Golfers

Nu har det gått 13 dagar. 13 dagar av strålning via det magnetiska undret Trion-Z. För det blev ju så, trots starka tvivel på magnetband, att jag inte avstå från att prova. Och nu har jag då haft detta band på armen i 13 dagar och visst har jag märkt effekter, kanske inte som jag trodde, men ändå. Det är ju inte alltid som det blir som man tror.

Som den gången för sex år sedan då jag en sommar fick för mig att låta skägget växa. Inte så mycket, bara lite. Så där trendigt som jag sett att en del konsulter har. Nu tillhör jag den grupp män som inte har så extremt mycket skäggväxt så jag fick passa på under semestern för att det skulle synas att jag hade skäggstubb. Väl tillbaka på jobbet efter semestern blev det liv i luckan vill jag lova. Jag jobbade då på en arbetsplats med tio kvinnor och alla, jag menar alla, skulle kramas så fort dom fick se mig. Inte nog med det, det skulle fotograferas också och korten skulle e-postas å det snaraste till de kvinnliga kollegor som slutat på arbetsplatsen. Jag som bara låtit skägget växa lite. Främst för att sambon ville det, men också för att det kan vara skönt att slippa vardagsrutinen med rakning när man är ledig. Men det var inte slut med uppståndelsen bara för att jag kramats av arbetskamraterna. Nejdå, "skäggstubbseffekten" höll i sig längre än så. Så fort det dök upp några av mina kvinnliga affärskontakter så var det dags igen. Det skulle såklart kramas. Snacka om magnetisk effekt. Ingen dum effekt heller, så självklart har jag skäggstubben kvar. Jag kan väl inte säga att uppståndelsen är lika stor nu som då, men inte vågar jag raka bort stubben nu. Då vet man ju inte vad som händer. Och precis på samma sätt är det med magnetarmbandet Trion-Z. Inte vågar jag ta av det nu. Då vet man ju inte vad som händer.

Vad är det då som har hänt under den tid jag haft bandet på mig dag som natt? Ja, inte har håret börjat växa på flinten i alla fall, men det var kanske inte det som skulle hända heller. Men vad var det som skulle hända då? Ja, här finns ett problem , för jag vet inte. En kamrat skrattade när jag berättade för honom om armbandet. Han sa: "Visst är det konstigt, vi bär mobiltelefonen på oss hela dagarna och de strålar, men dom strålarna tror vi bara gör skada. Däremot ett armband, som också strålar, det ska bara ge positiva effekter". Ja, visst är det konstigt. Jag sa till min sambo i morse när vi satt på tåget på väg till jobbet att "jag har inte varit åksjuk på tåget en enda gång sedan jag började bära armbandet". Hon tittade lite konstigt på mig och sa: "men det blev du ju inte innan heller". Och det är klart, det ligger ju en del sanning i det.

Så, vad har jag märkt för effekter då? Kalla det inbillning eller placeboeffekt, men jag tycker att den tennisarmbåge jag besvärats av under drygt ett år nu känns allt mindre. Kanske den skulle ha gjort det även utan band, men jag kan ju inte veta. En effekt som jag i alla fall är helt säker på är den att bandet ökat intresset för mig som person. Inte som "skäggeffekten", men många har med stora ögon och öron lyssnat till berättelsen om detta magnetiska under som jag numera bär på handleden. Några har skrattat, andra har varit mer "troende", andra har sagt att jag besökte för få festivaler när jag var ung (numera får man ju band på handleden under sådana tillställningar) och slutligen finns dom som, precis som jag, tyckt att det ser lite häftigt ut. Dessutom matchar det både den strikta svarta kostymen och skäggstubben. Så, allt detta betyder helt enkelt att bandet blir kvar på handleden. För vem vet vad som händer om jag tar av mig det.