Golfers

Första gången jag gjorde det var 1981. I alla fall var det då det började på allvar, som jag minns det, lidandet av nageltrång. Det var mitt i sommaren under min lumpartid. Vi var ute på någon form av överlevnadsövning. En sådan övning när man går och går och går och bär en stor och tung ryggsäck mest hela tiden. Inför den sista marschen sa en av mina stortår ifrån. Och då menar jag verkligen ifrån på skarpen. Det ville till ganska mycket för att jag skulle "balla ur" och säga att jag inte klarade att gå de sista milen, men tån var stor, röd, svullen och full med var så det fanns ingen återvändo. Istället för att delta i den sista förflyttningen så blev jag istället skjutsad till en snäll fotvårdstant (som av en slump var gift med en av cheferna på regementet).

Det var nog första gången jag fick hjälp med mina nageltrång. För den som inte haft nageltrång av den värre sorten kan jag berätta att det banne mig inte är kul. Inflammerade tår är inte roligt och inget man önskar någon att få känna av. Fungerar inte fötterna fungerar inget annat heller. Du kan inte ha skor på dig. Du kan knappt gå. Du måste ligga med foten utanför täcket när du sover. Och du kan inte golfa. Är det riktigt illa tar den inflammerade tån nästan över hela vardagen.

Nageltrång kan ha många orsaker. För trånga skor är det som ofta anges som orsak. Pumps är knappast att rekommendera. Nu har jag aldrig haft sådana på mig och håller mig långt borta från allt vad trånga skor heter i övrigt. Trots det får jag nageltrång då och då. Tittar man på min högra stortå ser det ut som om nageln är gjord för någon annans tå än min. Nageln är liksom tre, eller kanske fyra, nummer för stor för min tå. Så såg det ut på vänster också tidigare, men inte nu. Det är i första hand den vänstra tån som resten av det här inlägget ska handla om.

Den som ofta har problem med nageltrång rekommenderas göra en s k Königs operation. Det är ett ingrepp där ytterdelen (sidan) av nageln tas bort ända ner i nagelbädden. När nageln är helt borta så skrapar man bort nagelämnet som sitter fast på benet i tån. Det gör man genom att skrapa på benet i tån. Det finns också någon form av vätska som man ibland använder för att ta död på alla vävnader för att hindra att den borttagna nageln växer ut igen. Man grottar runt med en tops i det öppna såret på tån. Inget trevligt ingrepp, vill jag lova, en sådan där Königs operation. Visserligen bedövas tån, men ändå. Inte särskilt skönt att känna skrapningarna och höra raspet. Ont gör det inte, men känslan är inte skön. Ont gör däremot sprutorna. De gånger jag gjort ingrepp i mina tår har det gått åt två, fyra och en gång sex sprutor för att få tån att domna. Det är nämligen inte helt enkelt att sätta sprutorna på rätt ställe i en tå. Det gäller att hitta nerverna och att undvika sticka i benet.

Jag undvek i många år att ta mig till en läkare för att göra en Königs. Istället gick jag regelbundet en gång i halvåret till fotvårdstanten Mary, som genom åren är den enda som vågat ge sig på mina tår utan läkarutbildning. (Förutom jag själv med den lilla manikyrtång inköpt på Clas Ohlson.) Mary hjälpte mig genom att med en skalpell ta bort utsidan av nageln på stortårna. Det minskade trycket och gjorde att jag ibland lyckades undvika inflammerade tår. Sista gången jag var hos Mary är nu sju år sedan. Eftersom jag hade flyttat fick jag åka 20 mil för att få hennes hjälp. Den gången rekommenderade hon mig, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att söka läkarhjälp, vilket jag också gjorde. Om inte Mary kunde hjälpa mig längre fanns det ingen utväg. Jag ville ju inte gå tillbaka till den tyska fottanten som jag sökte hjälp hos en gång. Hon som tog tag i tån som om den var en...ja, jag vet inte vad. Hon klämde och böjde på den i alla fall på ett tortyrliknande sätt. Nej, det var nu dags att våga...våga söka läkarhjälp. Göra den där hemska königsoperationen.

Sagt och gjort. Operationen blev gjord med skrapning i benet och allt. Har det blivit bättre sedan dess? Knappast. Jag tror att det är sex år sedan jag gjorde den första operationen och den har följts av ett tiotal ingrepp i mina tår. Mina naglar bara fortsätter att växa, växa och växa fel. Gräver liksom ner sig i köttet. Jag har provat allt. Dom har dragit bort naglarna. Klippt bort naglarna. Skrapat bort nagelämne. Böjt naglarna med fastklistrade plastbitar. Penslat med vävnadsdödande medel. Men naglar och nageltrång kommer tillbaka. Jag blir så trött!

Eftersom problemen inte vill ge med sig skickade vårdcentralen mig för några år sedan till kirurgen på sjukhuset i Nyköping. När jag kom dit fick jag veta att jag tur som skulle bli opererad av en läkare som sedan många år (detta var sista dagen före hans pensionering) var specialist på just nageltrång. Det kändes bra, tills dess att det visade sig att jag fått någon form av sjukhussjuka i såret. Det tog flera månader innan såret ville läka. Dessvärre lyckades inte denna operation heller. Nageln växte ut igen, eller rättare sagt naglarna. För av en stortånagel blev det två. Bredvid den stora nageln började det nämligen växa en liten smal nagel på högkant. Rakt in i tån! Det blev en ny operation för att bli av med de nya problemen. Det var nu två år sedan. Sedan dess har tån faktiskt klarat sig bra, eller rättare sagt jag har lyckats klara av att klippa nageln själv med Clas Ohlson-tången och sluppit större ingrepp.

För två veckor sedan var det dock dags igen. Jag sökte åter läkarhjälp för nageltrång. Denna gång sa jag uttryckligen ifrån att jag inte ville göra någon Königs operation eftersom läkningstiden är längre än om man "bara" klipper ner nageln till nagelbandet. Läkaren lyssnade på mitt önskemål. I alla fall nästan. Istället för att bara klippa ner nagelns yttersidor till nagelbandet delade han naglen och drog bort delar av nageln. Läkningen började bra, men igår visade det sig att den där lilla nagelbiten som växte på högkant inte åkte med när läkaren drog bort nageln. Så nu har jag en smal stortånagel, ett millimeterbrett sår där det tidigare suttit en nagel och sedan nere i nagelbädden en liten, liten nagelbit som växer rakt in i tån. Det gör ont! Fasen!

Exakt hur många gånger som det karvats och klippts i mina naglar har jag nu tappat räkningen på. Tio, tolv gånger är nog en gissning som ligger nära sanningen. Någon gång hoppas jag att besvären försvinner. Vid ett tillfälle sa en läkare att "vi kan ta bort tån om du vill". Ibland har det faktiskt känts som ett alternativ. I alla fall nästan, för tårna påverkar golfandet i allra högsta grad. När det inte går att stödja på en ond tå spelar det ingel roll om golfskorna är rymliga, dyra och snygga. Inte hjälper magnetarmband heller.

Den som vill veta mer om Königs operation kan klicka här. Men ny varning utfärdas. Otrevliga bilder.