Golfers

Edwin Watts har nu lagt upp Pings G10-serie på sin hemsida. Priserna indikerar ingen prishöjning jämfört med G5-serien.

G10, driver: 299 dollar, samma pris som G5, som i Sverige kostar 3.295 kr (men går nu att hitta för 2.495 kr).
G10, fw: 219 dollar, samma pris som G5, som i Sverige kostar 2.195 kr.

G10 släpps i USA den 1 sept.

Det lovar väl alla klubbtillverkare. Kommer det en ny driver på marknaden så går den längre än föregångaren. Så är det alltid. I alla fall i reklamen. Pings G10-designer säger i den här intervjun föga förvånande att den nya Ping G10-drivern har högre MOI, att bollhastigheten har ökats med 1-2 mph, att den går 5-7 yards längre och att den har en grads högre utgångsvinkel än G5-drivern. Räcker det som argument för att byta ut en fungerande G5-driver?*

Klicka på bilden och se intervjun.






*Svar: Ja.

Min kära sambo har 30 olika chiliplantor på vår altan. Det är mycket. Inte nog med det, det finns två plantor av några sorter också. Totalt har vi i vårt hem 50 chiliplantor. Och nej, det stannar inte där. I den välordnade lilla lådan finnsdessutom noggrannt 80 fröer katalogiserade.

Alla har vi vårt. En del är insnöade på golf och golfutrustning medan andra finner stort nöje i att pyssla med chiliplantor. Vi som är i det närmaste överdrivet intresserade av golf brukar kallas golfnördar eller golfnuts. Det finns ett motsvarande uttryck för dem som helt går upp i sina chiliplantor. De brukar kallas chiliheads.

Tänk så tråkigt det måste vara att inte ha något intresse att koppla av med, men det är klart intressena får ju inte gå till överdrift. Så långt har det inte gått i vårt hem vare sig när det gäller chiliplantor eller golf. Tror jag i alla fall. Men händelsen idag fick mig ändå att undra.

Jag brukar sällan tänka mig själv som en golfnörd, men idag gjorde jag det. Kom på mig själv med att sitta och titta på nedanstående film (klicka på bilden) med stort intresse.



Och inte blev det bättre av att jag lika intresserat också tittade på dessa filmer:
G10, driver
G10, järn 7
G10, hybrid

Eftersom sambon är lika insnöad på chiliplantor som jag är på golfutrustning kunde vi skratta gemensamt åt mitt intresset av dessa filmer. Jag vet ju att hon kan sitta och titta på dessa bilder och försjunka i tankar av samma typ som jag fick i mitt huvud när jag såg filmerna ovan: KÖPA.

Och för den som blev nyfiken på chili kan kika in på Åkerby Handelsträdgårds hemsida. Ett besök där går utmärkt att förena med ett besök på Enköpings GK. Vi har provat.

Nu när semestern är slut får jag under resandet till och från arbetet tid över till att filosofera över lite allt möjligt, bland annat golf och kommande golfklubbsinköp. Kanske vore det dags att byta ut järnklubborna och ersätta dem med nya? Det var en tanke jag vände och vred lite på idag.

Häromdagen fick jag en fråga av Kerstin som handlade om hur ofta jag köper nya klubbor. Tyckte mig ana ett "egentligen" efter hennes fråga. För ibland kan det säkert låta här på bloggen som att jag köper nytt var och varannan vecka. Så är det förstås inte. Så här ser min bag ut idag:

Driver: begagnatköp 2007, förra drivern spelad två säsonger
Trä 3: rea-köp 2007, förra spelad två säsonger
Trä 5: rea-köp 2006, förra säsongen en byggd gammal
Hybrid: köpt 2006, skaftbyte 2007
Järn: köpta 2004
Wedgar: köpta 2005, greppbyte 2006
Putter: köpt 2006

Tillbaka till frågan om det är dags för mig att byta ut mina järnklubbor. Visst vore det kul med nya järn. De nya Ping G10 ser ju snygga (och bra) ut. Men järn byter man inte bara sådär utan vidare. Byta driver, fairwayklubbor och kanske också putter kan man byta så ofta plånboken tillåter, men byta järn och wedgar det gör man inte lika ofta. Jag har för mig att jag läste statistik för några år sedan som sa att medelgolfaren byter järnklubbor vart femte år. Jag gissar att statistiken stämmer ganska väl även idag.

Byta järn är både dyrt och kräver mycket tid både före och efter köpet. Före måste man se till att man köper klubbor som passar den egna nivån och den egna svingen. Efter tar det tid att vänja sig vid och "spela in sig" på de nya klubborna. Det handlar om att lära sig känslan i klubborna, lära sig var som händer när man slår olika typer av slag och inte minst hur långt klubborna går. Min erfarenhet är att det kan ta stor del av en säsong att vänja sig med nya klubbor. Det kan ju vara bra att ha i bakhuvudet innan man springer till shoppen eller klubbmakaren. Nej, nya järn tror jag inte det blir för min del under den här hösten. Om jag inte fullkomligt faller pladask för nya G10 och dessutom vinner på Triss.

Ny driver och en ny fairwayklubba ur G10-serien kan det mycket väl bli. Vi får väl se.

Nu har nästan alla nyheter från Ping lagts upp på deras hemsida. Saknas gör ännu den nya putterserien. Först när jag såg de nya klubborna pustade jag nästan ut. Det såg inte ut att vara så stor skillnad mellan tidigare klubbor och risken att det  skulle börja rycka i köptarmen liten. Men nu, efter att ha sett fler bilder på de nya klubborna plingade det till och huvudet och så kom köpsuget. Snygga! Och visst måste de vara bättre än G2- och G5-linjen? Borde inte jag byta ut innehållet i min bag till nästa säsong? Kanske dags att köpa en Triss-lott i morgon.

Det har ryktats ett längre tag om att Ping till hösten kommer att släppa nya klubbor. För en tid sedan kom de första bilderna på den nya drivern G10. Nu finns bilder på i princip alla de klubbor som kommer till hösten.

Bland nyheterna finns:
G10: driver, fairwaywoods, hybrid, järn
i10: järn
i-series putters
Karsten-series putters
Tour-W wedgar
Rhapsody-serien för damer
Bagar











Produktblad finns att hämta här.

Acer Mantara XL Titanium Driver. Nog är det läcker allt. Låter bra gör den också. Dessutom inte dyr alls, bereonde på vilket skaft man väljer att sätta i huvudet. 369 kr för huvudet + moms + tull + frakt + skaft + grepp. Jag skulle gissa att en komplett klubba går att få för klart under 2.000 kr. Men sedan ska den monteras också...






Läs mer, lyssna på ljudet och köp här.

Det har ryktats en tid om att Ping kommer med en ny serie klubbor till hösten under benämningen G10. Nu har de första bilderna börjat nå Internet. För en tid sedan dök den här svart/vita bilden upp på USGA:s hemsida och deras lista över godkända drivers:



När jag såg bilden första gången hoppades jag på att Ping skulle ha den goda smaken att välja rött som dekorfärg. Inte den ljusa blå färgen man använde på G2, inte den lite mörkare blå färgen man hade på G5 och inte den trendiga ljusgröna färgen man valde till Rapture utan helt enkelt en mörk röd nyans som skulle passa alldeles utmärkt till min röda Ogio-bag. Så lär det dock inte bli. På de första bilder i färg (som jag hoppas kunna visa inom kort) framgår det att Ping valt orange som dekorfärg. Orange! Känns så fantasilöst och framför allt trendigt. Ping är inget trendigt märke utan känt för att vara mer traditionella. Varför ska man då försöka "poppa till sig" genom att välja först ljusgrönt och sedan orange? Ja inte handlar det om att sticka ut, synas och vara ensamma om färgen. Callaway använder orange, i alla fall på sina headcovers, medan klubbhuvudena på FT-i och FT-5 av någon anledning har en rödaktig färg som dekor.

Kan det vara så att rött är en färg som signalerar fel saker för Ping?
Callaway använder röd dekor på sina Big Bertha drivers och fairwaywoods. Cobra på sin F-speed-driver. TaylorMade på sina Burner-serie. Även Wilson har ett litet inslag av rött på sina klubbor.

Om Ping vill placera sin nya G10-serie "top of line", dvs som en bättre, finare och dyrare klubba än de ovan nämnda med röd dekor så kanske man ansett det uteslutet att använda rött. Istället väljer man orange för att signalera att G10 ska jämföras med Callaway FT-i och FT-5. Ja, kanske är det så.

Om den nya G10-drivern visar sig vara en bättre klubba än G5 så kan jag nog säkert förlika mig med dekorfärgen på klubban. Om man har svårt för det så kan man ju alltid sätta på en snygg headcover. Bara ett problem med det. Ping gör osnygga headcovers. Det är märkligt. Hur svårt kan det vara att designa en snygg headcover?

Headcovern till G10 är såklart också orange. Dessutom är den lika bullig med ett grått nät på några ställen precis som deras headcovers till G2, G5 och Rapture. Trist. Jag funderar på att skriva till Ping bara för att tala om att "your headcovers are to ugly for my bag". Kanske ingen bra idé. Det finns de som haft synpunkter på den månformade grejen upptill på Pings drivers och av det skälet nästan blivit av med sponsorkontraktet. Nej, det blir inget sådant brev från mitt håll. Jag får helt enkelt fortsätta använda mina snygga Bang-headcovers. Förresten finns den månformade symbolen kvar som sikthjälpmedel även på G10-drivern.

Cleveland har presenterat en ny serie putters med samlingsnamnet VP, som står för Visual Performance. Den nya putterserien är byggd för att underlätta för spelaren att hitta rätt linje med sin putter. Ovandelen på varje putter är utformad så att man lätt ska kunna se när man har ögonen rakt ovanför bollen. Smart.



Snygga modeller som säkert kan vara värda att prova för den som letar efter en ny putter.

Här får man följa de olika stegen fram till en färdig Ping järnklubba. Jag hade t ex inte en aning om att märket på klubbbladets baksida har funktionen att ge klubban rätt svingvikt. Inte heller visste jag att Ping har ett valv med putters tillverkade i guld.

För en tid sedan skrev jag om mina intryck efter att ha testat Callaway FT-i. För den som är intresserad av FT-i eller FT-5 bör läsa denna recension av de båda klubborna. I recensionen jämförs även FT-5 och FT-5 i någon mån.

Några av slutsatserna är att FT-5 är en bättre klubba än FT-3, FT-i går rakt i den riktning man träffar bollen (som jag också skrev), FT-i rekommenderas till spelare som har svårt att få upp bollen i luften och vill ha hjälp att hitta fler fairways.

Under den gångna veckan lämnade Cleveland Golf in en patentansökan för en fyrkantig, square, driver. Kanske är detta kommande säsongs driver. Patentansökan har benämningen USPN D544938, "Portion of a Golf Club Head".

Från Golfsmith kommer denna Star Trek-inspirerade putter. Ganska häftig, eller hur? Drygt 600 kr plus frakt från USA kostar skeppet...eh.. puttern.

Golfsmith U.S.S. Enterprise NCC-1701





Originalet:

För några år sedan läste jag att Laura Davies hade låtit lackera ett motiv på sitt driverhuvud. Vad det var motiv hon valt kommer jag inte riktigt ihåg, men jag har för mig att det var ett självporträtt. I förra veckan "snubblade" jag över en svensk sida på nätet som erbjuder motivlackning av drivers och fairwaywoods. Häftigt! I alla fall vid första anblicken. Snygga och läckra motiv. Huvudet gick genast igång på vad jag skulle vilja ha för motiv på drivern. Skulle det vara någon av symbolerna som jag skrev om att jag kan tänka mig att ha på bagen? Eller vill jag ha sambons vackra leende framför ögonen när jag ska slå? Eller..., ja, det tål att fundera på.

Här är i alla fall några smakprov på vad som går att åstadkomma:







Jag har funderat. Jag vill ha mitt driverhuvud svart. Tråkigt? Ja, kanske, men jag vill inte ha något som riskerar att distraherar när jag adresserar bollen.

Här kan man läsa mer: http://www.driverdesign.se

Efter att de senaste två rundorna ha spelat med lånedrivers, Cobra Speed LD och Callaway FT:i, plockade jag igår fram min Bang Bangster ur garderoben och tog med den ut på banan. Eftersom jag för en tid sedan var närmast lyrisk över att ha ökat slaglängden med 20-30 meter när jag bytte ut Bangstern mot en Ping G5 var jag nu sugen på att se om det verkligen var G5:an som gjorde underverk eller om jag helt enkelt börjat svinga bättre.

Utan att gå in på alltför många detaljer kan jag bara konstatera att Bangstern for ut ur garderoben för att som en boomerang åka in igen. Det är faktiskt så att jag får ut mer av min G5 än av Bangstern. Nu regnade det under rundan igår och därför var det svårt att jämföra längder rakt av, men mitt intryck är att jag (just nu) slår betydligt kortare med Bangstern. Det handlar kanske inte 30 meter men i alla fall 20 meter. Dessutom fick jag igår en knepig bollbana på mina drives, någon form av underskruv, som jag känner igen från förra året. Nej, inget mer spel med Bang-drivern på länge.

På sista hålet fick jag för mig att slå spoon (Callaway X, 15 grader). Jag brukar normalt slå driver där. Inte för att längden behövs utan mer för att jag trots allt känner mig säkrare med drivern än med spoon. Vilken spoon det blev! På några meter när lika lång som mina längsta drivar på det hålet och det trots regn i luften och regnvåt fairway. Dessutom enda gången under rundan som jag låg i det närmaste jämsides med spelkamraten, som annars drivit ut mig på varje hål där vi båda träffat fairway.

Kul med ett så bra slag, men samtidigt en tankeställare. Jag som testar drivers titt som tätt kanske inte ens ska ha en driver i bagen. Om jag slår i princip lika långt med spoon så borde jag hålla mig till en spoon. Men hur kul är det... Nej, det får bli driver framöver också. Kanske inte på 18:e på Kallfors, men väl på andra driverhål. Jag kan ju hoppas på lite mer rull med en driver än vad jag kan få med spoon.

Så har jag då testat Callaways flaggskepp FT-i. 5.495 kr, är den värd pengarna? Det beror på. Jag och min sambo har en deal, eller snarare hon med mig, som går ut på att om jag köper en golfklubba så ska jag köpa något till henne för klubbans halva värde. Det betyder att en FT-i för mig kostar 8.242 kr. Om dealen ska följas. Hur som helst är det en bra deal. Det är i vårt hem aldrig frågan om OM jag ska köpa en ny klubba utan NÄR. I ärlighetens namn ska jag väl tillägga att dealen sällan följs. Som tur är...

I lördags tog jag FT-i:n med till rangen och jämförde med min Ping G5. FT-i går rakt, det är helt klart. Dessvärre går den ju rakt även när svingen kommer utifrån och in. Följden blir raka drives rätt ut åt vänster. Sådana slag kan ingen driver i hela världen korrigera. Rakt blir rakt. Klackade träffar däremot lyckas klubban något magiskt sätt styra in så att bollen landar i den ursprungliga slagriktningen. Skurna slag slicar, eller ska man kanske kalla det "fejdar". Många tror kanske att det inte går att "fejda" med en FT-i i draw-modell, men det går. Jag har provat. Igen. För jag lyckades även i samband med demon på Brollsta.

Träffen med FT-i känns ungefär likadant var man är träffar på träffytan. Nästan så att man med FT-i kan sluta prata om sweetspot. Hela träffytan tycks vara en sweetspot. Visst flyger bollen något längre när man träffar mitt på träffytan, men det känns inte som det skiljer så mycket så länge svingen är bra. Träffar man mitt i hörs det dock på ljudet och träffen känns då också möjligtvis något mjukare.

I längd jämfört med G5 är det ingen större skillnad. Möjligtvis att G5 är något längre. Den känns i alla fall mer explosiv i träffen och det hörs bra mycket tydligare när man träffar sweetspot.

Fujikura Speeder 586 är ett stabilt skaft för en svinghastighet på 80-90 mph i regular. Jag ligger i den nedre änden av den skalan och hade kunnat spela med ett något mjukare skaft.

Greppet tycker jag var aningen för tjockt. Det var märkbart tjockare än det jag har i min Callaway-spoon och trä 5. Lite märkligt. I jämförelsen med Ping G5 är skillnaden stor.

Så långt intryck från rangen. Nu till banan, Eskilstuna GK. En bana jag aldrig spelat med G5, men väl med ett antal andra drivers så jag tycker mig känna mina normala driverlängder på banan.

Så här fungerade FT-i:n på banan:
Hål 1: Svag fade. Hamnade i ruffkanten. Samma längd som jag är van vid på denna bana.
Hål 3: Fairwayträff. Mitt i. Kanske något kortare än normal längd.
Hål 4: Svag draw. Fairwayträff. Mitt i. En klubba kortare än normalt.
Hål 6: Utifrån och in sving. Rakt (!) ut i skogen, men träd- och stenstuds ut på fairway.
Hål 8: Utifrån och in sving. Rakt, men åt fel håll. Längd som normalt.
Hål 9: Rakt, men i fel riktning. Hamnade i ruffen, men i längd som normalt.
Hål 10: Utifrån och in sving. Rakt (!) ut i skogen. Out. Andra bollen, en riktigt usel sving som skickade iväg bollen på tok för högt.
Hål 12: Rakt, men åt fel håll. I alla fall lite. Hamnde i ruffkanten. Längd som normalt.
Hål 13: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag, längre än normalt.
Hål 14: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag, längre än normalt.
Hål 17: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag, längre än normalt.
Hål 18: Fairwayträff. Mitt i. Bra slag. Längd som normalt.

Sex fairwayträffar. Sämre än min statistik över årets rundor där snittet ligger på ungefär sju.

Längden då? Ja, inte är den längre än andra, det är helt klart. Sammanfattningsvis kan man fundera över om genomsnittslängden på drivarna, oavsett fairwayträff eller ej. Får jag ut mer av FT-i än av någon annan driver? Och i så fall är det värt 5.495 kr (utan dealen med sambon)?
Svaret är nej på båda frågorna. Det som kan revolutionera mitt spel är inte en ny driver utan svingträning. (Vi får se hur länge jag kommer ihåg det.) Därför blev det ingen FT-i i min bag.

Läste en recension på nätet. Där stod att läsa om FT-i: "To try it is to buy it!"
Kanske stämmer för en del, men inte för mig. I alla fall inte just nu.

Under dagens tävling kom vi att prata om de nya reglerna för drivers som träder i kraft den 1 januari 2008. Jag lovade att länka till listan där man kan kolla sin driver.

Länken finns i detta tidigare inlägg.

Gårdagens runda var inte mycket att skryta med, men idag var en ny dag och nya tag. Vi blev bara en tvåboll efter att en kamrat lämnat återbud i sista stund. Något hade dykt upp på jobbet. Det är sånt som händer. Sånt som inte händer däremot, eller snarare inte får hända, är när man bokar in en golfrunda samma dag som frun fyller år. Det gjorde en kamrat häromveckan. Han hade glömt bort att frun fyllde. När han väl kom på det lämnade han återbud. Jag undrar om han berättade för henne att han egentligen hade glömt hennes födelsedag och istället bokat in en dag på banan med polarna. Jag lär väl aldrig få veta. Och ingen annan heller.

Tillbaka till dagens runda tillsammans med den färgstarke reklammannen (tack för en trevlig dag på banan!) Perfekt väder och helt tomt på banan efter att vi rusat igenom en treboll på sjätte hålet. Idag fungerade mitt spel bättre än igår. Kanske inte puttarna, men väl i övrigt. 31 poäng jämfört med gårdagens bottennapp på 25 poäng.

Passade på att stilla en tanke som malt i mitt huvud sedan den där demo-dagen på Brollsta för några veckor sedan. Jag testade då nya Cobra Speed LD. Idag lånade jag en sådan och tog med ut på banan. Här är mina intryck:

• Klubban låter HÖGT. Så högt att det känns i öronen efteråt. I alla fall när man inte träffat helt rent. Det är inte bra. Det ska inte vara så att man står och tänker på skärande ljudet som snart kommer att tränga in i öronen när man står där och förbereder ett slag.
• Den gick möjligtvis något längre än min Ping. I alla fall på ett hål. I övrigt ingen större skillnad.
  
• Det går att slå snett och träffa orent även med denna klubba. Jag hade en tanke om att det skulle vara omöjligt med den stora träffyta som klubban har. Så fel man kan ha.
  
• Även orena träffar hittar fairway, på något konstigt sätt. Nästan alltid i alla fall. Lyckades på hål fem slå en rejält skuren drive och tappa 30 meter i längd mot ett normalt rent slag med min Ping.
• Vid träffar på tån känns det som om klubban vrider sig. Då känns det att skaftet är i mjukaste laget även om jag spelade med den modell som Cobra rekommenderar till min sving.

Blir det för mig till att investera i en Cobra? Nej. Så var den tanken borta ur huvudet. Tack för det. Jag trivs ju bra med min Ping G5. Men bara för skojs skull slog jag ut på två hål med kamratens Callaway FT-i. Och vad blev resultatet av de slagen då? Självklart att en ny tanke fastnade i huvudet. Båda slagen var spikraka och långa mitt i fairway. Kanske inte längre än ett bra slag med Ping G5, men så raka som slagen var så föddes såklart tanken att detta kan vara den klubba som kommer att revolutionera mitt spel. Få mig att inte missa en enda fairway. För med den klubban kan man väl inte missa? Eller kan man det?

Först var det Nike som blev "avslöjade" med att ha drivers som inte kommer att uppfylla reglerna efter den 1 januari 2008. Sedan var det Callaways tur. Och Cobra. Nu har denna smitta nått Cleveland efter att det visat sig att några av deras HiBore XL-drivers inte följer reglerna.

Läs mer här: www.golf.se

Och på Clevelands webbplats.

1996 kom The Feel Golf Company ut med marknadens första 64 graders wedge. Jag har aldrig förstått varför man ska ha en sådan. Jag trodde inte ens att någon ville ha en sådan i sin bag. Varför ska man? Kan man inte lika gärna öppna sin 58 eller 60 graders wedge? Det är väl åtminstone roligare att leka med det man har än att skaffa en klubba för varje slag man har i sin arsenal. Det tycker i alla fall jag och fattar därför ingenting nu när Feel Golf lanserar en 73 graders wedge. Sjuttiotregrader!

Så här säger Lee Miller på The Feel Golf Company:

" 'The 73' takes wedges to a whole new level of short side and approach performance. This club can be controlled from 3 feet to 50 yards simply by adjusting the ball placement in your stance. The golfer doesn't need to open the face or try to get 'cute' with the shot by using half swings. You simply take a full swing with good rhythm, and the loft and design of the wedge will land it softly on the green. It's that easy."

Låter ruskigt enkelt. Svinga bara lugnt och låt klubban göra jobbet så flyger bollen vackert genom luften och landar nära hål, men jag kommer inte att prova.