tycks vara en sweetspot. Visst flyger bollen något längre när man träffar mitt på träffytan, men det känns inte som det skiljer så mycket så länge svingen är bra. Träffar man mitt i hörs det dock på ljudet och träffen känns då också möjligtvis något mjukare.

I längd jämfört med G5 är det ingen större skillnad. Möjligtvis att G5 är något längre. Den känns i alla fall mer explosiv i träffen och det hörs bra mycket tydligare när man träffar sweetspot.

Fujikura Speeder 586 är ett stabilt skaft för en svinghastighet på 80-90 mph i regular. Jag ligger i den nedre änden av den skalan och hade kunnat spela med ett något mjukare skaft.

Greppet tycker jag var aningen för tjockt. Det var märkbart tjockare än det jag har i min Callaway-spoon och trä 5. Lite märkligt. I jämförelsen med Ping G5 är skillnaden stor.

Så långt intryck från rangen. Nu till banan, Eskilstuna GK. En bana jag aldrig spelat med G5, men väl med ett antal andra drivers så jag tycker mig känna mina normala driverlängder på banan.

Så här fungerade FT-i:n på banan:
Hål 1: Svag fade. Hamnade i ruffkanten. Samma längd som jag är van vid på denna bana.
Hål 3: Fairwayträff. Mitt i. Kanske något kortare än normal längd.
Hål 4: Svag draw. Fairwayträff. Mitt i. En klubba kortare än normalt.
Hål 6: Utifrån och in sving. Rakt (!) ut i skogen, men träd- och stenstuds ut på fairway.
Hål 8: Utifrån och in sving. Rakt, men åt fel håll. Längd som normalt.
Hål 9: Rakt, men i fel riktning. Hamnade i ruffen, men i längd som normalt.
Hål 10: Utifrån och in sving. Rakt (!) ut i skogen. Out. Andra bollen, en riktigt usel sving som skickade iväg bollen på tok för högt.
Hål 12: Rakt, men åt fel håll. I alla fall lite. Hamnde i ruffkanten. Längd som normalt.
Hål 13: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag, längre än normalt.
Hål 14: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag, längre än normalt.
Hål 17: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag, längre än normalt.
Hål 18: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag. Längd som normalt.

Sex fairwayträffar. Sämre än min statistik över årets rundor där snittet ligger på ungefär sju.

Längden då? Ja, inte är den längre än andra, det är helt klart. Sammanfattningsvis kan man fundera över om genomsnittslängden på drivarna, oavsett fairwayträff eller ej. Får jag ut mer av FT-i än av någon annan driver? Och i så fall är det värt 5.495 kr (utan dealen med sambon)?
Svaret är nej på båda frågorna. Det som kan revolutionera mitt spel är inte en ny driver utan svingträning. (Vi får se hur länge jag kommer ihåg det.) Därför blev det ingen FT-i i min bag.

Läste en recension på nätet. Där stod att läsa om FT-i: "To try it is to buy it!"
Kanske stämmer för en del, men inte för mig. I alla fall inte just nu.

Under dagens tävling kom vi att prata om de nya reglerna för drivers som träder i kraft den 1 januari 2008. Jag lovade att länka till listan där man kan kolla sin driver.

Länken finns i detta tidigare inlägg.

Idag var det tävlingsdags. Första tävlingen för året. Men hur smart var det att spela tävling med en lånad driver i bagen?

Här är mitt långa och uttömmande segertal:

Jag vill börja med att tacka Kent och Sven-Åke för en trevlig runda. Även om vi tidvis hade det kämpigt därute höll vi humöret uppe. Och visst har vi alla tre fått kvitto på att bunkerslag är något som vi behöver träna mer på.
Stort tack också till sponsorn Wallers för det välfyllda prisbordet. Förra året kom jag hem med en t-shirt med ?Wallers? skrivet med stora oranga bokstäver. Inte en tröja man gick och glassade i på stan direkt. Årets pris däremot uppskattade jag mer. Tack.

Jag vill också rikta ett tack till tävlingsledningen som lyckades hålla flyt på banan trots det stora startfältet. Och om det var ni som såg till att vi åter igen fick en varm och solig dag så vill jag tacka för det också. Jag lider sällan av att spela i värme.

Jag vill också passa på att tacka min kära sambo för att hon klev upp samtidigt som mig i morse och höll mig sällskap under den tidiga morgontimmen. Och tack för all god mat du lagar och all kärlek du ger mig. Och tack för att du är så tolerant och aldrig tycker att jag golfar för mycket eller köper för många golfklubbor. På tal om golfklubbor så vill jag också rikta ett tack till Stadium som lånat ut en Callaway FT-i till mig. Det var väl inte riktigt tänkt att jag skulle spela tävling med den. Det gick lite fort när jag lånade klubban i fredags. Men så här med facit i hand så måste jag säga att det var nog tur att jag lånade klubban av er.

Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till golfklubben och banpersonalen för att ni åstadkommit en bana i ett skick som var lika för alla. Att sedan greenerna för på tok för dåligt klippta och därmed alldeles för långsamma och att fairway verkade oklippt spelade mindre roll en dag som denna. Det var ju som sagt lika för alla.

Visst kommer jag tillbaka nästa år och spelar den här tävlingen. Jag gillar ju att spela er bana. Troligen kommer jag tillbaka för att spela redan inom några veckor. Hoppas vi ses då. Tack alla.

Det var segertalet det. Men jag fick aldrig hålla det. Tyvärr. Jag vann ju inte. Tur det kanske. Talet känns lite långt nu så här i efterhand.

Hur den lånade drivern fungerade? Det kommer jag att skriva om i morgon. Efter det att jag pratat med grabbarna på Stadium.

Här är i så fall en länk till en sida väl värd att besöka:

http://onedayoneshot.blogphotography.com/

Jag fick en uppmuntrande kommentar från Berndt där han skrev "Du förtjänar fler läsare!" Den och andra uppmuntrande kommentarer och mail tackar jag ödmjukt för. Det är roligt om andra uppskattar det jag skriver, såklart. Jag följer statistiken noga och peppas att fortsätta när jag ser att antalet läsare ökar med tiden.

Som bloggare finns det en antal "knep" att ta till för att få fler läsare att hitta till den egna bloggen. Ett sådant knep är att "pinga" nya inlägg på de bloggportaler som finns. Ett annat är att själv aktivt berätta om bloggen. I början låg jag lite lågt med att prata om bloggandet, men vartefter tiden gått så gör jag vad jag kan för att tipsa framför allt andra golfare om bloggen. För en tid sedan skaffade jag t o m visitkort att dela ut till kända och okända golfkamrater som kan tänkas ha intresse av att ta del av de ämnen jag skriver om. Så här ser korten ut, för er som inte sett dem:



Snygga, eller hur?

Skriv gärna ut, klipp ut och sätt upp på anslagstavlan på klubben.

Inte min dock utan Stadiums. På väg hem från jobbet, stressad till tåget rusade jag in för att se om dom hade någon vit tröja som jag kan ha på banan under söndagens spel. Hann inte titta så noga förrän jag såg att det stod en Callaway FT-i ett av klubbställen. Med de fina slagen med kamratens FT-i igår färskt i minnet frågade jag "såklart" (hade jag något val?) om dom hade någon demoklubba inne. Och det hade dom. Spel med klubban på söndag. Rapport kommer därefter. Jag var inne på det igår...är detta klubban som kommer att revolutionera mitt spel?

Igår kväll hände det ovanliga att jag kunde titta på golf i egen tv. SVT 24 sänder ju LPGA-mästerskapen. Hann se Michelle Wie stå på rangen och få sin onda handled masserad. Bredvid stod David Leadbetter med lösningen på handleden, ett armband från Trion:Z. Han som är en sådan stor golftränare, hur kan han stå bredvid henne utan att se till att hon kränger på sig ett band?

Efter att ha burit bandet bra länge nu så är jag helt såld (eller helt lurad). Jag tror stenhårt på att bandet hjälper min onda armbåge. Nog borde det hjälpa på onda handleder också.

Kul att få spela med någon som tar ut svängarna färgmässigt på banan.


Enkel chip.



Kraftfullt slag från ruffen.

Kläderna kommer från J Lindeberg.
Handske (rosa) från FootJoy.
Skor (vita) från FootJoy.
Modell från känd reklambyrå.

Gårdagens runda var inte mycket att skryta med, men idag var en ny dag och nya tag. Vi blev bara en tvåboll efter att en kamrat lämnat återbud i sista stund. Något hade dykt upp på jobbet. Det är sånt som händer. Sånt som inte händer däremot, eller snarare inte får hända, är när man bokar in en golfrunda samma dag som frun fyller år. Det gjorde en kamrat häromveckan. Han hade glömt bort att frun fyllde. När han väl kom på det lämnade han återbud. Jag undrar om han berättade för henne att han egentligen hade glömt hennes födelsedag och istället bokat in en dag på banan med polarna. Jag lär väl aldrig få veta. Och ingen annan heller.

Tillbaka till dagens runda tillsammans med den färgstarke reklammannen (tack för en trevlig dag på banan!) Perfekt väder och helt tomt på banan efter att vi rusat igenom en treboll på sjätte hålet. Idag fungerade mitt spel bättre än igår. Kanske inte puttarna, men väl i övrigt. 31 poäng jämfört med gårdagens bottennapp på 25 poäng.

Passade på att stilla en tanke som malt i mitt huvud sedan den där demo-dagen på Brollsta för några veckor sedan. Jag testade då nya Cobra Speed LD. Idag lånade jag en sådan och tog med ut på banan. Här är mina intryck:

• Klubban låter HÖGT. Så högt att det känns i öronen efteråt. I alla fall när man inte träffat helt rent. Det är inte bra. Det ska inte vara så att man står och tänker på skärande ljudet som snart kommer att tränga in i öronen när man står där och förbereder ett slag.
• Den gick möjligtvis något längre än min Ping. I alla fall på ett hål. I övrigt ingen större skillnad.
  
• Det går att slå snett och träffa orent även med denna klubba. Jag hade en tanke om att det skulle vara omöjligt med den stora träffyta som klubban har. Så fel man kan ha.
  
• Även orena träffar hittar fairway, på något konstigt sätt. Nästan alltid i alla fall. Lyckades på hål fem slå en rejält skuren drive och tappa 30 meter i längd mot ett normalt rent slag med min Ping.
• Vid träffar på tån känns det som om klubban vrider sig. Då känns det att skaftet är i mjukaste laget även om jag spelade med den modell som Cobra rekommenderar till min sving.

Blir det för mig till att investera i en Cobra? Nej. Så var den tanken borta ur huvudet. Tack för det. Jag trivs ju bra med min Ping G5. Men bara för skojs skull slog jag ut på två hål med kamratens Callaway FT-i. Och vad blev resultatet av de slagen då? Självklart att en ny tanke fastnade i huvudet. Båda slagen var spikraka och långa mitt i fairway. Kanske inte längre än ett bra slag med Ping G5, men så raka som slagen var så föddes såklart tanken att detta kan vara den klubba som kommer att revolutionera mitt spel. Få mig att inte missa en enda fairway. För med den klubban kan man väl inte missa? Eller kan man det?

Då och då under en säsong händer det att jag spelar med någon som är betydligt bättre än vad jag är. Idag var det en sådan dag. Jag hade förmånen att spela tillsammans med Johan som har hcp 3,5. Med i bollen fanns också Anna och en Johan till. Låghandicaparen Johan hade sett att jag var medlem på Kallfors och skickat ett mail för att höra sig för om banans skick. Mailkonversationen slutade med att vi spelade tillsammans.

Jag har genom åren spelat med många låghandicapare, men frågan är om inte Johan är den som det varit roligast att se spela. Inget såg svårt ut. Inga forcerade svingar. Inte några chansningar. Allt kontrollerat och fint. Visst missade han någon gång då och då, men det tog han med ett leende. Inte som en del andra låghandicapare jag spelat med som svurit och fört liv. Inte ens duffarna på 14:e störde lugnet. Före duffarna sa Anna "jag förstår inte att du slår så långt när du tar så stor torva", varvid Johan svarade "man måste träffa bollen först innan man tar torvan" varvid han följde upp med två duffar. Så kan det vara. Golf kräver koncentration hela tiden.

På 10:e hålet bjöd Johan på ett inspel från 220 meter. Lite lång blev den dock. Tio meter kanske. Puttade för eagle och gick därifrån med birdie. Min inspelsvinkel (bilden) var lite annorlunda. Jag hade en wedge från knappa 100 meter. Spelade safe mitt på green och tvåputtade för par. Ett av dagens få.



Precis som det ibland händer att man får spela med någon så mycket bättre än en själv så händer det att man själv spelar dåligt. Riktigt dåligt. Idag var det en sådan dag. Anna, den andra Johan och jag kämpade på och jag tror att vi tillsammans kollade varenda vrå på banan. Bäst i jämförelse med handicap spelade troligen Anna, törs jag säga utan att veta. Jag skulle gissa att hon rasat rejält i handicap när den här säsongen är över. Svingen och bollträffen finns runt hörnet.

Min sving och min bollträff den fanns då inte runt något hörn idag inte. Skulle gissa att de valde att fira nationaldagen på annat håll för med mig var dom inte. Jag missade fairways, greener och puttar. Egentligen allt som fanns att missa missade jag. Även hindren, konstigt nog. Inga katastrofhål, "bara" ett eller två slag för mycket på alla hål och det straffar sig. Elva över handicap! Nu går det inte längre att skylla på att det är försäsong, för det är det ju inte längre. Enda förklaringen jag kan hitta är att jag inte tränat en enda gång sedan banorna öppnade. Kan det vara så enkelt som att jag tränat för lite? Nja, undrar om det inte beror på klubborna. Eller bollarna.

Tack Johan, Anna och Johan för en trevlig nationaldag på banan.

I morgon är en ny dag och en ny runda. Ska försöka få med mig såväl sving som bollträff ut på banan då.

Efter tipsen jag tidigare skrivit om har jag nu bestämt mig för att byta ut min gamla solskyddskräm med solskyddsfaktor fyra till nya, effektivare och dessutom "åldersskyddande" solskyddsprodukter. Nu kan jag bege mig ut på banan och solen med mindre risk att bränna mig. För brännas sig....det vill man inte. Minns fortfarande den där gången för dryga 20 år sedan då jag efter en dag bland Tylösands sanddynor skulle krypa ner i en sovsäck. Var som att krypa ner i sandpapperssäck. Fasen så obegligt det var. Inte nog med det, senare under kvällen och natten kom frossan. Nej, usch, det vill jag inte uppleva igen. Nu ska det solas säkert. Så säkert som det nu kan bli när man under fyra till fem timmar på golfbanan befinner sig under en klarblå himmel och strålande sol.

Här är i alla fall inköpen:



För den som vill läsa och lära mer om hur man kan skydda sig mot solen kan läsa på Statens Strålskyddsinstituts hemsida. Där finns solråd både för barn och vuxna. Många kanske inte tänker på det, men UV-strålning utgör den största folkhälsorisken när det gäller strålning. Det trots att det talas mycket mer om strålning från t ex mobiltelefoner, 3G-master och andra strålkällor. Vara i solen ska vi absolut vara, men se till att sola säkert.

I golfsverige har det blivit en del surr om Wilsons bollmodell Dx2 Soft efter att den omskrivits i positiva ordalag i både golftidningar och på diskussionsforum. Jag har tidigare skrivit om bollen här, här och framför allt här.

På andra sidan Atlanten surras det om en annan Wilsonmodell nämligen bollen Fifty. Precis som Dx2 Soft är Fifty en tvådelsboll med 50-kompression. Är det kanske samma boll som säljs under olika namn? Den ena i USA och den andra i Europa. Om det är så betyder det att man kan läsa allt (och det finns mycket!) som skrivit och kommenterats om Fifty på amerikanska forum och veta bollen heter DX2 Soft här hemma.

För att få reda på hur det ligger till mailade jag den svenska generalagenten.
Så här svarade dom:

I Australien pågår just nu en kampanj som gör att man kan ta tre använda Pro V:or och byta dem i närmaste golfshop mot två nya Srixon Z-URS. Srixonbollen har förbättrats inför säsongen 2007 och får lovord på diverse forum världen över.

Jag beställde ett dussin Z-URS häromveckan. Dessvärre fick jag av misstag 2006 års modell. Misstaget är på väg att rättas till och 07:orna lär förhoppningsvis landa i brevlådan inom kort. Den tidigare utlovade recensionen av bollen får vänta till dess att 07:orna provskjutits.

Igår gjorde Annika Sörenstam comeback efter två månaders skadeuppehåll. Enligt sig själv utan krav,  bara en önskan om att få vara skade- och smärtfri. Det har jag inga problem med att förstå.

På morgonens sportsändning rapporterade TV4 om att "det gick inget vidare för Anna Sörenstam i comebacken". Då undrar man såklart hur det gick under första rundan. Jo, Annika gick på par. Två månaders skadeuppehåll och så går hon på par. Hur kan man säga att det är att definiera som "inget vidare"? Möjligtvis om man ser resultatet i relation till ledarscoren på minus sex, men det är ändå inte en godtagbar förklaring i mina öron. Det är för det första långt kvar på tävlingen och även om Annika går resterande del av rundorna på par tycker jag att hon är en vinnare. Man får inte glömma att hon precis är tillbaka efter diskbrock. Glöm inte det TV4.