Golfers

För många av oss golfare är vintern ett ovälkommet inslag under ett år. Visst ger vintervilan nödvändig tid till andra saker som också är viktiga i livet. Vintern är dock en tid som vi vet inträffar varje år och som oftast vet vi också hur länge den tvingar oss bort från banan. Det är mer än vad alla dom vet som pga olika skador tvingas avstå från golfandet inte bara under vintern utan under en hel säsong, kanske flera säsonger eller värsta fall resten av livet. Ta t ex den entusiastiske golfkamraten från staden vid Vätterns strand som tvingats till totalt golfuppehåll under två år pga av en knäskada. Senast vi spelade ihop, en trevlig runda på Gränna, lät hans knä som en maracas när vi klev upp på 17:e green. Det var hans sista runda före operationen. Nu inför säsongen 2007 hoppas jag kunna spela ihop med honom igen. Eller ta golfaren som bor nära den fina banan i Skåne och som tvingats ge upp golfen och sälja sina klubbor till följd av en ryggskada. Man ska inte klaga på vintern. Den är snart slut. Det vet vi.

Själv drabbades jag av tennisarmbåge i februari förra året. När de första känningarna kom gick jag till min naprapat och bad henne "fixa". Hon sa att jag för att bli av med problemen måste vi hitta roten till det onda och frågade om jag gjort något speciellt som kan ha framkallat problemen. Jag sa:

"Nej, inte vad jag kan påminna mig. Men det är klart, jag har ju börjat träna på gymet igen. Jag gjorde drog igång i november för att vara i form till golfresan i januari. Samtidigt började jag köra motionspass med stavgång och långa promenader med enkilos hantlar i händerna. Jag kände mig ju i bra form i samband med de sju rundorna under resan, men problemen kom några veckor därefter och då hade jag ju inte gjort någor annat än tagit lektioner och ändrat grepp och sving".

Hon behövde inte säga så mycket mer. Jag förstod. Höga ambitioner är inte alltid bra. Jag fick såklart ändra på några av de ovanstående beteendena. Hon gav mig ett antal behandlingar och det blev mycket bättre, men inte helt bra. När säsongen sedan startade började träna och spela igen. Vissa dagar kändes det bra andra mindre bra. Jag provade att hålla upp ett par veckor, men inte heller det hjälpte, så jag började spela igen. Då någon gång, mitt under säsongen, fick jag tips om att prova smärtplåster. Och det gjorde jag. Tron verkar allt, brukar man ju säga. Kanske är det så, men hur det än är med det kände jag mig hjälpt av dessa plåster på armbågen i samband med träning och spel.

Nu är snart säsongen 2007 här och det har gått ett år sedan problemen med armbågen uppstod första gången. Fortfarande känner jag av den ibland, men hindras inte alls av den. Skulle jag göra det vet jag att naprapatbehandling i kombination med smärtplåster hjälper....och jag vet också att man kanske inte som 40-plusare ska träna styrketräning, gå stavgång, träna med hantlar och nöta in ny sving. Samtidigt.

(Bilden visar det smärtplåster jag använt. Finns i hälsokostbutiker och kostar ca 70 kr.)