Golfers

Först visades Burner-drivern. Därefter hybriden och nu kommer järnen. Än så länge inte på den svenska marknaden, men kanske har vi dem i butikerna till våren.

Både drivern och hybriden har sagts ska rikta sig till de lite bättre spelarna. Klubban på bilden ser knappast ut att ha samma spelargrupp i åtanke. Lite för mycket oversize, men svårt att avgöra efter att bara ha sett en bild.

Är det så? Spelar man bättre om man är snyggare? Och vem avgör i så fall vem som ser snygg ut?

Jag tillhör den kategorin golfare som tycker att klädvalet är en del av upplevelsen. Det betyder att jag alltid planerar i förväg vad jag ska ha på mig under rundan. Vilka färger och plagg som går. Dessutom får inte färgerna på kläderna skära sig med färgen på bagen. Det är viktigt. Skruvat, tycker en del. Kaxigt och fåfängt, tycker andra. Och visst är det lite utmanande att som medelgolfare kliva upp på första tee med matchande kläder som dessutom matchar bag och headcovers. Precis som om man spelade på touren. När man sedan börjar svinga syns det ganska direkt det är ganska långt till touren. Men vad gör det? Jag kan t o m skratta åt att jag må uppfattas som nördigt, kaxigt eller fåfängt. Det viktigaste för mig är inte vad andra tycker utan vad jag själv tycker. Jag vill trivas med det jag sätter på mig. Och trivs jag med det jag har på mig, ja då spelar jag också bättre. Så för mig stämmer påståendet; tycker jag att jag ser snygg ut, då spelar jag bättre golf.

Bilden visar en headcover från företaget Birdie Girl, som är specialiserat på färgglada golfbagar och accessoarer. Guldgruva för den kvinnliga golfaren som gillar färger. Vi (färg)glada män får leta på annat håll. Men det är klart, visst vore det lite kaxigt att ha en headcover till puttern som det stod Birdie Girl på...

http://www.birdiegirl.ca

I en kommentar har jag gjorts uppmärksam på att mycket nu tyder på att ryktet jag skrev om i förra veckan är sant. Ernie Els går till Callaway. Informationen kallas för "breaking news" på www.golfdigest.com. Jag trodde på ryktet redan när det nådde mig för en vecka sen. Därför är jag inte direkt förvånad att det nu "bekräftas" genom att Ernie Els idag har spelat med Callaway Fusion i samband med inspelet till the Johnnie Walker Classic i Phuket.

Jag tycker däremot att det är klart intressant att ta del av Golf Digest förklaring till varför Callaway nu köper loss Els från Titleist (avtalet räcker 2007 ut):

"One reason for Callaway’s interest might be to counter the move made by Henrik Stenson to Srixon at the end of 2006. Callaway need a marquee player in Europe and Els will provide this."

Så kan det absolut vara, vilket då innebär en extra fjäder i hatten för Henrik Stensson. Man ersätter en världsspelare med en annan. Så enkelt är det.

Ska bli intressant att se hur Titleist kommer att agera nu.

Läs mer här:

http://www.golfdigest.co.za/stories/df_ELS_JOINS_CALLAWAY780.php

http://golfers.blogg.se/2007/february/ernie-els-gar-over-till-callaway.html

Grattis Henrik! En svensk världsmästare i golf. Smaka på den! Stort är det. I alla fall i golfvärlden. Ja, golfvärlden, inte bara golfsverige. Självklart är det stort för Sverige att kunna stoltsera med en inofficiell  världmästare i matchspel, men det är också stort för världsgolfen. Det behövs vinnare  från flera länder och att en svensk kliver upp på matchspelstronen tror jag välkomnas av många.

Det svenska golfundret har det talats om i många år, men på senare tid har det inte varit alltför gott om riktigt stora svenska framgångar på herrsidan. Senast det begav sig var när Carl Pettersson vann The Memorial. Stort det också, men Henriks vinst är på flera sätt större.

För det första för denna seger upp Henrik Stenson högre på världsrankingen än någon annan svensk varit. En efterlängtad klättring. Det andra är att hans bag bars av världens bästa caddie, även hon svensk. Fanny Sunesson har fått för lite uppmärksamhet för sina insatser på världens golfarenor.

Nu kanske man inte ska höja den här segern alltför högt till skyarna, trots allt, men jag tror att detta absolut inte är den sista framgången för Henrik den här säsongen. Vart det hela leder återstår att se, men visst har han kapacitet att ta en major.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att se sändningen på tv igår. Slängde istället ett öga då och då på scoreboarden på www.pga.com. Sedan när det verkligen drog ihop sig upptäckte jag att det fanns direktsänd webbradio att lyssna på. Hörde de sista två hålen och själva avgörandet. Kanske var det för att jag var trött, men jag fick en liten förnimmelse av hur det var för dem som satt och stirrade på sina radioapparater och hörde Ingo Johansson bli världsmästare när han slog ut Floyd Pattersson den 26 juni 1959. Det måste ha varit stort och något liknande lär vi aldrig få uppleva i Sverige.

Tänk vad snabbt utvecklingen gått. 48 år efter att Ingos seger kunde höras i radioapparater över hela världen sitter vi idag och lyssnar på en hackig direktsändning över något som kallas Internet. Om ytterligare 48 år kanske idrottsframgångar som denna kan ses på en skärm i svenska hem utan att man behöver skaffa box, programkort, baspaket, tilläggspaket, golfpaket och allt vad det heter. Tanken känns idag lika utopisk som den måste ha känts då. För 48 år sedan.

I det nyligen beskrivna drivertestet finns det en sak som är slående: det står inte ett ord om vilka skaft klubborna testats med! Detta är anmärkningsvärt, men inte alls ovanligt. Det skrivs nämligen sällan eller aldrig om olika typer av skaft i samband tester, särskilt gäller det tester av fairwaywoods och drivers. När det gäller jänrklubbor är det viss skillnad. Där väljer man i alla fall att skilja mellan grafit- och stålskaft. Skillnaden mellan dessa skaft är uppenbar inte minst för ögat.

I tester av drivers och fairwaywoods ligger fokus på huvudet, dess konstruktion och utseende. Skaften kommenteras sällan. Det blir nämligen mycket svårare då. I Sverige har vi fortfarande en tradition att man köper sin klubba direkt från hyllan med det standardskaft som erbjuds. De flesta golfare väljer bara mellan de olika tillgängliga skaft-flexen. Få, alltför få, bryr sig om att välja några andra skaftalternativ än de som golfshopen valt. Då kan det vara intressant att veta att skaftet sägs ha hela 80 procents inverkan på känsla, längd och "rakhet". De resterande 20 procenten står huvudet för, det som vi lägger allt fokus på både när vi tar del av tester och inte minst när vi väljer klubba i butiken. Här kan man verkligen tala om fel fokus! Jag tror och hoppas dock att detta kommer att ändras. Jag är övertygad om att våra golfklubbor i framtiden i allt större utsträckning kommer att skräddarsys.

Svårigheten ligger inte i att hitta en bra klubba utan en klubba med rätt skaft för just den svingen som golfaren har som ska använda klubban.

Så var det då dags. Nu börjar de första svaren, eller i alla fall indikationerna, dyka upp på vilken driver som kommer att gå längst och rakast på golfbanorna i sommar. Den brittiska tidningen Golf Monthly presenterar i sitt marsnummer ett test av följande drivers:

• Bobby Jones, Players Series (finns inte i Sverige vad jag känner till)
• Callaway, Fusion FT-i (den omtalade squaredrivern)
• Cleveland, Hibore XL (finns omskriven här på bloggen eftersom jag själv testat den)
• Nike, SasQuatch Sumo2 (den andra omtalade squaredrivern, den med det höga ljudet)
• TaylorMade, r7 Draw
• Wilson, Staff Dd6+

Testare var en golfprofessional och fyra golfare med handicap 6, 12, 18 och 21. Ganska bra spridning i handicap så att vi medelgolfare kan bilda oss en uppfattning om vilka klubbor som kan vara idé att prova. Vad tyckte då dessa testare? Vilken klubba tyckte man var bäst? Vilken var rakast och vilken var längst?

I spekulationerna kring alla nya drivers på marknaden så har det mesta handlat om de nya fyrkantiga klubborna från framför allt Nike och Callaway. Det har sagt att dessa ska vara det rakaste man kan slå med. Kanske inte längst, men rakast. En annan klubba det talats om är Cleveland HiBore XL. Kanske inte rakast, men mycket lång. Har det sagts. Om TaylorMade har det nästan inte sagts något alls. Jo, möjligtvis har det talats om det val dom gjort hittills att inte släppa någon s k square driver. Och vad händer då i årets första test? Precis det som ingen kunde vänta sig: TaylorMade rankas högst!

Nu är det som sagt ett objektivt test och skillnaderna mellan dagens drivers är små. Jag sa nyligen till någon att det är betydligt större skillnader mellan golfarnas olika svingar än vad det är mellan dagens klubbor. Svårigheten ligger därför inte i att hitta en bra klubba utan i att hitta en bra klubba som passar just din sving. Och det är inte alla gånger så enkelt. Därför kommer s k customfitting, eller skräddarsydda, klubbor, att säljas allt mer.

Tillbaka till testet.
TaylorMade den klubba som uppskattades mest av testarna, den upplevdes som längst, snyggast och med skönast känsla. Det var också den klubba som bedömdes ge mest för pengarna. Precis som väntat var det Callaway och Nike som var de rakaste i testet. Ser man till kampen mellan just Callaway och Nike så var det Callaway som gick som segrare ur den kampen eftersom testarna bedömde att Callaway hade en känsla som var lika bra som den i TaylorMade-drivern. Till Nikes fördel kan man dock, om man lusläser testresultaten, se att deras SasQuatch bedömdes vara längre än Callaways Fusion FT-i. Ganska mycket av dött lopp mellan de två, med andra ord.

Det kanske mest anmärkningsvärda i testet var att Cleveland upplevdes vara den kortaste av de testade klubborna. Den som skulle vara så lång! Däremot får klubban ingen kritik för att vara hård i träffen, något som jag slogs av när jag testade den. Märkligt, eller hur? Vi har ju ändå slagit med samma klubba. Fast det är ju så det är. Dessa tester är subjektiva och vi upplever inte minst känslan i en klubba olika eftersom vi har olika refernsramar. Förmodligen har dessa golfare aldrig provat vare sig Bang Bangster eller KZG GF4.

Det var som sagt det första testet jag tagit del av där några av årets hetaste drivers testas mot varandra. Det lär komma fler. Jag skulle inte bli förvånad om resultaten ser helt annorlunda ut nästa gång jag rapporterar om drivertester. Jag skulle snarare bi förvånad om resultaten var lika.

Det lär finnas golfare som i princip lever med golf i huvudet dygnet runt. De spelar så ofta och så mycket de kan. De läser om, tittar på eller tänker på golf så mycket som övriga tillvaron tillåter. Nu kan den som vill också lyssna på podradio om golf, dvs ladda ner golfprat som ljud-fil och lyssna i en mp3-spelare på väg till jobbet, till banan eller varför inte när man damsuger eller tvättar.

Gå in på:

http://thesandtrap.com

http://www.protipsgolf.com/

För ett antal år sedan reste jag till Spanien för en veckas golfande med en betydligt yngre släkting. Han var då, och är nu, en klart bättre golfare än vad jag är. Det hindrade inte att vi hade en mycket trevlig vecka tillsammans och spelade så mycket golf vi bara kunde önska oss.

Under veckan så krånglade släktingens spel då och då. Det var framför allt drivern som inte riktigt ville vara med. Bollarna gick långt, men också snett. En dag gav han upp och började slå ut med järn. Äntligen fick jag chans att driva ut honom. Inte med så många meter, tio kanske, men jag slog ändå längre. Det var då han konstaterade att vi spelar olika spel. Det är stor skillnad att ha järn 7 och lägre in mot green mot att ha träfem eller två järn in. Visst är det, men vad gör det? Kul kan man ha ändå. Och tur är väl det. Jag tror nämligen att de som väljer att spela med kamrater på olika nivåer på sikt kommer att utveckla sitt eget spel mer.

Bilden är tagen på Bonmont Championship Golf Course, som vi spelade två gånger under veckan.

Det skriker Tom Cruise i flmen "Jerry Maguire" åt sin klient idrottsstjärnan. Jag undrar om man inte måste vara en välbetald stjärna för att vara beredd att öppna plånboken för Maruman-klubborna på bilden. Drivern kostar 17.500 kr skaftad och klar. Järnen kostar 42.000 kronor, men då får man åtta stycken. Och har man redan järn och driver så måste man såklart ha Maruman-wedgar, -fairwaywoods och putter i bagen också.

Vill man läsa och drömma mer om dessa vackra klubbor kan man gå in här:

http://www.marumangolf.co.uk

http://www.maruman.co.jp/english/index.html

http://www.golfnuts.se/MARUMAN_GOLF.asp

Och vill man klämma och känna kan man göra det hos flera återförsäljare i landet. Jag gjorde det hos Easy Swing i Stockholm, där jag springer som kund och låter dem lösa mina "problem" då och då. Ruggigt snygga klubbor att både titta och hålla i. Jag känner mig dock lite tveksam till att stoppa dem i bagen. Skulle de verkligen kunna göra underverk för sving och score? Och kan man ta dem med in i restaurangen? För inte skulle jag vilja ha en bag med klubbor som betingar ett värde på 100.000 kr stå utomhus. Det kan ju börja regna...

För många av oss golfare är vintern ett ovälkommet inslag under ett år. Visst ger vintervilan nödvändig tid till andra saker som också är viktiga i livet. Vintern är dock en tid som vi vet inträffar varje år och som oftast vet vi också hur länge den tvingar oss bort från banan. Det är mer än vad alla dom vet som pga olika skador tvingas avstå från golfandet inte bara under vintern utan under en hel säsong, kanske flera säsonger eller värsta fall resten av livet. Ta t ex den entusiastiske golfkamraten från staden vid Vätterns strand som tvingats till totalt golfuppehåll under två år pga av en knäskada. Senast vi spelade ihop, en trevlig runda på Gränna, lät hans knä som en maracas när vi klev upp på 17:e green. Det var hans sista runda före operationen. Nu inför säsongen 2007 hoppas jag kunna spela ihop med honom igen. Eller ta golfaren som bor nära den fina banan i Skåne och som tvingats ge upp golfen och sälja sina klubbor till följd av en ryggskada. Man ska inte klaga på vintern. Den är snart slut. Det vet vi.

Själv drabbades jag av tennisarmbåge i februari förra året. När de första känningarna kom gick jag till min naprapat och bad henne "fixa". Hon sa att jag för att bli av med problemen måste vi hitta roten till det onda och frågade om jag gjort något speciellt som kan ha framkallat problemen. Jag sa:

"Nej, inte vad jag kan påminna mig. Men det är klart, jag har ju börjat träna på gymet igen. Jag gjorde drog igång i november för att vara i form till golfresan i januari. Samtidigt började jag köra motionspass med stavgång och långa promenader med enkilos hantlar i händerna. Jag kände mig ju i bra form i samband med de sju rundorna under resan, men problemen kom några veckor därefter och då hade jag ju inte gjort någor annat än tagit lektioner och ändrat grepp och sving".

Hon behövde inte säga så mycket mer. Jag förstod. Höga ambitioner är inte alltid bra. Jag fick såklart ändra på några av de ovanstående beteendena. Hon gav mig ett antal behandlingar och det blev mycket bättre, men inte helt bra. När säsongen sedan startade började träna och spela igen. Vissa dagar kändes det bra andra mindre bra. Jag provade att hålla upp ett par veckor, men inte heller det hjälpte, så jag började spela igen. Då någon gång, mitt under säsongen, fick jag tips om att prova smärtplåster. Och det gjorde jag. Tron verkar allt, brukar man ju säga. Kanske är det så, men hur det än är med det kände jag mig hjälpt av dessa plåster på armbågen i samband med träning och spel.

Nu är snart säsongen 2007 här och det har gått ett år sedan problemen med armbågen uppstod första gången. Fortfarande känner jag av den ibland, men hindras inte alls av den. Skulle jag göra det vet jag att naprapatbehandling i kombination med smärtplåster hjälper....och jag vet också att man kanske inte som 40-plusare ska träna styrketräning, gå stavgång, träna med hantlar och nöta in ny sving. Samtidigt.

(Bilden visar det smärtplåster jag använt. Finns i hälsokostbutiker och kostar ca 70 kr.)

Ännu en bild från Furnas på Azorerna. Hål 2 en par 3 på 155 meter som spelas över ett vattenhinder med tee placerad högt över greenen. Teeskylten med avståndet var svår att se. En av kamraterna bedömde avståndet helt fel och fick slå sitt andraslag från den lilla, men täta, skogsdungen bortom greenen.

Mitt utslag missade greenen och jag fick chippa och putta för att lyckas med en bogey. Eller gjorde jag birdie på det här hålet? Det är svårt att minnas alla detaljer rätt.

Vissa minnen lever längre än andra. Den här bilden är tagen i januari 2005 på banan Furnas på Azorerna. Så tidigt på året är Azorerna lite regnigt. Under våra sex golfdagar regnade det några droppar varje dag. Inte sådant regn man blir våt av eller som man störs av. Det hände bara en gång att vi blev riktigt blöta. Övrigt regnande bidrog nästan bara till att förstärka upplevelsen, hur konstigt det än kan låta. Men med en lågt stående sol, grön natur och vackra regnbågar var det faktiskt så.

Jag vill minnas att hålet på bilden är hål 18. Ett 472 meter långt par 5. Jag slog ut mig till vänster från tee. Därefter en lugn träfemma in mot green. Hade en tvåmeters putt för eagle som jag satte hårt i bakkant. Men det är förmodligen bara i drömmen det var så. Och vintern är ju drömmarnas tid.

Snön ligger vit utanför knuten och kylan biter i kinderna om man sticker ut huvudet. Vad kan då passa bättre än att drömma sig tillbaka till upplevelser då väder och vind visade en helt annan sida. För det är precis som i dikten jag hörde för några år sedan på barnens skolavslutning. Rektorn högläste  om "somliga dagar". Om alla dagar var soliga och sköna skulle vi snart tappa förmågan att uppskatta dessa dagar. Därför ska man uppskatta de regniga dagarna precis på samma sätt de soliga. Och visst är det så. Här sitter man hemma och drömmer om kommande säsong, gröna banor och blå himmel medan vintervindarna sveper över hustaket. Längtan och drömmarna är ju också något att uppskatta och något som gör att golfintresset faktiskt kan leva året runt även om banorna är vita på vintern.

Bilden är tagen på Batalha golf på Azorerna i samband med UTE International 2005.

Under säsongen 2005 dök de upp så smått på banorna. Trehjulingarna. Det hade funnits varianter tidigare, men nu kändes de mer gedigna. Jag var nog inte ensam om att i smyg snegla på de lyckliga som sköt dessa framför sig. Jag kunde konstatera att det var få yngre golfare som valde att prova. Inte så att man kunde se trehjulingarna som golfbanerullatorer, men helt klart var det få under 60 som körde trehjuling 2005.

Men det var då det.  Säsongen 2006 såldes det trehjulingar i mängder. Fråga i shopen på Strängnäs GK får ni höra. Där var det väntlista på att få köpa en Max Ti 1000.

Jag skaffade min på försommaren förra året. Vilken lysande investering! Det som 60-plusarna förstod redan 2005 nådde oss "yngre" golfare först 2006. Många ville rulla, skjuta och prova i samband med var och varannan golfrunda som spelade. Jag fick t o m avundsjuka blickar den där heta sommardagen när temperaturen kröp upp mot 30 grader. Jag och kamraten gick med våra trehjulingar med paraplyerna uppmonterade som solskydd. Vi sköt vagnarna lätt framför oss medan andra drog, bar och släpade på sina bagar.

Nu är snart en ny säsong i antågande. Jag tror att 2007 blir trehjulingarnas definitiva genombrott i Sverige. För er som ännu inte skaffat någon, gör det. Det är som att ha caddie med skillnaden att du får bedöma avstånden själv.

Bilden visar Max Ti 1000, förra årets storsäljare. Inför året kommer en uppgraderad variant med dämpning och en med batteridrift.

För några år sedan mailade jag Dormy och gav dem beröm för deras webbplats. Enkel och överskådlig. Sedan gjordes webbplatsen om och kom att omfatta hela deras utvidgade verksamhet. För att hitta till webbshopen krävdes nu extra klickande. Nu är det dags igen. Dormy har gjort om sin webbplats.

Jag har surfat lite hit och dit och första intrycket är att den är sämre än tidigare. Allt är så smått! Ja visst går det att klicka på bilder för att få dem större, men är det så bra egentligen? Ja, det är det kanske, men bättre hade varit om bilderna varit större redan från början.

Sedan kräver vänstermenyn att man ökar textstorleken för att den ska bli behagligt läsbar. I alla fall på min dator. Men det sämsta av allt är att sidan med webbshopen måste stå och ladda i 10 sekunder (!!) innan den är uppe helt. Dormy, vad har ni gjort? Ska det vara så här? Säg att ni inte försökt utveckla katalogen också. Säg att den är lika snygg och översiktlig som tidigare år.

Vad tycker du? Bedöm själv: http://www.dormy.se

Våren är testernas tid. Nu ska ny utrustning ut på marknaden. Införsäljningen till butikerna är gjord, nu gäller det att produkterna hittar konsumenterna också. En strategi är att se till att det skrivs så mycket som möjligt om de egna produkterna. Ett sätt att få utrymme i medierna är att finnas med i olika tester. I Sverige är de ledande golftidningarna Golf Digest och Svensk Golf ganska försiktiga med att publicera subjektiva tester. För det är ju vad det handlar om. Testerna kan egentligen aldrig vara objektiva. Antingen är det Pelle och Stina som tycker till efter att ha provat viss utrustning, eller så är det någon svingande maskin som smiskat iväg bollar med ett perfekt svingspår. Det är en av de bidragande orsakerna till att man i Sverige valt att ligga ganska lågt när det gäller tester. Visst har det förekommit både drivertester och bolltester, men jämfört med hur mycket det publiceras tester i t ex Golf Monthly och Todays Golfer så är den svenska testverksamheten blygsam. Det tycker jag är synd. Jag är galet road av alla dessa subjektiva tester!

För er som delar "testberoendet" med mig kan jag rekommendera två webbplatser:

http://www.golftestusa.com

http://www.rankmark.com/

GolfTest USA är definitivt värt ett besök för den som roas av golfbollar. De har nämligen nyligen presenterats årets bolltest.

För den som attraherades av beskrivningen av Sonartec-wedgen är GolfTest USA också värt ett besök. Sonartec t35 placerade sig nämligen i topp i deras test.

Sonartec är en klubbtillverkare som i mina ögon fört en ganska undanskymd tillvaro på den svenska marknaden. Företaget har blivit känt för sina fairwaywoods som finns i många av proffsens bagar. Efter framgångarna med fairwaywoodsen breddade man häromåret sortimentet så att det även omfattade hybrider. Nu breddar man ytterligare och försöker göra sig ett namn även på wedgemarknaden. Inför säsongen 2007 släpper man den smidda wedgen t35.

Draghjälp i lanseringen av wedgen har man fått genom att den hamnade direkt på Golf Digest Hotlist. Och inte undra på det. Snygg är den! Den har en borstad finish med reducerad glänseffekt och är smidd av 8620-kolstål som ger mjukare känsla och mindre vibration.

Mer om t35 finns att läsa här: http://se.sonartec.com/?product=pt35

Jag har skrivit om Srixon Trispeed tidigare, men gör det igen. Nu med lite ny information som inte gavs förra gången.

Kampen på bollmarknaden blir allt hårdare och det är inte lätt att ta marknadsandelar från de stora. Srixon tycks i alla fall ha bestämt sig för att göra ett försök. Trispeed utmanar i mellansegmentet och kommer där att slåss med Callaway Hx Hot, Bridgestone e6 och Titleist NXT, för att nämna några. Om Trispeed håller vad den lovar så blir det en klart betydelsefull utmanare inför kommande säsong. Titta bara på nedanstående bilder. Visst ser det lovande ut? Men sedan ska man inte glömma bort en sak; "it's all about marketing". Alla är bäst om de får berätta det själva. Såklart. Det roliga med dessa beskrivningar av bollars förträfflighet är att alla görs på olika sätt. Det betyder att alla är bäst, på sitt sätt och i sina testresultat. Någon visar att med just deras boll slår du längst drivar. Någon annan lyfter fram att du slår längre med deras boll än med någon annan, men berättar inte att det gäller järn 5. Sällan berättar man att testerna är gjorda med svinghastigheter som få medelgolfare når upp till. Skuile man testa vid lägre hastigheter skulle skillnaderna bli försumbara och vad skulle man då lyfta fram i marknadsföringen?

Srixon har sitt sätt att beskriva fördelarna med Trispeed på. För denna boll lägger Srixon ihop den totala distansen man kan få ut om man slår driver + järn 5. Undrar hur dessa mätningar egentligen gick till? Bollen sägs ha ett tjockare skal än Srixons premiumbollar i Z-UR-serien. Det ska göra att den spinner mindre än Z-UR, men mer än AD 333. Dessutom är Trispeed mjuk i kompressionen och passar spelare med svinghastighet över 70 mph. Visst låter det bra? Som Kinderegg; tre önskningar i en. Hyfsad marknadsföring, eller hur? För det ska vi vara medvetna om, det ÄR marknadsföring.

Men jag går ju på allt detta. Jag "törs inte" låta bli att prova Trispeed. Framåt vårkanten blir det troligen någon form av recension, ska ni se.

En av golfkamraterna var häromdagen och tog en lektion. Han fick många kloka tips om hur man ska slå längre, men också om hur man slår kortare. Han fick veta att med halv sving så har du så mycket som 85 procent kvar av hastigheten i din sving.

Låt säga att du normalt slår dina drivar 240 meter. Om du bara svingar med halv sving skulle det innebära att du fortfarande når över 200 meter. Det räcker många gånger ganska långt för medelgolfaren. Dessutom är det betydligt säkrare än att varje gång försöka trycka iväg bollen längre än längst.

Skulle det vara så att du tillhör dem som slår riktigt hiskeligt långt, som t ex han som gav lektionen till min kamrat, så kanske du slår din driver 340 meter med full sving. Med halv sving slår du då nära 290 meter. Svindlande tanke för en medelgolfare som mig.

Golf är en sport som ger mycket till dem som väljer att utöva den. Inom golfen finns gemenskap över ålders- och könsgränser som i få andra sporter. Här finns också glädje, motion, avkoppling och harmoni. Inom golfen finns också regler som vi alla valt att följa och utan dessa vore det ingen sport. Skillnaden mot många andra sporter är att vi bedömer oss själva som oftast. Det handlar om att vi valt och väljer att respektera det regelverk som finns. Det är liksom en del av spelet idé.

Till spelets idé hör också vett och etikett vid sidan av alla formella regler. På banan respekterar vi varandra och har kul tillsammans när vi utövar den sysselsättning vi uppskattar så mycket. Skulle någon bryta mot regler, vett eller etikett skapas en obalans eller kanske snarare disharmoni. Något som kan förstöra en hel runda. Ta t ex han som väljer att peta ut bollen med foten ur ruffen när han tror ingen ser, eller han som svär och gormar över dåliga slag eller otur på ett sätt så att alla i bollen störs, eller han som medvetet pratar eller hostar i spelkamraternas baksving, eller.... ja ni förstår vad jag menar. I alla fall de flesta. En del gör det konstigt nog inte. För det är inom golfen som i samhället i övrigt; det finns rötägg. De som av en eller annan anledning förpestar tillvaron för oss andra.

Vi har säkert alla stött på någon av dessa glädjedödare någon gång. Jag minns särskilt den gången när jag var en ganska färsk golfare och på egen hand åkte till Österhaninge GK för en runda. Jag hoppade in i en boll med en familj. Frun var som jag ganska ny inom golfen medan far och son spelat längre, men inte så länge att de valt att anamma vett och etikett. De väntade aldrig på frun. Hon släpade hela tiden efter och fick slå sina slag medan far och son traskade på. Jag stannade och väntade på henne några gånger. Peppade och berömde henne när det var läge för det. Så som man gör på banan.

På 12 hålet föll det sig inte bättre att jag chippade in på green och lyckades peta undan fruns boll som redan låg där. Min boll stannade på samma ställe som hennes hade legat. Nybörjare som jag var visste jag inte vad göra. Det gick ju inte att återplacera hennes boll och jag kunde inte spela på min boll för hon låg i puttlinjens förlängning. Jag tittade uppgivet på mannen i familjen och undrade "hur gör vi nu" i hopp om att han kunde reglerna bättre än jag. Han tog då tre bestämda steg framåt och utan att titta på sin fru sparkade han undan hennes boll och sa "skit i henne". Och vad gjorde jag? Ingenting. Jo, jag tappade hakan, men sa inget dumt nog. Därmed var stämningen under den golfrundan definitivt förstörd. För oss alla. Inte minst för frun som blivit trampad på.

Jag har många gånger tänkt på denna händelse och hur betydelsefullt det är att vi spelar efter spelets skrivna och oskrivna regler för att alla ska känna harmoni och må bra. Såväl på som utanför banan. Jag känner mig tämligen övertygad om att frun i familjen jag spelade med inte har det alltför trevligt utanför banan heller. Och jag skulle inte bli förvånad om hon slutat spela golf.

Det säger i alla fall ryktet. Om man nu ska tro på det. Han lär ha varit i England häromveckan och testat utrustning. Då kan man ju undra, har det någon betydelse om det är sant eller inte? Ja, det tycker jag att det har. Ernie Els är en av världens bästa spelare och har varit länge. Om han väljer att lämna Tilteist för att gå till Callaway så är det en stor nyhet i golfvärlden. Det är en hård stöt för Titleist, medan man säkert korkar upp champagnen hos Callaway när stor blir större. Och om det kan man också tycka. Callaway växer sig allt starkare. Riskerar dom att bli för stora och starka?

Alla som spelat golf en tid har säkert s k luftbollar eller skumgummibollar i garderoben eller garaget. Och där ligger dom ju bra. Låt dom gärna ligga kvar för det finns betydligt bättre träningsbollar om du inte vill eller kan träna med riktiga golfbollar.

För ett par år sedan upptäckte jag på nätet Almost golf och deras träningsboll Point³. Bollen ser ut som en riktig golfboll, men väger bara ungefär en tredjedel så mycket (13,5 gram). Den är tillverkad i någon form av pressad skumplast. Bollen har som träningsboll tre viktiga egenskaper:

1. den går bara en tredjedel så långt som en vanlig golfboll
2. det är möjligt att både slå draw och fade med den
3. den är så lätt och så mjuk att fönstertrutor inte krossas om man skulle råka slå en socket vid träning på tomten.

Jag har inte lyckats hitta bollen i någon svensk butik, så de gånger jag köpt bollar har jag gjort det från USA. Men visst borde den gå att få tag på i Sverige, eller hur? Nu har jag sett att man backar upp reklamen för bollen med närspelsgurun Dave Pelz, det gör kanske att kännedomen om och trovärdigheten för bollen ökar. Och det i sin tur kanske bidrar till att den så småning om hamnar i de svenska golfshoparna.

Mer om bollen här:
http://www.p3golf.com

Se filmen:
http://www.p3golf.com/pelzPulse.php#p2

I väntan på försäljning i Sverige, finns den att beställa här:
http://www.edwinwattsgolf.com

Edit: Finns nu att köpa i Sverige... http://www.billigabollar.com/

Jag har lyckats en gång, men egentligen inte. Eftersom ingen fanns där som kan intyga att det hände så var det inte en officiell hole in one.

En regnig höstdag skulle jag och kamrat ut och spela. Dessvärre blev kamraten sjuk i sista stund och några andra spelkamrater gick inte att uppbringa på banan. Ingen annan vågade sig ut i höstrusket. Så jag gick ut själv. På tredje hålet, A6 GK röd slinga, så hände det. Järn 5...en studs, flaggträff och i hål. Och där stod jag. Ensam. Ringde sambon, men fick inget svar. Ringde den sjuka spelkamraten, inget svar där heller. Tjohoade lite i min ensamhet innan jag spelade vidare på samma boll som jag gjort HIO med utan en tanke på att den skulle kunna utgöra ett trevligt minne. Nu blev det inte så. På hål sju lyckades jag lägga den i vattenhindret. Men nu vet jag i alla fall hur man gör. Man tar rätt klubba, siktar på flaggan och svingar lugnt. Ganska enkelt faktiskt.

När Bret Melson gjorde sin hole in one var han i alla fall inte ensam. Det var väl en himla tur det.

http://www.golf.se/extra/news/?module_instance=1&id=73650

Det var rubriken på en tråd i ett diskussionsforum som jag läste igår. Jag läste inte mer än rubriken eftersom jag uppfattade påstående som utopiskt. Nu har dock poletten trillat ner. Jag tror fortfarande inte att man generellt kan öka sin längd genom att byta skor, om det nu var så författaren hade tänkt. Däremot håller jag absolut med om att skorna är oerhört viktiga för att spelet och svingen ska fungera. Och det är klart, har man skor som inte sitter bra eller som man t o m besväras av, ja då tappar man längd. Kanske så mycket som 15 meter.

Jag har haft golfskor från Adidas, Nike och Footjoy. Adidas var helt okej, men sedan fick jag för mig att köpa Nike av någon anledning. Det kommer jag inte att göra om. Jag upplevde brister i kvalitén. Ett par sprack i sulan och det andra läckte. Och våta skor leder gärna till skavsår och skavsår resulterar ofta i kortare slag eftersom man hela tiden måste hålla igen för att inte belasta skavsåret. Så det ligger nog trots allt något det där påståendet. Välj skor med omsorg. Satsa gärna en extra krona på att få skor som passar dina fötter och som håller hög kvalitet.

Idag spelar jag med Footjoy på fötterna. Två par väl använda står i garderoben och två par nya har inhandlats under vinterns rea.

Under våren släpper Taylor Made sin nya Burner-driver, som jag tidigare skrivit om. Man nöjer sig inte med att bara släppa en driver utan kommer även med en hybrid. Kommer att finnas i både en "vanlig" variant och en tour-variant båda varianterna med loften 19, 22, 25, 28.

Rosa tourboll för damer, säger Precept, om Paula Creamers boll. Och så var det det där med damboll igen. Vad är det som gör att denna boll är bättre för damer än för herrar? Det är en tredelsboll med urethan-skal.

Jag tycker det är ett klart intressant bollalternativ...för de, herrar och damer, som törs och vill spela rosa.

Det finns herrspelare som inte skulle tänka sig att spela på Paula Creamers rosa tourboll, Precept Tour S III, hur bra den än må vara. Ian skulle säkert inte tveka om kontraktet var bra och bollen passa hans spel. Jag gillar honom, han vågar sticka ut. Om det sedan är snyggt alla gånger, ja det kan man ju diskutera. Kul att se hans klädval är det i alla fall.

Ny i Callaways utbud för året är deras fairwaywood 3 Hot X. Marknadsförs som en alternativ från tee eftersom den har hela 44 tums skaft som standard.

Nu ryktas det att produktserien kommer att utökas under året. Ryktet förstärks av att Charles Howell III i sin bag tydligen har en fw X Hot 5:
http://tour.callawaygolf.com/gdc/tourcentral/stats/profile.asp?tour=PGA&id=21961

Då kan man ju undra, hur långt skaft kommer den att ha? Normalt är ju kring 42 tum. Kanske kommer denna klubba med 43 tum som standard. Och vad ska det vara bra bra för, kan man undra. För Charles Howell III och andra spelare på touren kan det säkert ge mer längd både från tee och fairway. För oss medelgolfare däremot undrar jag om inte längre skaft på en fairwaywood bara kommer att öka risken för sneda slag. Längre skaft och kanske lite större huvud än normalt, hur lätt är det att hantera från fairway?

Hur var det då med drivertestet? Jo, igår var jag hos EasySwing för att testa Cleveland HiBore XL. Har ju tidigare skrivit om HiBore XL som på bild är så läcker. Och klubbor kan man ju inte få för många av. Enda begränsningen, bortsett från pengar då såklart, ligger ju i att antalet klubbor i bagen inte får överstiga 14.

Jag började med att testslå min nuvarande 12 graders Bang Bangster med Fujikura Pro Vista-skaft, dvs den driver jag tidigare skrivit om som beställdes från USA och som jag lät byta skaft i. Därefter gick jag på HiBore XL med standardskaftet, som också är ett Fujikura. Gradtalet på testklubban var 11,5 grader.  Det omedelbara intrycket redan efter första slaget var att den jämfört med Bangstern var betydligt hårdare i träffen. Kändes mycket tydligt, ungefär som att slå på en värsta sortens stenkula. Ljudet var högre och också det hårdare än Bangstern, men inte så högt och skärande som t ex Cobras titaniumdrivers.

Det fanns ingen uppenbar skillnad i svinghastighet, utgångshastighet eller utgångsvinkel. Men en liten skillnad fanns och den gjorde att längmässigt var HiBore XL något, något längre än Bangstern. Enligt datorn högst en meter. Det kan knappast motivera ett byte av driver. Nej, HiBore XL var en besvikelse, men headcovern var ganska snygg och skulle passa i min röd/svarta bag.

Jag testade därefter även Cobras HS9 med 10,5 graders loft och ett customskaft som var av ett för mig nytt märke, dvs inte något av de ofta förekommande på marknaden. Denna klubba kändes tråkig. Inget speciellt med något, vare sig träffkänsla, längd eller ljud var något som stack ut särskilt.

Men sen. Innan jag packade ihop, fick jag se en KZG GF4-driver i ett hörn. Eftersom jag tidigare haft både KZG-järn och -driver i bagen under några år så vet jag att dom gör bra klubbor. KZ-golf är en av de ledande tillverkarna på custommarknaden.

KZG GF4 finns idag med 425cc och det var den jag provade med ett Fujikura Fit-On 160, R-flex, i. Vilken klubba! Så mjuk och stabil i träffen! Testade med samma boll (Bridgestone e5) som när jag slog med HiBore XL. Det var som natt och dag. Träffen med GF4 kändes i jämförelse som att slå på en lågkompressionsboll. Klubban hade ett kortare skaft. Det bidrog till att svinghastigheten var ungefär fem mph långsammare än med både HiBore XL och Bangstern...men utgångshastigheten var betydligt högre med GF4 vilket gjorde att detta var den klubba jag slog längst med, enligt datorn. Fem meters skillnad jämfört med de övriga. Och det med ett 425cc-huvud och kort skaft. Med längre skaft borde jag komma upp i samma hastighet som med de andra klubborna jag testade. Om man då betänker att GF4 inom någon månad dessutom kommer med ett 460cc-huvud (GF460) blir det genast ännu mer intressant.

Jag vill minnas att jag läst någonstans att en mph hastighetsökning på klubbhuvudet är lika med två yards längdökning. Det skulle göra att chansen finns att jag med GF 460 och rätt skaft kan öka min längd med upp emot 15 meter. Då är det helt klart motiverat att byta ut eller komplettera driverutbudet i samlingen hemma.

Så självklart ska jag testa den större GF460 och får återkomma med intryck därefter.

Mer om GF4 kan man läsa här:
http://www.kzgolf.com/Drivers_GFSeries.aspx

EasySwing är ett av de företag i Stockholm som är inriktade på att bygga klubbor direkt anpassade efter spelarens sving. Urvalet klubbhuvuden på denna så kallade custommarknad har tidigare uteslutande bestått av märken som sällan gått att hitta i golfshopen på klubben eller på stormarknader som Dormy. Men tiderna förändras. Skräddarsydda klubbor är en tydlig trend och alla de större märkena på den andra marknaden, den så kallade OEM-marknaden (original equipment manufacturer), erbjuder idag ett antal olika skaftalternativ utan extra kostnad i sina klubbor. Dessutom finns möjligheten att förändra loft och lie på många klubbor som säljs "över disk".

Denna utveckling av skräddarsydda klubbor ökar också chansen för de specialiserade klubbmakarna att bredda sitt sortiment. Idag för t ex Brejans i Sollentuna Mizuno och EasySwing har sedan en tid Cleveland, Mizuno och Sonartech i sitt sortiment. Dessutom är det ett flertal golfshopar på klubbarna som idag erbjuder skräddarsydda klubbor, både från custommarknaden och OEM-marknanden. Strängnäs GK är ett exempel, Nybro GK ett annat. Detta är en utveckling som jag tror kommer att fortsätta. Allt fler spelare på alla nivåer kommer att upptäcka fördelarna med att få sina klubbor direkt anpassade till den egna svingen och det egna spelet. Därför kommer vi säkert inom några år få se fler av OEM-märkena hos klubbmakarna och fler custommärken i golfbutikerna.

Jag har under de tio senaste åren omväxlande köpt golfutrustning i golfshoppar, hos klubbmakaren och på nätet framför allt från USA. Jag köpte en driver och en spoon från USA för två år sedan. Snygga, så snygga! Skaft valde jag dels med utgångspunkt från min kända svinghastighet och dels utifrån önskad vikt på skaftet. Det senare hade jag också en uppfattning om sedan tidigare utprovningar hos klubbmakaren.

När klubborna kom var de mycket riktigt snygga. Väl ute på banan kunde jag dock ganska snart konstatera att skaftvalen inte blev särskilt bra. Det resulterade i att jag efter en tid lät EasySwing byta ut skaftet i drivern till ett som passade mig bättre. Det intressanta i utprovningen var att skaft med på papperet exakt samma egenskaper kunde kännas helt olika och ge helt olika bollbanor.

I spoonen hade jag beställt ett regular skaft som skulle väga 70 gram. Jag tyckte redan efter första rundan att klubban kändes tung och fick klart för mig att det inte alls var 70-gramsskaftet jag fått utan 80-gramsskaftet av samma märke. Jag kontaktade säljaren i USA och talade om att dom levererat fel. Fick då svaret att "nejdå, vi satte i ett 80-gramsskaft istället för det 70 grams du beställde eftersom det brukar fungera bättre". Självklart borde jag ha stått på mig och krävt en ny leverans, men det gjorde jag inte.

Idag lät jag EasySwing testa skaftet i spoonen. Inte nog med att skaftet var tungt, det visade sig också att det inte alls var ett regularskaft utan ett skaft med flex X-stiff. Inte många rätt kan man säga. Fel vikt och fel flex. Så vad göra, jo byta skaft även i denna klubba.

Köpa över nätet kan såklart vara både spännande och kul, men det är en rejäl chansning. Och det kan aldrig jämföras med den service och trygghet du får genom att gå till klubbmakaren och få personlig service.

...och i samband med mitt besök på EasySwing testade jag Cleveland HiBoreXL och KZG GF4. Mycket intressant, men det återkommer jag till i morgon.

Ping är inte direkt kända för att ofta förnya sina produktlinjer. Till skillnad mot t ex Taylor Made är varje lansering av nya klubbor från Ping stora nyheter i golfvärlden. Det har dock skett en förändring de senaste åren. Det är inte länge sedan G5 och I5 släpptes på marknaden. Och inför denna säsong har Ping släppt Rapture-serien med järn, fw och driver i ett för Ping nytt segment .

Nu ryktas det att de prisade G5-järnen och, de tyvärr nästan bortglömda, I5-järnen kommer att ersättas av en ny serie i höst. Om de kommer att hela 6 eller 7 eller något helt annat spekuleras det just nu om på en del forum. Och kommer I5 verkligen att få en efterföljare? Även om de väl fyller sin plats mellan den lättspelade G5 och S58 som mer riktar sig till låghandikapparen så tror jag dessvärre att de inte får någon efterföljare.

Nu börjar de nya Pro V1-modellerna diskuteras på olika golfforum. Läste ikväll ett inlägg från en besviken golfare. Hans upplevelse var att den nya V1 var alldeles för mjuk. Han liknade den med Topflite D2 och Wilson Dx2 som har en kompression på 50. Jag tror knappast att Pro V1 är så mjuk, men det intressanta är hur han upplevde bollen.

Samma spelare testade också Pro V1x. Den, däremot, upplevde han på tok för hård! Han jämförde då med den gamla Pro V1x.

En annan spelare höll med och sa att inte heller han klarade av att komprimera den nya Pro V1x. Han menade att det krävs en svinghastighet på 110-120 mph för att nyttja fördelarna med V1x jämfört med andra bollar.

Jag som tyckt att den gamla Pro V1 var för hård tycker såklart att det låter mycket intressant om det nu är så att Pro V1 2007 är mjukare.

Läste att Peter Hedblom förklarade sin seger i helgen med att han lagt om sin träning. Tidigare tränade han slag 80 procent av träningstiden. Nu har han minskat slagträningen och ökat putträningen. Och det gav resultat. Intressant, tycker jag.

Hur tränar medelgolfaren? Om han eller hon tränar. Jag gissar att de som tränar lägger nästan all tid på rangen, kanske också på närspelet med wedgarna. Däremot puttningen, den tror jag många, många slarvar med....eller i alla fall tränar för lite på. Hur gör du själv?

Jag träffade för ett par år sedan genom mitt jobb en av de svenskar som spelar några av de internationella seniortävlingarna. Han berättade att han tränar putting varje dag, året om. Puttingmattan ligger utrullad i sovrummet och han puttar 15 min varje morgon och varje kväll. Minst. Till det kommer puttingövningar på riktiga greener under säsongen.

Jag har tidigare kommenterat den test av golfbollar som gjordes i golftidningen Today's Golfer (feb 2007). En av deras slutsatser av testet var att premium- eller tourbollarna är längst och exceptionellt bra jämfört med andra bollar på marknaden.

Då kan man med rätta fråga sig...kan alla ha nytta och glädje av att spela på en premiumboll? Dessa bollar är ju ca 200 kr dyrare än bollarna i mellansegmentet (med undantag för Wilsons Px3 och Hogan Hawk, se annat inlägg).
Ska man leta svar på frågan kan man titta på de olika premiumbollarna och se vad tillverkarna säger om vilken spelarprofil de är till för.

Här följer några beskrivningar:

Srixon
Srixon utgår från vilken svinghastighet som spelaren har när dom rekommenderar bollval.
Srixon Z-UR: 90+ mph
Srixon Z-URZ: 90+ mph
Srixon Z-URS: 80+ mph

Titleist
Titleist väljer att utgå från vad man kallar "den seriöse" spelarens egna krav. Vill du ha en boll med touregenskaper kan du spela på någon av deras bollar. Pro V1 är lite mjukare än Pro V1x, medan V1x ger en något lägre bollbana. En inriktning brukar vara att de som svingar "snabbare" bör välja V1x. Snabbare betyder troligen 90-95 mph.

Bridgestone
Bridgestone väljer att beskriva spelarprofilerna för sina premiummodeller, B-330 (hårdare) och B-330S (mjukare), på samma sätt som Titleist. Man vänder sig helt enkelt till den seriöse spelaren. Det betyder att "alla" kan spela på bollarna, men man säger också att du måste ha en svinghastighet på 95+ mph för att dra fördel av det bollarna har att erbjuda avseende längd. Med det vill man egentligen säga att har man under 95 mph som svinghastighet så ska man välja någon av deras andra bollar.

Nike
Nike har två premiumbollar; One (hårdare) och Platinum (mjukare). Den senare sägs "svara på" alla typer av svingar.

Callaway
Callaway säger att alla spelare med en svinghastighet över 70 mph kan spela deras premiumbollar Hx Tour och Hx Tour 56. Så här sa Callaway i en chat med konsumenter inför säsongen 2006:

"We design all of our golf balls to perform at high levels at a variety of swing speeds from 70 to 130 mph. We don't feel it is advantageous to design a golf ball that performs best at specific speeds. For example, players swing at various speeds throughout their round of golf. "

"Both HX Tour and HX Tour 56 balls perform well over a variety of swing speeds. The choice becomes the golfers preference of feel and spin around the greens."

Srixon styr spelare med långsammare sving till den modell med som är mjukare (Z-URS). Den principen har inte Callaway. De förordar istället att man ska prova och se vad som passar det egna spelet. Hx Tour 56, som är mjukare än Hx Tour, spinner mer med drivern. Det kan göra att spelare med lägre svinghastighet kan dra fördel av ökad lyftkraft trots att Hx Tour profileras fram som den längsta av modellerna.

Och svaret på frågan då? Kan alla spelare ha nytta och glädje av att spela på en premiumboll?
Ja, alla kan spela och ha glädje av att spela på en premiumboll om man anser sig vilja betala vad de kostar.
Nej, alla har inte nytta av att spela på en tourboll. Det beror helt enkelt på vad man spelar för typ av spel och vilka egenskaper man vill att bollen ska ha. Det är det som ska styra valet. Bortse från svinghastighetsrekommendationerna.

Spela på den boll som ger dig längst och rakast slag med drivern. Den boll som känns skönast när du puttar. Den boll som känns bäst med järnklubborna och den boll som uppför sig på det sätt du önskar på green. Och det är inte alls säkert att det är tourbollen som ger dig allt detta. Särskilt inte om man väger in kostnaden.

I sammanhanget tycker jag det är intressant att ta del av Callaways beskrivning av sina premiumbollar:
"The insides of the HX Tour golf balls are just like two-piece golf balls. They are designed to be fast and have low spin off the driver for maximum distance. It is the critical soft urethane cover that provides the control and feel around the green. The unique thing about our golf ball is the extremely thin cover that keeps the spin off the driver to a low level."

Den är av många betraktad som "världens bästa golfboll". Framför allt är det en boll som i första hand riktar sig till de "lite bättre spelarna".

Nu kommer snart en ny, och såklart, version av både V1 och V1x. I USA släpps den nya modellen den 15 februari och lär dyka upp i de svenska butikerna under tidig vår.

Nu går det att se livebilder från AT&T Pebble Beach National Pro Am.

mms://a484.l2229731323.c22297.g.lm.akamaistream.net/D/484/22297/v0001/ reflector:31323

Fantastiskt att sitta med bärbar dator i knät, uppkopplad via trådlöst internet och se bilder direkt från USA.

Det tog elva år, men nu är Peter Hedblom en vinnare igen. Himla kul. Grattis!

Adidas kommer i år med en kollektion framtagen tillsammans med Porsche. I kollektionen finns ett antal golfplagg. Och även en driver och putter. Det gick ju inget vidare förra gången man försökte sig på att sälja golfklubbor, men skam den som ger sig. Kläderna ser klart godkända ut i alla fall.

http://www.adidas.com/campaigns/porschedesign/content/uk/index.asp

På tal om wedgar... För ett drygt år sedan köpte jag nya wedgar; Ping Tour Black Chrome Nickel. Efter att ha spelat med dem i kallt väder tyckte jag att de var "hårda i träffen". Skaften är Ping CS Lite utan Pings speciella dämpning i skaften. Jag började fundera på att byta skaft, men då skulle jag ju få andra skaft i wedgarna än i järnen. Vad göra åt detta "stora problem"? Jag gick till Easy Swing och förklarade problemet. Och dom löste det åt mig.

Dom satte på nya grepp, Golf Pride, som är tillverkade så att dom absorberar en del av vibrationerna från bollträffen...men utan att ta bort känslan. Dom monterade också bort skaften för att längst ner i tipen sätta i en träplugg. Nästan lite hokus pokus, men det funkar. Jag är mycket nöjd.

Tack Easy Swing.
http://www.easyswing.se/

Det ryktas om att Yes! med sina förnämliga putters inom kort kommer med en serie wedgar. Låter i mina öron klart intressant.

Än så länge är det få, i alla fall i Sverige, som provslagit Nikes nya driver SasQuatch Sumo2. De som har provat vittnar alla om att den låter. Högt och mycket! Jag har läst utländska recensioner där testarna sagt att de ställt ifrån sig drivern för att den låter för mycket. När Cobra för några år sedan kom med en ny driver så lät den också mycket. Det talades om att man kunde få tinnitus av att använda den. Året därpå kom en ny Cobra-driver, nu med dämpat ljud.

Detta kan ju inte ha varit en okänd historia för Nike. Därför kan man ju undra....hur tänkte Nike när dom släppte en driver på marknaden med ett ljud som är så högt att spelare väljer bort den pga ljudet?
Nu vet jag. Så här säger en av Nikes talespersoner i frågan:

"We had the option of dampening the sound a bit but decided against it. We want the drivers to get all the attention on the local range and feel the sound sets it apart from other drivers."

Feltänk eller inte? Återstår att se....eller höra. Om drivern inte är avsevärt längre och rakare än andra på marknaden....då är min gissning att det var feltänkt.

Tiger lär precis ha ingått avtal med Gillette. På bilden, tagen i Dubai, poserar han tillsammans med tennisspelaren Roger Federer (till vänster) and Arsenals Thierry Henry.

I samband med fotograferingen avslöjade Tiger att hans skäggväxt kom sent, att han inte har tillräcklig skäggväxt för att odla helskägg och att han rakar sig på kvällen för att snabbt komma iväg på morgonen. Känns bra att veta, eller hur...

Jag utnämnde (nästan) e5 till den optimala medelgolfarbollen tidigare. Då får man inte glömma två saker... det finns en boll för alla spelare men... det finns inte en boll som passar alla spelare. Därför vill jag också lyfta fram Wilson Px3 som en mycket bra boll med bra längd och skön känsla. Den kom visserligen redan 2005, men den håller än.
Jag har inte spelat den sida vid sida med e5, men väl med Pearl. Jag upplevde att den har en lägre bollbana än Pearl och att den är något kortare. (Men det är med min sving.) Den är skön att putta med och har bra stopp på green.

Px3 är en tredelsboll med surlynskal. Den har ett lite speciella dimples. Påminner lite om Callaways, men är inte lika djupa.

Hittade nedanstående recensionen på nätet. Kanske kan ge inspiration till att testa för er som inte gjort det.

Written by: Joe (Michigan)
Date: March 23, 2006

Ja, kanske är Bridgestone e5 den bästa bollen för de som ännu inte har ett handicap under 10, men sedan länge sänkt sig under 20. ...eller helt enkelt den spelare som vill spela på en boll med tourliknande känsla, men som vare sig vill betala av de bollarna kostar eller som har en sving som passar sådana bollar

Jag spelade den här bollen ett antal av rundorna under Portugalresan. Den var en klart positiv överraskning. Den var lång, den var för mig tillräckligt mjuk (kompresseion 80) och den är framför allt mycket skön och stabil att putta med.

Den kritik jag läst på annat håll om bollen är att den tenderar att gå för högt för en del spelare. Har man en hög bollbana eller slår hårt på bollen kan den gå för högt, man kan få en s k ballongbana. Den stiger då högt för att sedan gå brant ner med dålig rull som resultat. Jag har också läst spelare som hävdat att den påverkas lättare i vinden än t ex Callaways bollar.

Bollen går högt. Den är tillverkad för att ha en hög bollbana. Det passar en del spelare, men inte alla. Det passar mig. Att den är lättpåverkade i vinden tyckte jag mig inte märka alls under de rundor jag spelat med bollen.

Följande kan man läsa på www.edwinwatts.com om bollen:

The e5 and e6 balls are specifically engineered for mid-skilled players looking to maximize their distance.

"When choosing which golf ball best fits a player's game, so much is made of swing speed, but really swing speed is only part of the equation," said Shunsuke Tayama, Golf Ball Marketing Manager, Bridgestone Golf, Inc. "Actually driver spin plays an important role in determining trajectory and distance. Our goal was to develop golf balls that optimize trajectory to maximize distance for a broader range of amateur golfers."

With the e5 and e6 golf balls Bridgestone has divided the universe of players into two specific categories of spin and trajectory patterns, those who hit a low trajectory tee shot that limits carry and those who lose distance as a result of too much sidespin in the form of a slice or hook. The Bridgestone Golf engineering team has created a golf ball to address each of these tendencies in the e5 and e6.

The e5 golf ball is targeted at players who want higher trajectory off the tee for more distance and Tour soft feel around the green.

The Bridgestone e5 golf ball is a two-piece urethane cover ball, featuring a seamless 432-dimple pattern. Seamless Cover TechnologyTM (SCT®) is a superior alternative with complete dimple coverage compared to conventional balls that have a seam that may cause unexpected differences in ball flight. SCT creates added distance and a more consistent ball flight for pinpoint accuracy.
The e5's construction is unique in the marketplace, providing the distance of a two-piece ball combined with the precision soft feel and backspin of a Urethane cover.

The new Large Kinetic Energy Core generates higher initial velocity for explosive launch and impressive distance. But that's not all. The new Grip and Grab Urethane Cover delivers optimized spin off the driver, as well as superb backspin and feel on approach and finesse shots. Urethane covers are typically reserved for Tour caliber balls. Making this technology available to a broader range of players is a true innovation.

"Our golf ball engineers have done it again," said Dan Murphy, Senior Director of Marketing, Bridgestone Golf, Inc. "We are excited to see how the new technologies will be received by this segment of the golf market. We recognize that not everyone hits the ball like a Tour Pro and we are proud to introduce the e5 and e6, so that players of all skill levels can customize their distance."

Inom kort kommer Titleist med en uppdaterad version av Pro V1. Det kommer att bli en sömlös boll, dvs den kommer att göras med samma teknik som Precept arbetat med ett antal år.
Även Nikes bollar Black och Platiunum är sömlösa. Vilka som tillverkar Nike-bollarna? Det gör Bridgestone, som också tillverkar sömlösa bollar, som t ex B330 och B330-S. En sak till. Bridgestone äger Precept.

Inför förra säsongen kom Callaway med sin första s k damboll; Hx Pearl. Det är en boll med lite lägre kompression (70) och med ett skal som av någon anledning är lite svagt glittrigt. Enligt Callaway är anledningen till glittret att bollen ska synas bättre på fairway. Tänk vad dom hittar på... Om det vore så att ett glittrigt skal skulle göra det lättare att hitta bollen på fairway, då skulle säkert alla bollar ha glittriga skal. Nej, jag tror helt enkelt det är så att någon "tänkt ut" att en damboll måste designas på ett speciellt sätt för att attrahera kvinnor. Det tror jag inte på.

Jag tror de s k dambollarna kommer att försvinna från marknaden. I alla fall borde dom göra det. Jag är nämligen övertygad om att många manliga spelare skulle ha glädje och nytta av att spela på det som idag kallas dambollar. För vad är en damboll egentligen? Ja bortsett från glitter eller rosa skal och förpackningingar i "tjejfärger" så är en s k damboll en lågkompressionsboll. En del väger också aningen, aningen mindre än "herrbollar". Lågkompressionsbollar passar spelare med "lite lägre" svinghastighet. Det kan betyda under 75-80 mph, dvs svinghastigheten som många herrmedelgolfare har. Vad är det som säger att damgolfare svingar långsammare än kvinnor? En del, ja säkert, men långt i från alla. Nu kan lågkompressionsbollar även spelas av dem som har högre svinghastighet än de här angivna 75-80 mph, men kommer man över 100 mph...då bör man välja en annan typ av boll.

Tänk om bollfabrikanter. Bort med glittret och lyft fram nyttan med lågkompressionsbollarna istället. De är mjukare att spela på om man inte slår så hårt på bollen. Dom ger ökad längd för dem med lägre svinghastiget och dom är bra att spela på när det är kallt.

Vad jag spelar för boll? Hx Pearl såklart. Jag har vant mig vid glittret... Det enda negativa jag egentligen kan säga om Hx Pearl är att skalet är lite hårt, framför allt när man puttar. Testade därför en för mig ny boll under resan till Portugal. Mer om den bollen i kommande inlägg.

Är du medelgolfare, kvinna som man, testa Hx Pearl. Det är en pärla på banan.

Puttern är kanske de viktigaste klubban i bagen, men samtidigt den klubba som många medelgolfare lägger minst tid på att se ut och inte minst prova ut. En ny driver det kan man betala flera tusenlappar för att få stoppa i bagen. En ny putter däremot, den ska kosta så lite som möjligt. Att köpa en driver för 2.500-3.000 kr är inte alls uppseendeväckande. Att däremot köpa en ny putter som kostar över 1.500 uppfattas av många som rena galenskapen.

Jag vill hävda att puttern egentligen är en viktigare klubba än drivern. Att det sedan, av någon anledning, både är roligare och "häftigare" med en ny driver i bagen än en putter, det är en helt annan sak. Det är på greenerna scorerna avgörs. Ett dåligt utslag går att reparera med ett eller i alla fall två slag från skogbacken eller fairway, men en missad putt är en missad putt.

Snåla in när du köper ny putter. Köp inte bara med plånboken. Se till att köpa en putter som passar just ditt sätt att putta.

Bilderna ovan visar på ett urval nya putters inför kommande säsong.
Taylor Made, de två övre och den mittersta vänstra.
Nike, den mittersta till höger
Zen USA, nere till vänster
MacGregor by Bobby Grace, nere till höger

Hippo kommer med sin variant på square driver. HEX2 heter det. Hippo är ju inte ett av de större namnen på den svenska marknaden. Kanske inte ens går att få tag på, men tilltalas man av utseendet och tror på att en square driver kan vara något att stoppa i bagen, då kan man alltid beställa från USA.

Läs mer om Hippas driver här: http://www.hippo-golf.com/us/news.php?story=29

I alla fall min bästa, just nu.

Yes Natalie.

Läs mer här: http://www.yesgolf.com

Vackert hål.

Kolla lägenheterna. Hyfsad närhet till banan. Dessa radhus eller lägenheter sträcker sig utmed halva banan Aroeira 1. Där det inte är den här typen av hus, ja där finns andra typer av hus. Det ena större och mer annorlunda än det andra. Ett av dem ägs förresten av fotbollsspelaren Figo. Särskilt mycket folk såg vi inte i husen, vilket berodde på att de flesta "bara" är till för sommarboende.

Satte vi puttarna på bilden? Det gjorde vi säkert. Hårt i bakkant. Båda två.

Quenta de Peru, Lissabon. Hål 16. 163 meter över vatten...eller ocean. Det var på detta hålet som en av kamraterna hade 13 slag i....utan att gå i vattnet. Då kan man tala om vattenskräck.

Hål 8 Quenta de Peru. Tufft hål. 151 meter över vatten.

Vädret var, som tidigare beskrivits, omväxlande under veckan.

Hål 1, Aroeira 1

Sista dagen bjöd på vackert väder...så småning om. Det var både kallt och dimmigt då de första bollarna slog ut.

Hittade en lista över 2006 års bollars kompression. Lär uppdateras med årets nyheter så småningom.

U = urethane cover

S = surlyn cover

    U Pro V1x - 95 to 105

    U Z-UR - low 100s

    U Z-URS - low 90s

    U B330 - 90

    U Pro V1 - 84 to 96

    U One Black - 88

    U One Platinum - 85

    U HX Tour - 84

    U HX Tour56 - 81

    U e5 - 80

    U B330-S - 75

    U ProsPect Z-Urethane - 70

    __________________

    S Warbird - 90

    S Ignite - 82

    S AD333 - high 70s to low 80s

    S NXT Tour - 76 to 82

    S Mojo - 75

    S DT So/Lo - mid 70s

    S Pinnacle Exception - low 70s

    S HX Hot - 72

Så var då en av årets golfhöjdpunkter i mitt golfliv över för den här gången. Väl hemma igen med 126 spelade hål i bagaget.
Under de närmaste dagarna hoppas jag hinna lägga ut fler bilder från veckan...och följa upp vad som hände på mässan i Orlando.

Dags att runda av, packa ihop och ga i golfide igen. Tre manader kvar tills dess att man star pa en gron tee igen. Innan dess ska det tranas, svingas...och testas och kanske ocksa kopas nytt. Far det finns ju alltid plats for en ny klubba i bagen...och i garderoben. :-)

Vill pa detta satt framfora ett stort tack till reseledaren, tavlingsarrangoren och resebyran Revent. Hoppas fa chans att delat igen 2008.

Mer  information om Revent kan man hitta har: www.revent.nu.

Reseledarens och tavlingsarrangorens nasta resmal blir Azorerna till varen. Mer om det tidigare i bloggen.

Femte tavlingsdagen. 18+27+18+27 och idag 18 hal da vinnaren skulle koras.
Jag hade formanen att ga i ledarboll som totaltrea infor sista rundan. Ledarens forsprang var sa stort att han redan fore rundan kunde se sig som ohotad. Och det var han. Vi som jagade spelade inte sa bra att det gick att ga ikapp. Daremot kom det att bli helt oppet om platserna tva, tre och fyra.

Jag tappade hela mitt forsprang till fyran under de forsta nio halen. Efter en uppryckning fran min sida och tva vattenbesok av fyran sa hade jag ater igen ett forsprang och borjade t o m narma mig tvaan. Allt kom att avgoras pa sista halet, par 5. Det blev ett dramatiskt hal med skogs-, vatten- och bunkerbesok i bollen och dessutom en fyrputt (!) av mig. Det gjorde att det inte blev nagra forandringar i placeringar under dagen. Darmed slutade arets UTE International med en tredjeplats for min del. Precis som forra aret. Kul tavling med trevliga spelkamrater. Ser redan fram emot UTE International 2008.

I morgon ar en ny dag och en s k fridag da vi kan valja vad vi vill gora. Minst nio av oss har valt att spela golf aven i morgon. Da pa ny bana som vi inte spelat tidigare.

Sjuklaget ar, sa vitt kant, oforandrat, dvs inga nya sjukdomsfall att rapportera. Vi som ar friska fortsatter att knapra vitpeppar.