Golfers

Det var länge sedan första inlägget skrevs i den här serien. Inte beroende på att det saknats ny musik i vare sig dator, iPod eller bilstereo, utan det beror nog på helt andra saker. Nu är det i alla fall dags.



I går på väg till första rundan för året var det Asias återföreningsplatta som strömmade ur högtalarna. Asia har som namn aldrig slutat existera, men musikerna har varierat de senaste 20 åren. Efter en del bråk kring Asia och rätten till namnet har nu i alla fall originalsättningen återförenats och spelat in sin första studioplatta på 25 år. Bara det gjorde plattan värd för mig att köpa. En av de saker som gjorde att jag föll för Asia en gång i tiden var John Wettons sång. På den liveplatta originalsättningen släppte för något år sedan lät han inget vidare, men nu, på den nya studioplattan låter han riktigt bra. Kul. Men i övrigt var plattan ingen höjdare vid första lyssningen. Lite för lugn. Lite för trött. Lite för gammalt kändes det allt. De gamla låtarna på de gamla plattorna håller än idag, men till den nivån når inte den här plattan. Bilda dig en egen uppfattning genom att lyssna HÄR.



En annan platta som står på tur att spelas på vägen till golfbanan är Avantasias nya platta Scarecrow. Avantasia är Tobias Sammets sidoprojekt när han inte sjunger i tyska Edguy. Projekt är just rätt namn, inte grupp. Lite som Alan Parsons Project (som också finns i skivsamlingen). På de plattor som gjorts under namnet Avantasia varierar musikerna. Så också denna gång. På Scarecrow finns t ex Alice Cooper och Kiss gamla trummis Eric Singer, bara för att nämna några. Plattorna med Avantasia är vad man brukar kalla för konceptplattor, dvs de berättar en historia som förs vidare från låt till låt. Så också denna gång. Vad är det för musik då? Rockopera skulle säkert någon säga. Laddar man in cd-skivan i iTunes kategorieras den under Metal. I mina öron är det rock. Hård melodisk rock och ruskigt bra, vilket är det viktiga. Tobias Sammet har ju en säregen röst, men klarar man den då är det här kanonbra. Lyssna bara på öppningen av Twisted Mind. Så tungt. Så bra. Snacka om att man blir laddad för en bra runda på golfbanan av den här musiken.



Om man vill ta det lite lugnare, kanske när man återhämtar sig efter dag på banan, då passar Hellsongs nya platta bra. En rad mer eller mindre kända (i alla fall för mig) hårdrocklåtar framförs akustiskt. Häftigt värre. Lyssna själv HÄR. För den som vill läsa en uttömmande recension av plattan kan man göra det HÄR. Bäst är deras version av Twisted Sisters We're not gonna take it.



Sist, men absolut inte minst utan snarare främst, är det fortfarande Dream Theater som är mina rockgudar. Nu har dom släppt en ny platta. En greatest hit-platta. Just det, inte hits utan hit. Fyndigt värre. Dream Theater har genom åren egentligen bara haft en enda riktigt radio-hit och det är Pull me under. Och en låt gör ju inte en hel platta. Därför heter den Greatest hit and 21 other pretty cool songs. Två cd där den ena är lite tyngre (Dark side) och andra är lugnare och mjukare (Light side). En samling ruggigt bra låter helt enkelt. Lyssna på Dream Theater HÄR eller HÄR.

Rock on an keep golfin'