Golfers

Spelade idag. Gick ihop med tre för mig okända grabbar som alla tre slog drivar som var 100 meter längre än mina. Lite halvtråkigt faktiskt. Mitt klipp på bollen räcker inte riktigt till en dag när det blåser 10 m/s och banan är tung av regn och tar bort all rull. Att på nästan varje par 4 spela drive, trä 7 blir lite trist i längden. Nåja, en bra vindträning var det i alla fall. Dit resan går på söndag lär det väl blåsa, kan jag tro. Regn och 15 grader är vad som väntar i Skottland enligt prognosen.

Tiger Woods, Phil Mickelson, Padraig Harrington, Sergio Garcia, Vijay Singh och Henrik Stenson. Sexa på världsrankingen. Det är stort.

...men, det tycker vi glasögonbärare är jobbigt. Under rundan i onsdags var det sådant där fint regn som man inte störs så mycket av, om det inte vore för det där med glasögonen. Det går inte att torka och torka och torka, glasögonen blir våta och igenimmade i alla fall. På hål nio tog jag av mig dem och spelade utan. Kändes konstigt. Nu är inte min syn extremt dålig, så att träffa bollen var inga problem men att se vart den landade i regnet var värre. Därför åkte glasögonen på igen.

Och linser finns, jag vet. Jag har provat och gillade inte det. Och jag är ingen "fint-väder-spelare" utan får helt enkelt finna mig i att torka, torka, torka.

Det var inte första gången det hände, men jag blir lika irriterad varje gång.

Hade bestämt mig för att spela idag. Letade lämplig boll och såg att det var en kille som bokat in sig ensam kl 10.34. Istället för att trycka in mig i någon av de få två- eller trebollarna så valde jag att boka in mig tillsammans med honom.

Och vad tror ni hände? Han dök inte upp såklart. Så dåligt. Får man förhinder eller tycker att det regnar för mycket är det ju bara att ringa (eller gå in på nätet) och boka av. Hur svårt kan det vara?

Jag kollade bakåt när jag spelade första hålet för att se om han blivit någon minut försenad. Kanske var det han som dök uppn när jag var på första hålets green. Kanske var han 10 minuter sen. Kanske ville han spela själv. Jag vet inte. Jag spelade på i väldig fart. Gick igenom två bollar och tog på hål 16 sällskap med två trevliga tjejer. Spelade de tre sista hålen från röd tee tillsammans med dem. Det var kul. Både att spela från rött och spela med tjejerna. Nästa gång bokar jag in mig tillsammans med damer istället för sega ensamma gubbar.

Japp, i morgon är det dags att beträda Sveriges just nu mest omtalade och hyllade bana, Bro Hof Slott Golf Club. Jag har pratat med flera som spelat banan och inte en enda har haft något negativt att säga om banan och dess skick. Ska bli himla kul att få beträda fairwayen som sägs vara lika finklippt som en normal green. Sedan har jag förstått att man bör undvika ruffen. Den är tydligen inte att leka med. Talade med en långtslående kamrat i måndags som berättade att han slog en full sandwedge för att ta sig ut ur ruffen. Han lyckades, men kom bara 40 meter. Låter som det är klokast att ligga mitt i fairway istället. Och då kan det vara bra att ha drivar som är "stabila och tråkiga", som samma långtgående kamrat sa när vi spelade i måndags.

Slopen på Bro Hof Slott GC ger mig, med mitt nya handicap, fem (!) slag fler än jag får på hemmabanan Kallfors. Spännande.

Jag gick på 78 slag idag. Det är första gången jag gör ett resultat under 80. Nu är ju Eskilstuna GK en bana med par 69 och därför är det mer rättvisade att tala om att jag gick rundan på nio över par. D. et har bara hänt en gång tidigare och det var tio år sedan på Torshälla GK. Även den gången spelade jag med min moster, så hon har ett positivt inflytande på mitt spel. Helt klart.

När det hände förra gången kommer jag ihåg att jag spekulerade kring resultatet. Hur långt skulle nio över par räcka handicapmässigt? Om man tittar på slopen på Eskilstuna GK så får man nio slag om man har ett handicap i spannet 8,3 till 9,3. Singelhandicap, med andra ord. På samma sätt tänkte jag då för tio år sedan. Och sedan dess har mitt handicap inte ens varit i närheten av singelhandicap. Men nu, nu börjar det väl i alla fall bli dags, eller hur?

Min caddie, tillika sambo, har försökt tala om för mig att låta att räkna scoren efter nio hål. Inte helt lätt, men det kanske är en nyckel att inte hålla på och räkna poäng under hela rundan.

Nåja, vi får se. Hoppas till att börja med kunna spela på det nya handicapet. Sedan vore det ju kul om det gick att krypa ner lite till så att jag kommer ner under 10. Men det är en bit dit. Ytterligare sänkning med 2,3 steg . För det krävs en runda med 44 poäng eller fem över par, dvs 74 slag. Känns som ett stort steg. Bättre att ta det i omgångar eller helt enkelt se till att försöka spela på det nya handicapet innan jag fortsätter att fundera vidare över vad som krävs för att bli singelspelare.

Äntligen! Elva månader sedan senast. 41 poäng och en sänkning med 1,5 steg. En sänkning som heter duga. Kul!

Det var i samband med den numera årliga golfrundan med min moster (34 poäng, bra spelat!) och morbror som jag fick spelet att stämma. Förra året spelade vi på Sundbyholm och i år gästade vi Eskilstuna GK. Precis som förra året hade jag min kära sambo som caddie. Lyxigt!


Morbror och moster

Öppnade med par, par, par, birdie. Nästan en chocköppning. Sedan rullade det på "mer normalt" med bogeys, en dubbelbogey och ytterligare två par. Det gav 22 poäng ut.

Andra nio gällde det mest att hålla ihop spelet i värmen. Två par och en birdie blev det i alla fall. En treputt med dubbelbogey som resultat blev det lite onödigt på 17:e, men samtidigt så måste man räkna med några plumpar även om spelet fungerar väl. 19 poäng in och totalt 41 poäng blev det till slut. En av de största sänkningarna jag åstadkommit på flera, flera år. Och den kändes välförtjänt. Jag svingade bra och jag spelade bra. Att vi hade en trevlig dag på banan gjorde säkert sitt också.

Nu är jag dessutom "ikapp" kamraten UTE igen. Det var länge sedan, känns det som. Passar bra eftersom vi ska spela tillsammns i morgon.

Nu ska jag fira med en liten, liten whisky. Valde en Ardbeg Uigeadail. I morgon är en ny golfdag.

Efter upplevelsen på rangen klev jag ut på Kallfors niohålare. På hål 5 (par 3) vinkade grabbarna framför och ville att jag skulle gå igenom. Dom låg båda i ruffen bortom green. Jag slog en klockren järnnia som landade tre meter bortom flaggan. Sedan klev jag upp på green, frågade om jag fick gå igenom innan jag gick fram och sänkte för birde. Så skönt! Och inte nog med det. Upp på sjätte tee och klämde iväg en av mina längsta drivar på det hålet någonsin, dessutom mitt i fairway.

Det var inte slut där, för väl framme vid bollen låg jag i rygg på en ny boll. Även den bollen viftade och ville att jag skulle slå in mot green innan de själva puttade ut. Hade medvetet lagt mig lite kort på andraslaget på denna par femma för att inte trycka på för mycket. Hade därför 150 meter kvar till flaggan. Slog en järnfemma till två meter till höger om flaggan. Puttade bra, men en birdie till hade nästan varit för mycket för egot. Nöjde mig bra med ett par.

Våga och vinn var det. Sedan jag började spela golf för elva år sedan har jag spelat tävlingar. Det är kul och utvecklande, dessutom får man spela på banor som fixats till lite extra. Golfveckan på Eskilstuna GK till hör den eller de, för det är ju fristående tävlingarna varje dag, som jag spelat i alla år. Nästan lika ofta har jag spelat någon av dagarna under Gripsholms golfvecka. I år kommer jag inte att vara med.

Jag har visserligen åtta veckors ledigt den här sommaren till följd av kommande jobbyte, men det ser ut att bli färre sommartävlingar än vanligt. Man måste, som sagt, våga bryta mönster.

Men golfande ska det bli. I morgon väntar Kallfors och senare i veckan hoppas jag det finns uttrymme för ytterligare två rundor men då på andra banor, kanske Bråviken. Ytterligare längre fram finns det planer på att spela Sundbyholms GK, Sala GK och match i "Stadiumgolfen" på Strängnäs GK. Kanske kan det också bli av att spela Bro Hof och med lite tur även S:t Andrews. Har ingen bokning där, men väl planer på att åka några dagar till Skottland och kanske kan jag ta mig ut på den anrika banan. Och sedan har jag en inbjudan till både Haninge och Lundsbrunn.

Även om det inte blir så mycket tävlande kan det nog bli en del golfande i alla fall den här sommaren. Åtta veckor är ju ganska lång tid att vara ledig, eller hur?

Rundan idag spelade jag med tre trevliga grabbar som jag inte spelat med tidigare. När man träffar nya golfkamrater är det alltid lite svårt att komma ihåg vad de heter efter några hål, tycker jag. En av kamraterna idag tror jag hette Lucky Luke, eller i alla fall skulle han kunna ha hetat det. Ni vet, den där belgiske västernhjälten som drar snabbare än sin egen skugga. I alla fall gjorde ha det på den tiden när jag läste serietidningar och det bra många år sedan nu.

Den Lucky Luke jag mötte idag hade den snabbaste svingen jag någonsin sett. Och jag har sett många. Tiger Woods, John Daly och Laura Davies bara för att nämna några. Till skillnad från de andra nämnda spelarna så hann man liksom inte med i svängarna när Lucky Luke avlossade sin bössa. Baksvingen gick så fort att det såg ut som om varje skott sköts från höften. Häftigt att se och uppleva faktiskt. Mycket kraft i den svingen och mycket av kraften genererad av starka underarmar och handleder. Trots att han klagade lite över trötthet i just handlederna mot slutet av rundan lyckades han driva green på hål 16 Kallfors, ett par 4 på 269 meter. Visserligen går hålet att skära av, men ett långt slag krävs det för att nå green.

Lucky Luke har ett spännande inköp framför sig. Han måste (borde) nämligen köpa ny driver då den Cobra-driver han sköt med idag inte är tillåten längre. Med den svingen och den kraften som han har borde han se till att göra en riktigt utprovning hos t ex EasySwing. Jag tror nämligen att det är extra viktigt att hitta rätt kombination av skaft och huvud som klarar av den kraft som genereras av den snabba och kraftfulla svingen.

Jag gissar att loftet på den nya drivern bör vara ca nio riktiga grader, inte Cobras nio grader som troligen är mer än de nio grader som står på den driver han har idag. Jag tror också att han behöver ett stabilt stiffskaft som är något tyngre än det han har i sin Cobra idag. Kanske 70-75 gram för större säkerhet och stabilitet. Skaftet behöver nog också ha en högre flexpunkt än Cobra-skaftet. Lyckas han hitta rätt skaft och rätt huvud, då kommer den lilla slicen att rätas ut och skotten gå rakt varje gång.

Och då, då kommer han att skjuta inte bara snabbare än sin egen skugga utan även skjuta scorer klart lägre än de han är van vid idag.

Men det är bara vad jag tror, jag är ju ingen klubbmakare.


Lucky Luke lägger upp bollen på green från 140 meter på hål 10 på Kallfors. Puttade sedan för eagle, men var lite kort i linjen och fick nöja sig med en birdie.

Kanske lite tidigt att tänkt på det nu, men om man nu ändå gör det så önskar jag att jag resonerar som den här mannen som Cecila försökt intervjua HÄR.

Det hände sig under en klubbtävling på en golfklubb i mellansverige under förra säsongen. På klubben fanns (finns?) en spelare som vi kan kalla för Pelle. Det ryktades om att han ibland spelade efter sina egna regler. Fuskade skulle nog en del kalla det. Kanske var det därför som han bland vissa gick under öknamnet "Fusk-Pelle".

På ett par trehål slog Pelle en boll som ingen riktigt såg vart den landade i mot ljuset. Väl framme vid greenen började Pelle och de två kamraterna i bollen att leta. Kamraterna till höger respektive till vänster om greenen, i ruffen och i bunkrarna. Pelle, som trotdde att slagit för långt, gick över greenen och tittade i kanten av vattenhindret som låg bakom hålet. Plötsligt ropar Pelle till de andra spelarna "här är den!" Där stod Pelle lycklig bredvid en som låg boll precis i vattenkanten, fullt spelbar. Pelle chippar in och de andra två kliver därefter in på green för att putta sina bollar. En av spelarna går fram till flaggan för att lyfta den ur hålet. Ja, ni kan ju gissa. I hålet ligger en boll. Fuskpelles boll. Den boll han slog från tee, inte den han chippat från vattenhindret.

Därmed var stämningen förstörd i den bollen. Hur det gick med Fuskpelles fortsatta spel berättade inte den kvinna som delgav mig denna historia. Förhoppningsvis fick han sig en näsbränna och en avstängning. Är det elakt att också hoppas på att han aldrig mer gör en hio?

Jag hade inte en av mina bästa dagar igår på golfbanan. Långt ifrån. Hål tre på Kallfors är en par trea på 124 meter, lite uppför. Där lyckades jag nästan missa bollen vid utslaget. Bollen for i "maskroshöjd" och stannade ungefär två meter framför röd tee i den tjocka, saftiga ruffen. Bollen låg djupt. Istället för att med kraft försöka få ut bollen ur ruffen i riktning mot green valde jag att knacka den bakåt, upp på damtee. Det krävs mod för ett sådant slag. Det är nog ett av de mest modiga slag jag slagit någonsin.

Från röd tee slog jag sedan ett bra slag som blev aningen långt. Jag gick från hålet med en dubbelbogey. Hade jag slagit andraslaget framåt är det inte omöjligt att jag fortfarande hackat runt på hål tre.

Det händer ju då och då att man stöter ihop med folk som aldrig skulle kunna tänka sig spela golf och inte alls förstår tjusningen i spelet. Eller i att slå på en liten vit boll, som en del nedvärderande uttrycker sig.

Man kan inte förstå allt. Det är bara att acceptera. Man förstår inte allt, även om man försöker riktigt ordentligt. Hur jag åter igen lyckades missa utslaget på hål 15 tillhör de saker jag just nu har svårt att förstå. En annan sak jag har svårt att förstå är detta udda initiativ.

Jag klagade lite när jag kom hem efter rundan idag. Det tog nämligen lång tid. För lång tid, tyckte jag. 5 timmar och 10 minuter är lång tid om idealtiden är 4 timmar och 30 minuter. Sambon tyckte jag lät som en surgubbe. Kanske ligger något i det. Jag har blivit lite känslig för långa rondtider. I alla fall när de passerar 5 timmar och när folk på banan säger "det är ingen idé att ni går igenom vår boll" och sedan beger sig ut i skogen och letar boll medan fairway ligger öppen.

Efter en veckas "golfvila" var det åter dags att trampa gröna fairways idag. Spelade med två trevliga klubbkamrater varav den ena av de båda var musiker. Och en hejare på långa drivar. Inte alltid raka dock, men alltid långa. Som de två (!) han slog på hål 16.

Det är kul att träffa nya människor och hitta samtalsämnen vid sidan av golfandet. Idag blev det en del musiksnack startat av att jag nämnde gårdagens nostalgitripp på Stadion. Jag berättade också om den här bloggen och sa att den handlar om golf, men att jag ibland skriver några rader om andra saker också och det med mer eller mindre krystande kopplingar till golf. Förslag på en sådan krystad koppling från gårdagens Kiss-konsert till golfande föreslog den musicerande golfkamraten skulle kunna vara att mina torvor idag var lika långa som Gene Simmons tunga. Dessvärre var dom inte det, så den kopplingen faller. Däremot var mitt golfspel idag att likna vid Paul Stanleys sånginsats igår, dvs mindre bra. Och min driver var knappast att likna vid en "Love Gun".

Tävling idag på Vidbynäs. Forest-banan gällde för oss i B-klass. Ganska rolig bana. Kuperad och jobbig, men rolig. Spelet fungerade hyfsat bra, men tappade bort en bra score på 18:e. Behövde tre slag för att komma ur greenbunkern! Scoren landade på 75 netto.

Vi som spelade tävlingen hälsades välkomna åter genom att redan vid incheckningen få en gratis greenfee att utnyttja någon gång under säsongen. Snyggt!

Mindre snyggt att fairway var oklippt! Redan på första hålet förstod jag gesten att ge oss en gratis greenfee.

Bilder från dagen kommer senare i veckan. Nu väntar andra göromål. Blir nog sparsamt bloggat de närmaste dagarna.

Det har det varit idag. Sått fairway gräsmatta på baksidan. Hoppas den tar sig denna gång.

I morgon är det dags för tävling. Vidbynäs GK står som värd. Lite besviken är jag på att vi i B-klass inte får spela Axa-banan. Jag undrar om det framgick i samband med anmälan. Inte vad jag såg i alla fall. Säkert inget fel på Forest-banan i och för sig, men Axa känner jag bättre. Dessutom brukar jag spela bra på den banan.

Hoppas det blir en bra dag i morgon också. Kanske är det någon av er som läser denna blogg som också ska spela Vidbynäs i morgon. Ge er gärna tillkänna. Här eller i morgon på banan.

Idag fyller Peter 40 år. Han inledde sin stora dag med att spela golf tillsammans med två kamrater och mig som "trängt" mig in i kompisbollen. Dagen till ära hade Peter packat ner fickpluntan med 12-årig Bowmore. Man vet ju aldrig, det kan ju bli en och annan birdie och då måste man vara beredd. I alla fall om man fyller 40. Jag tycker inte att sprit hör hemma på banan, men okej då, man fyller ju bara 40 en gång och vill man dricka whisky på banan en sådan dag så kan det väl vara okej.



Rundan startade i lustempo. Väntan efter i princip varje slag. Långt där framme fanns det ett kompisgäng som spelade tävling. Redan på hål 3 tröttnade Peter och förgyllde golfandet med några droppar whisky. Sedan rullade det på med mer väntan ...och mer whisky, för det blev två birdies för födelsedagsbarnet. Det blev också en starköl till korvarna efter nio hål.

Skulle det ha varit jag som druckit både öl och whisky under rundan kan jag lova att jag hade haft stora problem att en träffa bollen. Men inte Peter. Han spelade riktigt bra och rullade i par efter par. Efter fem timmar (!) var vi framme på 18:e tee. Peter peggade upp och svingade. Bollen rakt upp i skyn för att så småning om landa kort om damtee, i en grässlänt. För mig var det inget konstigt. Fem timmar på banan, tre whisky och en startköl. Jag hade knappt hittat hem om jag hade fått i mig det. Peters reaktion var:

"Det är ju osannolikt!"

Nja, jag håller nog inte med. Snarare tvärt om. Hur som helst var det en trevlig runda med tre glada grabbar. Hoppas ni får kul på festen!