Golfers

Förra helgen pratade jag ju om bunkrarna på Gripsholm med min kära sambo. Inte direkt hennes favoritsamtalsämne. I alla fall inte i samband med en romatisk middag. På något sätt straffades jag idag för valet av det konversationsämnet. Under dagens runda besökte jag sju bunkrar och slog sammanlagt tio bunkerslag. Det måste vara någon form av rekord för mig. Jag är normalt hyfsat bra på bunkerslag, men idag var det bara total bunkerkollaps. I och för sig inte så svårt att trassla till det i Gripsholms bunkrar. De kan mer liknas vid sandgropar än bunkrar. I mitt tycke på tok för mycket sand. Men det ska man också klara av. Det gjorde inte jag idag. I tre av de sju bunkrarna behövde jag två slag för att ta mig ur. Det är dåligt.

Finns bara en sak att göra: träna bunkerslag.

Nu är fairway grön även i min del av världen. Dagens runda genomfördes i växlande molnighet och upp mot 20 grader. Skönt. Nu kan man verkligen säga att spelet börjat igen. Hur gick det då? Jodå, riktigt bra. I alla fall i början. Där är ju fortfarande början på säsongen. Det är ju inte ens maj ännu, så det gäller att inte ha för stora krav. betänker man dessutom att det faktiskt är 14 dagar sedan jag höll i en klubba senast så var öppningen riktigt bra. 17 poäng ut på Gripsholm. Hade lite oordning på drivern under de första två hålen, men vartefter spelet löpte på hittade jag fairway riktigt bra. Och långt. Längre än jag är van på några av hålen. Men så kan det vara på våren när det är bra rull på fairway.

Puttern fortsätter att göra mig glad. Hade lite problem med långputtarna i början. Slog dem lite för kort, ovan vid att det rullade så bra. Mot slutet av rundan tog det dig dock. Satte t o m en 10 meters putt på 17:e.

En annan klubba som gjort mig glad är den hybrid 27 graders loft jag köpte för en tid sedan. En kul klubba som man kan slå vanliga slag med, chippa med, putta med och inte minst slå bunkerslag med. Men det där med bunkrar, det kräver ett särskilt inlägg.

Rundan slutade inte riktigt så bra som den började. Och det har till största delen just med bunkrar att göra.

I USA finns en tjänst som heter Caddychicks. Är man medlem kan man logga in på webbplatsen www.caddychicks.com och välja den caddie man vill dela dagen med. Man skulle kunna jämföra med en dejtingtjänst eller en eskortservice, men det är en elak jämförelse. För det är ju inte det som caddychicks handlar om. Det står uttryckligen på webbplatsen att det bara handlar om caddytjänster och inte dejting eller något annat. Dessutom får man som caddie inte bära bikini på golfbanan. Det understryker ju verkligen att detta är en seriös tjänst som handlar om att ge golfare chansen att koncentrera sig på spelet och slippa välja klubbor och dra bag. Det låter ju jättebra. Och snart finns den här tjänsten "worldwide", dvs även i Sverige kan man anta. Om det nu går att hitta kvinnor (för det handlar om kvinnliga caddies) som vill låta sig "förmedlas" som caddies i vårt långa land.

Tillåt mig tvivla.

Hemma igen. Så skönt att få komma ut på en 18-hålsbana igen.

Det regnade inte. Några stänk på hål 7, men det var allt.

Nya drivern fungerade bra. Riktigt bra t o m. Ingen rull vilket gjorde att jag tappade i längd. Undantaget ett hål där jag slog en drive som är bland de längsta jag slagit på det hålet. Bra sving, bra träff, men jag tror också att bollen hade betydelse. Jag spelade med olika bollar och just denna driver slogs med en Titleist PTS Carry. Perfekt vår och höstboll. Mjuk med hög bollbana.

Nya puttern fungerade också bra. Stabil, skön träff, rätt val med 34 tum. Och snygg. Tycker jag. En av spelkamraterna sa att han aldrig skulle köpa en röd putter. Puttningen var var bra. Inga treputtar.

Banan var okej. Man får inte ha för höga krav så här tidigt. Det var tovigt och surt på fairway. Greenerna hyfsat jämna, men knappast gröna. Nu behövs lite värme.

Jodå, spelkamraterna kom. Inte dom jag trodde, men väl två andra. Det blev en trevlig runda.

Och det är klart jag är glad. Klubborna fungerade bra. Svingen var bra, om än lite ringrostig. En bra dag på golfbanan helt enkelt.



Gripsholms GK. Hål 16.

Första 18-hålsrundan för året på svensk mark väntar. Hoppas det inte regnar. Hoppas nya drivern kommer att fungera. Hoppas nya puttern kommer att fungera. Hoppas banan är  vårfin. Hoppas att spelkamraterna kommer. Hoppas jag kan skriva några glada rader om rundan senare idag.

Undrar vad stimpen är på linoliumgolvet i köket? Snabbt rullar det i alla fall. Och rakt!

Det händer ju lite då och då på par treorna att det från tee ser ut som om bollen nästan ligger på hålkanten. När man väl kommer fram visar det sig att det varit en synvilla. Det brukar ofta handla om flera decimeter, inte centimenter. Så var det igår på Järna GK. Inte nu igen hann jag tänka.

Jag har ju gjort hole in one en gång. Den historien kan man läsa HÄR.

Idag hann jag med ett besök på Järna GK. Nio korta hål. Längtar efter att få "sträcka ut" på en riktig bana igen. Känns länge sedan.

När jag klev av nionde tee dök Elena Perrone upp. Jag brukar se Elena och hennes tränare lite då och då på Kallfors range eller puttinggreen. Idag hade dom hittat till Järna GK. Där stod dom och tränade korta puttar. Analyserade stroke, puttade, missade, sänkte, analyserade, puttade osv. Måste säga att det såg tråkigt ut.

Ofta läser vi dags- och golftidningar om alla de proffs som rör sig högt upp i resultatlistorna på de internationella tourerna, men sällan eller aldrig om dem som kämpar för klara cuten, för att få spela tävlingar och helt enkelt för att överleva på sitt golfspel.

Tobias och Tommy, låt oss få läsa om alla de hjältar som kämpar i skuggan av de stora.

Men bara ibland. Slösurfade lite på YouTube och hittade den här gamla filmen.

Visste ni att det är nya hcp-regler från den 1 januari? Jag visste det inte förrän nu. Mest intressant för mig var denna regel:

- Att även spelare i handicapgruppen 11,5-18,4 räknar 9-hålsrond som handicaprond.

Men är det bra? Jag tycker inte det. Det är stor skillnad att hålla i spelet under 18 hål jämfört med 9.

Jag står gärna upp för att bidra till en förändring av nuvarande handicapsystem. Det fungerar inte bra, tycker jag. Det har blivit bättre, men det fungerar inte bra. Allt beror dock inte på handicapsystemet i sig och inte heller på slopesystemet, nej det största felet ligger hos golfarna själva. Vi tillämpar helt enkelt inte systemet som vi borde. Idag finns det stora möjligheter att påverka det egna handicapet efter eget huvud. Man kan höja och sänka lite som man vill idag bara man har "anmält i förväg" att man spelar en handicapgrundande runda. Det låter kanske bra och skulle kunna vara det, om det inte vore för alla medvetna och omedvetna "handhavandefel".

Hur tillämpar de flesta golfarna handicapsystemet?

Det finns tre huvudgrupper:

1. De som höjer så ofta de kan
Här träffar man på alla de där som ofta kammar hem priserna i samband med tävlingar. De förekommer ofta i par.

2. De som sänker så ofta de kan
Här träffar man på dem som drivs av att ha ett lågt handicap. I den här gruppen är det ofta förekommande att man skänker puttar, något man ofta glömmer bort när man senare kommer in på 37 poäng eller mer och ivrigt sänker handicapet

3. De som sänker och höjer efter aktuell spelnivå
I den här gruppen borde egentligen alla golfare återfinnas. Här finns de som registrerar alla spelade rundor. Hur många gör det, kan man undra. Jag skull vilja säga få. Mycket få. Om fler registrerade alla rundor skulle systemet vara mer rättvisade, något som skulle gynna alla. Men hur går det då med skänkandet av puttar? Det går ju inte att räkna skänkta puttar som sänkta puttar? Nej, det går inte. Låt bli att skänka så länge det inte handlar om matchspel. Då hojtar säkert den som vill snabba upp spelet. Javisst kan det snabba upp spelet att skänka puttar, men hur mycket? Skulle inte spelet gå snabbare om vi helt enkelt puttade snabbare. Vi behöver inte läsa puttlinjen från alla håll och kanter för varje putt under en sällskapsrunda.

Sedan har vi det där med slopesystemet. Det är ett subjektivt system som slår lite olika på olika banor. Känns inte som någon stor fråga, tycker jag, även om jag gärna skulle se ett enklare system där banorna inte slopas. Följden skulle också kunna bli höjning och sänkning i hela steg, vilket också skulle underlätta och förenkla. Även om man skulle göra den förändringen skulle "handhavandefelen" finnas kvar. Och det måste vi tillsammans göra något åt.

Martin Strömbergs krönika kan möjligtvis driva på en utveckling mot en förändring, men jag tror krönikan gör mer skada än nytta pga av det där med 0,8 slag. Frågan är om det är Strömbergs fel eller om det är den golfokunnige redigerarens fel. Jag tror det senare. Någon annan än Strömberg har säkert "tänkt själv" och tolkat handicapsystemet efter eget huvud.

Även om han missar ibland och även om filmen är gammal så imponerar den.

Todays Golfer har öppnat en sida på sin webbplats där dom kommer att lägga ut videosnuttar med framstående spelares svingar. Här är en av de snyggaste:



Se fler svingar HÄR.

Jag läste ett inlägg på forumet på golf.se häromdagen. Det handlade om någon som bläddrat tillbaka i gamla golftidningar och klubbtester. Han kunde konstatera att även då, för tiotalet år sedan, lovades de nya klubborna gå både rakare och längre. Och så har det väl varit sedan dess. Alla nya klubbor går rakare och längre än förra årets modell. Rakare och rakare, längre och längre i tio år. Snart är man väl nästan förbi green även på par femmorna. Om man ska tro reklamen.

Nu finns det ju en verklighet också. En viktig komponent som klubbfabrikanterna "glömmer" att prata om är spelarens förmåga. Han eller hon som håller i klubban. Jag vet ju t ex att det går att slå snett med Callaway FT-i. Svingar man utifrån och in så kan man som högerspelare utan problem trycka bollen rakt ut åt vänster. Rakt, men helt snett eller åt fel håll. Knappast klubbans fel. Visst kan klubban påverka, men svingen påverkar mer.

Jag kan, mot min vilja, tycka att det ibland blir lite för mycket med alla innovationer på utrustningssidan. Det är lätt att förledas och tro att allt nytt gör underverk. Det är så lätt att drunkna i reklamen och drömmarna och tro att man kan köpa sig till bättre spel på banan genom att skaffa det senaste och dyraste. Nu är det väl inte bara hoppet om bättre spel som gör att jag är halvt besatt av golfutrustning. Nej, det handlar nog om andra saker också. Jag har periodvis i mitt liv varit besatt av olika typer av prylar. Det har varit löparskor (läste varenda test som gick att uppbringa!), ryggsäckar, cyklar och en mängd saker andra saker som säkert i sig skulle kunna bygga en blogg. Jag skulle tro att drivkrafter utöver funktion och drömmar faktiskt är färg och form . Om man ska vara djup kanske denna besatthet är mitt sätt att visa på ett konstnärligt intresse som inte alls visar sig i tavlor på väggarna och statyetter i hörnen.

Vart vill jag då komma, undrar kanske den som orkat hänga med så här långt? Jo, för en tid sedan köpte jag en ny driver. En Ping G10 som jag lät "customfitta" eller skräddarsy som det lite snyggare heter på svenska. Det blev lite stressigt före Lissabonresa och klubban dök upp i sista stund och jag hann inte testa den före resan. Därför var jag hos klubbmakaren i veckan för att göra en svinganalys med nya klubban. Jag ville veta om den med min sving ger mig så mycket av längd och riktning som jag bara kan få.

Klubbmakaren och jag jämförde med de lagrade värdena från min gamla Ping G5 och kunde konstatera följande:

• svinghastigheten med den nya klubban är något lägre (skaftet är en tum kortare i G10:an och skaftet 10 gr tyngre, allt för att öka säkerheten)
• bollhastigheten är något högre
• totallängden är något längre (vi pratar få meter)
• utslagsvinkeln är högre
• nedslagsvinkeln är bättre och kommer att ge mer rull.

Något bättre i teorin med andra ord, men om man ska tro siffrorna så handlar det inte om någon revolution jämfört med G5:an. Återstår att se vad alla dessa resultat innebär i verkligheten, på banan.

Och då är vi framme vid vad detta långa inlägg egentligen handlar om. Jag frågade nämligen klubbmakaren om vilken boll jag bör ha mot bakgrund av de värden som testen visade på. Då sa han det där man egentligen inte vill höra men som en spelare på min nivå är pinsamt medveten om:
"När du slår de där låga bollarna bör du ha en boll som spinner mer med drivern för att få höjd, men när du slår de där höga bollarna kan du spela med en boll med mindre spinn."

Detta är ju den jobbiga verkligheten. Min sving är ju inkonsistent. Jag träffar ibland bollen square i en uppåtrörelse och i mitt på klubbladet. Ibland går jag brantare på bollen, ibland square men ofta med en utifrån och in rörelse som skickar bollen rakt åt vänster. Alla dessa variationer i svingen, som må vara små i grader, påverkar i hög utsträckning både längd och riktning mer än både klubbval och bollval gör. Det är den pinsamma verkligheten.

Slutsatsen av detta borde då bli att jag (och många med mig) borde träna mer teknik. Visst är det kul att köpa nya klubbor och bollar, men dess inverkan på spelet är inte så stor som man kan förledas att tro av reklamen och drömmarna.

Vad har jag då lärt av detta?
Hur kommer detta resonemang och dessa slutsatser att påverka mitt utrustningsintresse?
Svaren är ingenting och inte alls. För det finns andra värden i intresset utöver funktion, precis som tidigare konstaterats. Så länge det finns en attraktionskraft i färg och form kommer också drömmarna att leva.

Keep on dreaming. Keep on swinging.

Har du tur eller otur?

Vissa dagar på banan känns det som om man träffar alla träd som går att träffa. Man kan då luras att tro att det handlar om otur och att det är en "sådan dag", eller att man helt enkelt är född med otur.

Andra dagar är det tvärt om.

Självförtroendet är på topp och man tror inte att det är möjligt att träffa ett enda träd. En sådan dag vågar man chansa. Man tänker "jag har tur". Skulle man ändå träffa ett träd är det inget man tar fasta på, utan sådant som händer. Man har ju tur. En del människor tror sig vara födda med tur.

Dessa fenomen har en psykolog vid namn Richard Wiseman tagit fasta på. Han har forskat kring detta med tur och otur för att ta reda på om det är så att en del människor är födda med tur, medan andra är födda med otur.

Vad kommer han fram till då? Det kan man läsa om i hans bok "Tur eller otur", men så mycket kan sägas att man föds inte med det ena eller det andra. Däremot kan man själv vara med och påverka turen eller oturet i livet. Och på golfbanan.

Wiseman lyfter i sin bok fram fyra principer som man kan lära av för att öka sin tur.

En av dessa principer är:
Vänta dig att du ska ha tur
Det handlar om att turen i livet ska bestå. Skulle kunna översättas till självförtroende på golfbanan.

En annan princip handlar om att:
Tursamma personer kan vända sin otur till tur
Man ser det positiva även i negativa händelser. Man tror att även negativa händelser kommer att föra något gott med sig t ex, "Tur att jag träffade det där trädet. Hade jag inte gjort det kanske jag hade hamnat pluggad i bunkern istället och det hade varit värre".

Så, tänk positivt och skapa din egen tur. Om du t ex hade denna inspelsvinkel mot flaggan är det bara att satsa. Det finns en lucka. Varför gå vid sidan med risk att gå i bunkern eller toppa och slå out?

Mitt uppe i förberedelserna inför en kick off med 400 personer fick jag i måndags ett samtal från kamraten UTE som sa:

"Vad gör du? Jobbar du?"

Och så fortsatte han:

"Jag har just spelat nio hål på Högantorp och ska spela nio till".

Kändes bra att inte sitta på kontoret den dagen. För hade det varit en "vanlig" kontorsdag hade det varit tufft att höra att man just nu kan spela golf på öppna banor i Stockholmsområdet. Med grästee och sommargreener. I januari.

Visst låter det enkelt?

Klicka på bilden och lär mer.

Annika vann idag igen efter ett år med problem och utan några segrar. Det fanns säkert de som tvivlade på om hon skulle klara av att ta sig tillbaka till toppen igen. Nu står hon där igen. På toppen.

Grattis Annika!

Undrar om hon inte golfar också. Marie är duktig och har en fantastisk röst som får huden att knottra sig. Men Amanda. Skrovlig röst som inte alltid är ren, men vilken utstrålning och vilket självförtroende! Hon är häftig! Hon rockar verkligen!

Jag har ingen aning om Amanda golfar eller inte. Om jag ska gissa så tillhör hon inte skaran golfare. Hon brinner för musiken och ägnar troligen sin lediga tid till att spela musik och sjunga. Men tänk er själva. Tänk Amandas inställning på golfbanan. Inga hinder. Inget är omöjligt. Tänja gränser. Och sedan bara köra. 100 procent, men ändå så avslappnat. Med den inställningen blir allt enkelt. Ungefär som för femåringen som svischar ner för slalombacken helt orädd. Det handlar så mycket om glädje.

Precis så ska det vara när man kliver ut på golbanan. Avspänt och fullt av glädje och en gnutta rock 'n roll!

Många golfare skulle bli bättre golfare om de kunde släppa tankarna på att prestera och istället fokusera på att "bara" ha kul. Och det är väl egentligen det allt handlar om. Ha kul. Och lita på sig själv.

Och för er som inte har en aning om vilka damerna Amanda och Marie är kan jag berätta att de just denna kväll är Sveriges hetaste sångerskor.