Golfers

Född på 60-talet som jag är växte jag upp med symfonirockare som Genesis och Yes. Den som i Yes gjorde mest intryck på mig på den tiden det begav sig var Rick Wakeman. Varför vet jag inte riktigt. Kanske var det hans långa hår. Kanske var det hans förmåga att hantera rader av klaviaturer. Kanske hans klädsel med långar capar. Eller så var det helt enkelt att jag gillade hans platta The Myths and Legends of King Arthur and the Knights of the Round Table, som släpptes 1975.



Idag är Rick en hängiven golfare. Precis som Alice Cooper har han lämnat alkoholmissbruket bakom sig och funnit större mening i golfandet. Rick spelar idag på handicap 13.

Visst rockar golf!

Kanske inte direkt vacker, men inte ful heller. Däremot en fuling på så sätt att man undrar om den verkligen är tillåten. Men det är den.

Höll även i denna idag. "Luftputtade" lite i shopen på Kallfors GK. Kändes extremt stabil. Utseendet skulle jag dessutom snabbt vänja mig vid om den sänkte alla puttar.



Läs en uttömmande recension HÄR.

Höll i den idag. Vacker! Inbjudande! Lång och rak? Troligen. I alla fall i rätt händer.


Klicka på bilden och läs om Tour Burner.

Visst blir man irriterad på bollar som försvinner spårlöst på golfbanan. Ännu mer irriterad blir man om det går att misstänka att någon stulit bollen. Öga för öga och tand för tand har jag hört talas om. Däremot har jag aldrig hört talas om detta tidigare:



Visst är det irriterande med bollar som förvinner, men det skylten föreskriver som straff känns knappast rimligt i förhållandet till brottet.

Tack för lånet av bilden Arga Lappen.

Inga järn för mig, men den som funderar på att införskaffa eller prova dessa nya järn från Titleist har säkert intresse av att läsa den recension man kan hitta HÄR.

Det finns många andra bollar att välja på därute. Top Flite D2 får vara för min del. Om reklamen bara är dålig eller om den är kul också har jag dock lite svårt att bestämma mig för.

Vintern 1982 tjänstgjorde jag i Kiruna under en vecka. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av den där veckan, men några minnen finns kvar.

Besöket på ett dansställe som kan ha hetat Arran (som kan betyda trolltrumma) minns jag. Det var en ny upplevelse i något som kändes som en helt annan del av världen för mig. Jag kommer också ihåg tjejen med rådjursögonen som ingen av oss grabbar vågade prata med. Vi satt på ett korvhak och bara stirrade fånigt.

Sedan kommer jag ihåg natten på sjukhuset tillsammans med killen som hade fått en bandvagnslucka rakt över fingrarna. Han var på väg ut ur bandvagnen. Hade precis satt fingrarna runt kanten på öppningen när luckan från fullt uppställt läge slog igen. Att inte fingrarna klipptes av var jag inte ensam om att förvånas över. Att han inte skrek var också förvånande. Kanske var han chockad eller bara en cool norrlänning. Blodet rann i alla fall och fingrarna spretade. På min lott föll att så snabbt som möjligt köra honom till sjukhuset för omplåstring. Där hämtade han sig väl och det kunde också konstateras att han hade klarat sig från att bryta ett enda finger.

Under denna mer eller mindre händelserika vecka köpte jag en nyckelring med en termometer. Den pryder nu min golfbag och är till nöje för både mig och alla medgolfare. Tänk att man kan bli så glad av att få veta hur många grader det är ute. Särskilt när temperaturen kryper över 20 grader. Cirka 40 graders skillnad mot den där veckan i Kiruna vintern 1982.

Läste ett inlägg på golfwrx.com om en kille som köpt en ny driver. Var han köpte den framgick inte av hans inlägg, men någonstans i USA är min kvalificerade gissning. Hur som helst, han har möjlighet att lämna tillbaka klubban inom tio dagar om han inte är nöjd med den och då få tillbaka 90 procent av köpeskillingen. Det är en möjlighet jag saknar i svenska butiker. På Dormy gäller prova i 30 dagar, är du inte nöjd får du pengarna tillbaka. Mycket bra, men det gäller som sagt bara järnset. Drivers kan man lånahem utan kostnad på Stadium och Dormy (och säkert på annat håll också), men då handlar det om ett dygn eller två. Den där tiodagarsvarianten tycker jag är snäppet bättre. När får vi se den möjligheten i Sverige? Och vem blir först med den servicen?

Förra helgen pratade jag ju om bunkrarna på Gripsholm med min kära sambo. Inte direkt hennes favoritsamtalsämne. I alla fall inte i samband med en romatisk middag. På något sätt straffades jag idag för valet av det konversationsämnet. Under dagens runda besökte jag sju bunkrar och slog sammanlagt tio bunkerslag. Det måste vara någon form av rekord för mig. Jag är normalt hyfsat bra på bunkerslag, men idag var det bara total bunkerkollaps. I och för sig inte så svårt att trassla till det i Gripsholms bunkrar. De kan mer liknas vid sandgropar än bunkrar. I mitt tycke på tok för mycket sand. Men det ska man också klara av. Det gjorde inte jag idag. I tre av de sju bunkrarna behövde jag två slag för att ta mig ur. Det är dåligt.

Finns bara en sak att göra: träna bunkerslag.

Nu är fairway grön även i min del av världen. Dagens runda genomfördes i växlande molnighet och upp mot 20 grader. Skönt. Nu kan man verkligen säga att spelet börjat igen. Hur gick det då? Jodå, riktigt bra. I alla fall i början. Där är ju fortfarande början på säsongen. Det är ju inte ens maj ännu, så det gäller att inte ha för stora krav. betänker man dessutom att det faktiskt är 14 dagar sedan jag höll i en klubba senast så var öppningen riktigt bra. 17 poäng ut på Gripsholm. Hade lite oordning på drivern under de första två hålen, men vartefter spelet löpte på hittade jag fairway riktigt bra. Och långt. Längre än jag är van på några av hålen. Men så kan det vara på våren när det är bra rull på fairway.

Puttern fortsätter att göra mig glad. Hade lite problem med långputtarna i början. Slog dem lite för kort, ovan vid att det rullade så bra. Mot slutet av rundan tog det dig dock. Satte t o m en 10 meters putt på 17:e.

En annan klubba som gjort mig glad är den hybrid 27 graders loft jag köpte för en tid sedan. En kul klubba som man kan slå vanliga slag med, chippa med, putta med och inte minst slå bunkerslag med. Men det där med bunkrar, det kräver ett särskilt inlägg.

Rundan slutade inte riktigt så bra som den började. Och det har till största delen just med bunkrar att göra.

Den amerikanska tidskriften Golf Tips Magazine ger varje år ut en nummer som bara handlar om utrustning. Bara. Sida upp och sida ner. Bilder, tekniska fakta, korta utlåtanden och reflektioner om trender. Och massor av annonser.

Är man väldigt utrustningsintresserad om man tycker att ett sådant nummer tillhör vårens höjdpunkter? Troligen.

Särskilt med tanke på att den information som delges i magasinet och de produkter som presenteras är desamma som man kan läsa om på många andra ställen, t ex i Dormy-katalogen som är gratis. För mig spelar det dock ingen roll. Jag gillar numret i alla fall. Det är lika kul varje år om jag har turen att fånga upp något av de fåtal exemplar som ställs upp i tidningshyllorna. Trots att det kostar 119 kronor.

Så, till alla ni andra som har samma böjelse som jag kan jag bara säga... spring till tidningskiosken så kanske ni har bättre tur än jag hade förra året då jag blev utan.

Även bloggare kan bli trötta ibland, precis som Fantomen vissa dagar kan gå på gatan som en vanlig man. Idag är en sådan dag för mig. Därför tar jag hjälp från några bloggande vänner i cyberspace.

Klicka och läs intressanta inlägg på andra bloggar:

Ping G10 Review

Callaway X Hybrid Review

Rife Two Bar Hybrid Putter Review

Wilson Zip Golf Ball Review (bollen heter Wilson Px3 Soft Spin i Sverige)

With a Little Help From My Friends, 1

With a Little Help From My Friends, 2

Det kan man inte göra. I alla fall inte under beteckningen "skogsklubba". Men vem vet, med alla nya innovationer som t ex hybrider och chippers är det inte omöjligt att det kommer att byggas lite kraftigare klubbor som tål tuffa tag bland rötter och stenar. Fram tills dess får vi hålla tillgodo med gamla uttjänta klubbor, som t ex de på den här bilden.


Här ser vi två modeller av skogsklubbor. Pitchingwedgen tillhör Claes och nian (dammodell) tillhör UTE.

Den skogsklubba jag har i bagen är en Callaway X-16, järn 4. Ingen "traditionell" skogsklubba eftersom den dels sällan används bland stenar och rötter (vad ska man där och göra) och dels för att jag då och då använder den från fairway. Framförallt har jag den till att slå mig fri när jag ligger "lite vid sidan om fairway" och när ett lågt slag krävs.

Återstår att se vad framtidens skogsklubba skulle heta om det släpps en sådan specialklubba.

Woodclub? Wooder? Hackerclub? Stonehacker? Tougher? Rougher?

I USA finns en tjänst som heter Caddychicks. Är man medlem kan man logga in på webbplatsen www.caddychicks.com och välja den caddie man vill dela dagen med. Man skulle kunna jämföra med en dejtingtjänst eller en eskortservice, men det är en elak jämförelse. För det är ju inte det som caddychicks handlar om. Det står uttryckligen på webbplatsen att det bara handlar om caddytjänster och inte dejting eller något annat. Dessutom får man som caddie inte bära bikini på golfbanan. Det understryker ju verkligen att detta är en seriös tjänst som handlar om att ge golfare chansen att koncentrera sig på spelet och slippa välja klubbor och dra bag. Det låter ju jättebra. Och snart finns den här tjänsten "worldwide", dvs även i Sverige kan man anta. Om det nu går att hitta kvinnor (för det handlar om kvinnliga caddies) som vill låta sig "förmedlas" som caddies i vårt långa land.

Tillåt mig tvivla.

Igår svarade jag på ett golfforum på frågan om vad som styr när jag väljer driver. Inte helt lätt att svara på den frågan, men så här skrev jag:

Bollbana om det i bollbana ingår längd som i sin tur påverkas av skaftet och klubbhuvudets utformning, dvs för mig loft och storlek.
Känsla och i det ingår ljud som en viktig del och även skaften eftersom skaftet kan förändra såväl känslan i händerna som ljudet. Här ingår också klubbhuvudet.

Efter en surfsväng på nätet igår kväll är jag nog beredd att revidera ovanstående och sätta utseende överst. Den som följt bloggen eller som känner mig vet att jag är lite insnöad på färgerna svart och rött i min "outfit" på golfbanan. Därför är det inte så konstigt att denna nya driver från KZG sätter griller i huvudet på mig.

Nog är väl denna driver bland de snyggaste som gjorts?





Q-driver. Q står för Quintessential.

Specifikationer, klicka HÄR.

Och för den som inte gillar det röda, håll ut ryktet säger att drivern även kommer helt i svart inom kort.

EasySwing, räkna med ett besök från mig.

Förra helgen spelade jag som tidigare bloggats om en runda på Gripsholm. Ikväll när vi åt middag jag och min kära icke golfspelande sambo tyckte jag det var ett bra tillfälle att prata om den där rundan. Maten uppdukad, vi smuttande på vinet och sedan utspelade sig följande dialog:

Jag: Dom har gjort två nya bunkrar på Gripsholm.
Sambon: Har dom? Så intressant. Jag antecknar. Varför har dom gjort det?
Jag: (nu lite påhejad av hennes odöljda intresse) Båda är byggda för att få bort bollar från högra sidan.
(kort tystnad)
Sambon: Vilka hål är det då?
Jag: Hål 1 och 5.
Sambon: Vad är det för bunkrar?
Jag: Sandbunkrar.
Sambon: Men är inte det dyrt?
Jag: ....eh, jo, jag tror det.
Sambon: Jättespännande.

Tänk att jag kunde träffa så på pricken och hitta ett intressant samtalsämne när vi åt den romantiska lördagsmiddagen. Det är nog det som kallas kärlek. Känna sin partner så väl.

Attans. Jag har ju precis varit förkyld eller haft influensa eller vad det nu var. Och nu har jag ont i halsen igen. Så trist. Nu när solen skiner och temperaturen stiger hade jag gärna trampat en grön fairway någonstans. Å andra sidan är det bättre att bli lite krasslig nu än mitt under säsongen. Än så länge är ju banorna inte särskilt gröna i mitt närområde. Kallfors har ju dessutom inte ens öppnat. Får helt enkelt se till att ta det lugnt efter en körig vecka, hämta kraft och invänta kommande helg.



Snygg bild, eller hur? Lånad med tillstånd från Petter Stahre som skrivit boken Mat för golfare.

Den golfutrusning som finns att köpa i handeln i dag håller hög kvalitet. Ingen tvekan om det. Många gånger räcker det med att låta ögat och plånboken bestämma. Så länge man väljer klubbor anpassade efter den egna spelstandarden och svingen. Visst finns det fortfarande utrymme för utveckling på klubbsidan, men det utrymmet krymper med åren. Kanske är det därför som s k house brands börjar knappa in på OEM både när det gäller utseende och funktion. Om det nu är så när det gäller funktion. Återstår för mig att se under säsongen. Hoppas kunna prova i alla fall Golfstores eget märke TC CTX och Dormys märke Open.

• House brands eller store brands eller own brands, beroende på land, dvs återförsäljarens eget märke. På den svenska marknaden finns utöver de ovan nämnda t ex Stadiums märke Four D.
• OEM, dvs Original Equipment Manucatures som t ex de stora märkena Callaway, Ping, Mizuno och många fler.

Läste på kamraten UTE:s blogg att han skaffat personliga peggar med sin bloggadress på. Lite avundsjuk blev jag allt. Det har liksom inte blivit av för mig att beställa sådana. För egen del skulle jag gärna vilja ha personliga golfbollar. Logo-bollar för bloggen helt enkelt. I USA kan man beställa bollar med text och symboler på i mindre upplagor. Ett dussin räcker ofta. I Sverige är det annorlunda. Här gäller 12 dussin eller någon annan kvantitet som känns både onödig och dyr om man ska betala ur egen ficka.

Kanske ändras detta nu. Fick den här reklamen i e-posten idag:



Jag gissar att haken i detta erbjudande är att det bara gäller i USA. Sedan finns det en hake till. Jag gillar andra bollar än de som kommer från Nike.

US Masters är över för i år. Kvar i minnet lever några saker:

- Även världens bästa spelare kan miss korta puttar. Michelson gjorde det mest hela tiden och Woods gjorde det framför allt under den avslutande rundan

- Snedeker är en spelare vi kommer att få se mer av, men han måste lugna ner sig lite.

- Robert Karlsson slog ur underläge och visade ett fantastiskt lugn. Imponerande.

- Tiger Woods ska man aldrig räkna bort. Om nu någon trodde det.

- Paul Caseys tröja

- Trevor Immelmans sving:

Nu ser man bäst HÄR. Norska NRK 1. Liten men bra bild.

Om 23 minuter börjar webbsändningarna HÄR. Scrolla längst ner på sidan, där finns två länkar man kan klicka på för att se sändningarna med Mediaplayer.

Paul Casey hade en ruskigt snygg Nike-tröja på sig under tredje rundan av US Masters. Den skulle klä mig.









Röd och vit. Undrar hur man tvättar den. Troligen 30 grader.

Det var länge sedan första inlägget skrevs i den här serien. Inte beroende på att det saknats ny musik i vare sig dator, iPod eller bilstereo, utan det beror nog på helt andra saker. Nu är det i alla fall dags.



I går på väg till första rundan för året var det Asias återföreningsplatta som strömmade ur högtalarna. Asia har som namn aldrig slutat existera, men musikerna har varierat de senaste 20 åren. Efter en del bråk kring Asia och rätten till namnet har nu i alla fall originalsättningen återförenats och spelat in sin första studioplatta på 25 år. Bara det gjorde plattan värd för mig att köpa. En av de saker som gjorde att jag föll för Asia en gång i tiden var John Wettons sång. På den liveplatta originalsättningen släppte för något år sedan lät han inget vidare, men nu, på den nya studioplattan låter han riktigt bra. Kul. Men i övrigt var plattan ingen höjdare vid första lyssningen. Lite för lugn. Lite för trött. Lite för gammalt kändes det allt. De gamla låtarna på de gamla plattorna håller än idag, men till den nivån når inte den här plattan. Bilda dig en egen uppfattning genom att lyssna HÄR.



En annan platta som står på tur att spelas på vägen till golfbanan är Avantasias nya platta Scarecrow. Avantasia är Tobias Sammets sidoprojekt när han inte sjunger i tyska Edguy. Projekt är just rätt namn, inte grupp. Lite som Alan Parsons Project (som också finns i skivsamlingen). På de plattor som gjorts under namnet Avantasia varierar musikerna. Så också denna gång. På Scarecrow finns t ex Alice Cooper och Kiss gamla trummis Eric Singer, bara för att nämna några. Plattorna med Avantasia är vad man brukar kalla för konceptplattor, dvs de berättar en historia som förs vidare från låt till låt. Så också denna gång. Vad är det för musik då? Rockopera skulle säkert någon säga. Laddar man in cd-skivan i iTunes kategorieras den under Metal. I mina öron är det rock. Hård melodisk rock och ruskigt bra, vilket är det viktiga. Tobias Sammet har ju en säregen röst, men klarar man den då är det här kanonbra. Lyssna bara på öppningen av Twisted Mind. Så tungt. Så bra. Snacka om att man blir laddad för en bra runda på golfbanan av den här musiken.



Om man vill ta det lite lugnare, kanske när man återhämtar sig efter dag på banan, då passar Hellsongs nya platta bra. En rad mer eller mindre kända (i alla fall för mig) hårdrocklåtar framförs akustiskt. Häftigt värre. Lyssna själv HÄR. För den som vill läsa en uttömmande recension av plattan kan man göra det HÄR. Bäst är deras version av Twisted Sisters We're not gonna take it.



Sist, men absolut inte minst utan snarare främst, är det fortfarande Dream Theater som är mina rockgudar. Nu har dom släppt en ny platta. En greatest hit-platta. Just det, inte hits utan hit. Fyndigt värre. Dream Theater har genom åren egentligen bara haft en enda riktigt radio-hit och det är Pull me under. Och en låt gör ju inte en hel platta. Därför heter den Greatest hit and 21 other pretty cool songs. Två cd där den ena är lite tyngre (Dark side) och andra är lugnare och mjukare (Light side). En samling ruggigt bra låter helt enkelt. Lyssna på Dream Theater HÄR eller HÄR.

Rock on an keep golfin'

Mer modebloggande. Vad sägs om det här bältesspännet som Rory Sabbatini valt. Visst skulle jag kunna tänka mig ett häftigt bältesspänne, men det här var på tok för stort.

Masters är också en enda stor catwalk. Om man är intresserad av att titta på annat än golf kan man titta på kläderna. Få utnyttjar detta, men Nike gör det. I alla fall till del.

Att Tiger har röd tröja på sig den sista speldagen i alla tävlingar har vi vant oss vid. Hans tröjor under de första tre speldagarna har i alla fall inte jag ägnat samma tanke. Vad jag kan minnas har inte Nike heller gjort det. I alla fall inte i marknadsföringen. Tills nu.

Den här bilden mötes besökaren på Nikes webbplats just nu:



Smart och bra, men jag tycker man fokuserar Tiger för mycket. Eller snarare man glömmer bort de andra Nike-spelarna. Snyggaste tröjan så här långt har inte suttit på Tiger utan på en helt annan spelare som dessutom just nu ligger före Tiger på leaderboarden.

Och vem är det? Svar kommer här på bloggen senare under dagen.

Klagade förra helgen över att jag hade så liten bild medan andra kunde titta på 50 tums teve. Det var då det. Nu är det andra bullar. Snart börjar kvällens föreställning.

"Overall? the Cleveland HiBore XLS offers fantastic value and above average performance. Is it really that much better than the previous model? Most people say no. Some shy away from it because of its unique design and average feel but those looking for a ?non-square?, high MOI driver better have a look at this one."

Så avslutas en lång recension av Cleveland HiBore XLS som man kan läsa HÄR.

Våren är här, men på banan idag märktes det att vintern lämnat. På Gripsholms GK hål 3 var teekulor av snö fortfarande synliga efter vinterns spel.

Hemma igen. Så skönt att få komma ut på en 18-hålsbana igen.

Det regnade inte. Några stänk på hål 7, men det var allt.

Nya drivern fungerade bra. Riktigt bra t o m. Ingen rull vilket gjorde att jag tappade i längd. Undantaget ett hål där jag slog en drive som är bland de längsta jag slagit på det hålet. Bra sving, bra träff, men jag tror också att bollen hade betydelse. Jag spelade med olika bollar och just denna driver slogs med en Titleist PTS Carry. Perfekt vår och höstboll. Mjuk med hög bollbana.

Nya puttern fungerade också bra. Stabil, skön träff, rätt val med 34 tum. Och snygg. Tycker jag. En av spelkamraterna sa att han aldrig skulle köpa en röd putter. Puttningen var var bra. Inga treputtar.

Banan var okej. Man får inte ha för höga krav så här tidigt. Det var tovigt och surt på fairway. Greenerna hyfsat jämna, men knappast gröna. Nu behövs lite värme.

Jodå, spelkamraterna kom. Inte dom jag trodde, men väl två andra. Det blev en trevlig runda.

Och det är klart jag är glad. Klubborna fungerade bra. Svingen var bra, om än lite ringrostig. En bra dag på golfbanan helt enkelt.



Gripsholms GK. Hål 16.

Första 18-hålsrundan för året på svensk mark väntar. Hoppas det inte regnar. Hoppas nya drivern kommer att fungera. Hoppas nya puttern kommer att fungera. Hoppas banan är  vårfin. Hoppas att spelkamraterna kommer. Hoppas jag kan skriva några glada rader om rundan senare idag.

Rankmark har presenterat resultat från deras senaste hybridtest. Det är 64 spelare som tyckt till. 21 med hcp 0-9 och 43 med hcp 10-30. Testet finns av någon anledning inte tillgängligt via deras hemsida utan jag har fått resultaten via mail.

Så här blev rangordningen:

TEST RESULTS:                

0-9 Handicap
Callaway FT	52
Bobby Jones	48
Hippo XXL	28
Nickent 4DX	24
Ping Rapture	21
Yonex Cyber	20
Cleveland XLS	19
Titlest 585H	19
Taylor Made Burner Rescue	18
Nicklaus Dual Point	18

       

10-30 Handicap
Callaway X	67
Ping Raptur	54
Cleveland XLS	49
Nickent 4DX	47
Taylor Made Burner Rescue	36
Mac Gregor NVG	36
Bobby Jones	30
Nicklaus Dual Point	23
Grip H2O45	24
Titlest 585H	20

Är det någon som vill ha hela testet går det bra att höra av sig på [email protected] så kan jag maila det.

Jag har lånat en projektor från jobbet, riggat en duk i vardagsrummet och köpt en ny whisky. The show can start. Men än får jag vänta ett par timmar innan sändningarna drar igång HÄR. Vill det sig illa är jag så trött då att jag inte orkar titta. Har ju dessutom starttid i regnet i morgon kl 10.20.

Blev idag uppmärksammad på en ny webbplats om golfresor. Ambitionen är att tjäna som inspirationskälla för den som vill ge sig ut i världen och spela. Är värt ett besök.

http://www.alltomgolfresor.com/

Kom idag med posten från Ginza. 49 kronor. Som en Pro V1:a ungefär.

Masters i helgen. Det kommer att vara möjligt att följa tävlingen via nätet. Hoppas kvaliteten på sändningarna blir lika bra som just i skrivande stund då man kan följa par 3-tävlingen.

Klicka HÄR.

Och HÄR är kanallistan inför de kommande dagarna, som jag utgår från kommer att kompletteras vartefter.

I söndags svängde jag förbi Eskilstuna GK. Det var Grand Opening och invigning av den nya shopen. Patrik, som tagit över shopen inför den kommande säsongen, har verkligen skapat en helt ny shop. Ljus, snygg och fräsch med mycket prylar.

Det blev inga stora inköp vid mitt besök, men väl några bollar. Titleist säljer ett duopack med två PTS Carry-bollar och två PTS Roll-bollar. Perfekt för en bollnörd som jag som vill testa lite olika bollar. Kanske inte för att hitta den ultimata bollen, utan mer just för att det är kul att testa och kunna skriva några rader om mina upplevelser. Dessa rader om bollarna kommer säkert när säsongen rullat ingång på allvar.

Golfstore, Dormy, Edwin Watts och idag fick jag ProQuality-katalogen (eller tidningen som man valt att kalla den). De förstnämnda omslagen är alla snygga på sitt sätt, men PQ-katalogen sticker ut genom att den lyfter fram den egna klubbens pro eller shopansvarig.

För oss medlemmar på Kallfors är det Johan som hälsar välkommen till shopen och en ny säsong.

Kul idé! Dessutom en väldigt rolig bild, eller vad säger ni?

Undrar vad stimpen är på linoliumgolvet i köket? Snabbt rullar det i alla fall. Och rakt!

Det var det första styvsonens flickvän sa när hon fick se den nya puttern som idag nådde hemmet. Övriga familjen var väl kanske riktigt lika entusiastisk. Tyckte nog mest att jag var lite halvgalen som dansade med puttern i köket.

Hur som helst, nu har den kommit. Och så här ser den ut:












Den lilla påsen som rymmer de utbytbara vikterna och nyckeln.

Snygg, eller hur? Nu ska jag skruva lite på vikterna, sedan blir det väl till att bädda så att vi får plats i sängen.

Det händer ju lite då och då på par treorna att det från tee ser ut som om bollen nästan ligger på hålkanten. När man väl kommer fram visar det sig att det varit en synvilla. Det brukar ofta handla om flera decimeter, inte centimenter. Så var det igår på Järna GK. Inte nu igen hann jag tänka.

Jag har ju gjort hole in one en gång. Den historien kan man läsa HÄR.

På Järna GK finns ett litet klubbhus, eller vad man nu ska kalla det. Kiosk kanske passar bättre. Till i år har man hur som helst byggt om och fräschat till det lilla huset så att man kan sitta där inne och fika. Riktigt trevligt!

Här syns det lilla huset.

Det frågade kusinen idag efter att ha sms:at ett fråga om jag kollade golfen från Oitavos Golf på Viasat Golf. Jag har ju inte den kanalen. Jag fick istället hålla tillgodo med den lilla, lilla bilden jag hade på min dator. Tittade en stund, men det blir lite jobbigt med så liten bild.


(Naturlig storlek)

Kamraten UTE, han har inte heller Visat Golf, men skulle idag hem till kamraten Ulf och se tävlingen på hans 50 tummare. Är jag avundsjuk? Nej, nej, tok heller. Jag hade ju annat att göra. Köra till återvinningsgården och slänga skräp t ex.

Idag hann jag med ett besök på Järna GK. Nio korta hål. Längtar efter att få "sträcka ut" på en riktig bana igen. Känns länge sedan.

När jag klev av nionde tee dök Elena Perrone upp. Jag brukar se Elena och hennes tränare lite då och då på Kallfors range eller puttinggreen. Idag hade dom hittat till Järna GK. Där stod dom och tränade korta puttar. Analyserade stroke, puttade, missade, sänkte, analyserade, puttade osv. Måste säga att det såg tråkigt ut.

Ofta läser vi dags- och golftidningar om alla de proffs som rör sig högt upp i resultatlistorna på de internationella tourerna, men sällan eller aldrig om dem som kämpar för klara cuten, för att få spela tävlingar och helt enkelt för att överleva på sitt golfspel.

Tobias och Tommy, låt oss få läsa om alla de hjältar som kämpar i skuggan av de stora.

I have found a new friend on Facebook. His name is Otto Sun and he is a golfer from Guatemala. These pictures is from Altavista Golf and Tennis Club in Guatemala. Very nice.

Golf in Guatemala. Never thought of it. Now I wonder which is the cheapest and best way to get there.





Thank you Otto for letting me publish the photos.

Tänk att det ska vara så svårt med kommunikation och kommunikationer.

Igår hade jag kontakt med DHL. Två gånger. Jodå, paketet med puttern låg på terminalen i Västberga klar för att lastas på en lastbil med destination Gnesta. Eftersom Västberga ligger bra mycket närmare min arbetsplats i Stockholm än bostaden i Gnesta föreslog jag att klubban skulle lastas på en bil med destination Stockholms centrum istället. Nej, se det gick inte. Det blev svårt. Enklare att skicka puttern sex mil åt andra hållet istället om nu någon kunde ta emot paketet när det väl nådde Gnesta.

Knepigt. Det är inte varje dag någon är hemma mitt på dagen en vardag. Jag kunde dock vara flexibel och valde därför att arbeta hemifrån under förmiddagen för att ta emot klubban som lovades dyka upp mellan tio och tolv. Men inte kom det någon klubba inte. Ringde och pratade med både DHL:s omlastningscentral i Södertälje och chauffören som kör DHL-gods till Gnesta. Ingen ville kännas vid att någon leverens av klubban var utlovad till idag. "Nä, det var inte mig du pratade med", sa mannen på omlastningscentralen. Vem det var lyckades vi aldrig reda ut, men faktum är att jag pratade två gånger med någon på DHL igår och blev lovad att klubban skulle anlända idag. Men det är klart helt lätt att reda ut vem som lovat vad var det ju inte. Det är ju tre, fyra olika personer som svarar i telefonen på omlastningscentralen.

Nu kommer den på måndag istället.

Vad kan man lära sig av detta?

Jo, kommunikation är svårt. Jag pratade helt klart med någon som lovade något som man inte lyckades hålla eller helt enkelt glömde bort. Miss av DHL. Jag borde självklart ha tagit namnet på den person jag pratade med. Miss av mig.

En sak till. Kommunikationer är svårt. Det är hur enkelt och smidigt som helst att skicka paket med express från USA eller Storbritannien till Sverige. Det är dock hur svårt som helst att frakta paketet de sista milen. Där upphör liksom expressfarten. Miss av DHL.

Nåja. Jag lär klara med mig utan puttern under helgen. Jag har liksom inget annat val. Men arg blev jag. Nu är jag dock lika lugn som vanligt en fredag, men jag saknar Let's dance.

I morgon har DHL lovat att leverera spaken som är tänkt få mitt golfspel att rocka den här säsongen.

Rock 'n Putt!



Här finns tidigare inlägg att läsa.

Ack så viktigt att dricka. Cecilia gjorde i en kommentar till ett tidigare inlägg mig uppmärksam på att:

2 procents vätskeförlust ger 20 procents försämrad prestation. Inte någon höjdare när man ska sänka långputten på 18:e, säger Cecilia.

Helt rätt. Ingen höjdare. Jag ska dricka mer vatten på banan den här säsongen. Jag vill inte bränna en enda putt på 18:e i år.

Det har ryktats en tid om att Ping har nya järn på gång. Nu har de första bilderna på S57 nått mina ögon. Det är denna modell som är tänkt att ersätta S58. Klubban släpps nu under våren i Japan, men releasedatum för USA och Europa är ännu inte bestämda. Troligen handlar det om ett datum i höst, som brukligt är för Ping.

Klicka på bilden om du vill veta lite mer om S57. Kan du japanska får du mycket ner information.



Det ryktas också att Ping kommer att ersätta Rapture-järnen till hösten. Några bilder på de järnen finns ännu inte. Tveksam om det dyker upp några också. Jag gissar att Ping kommer att hålla hårdare i dom bilderna än man valt att göra när detr gäller S57.

Det är inte särskilt många år sedan Stadium tog sig in på marknaden för golfutrustning. En satsning som i mina ögon måste ses som mycket lyckad utan att jag har någon insyn i försäljningssiffror.

Under senare år har man köpt upp Edins i Ängelholm och förvärvat Ekerum bara för att nämna några steg som lett fram till den position man idag har på golfmarknaden. Nu tar Stadium ytterligare tag för att stärka sin position. I ett pressmeddelande som jag fick igår berättar Stadium om den jury man satt samman för att välja ut det man kallar "de bästa produkterna" till sina kunder.

Det stora affischnamnet i juryn är Fanny Sunesson.

- Med mina 20 års erfarenhet av tourerna hoppas jag kunna hjälpa Stadiums kunder med sina klubbval, säger Fanny i pressmeddelandet.

En intressant satsning som det ska bli spännande att följa. Med tanke på att utbudet idag är så stort och produkterna på marknaden är så pass bra, hoppas jag att juryn kommer att användas på andra sätt än att "bara" hjälpa till med att välja vilka klubbmodeller som ska finnas i butikshyllorna.


PRESSMEDDELANDET FRÅN STADIUM:





Kul bild på juryn. Hoppas den är tagen med glimten i ögat. Den hade inte varit lika kul om dom varit gladare.

Och gissa vem som kommer att stå först i kön när den omnämnda pocketboken släpps i maj...

Jag har varit på på kurs i tre dagar. På vägen hem passade jag på att svänga förbi den mycket omskrivna golfbanan Bro Hof Slott. Jag har ju sett en del bilder och läst reportage från banan och förstått att den ska vara något riktigt speciellt. I alla fall med svenska och kanske t o m europeiska mått mätt. Självklart var jag nyfiken på att få se detta underverk i verkligheten.

Det första som möter en besökare, innan man ens nått så långt att man ser bana eller klubbhus, är en skylt där det tydligt framgår att det råder fotoförbud inom hela området.

Alla golfare som väljer att besöka den här banan har förväntningar på att få se något mycket speciellt. Man förväntar sig en upplevelse oavsett om besöket syftar till att spela banan, äta i restaurangen, träna på gymet, besöka shopen eller helt enkelt bara få se banan i verkligheten. Att då mötas av en skylt med fotoförbund är ett riktigt feltänk. För mig signalerade den skylten något helt annan än välkommen. Nog vore det väl bättre att alla besökare får fotografera hur mycket de vill och vad de vill? Bilder som sedan t ex kan publiceras på bloggar eller visas för andra golfare som drömmer om att spela banan, något som i förlängningen kan göra att ännu fler besöker banan. Om det är det man vill. Här kan ju finnas något som jag inte förstår.

Efter en tids spekulationer tycks det nu vara officiellt att Sonartec försvinner från golfmarknaden. Tråkigt.

Läs mer HÄR, HÄR och HÄR.

För dig som har plats i bagen för ytterligare en klubba kanske det här är ett alternativ.



Läs mer HÄR.
Se reklamfilm HÄR.

Bloggen har legat nere sedan i lördags för byte av teknisk plattform. Allt för att underlätta för såväl bloggare som läsare. Det tycks ha varit en del problem, men nu är den i alla fall uppe igen.