Golfers

Ja, man kan ju undra nu när allt fler börjar skriva om den nya NXT Tour-bollen på olika forum. Jag har tidigare refererat vad jag läst på olika håll. Här på www.golfwrx.com är ytterligare en utförlig recension av bollen.

Sammanfattningen av recensionen (thank you Hairpie) är denna:

"It was interesting to note that I had one of my best rounds of the year with this ball. I would highly recommend this ball for players that want to reduce driver spin, hit their irons a bit longer, love a soft feel, and tend not to shred balls with wedge shots. I feel its a very good ball if you like the Pro V1 but don't like the price. Its performance and durability is very close to the Pro V1 without the uncontrollable spin I sometimes get with the Pro V1."

Acer Mantara XL Titanium Driver. Nog är det läcker allt. Låter bra gör den också. Dessutom inte dyr alls, bereonde på vilket skaft man väljer att sätta i huvudet. 369 kr för huvudet + moms + tull + frakt + skaft + grepp. Jag skulle gissa att en komplett klubba går att få för klart under 2.000 kr. Men sedan ska den monteras också...






Läs mer, lyssna på ljudet och köp här.

Henrik Stenson blev diskad idag under the Deutsche Bank Players Championship eftersom han inte signerade sitt scorekort av den "enkla" anledningen att han hade tappat räkningen på antalet puttar på ett av hålen. Efter en missad putt surade han till och lyckades dubbelknacka på bollen ett par gånger och blev efter det osäker på hur många puttar han egentligen hade slagit.

Vad är det med honom? Först blir han så förbaskad att han tappar huvudet under British Open och sedan detta. Ska man bli en stor mästare, som jag tror han har förutsättningar att bli, måste man lära sig att tygla känslorna bättre än så här.

Ta ledigt Henrik. Vila och kom igen!

Länk här till artikel om Henrik på Yahoo.

Mer om händelsen på the Deutsche Bank Players Championship här. "Ingen lutfisk till Stenson", sägs bland annat som en konsekvens av händelsen i Tyskland.

I samband med en tävling häromveckan skrev jag uppskattande om andra tävlingsformer, eller tävlingar i tävlingar, än de traditionella närmast hål och längsta drive. Idag läste jag här om att Borås GK under sin golfvecka också lagt in ett antal tävlingar i tävlingarna. Vissa bra, andra mindre bra i mina ögon. Att "tvinga" golfare att sjunga karaoke ute på banan tycker jag är att ta ut svängarna för långt. Det har liksom inget med golfandet att göra. Däremot hade dom en annan kul tävling som gick ut på att komma närmast en golfbag som fanns uppställd på fairway. Närmast bagen vann densamma. Kul idé! Kanske praktiserats på andra håll, men i alla fall inget jag hört talas om.

Under gårdagens runda spelade jag med "mäklaren" och "schackmästaren". Nya bekantskaper för mig. Dessa två kamrater spelade match mot varandra, medan jag hackade på vid sidan av deras spel som var betydligt bättre än det jag presterade igår. "Schackmästaren" hade lite problem med sitt spel från och till, men "mäklaren" däremot han spelade drömgolf. Ett tag låg han sex slag bättre än sitt hcp på 11, dvs mycket bra. Eftersom dom spelade match och han fått några korta puttar skänkta konstaterade vi att det knappast skulle bli aktuellt med handicpasänkning om han nu skulle komma in med en sådan score. (För så är det i min värld. Har man inte hålat ut man kan inte räkna rundan som handicapgrundande). Vi konstaterade också att han skulle ha goda chanser att för första gången nå under 80 slag.

Det tror jag inte att han tänkt på tidigare, för sedan hände något. Svingen ändrade sig och spelet blev ett helt annat ju närmare klubbhuset vi kom. På hål 16 slicade han ut höger, slog inspelet i greenbunkern, kom inte ur bunkern och fick nöja sig med en dubbelbogey. På hål 17 toppade han utslaget och gick i greenbunkern, och gick så småning om från hålet med en bogey. På väg till 18:e tee sa han "nu måste jag göra par på sista för att gå under 80". Som att be om problem.

Han valde visserligen klokt en trä 4 från tee på det korta par 4 hålet, men toppade den och la sig i ruffen framför damtee. Framspel med ett kort järn för att kunna slå en wedge mot flaggan och fortfarande ha chans på par. Wedgen blev på tok för lång och därmed försvann scoren.

Tänk så snabbt det kan vända när tankens kraft drabbar kroppen på ett negativt sätt.

Försök svinga utan att tårna arbetar. Enklast är det att ställa sig barfota, lyfta upp tårna och dra på en full sving med drivern. Balansen uteblir, eller hur? Tänk dig att du har så ont i vänster stortå att bara strumpans tryck gör att ögonen tåras. Tänk dig vidare att du stängt in foten i en sko där tån riskerar att stöta mot skons tåbox på insidan. Då skyddar man omedvetet den onda tån genom att inte lägga tillräckligt mycket tyngd på vänsterfoten som man borde. Resultatet blir dålig balans och dåliga slag.

Därför gick det inte längre. (Se tidigare varningstextbelagda inlägg). Jag hängde låset på vårdcentralen i morse och fick träffa en läkare som lovade att försöka åtgärda mina problem. Jag börjar bli ganska van vid ingrepp i mina tår. Den här gången fick jag t o m hjälpa läkaren och tala om vad och var han skulle göra ingreppet:
 "Om du går in där så tror jag att du hittar den tagg som skapar besvären. Just, precis där. Men oj, nu blöder det. Borde du inte hindra blodflödet genom att strypa blodtillförseln med en slang runt tån?"

Nu är taggen borta och förhoppningsvis besvären också. I alla fall för en tid framöver. Sedan får jag väl överväga att åter igen göra ett större ingrepp för att minska risken att besvären kommer tillbaka i framtiden. Nu hoppas jag att det inte gör alltför förbaskat ont när bedövningen släpper och att jag kan spela igen när möjlighet ges i nästa vecka.

Tänk så mycket tid, kraft och energi som kan ägnas åt tår. Men å andra sidan, när de fungerar som de ska förgyller de golfandet genom att bidra till kroppens balans och harmoni. Precis som kärleken bidrar till harmoni i livet.

Under dagens golfrunda frågade sig en av kamraterna i bollen "vad gör man en sådan här dag om man inte spelar golf?" Han syftade som jag uppfattande det på att vädret under förmiddagen inte direkt var något ligga-på-stranden-och sola-väder. Visst kan man ställa sig den frågan. I alla fall nu när det är sommar och semester för många och dagarna inte är sådär riktigt heta med stekande sol. För oss golfare (i alla fall i mina trakter) är det och har inte varit något större fel på vädret den här sommaren, men visst kan man undra vad man skulle göra om man inte golfade. Därför kommer här några idéer, förslag och exempel på vad man kan göra en dag som denna:

Sambon, som idag fick ledigt från caddiesysslan, var hemma för att låta sig intervjuas av TV4 under en och en halv timme. I ljuset av frågan ovan var anledningen till intervjun intressant (i andra ljus också, men det kan man inte läsa om här). Hon blev nämligen intervjuad om saker som hon är bra på och som hon ägnar sin fritid åt. När hon inte går caddie då, såklart.

Kamraten som inte golfar, han bygger en carport. Ett stort projekt när man bygger själv. Lite hjälp har han såklart. Frun håller koll på måtten och dottern ser till att allt går rätt till. Igår kom betongen och grunden gjöts, så idag var arbetet i full gång. Nu ska man snart kunna se att det blir en carport.

Kamraten som inte golfar, hon pysslar med sin sommarstuga. En liten idyllisk stuga i sörmlandsbygden som snart ska säljas och kraften ska istället läggas på den lilla kolonilotten.

Grannarna som nyss flyttat in, dom borrar, sågar och målar.

Grannarna som bott längre, dom påtar i sin jord och ser till att tomten ser välskött ut.

Hade TV4 inte kommit på besök idag och jag "skickats" till golfbanan, då hade vi säkert (kanske) börjat med det sommarprojekt som ser ut att bli ett höstprojekt, nämligen att gå igenom och rensa i våra förråd. Man samlar ju på sig en del vartefter åren går. Gamla golfbollar, golfbagar och golfklubbor, men mycket annat också.

Om man inte spelar golf kan man pyssla med sina chiliplantor, om man har några. Jag träffade häromdagen ett par som för tillfället har 80-talet chiliplantor i sitt växthus. Det tar tid att pyssla med. Ungefär som en golfrunda om dagen.

Sedan kan man läsa böcker. Många som inte hinner läsa när vardagen rullar på får tid till det under sommaren. Jag hade tänkt läsa mycket den här sommaren. Jag har t o m näst intill lovat Camilla Läckberg att jag skulle läsa hennes böcker nu i sommar. Det ser inte ut att bli så, men det kommer ju en höst också. Håll ut Camilla, jag ska läsa.

Har man barn som inte sköter sig själva, då tar barnen mycket tid. Det ska fixas, lekas och passas.

Resa man kan också göra. Vi skulle egentligen ha varit i Alperna just i detta nu, men valde att ställa in den resan för att istället göra en tur söder ut i Sverige innan semestern är slut. ("Måste" ju bara få spela Sand denna sommar.)

Och sedan kan man ju blogga. Och det om precis vad man själv vill. Titta in på www.nyligen.se för att se exempel på vad det skrivs om just i detta nu.

Brist på sysselsättning om man inte spelar golf, det behöver man inte lida av bara fantasin finns där. Och den måste finnas där, för det finns så mycket i livet än bara golf. Om man bara håller på med golf, eller något annat som man är uppslukad av, kan det bli för mycket av det goda. På forumet på golf.se finns just nu en tråd som handlar om just detta. Människor som har golfen som både levebröd och fritidsintresse vittnar om hur lusten och suget helt enkelt kan försvinna. Motivationen försvinner om det blir för mycket av det roliga. Jag tror jag ska ta fast på det. Dagens runda ska jag glömma fort och ägna de kommande dagarna åt helt andra saker än golf. Det är dags för en litet avbrott igen. Vi får se om jag lyckas.

Fin, välskött och spännande bana i bra skick. Dessutom saknar banan riktigt dåliga hål. Inte överdrivet långa hål, men smalt så det blir lagom svårt ändå.

Försa halvan består i första hand av vackra skogshål, sedan ett antal ängshål innan banan avslutas i skogen igen. Har ni inte spelat Sundbyholm, kan banan verkligen rekommenderas. God mat var det i restaurangen dessutom.



Hål 13



Hål 18

idag var det besök på Sundbyholms GK. Sällskapsrunda med moster och morbror. Inte nog med det sambon var åter igen med som caddie. Rena släktkalaset. Andra rundan på rad med sambon som caddie och jag börjar redan vänja mig och hon också. Samspelet funkade perfekt. Kanske var det just därför, i kombination med trevligt sällskap, som det blev en av årets bästa rundor.

Huvuddelen av Sundbyholms första tio är skogshål som dessutom är ganska smala. Väl framme på tee 11 står det på teeskylten "...dags att ta fram drivern". Jag vet inte för vem den skylten är skriven. Inte för mig i alla fall. Min driver gick som en klocka idag så jag slog drive på alla par 4:or och par 5:or även under banans första del. På ett par av hålen hade det kanske räckt med trä 5 eller trä 3, men varför chansa när drivern satt där den skulle. Kanske just för att jag spelade mitt spel så betalade det sig. 19 poäng på första nio trots två "ettor".

På hål 11 kom det en regnskur som ställde till det lite, men jag fortsatte resten av rundan att svinga lungt, mjukt och fint. Kul när det flyter. Och kul att få ha sambon med när speler flyter, precis det jag skrev häromdagen att jag gärna ville visa henne. Scoren landade väl, men ingen sänkning. Den kommer vad det lider. Det viktiga var att spelet kändes bra.

Och tack moster och morbror för trevlig dag på golfbanan, god lunch och inte minst goda mackor.



Uppmjukande svingar




Redo

För den som läst min blogg tidigare är armbandet Trion:Z känt. Det har lindrat mina problem med tennisarmbåge. Tro det eller ej, men så är det. Jag har skrivit på bloggen om de "magnetiska effekter" jag upplevt, men jag har också visat och berättat om bandet när jag träffat andra golfare. Några har visat intresse och andra har skrattat. En som inte skrattade var Pekka som jag spelade med för några veckor sedan. Idag spelade jag på¨Sundyholms GK och vem träffade jag där om inte Pekka. Han höll glatt upp sin arm där det nu satt ett Trion:Z och sa: "Besvären med min tennisarmbåge är borta". Tro det den som vill, men så sa han. Kul tycker jag om jag kunnat bidra till att fler blivit av med sina besvär tack vare hokus-pokus-armbandet Trion:Z.

På nätet finns ett flertal verktyg som kan vara till hjälp när man ska välja boll eller vill kolla att man spelar med "rätt" boll av ett visst märke. Här finns en av de bättre "bollväljarna":

Srixon

Häromdagen spelade jag banan på Enköpings GK för första gången. Trevlig bana med ganska svåra öppningshål. Smala och en hel del vatten och träd. De andra nio hålen är enklare, men inte enkla.

Banans skick var mycket bra. Täta tjocka fairways och täta, hyfsat snabba, greener.



Hål 12




Hål 12




Hål 14




Hål 16

De första utlåtandena över nya Titleist NXT Tour börjar nu dyka upp på nätet.

Det tycks vara så att nya NXT Tour har lite hårdare kompression jämfört med den tidigare modellen. Fortfarande mjukare än Pro V1, men som sagt lite hårdare.

Nya NXT Tour upplevs spinna lite mer runt greenerna än den gamla bollen. Jämfört med Pro V1 sägs den också spinna mer med järnen vilket gör att den för en del spelare kan gå för högt.

Hållbarheten sägs vara densamma som tidigare.

När det gäller längden så är den jämförbar med Pro V1.

Inte Sergios tur denna gång. Din tur kommer. Roligt även för Harrington även om min tumme hölls för Sergio.

Upplösning på British Open. Lite av "måste se". Inte helt lätt när tävlingen alltid spelas när jag har semester och vi oftast befinner oss på annan ort. Så dock inte i år. Nästa (stora) problem är att vi inte har vare sig TV6 eller Golfkanalen. Inte nog med det. På min lilla ort finns inga sportbarer. Som tur var har sambon en exmake som både tycker om öl och har viasatkanaler i sin teve. Därför blev det i år som några år tidigare. Upp på cykeln och iväg för att se de sista timmarna av tävlingen.

I cykelkorgen i år fanns Landsorts Lager från Nynäshamns Bryggeri. En verkligt god lager som kan rekommenderas. Finns i Systembolagets beställningssortiment. Finns också på Glenfiddich Warehouse No68 i Gamla Stan, Stockholm.



Spännande timmar framför teven, men nu tillbaka vid datorn för att höra särspelet. Samtidigt som tvättmaskinerna snurrar.

Just nu går det inte att se spelet från British Open via den länk som finns i tidigare inlägg. De som har PC (jag kör Mac) kan försöka med att gå till denna sida och följa anvisningarna där.

Möjligtvis kan det vara så att tidigare länk kommer att fungera senare idag när spelare har nått hål 16.

Fler tips ges i denna tråd på golf.se/forum.

Att marginalerna är små på golfbanan, det vet alla vi som spelar. Ett felaktigt beslut eller dåligt slag kan få följdkonsekvenser som gör att slagen rinner iväg. Här är ett exempel även om resultatet inte blev totalkatastrof så kunde resultatet blivit bättre om jag tänkt och spelat annorlunda.

Enköpings GK. Hål 10. 500 meter. Par 5.
Bra drive mitt i fairway. Därefter ett enkelt transportslag med hybrid (se bild nedan).



Transportslaget ovan blev inte helt lyckat. Knappt 200 meter kvar till green. Då gäller det att tänka rätt. Ett slag redan tappat, men chansen att göra par fanns kvar. Bäst hade varit att slå fram bollen för att ha ett pitchslag kvar. Ett slag jag har chans att lägga på sänkbart avstånd från flaggan. Jag tänkte dock fel. Valde att försöka nå green med trä 5. Missade green och hamnade snett och dessutom med ett träd mellan mig och green. Från det läget var enda möjligheten att spela över trädet med en wedge för att först på nästa slag öppna upp för att nå nära flaggan. Det slaget slår jag på bilden nedan.



Bra slag, men lite för långt. Bollen landar dessutom på en väg och rullar tio meter. Från det läget finns inte heller möjligheten att nå green utan jag får chippa fram bollen med järn 7. Därefter en wedge upp mot hål för att sedan sänka putten för en dubbelbogey. Så mycket krångel. Om jag låtit bli att försöka nå green på tre slag efter det misslyckade andraslaget hade chanserna varit goda att lämna hålet med bara ett tappat slag mot par istället för två. Eller kanske t o m göra par.

Om man ska analysera hur jag spelade detta hål med "gubbtekniken" jag nämnde i föregående inlägg skulle det se ut så här:

Driver   :-)
Hybrid  :-(
Trä 5     :-(
Wedge :-) ....bra bollträff, men resultatet mindre bra, men med "gubbtekniken" räknas bollträff och sving
Järn 7   :-)
Wedge :-)
Putt       :-)

Fördel glada gubbar. Bra hål? Ja, men inte scoremässigt.


Den uppmärksamme och trogne bloggläsare kan se att jag spelar i Porschebyxorna. Premiär. Sköna. Väl värda pengarna. Såklart.

För professionella spelare är det vardag att spela med en caddie vid sin sidan. Det är det inte för mig. Jag får uppleva det en, två eller kanske tre gånger under en säsong när min sambo följer med ut på banan. Igår var en sådan dag. Det är alltid lite speciellt när hon följer med ut på banan. Rutinerna blir annorlunda och jag känner omedvetet lite extra krav på att "visa vad jag kan". Jag vill ju, för henne som inte spelar golf, visa hur kul golf är. Vill ju att hon ska se och uppleva flytet. Hur kul är det att gå med på banan och få leta bollar i skogen på vart och vartannat hål? Hon fick under gårdagens runda uppleva både och. Jag höll mig mestadels på och nära fairway. I alla fall inte ute i skogen. Det gjorde däremot en av kamraterna i bollen. Att han inte tappade modet var ett under. Vi spelade inte ett enda hål utan att han låg i skogen, i ett vattenhinder eller i en bunker.

Tillbaka till upplevelsen att spela med caddie vid sin sida. Vad ska man göra av händerna? Som spelare får man sin klubba, slår slaget och lämnar tillbaka klubban till caddien. Därefter ritar man in en siffra i scorekortet, men sen då? Vad ska man göra av händerna? Hänga med dem i byxfickorna känns inget vidare. Gå med armarna i kors är lika illa det. Jag saknade under gårdagens runda en liten bok, en sådan som proffsen ibland har. Man ser dem gå där och skriva lite då och då. Förmodligen anteckningar om hur de spelat föregående slag.

Vi amatörer skulle kunna göra något liknande. Vi skulle kunna ha ett liten bok och rita en glad gubbe efter ett lyckat slag och en ledsen gubbe efter ett misslyckat slag. Sedan när man kommer in efter avslutad runda kan man till statistiken föra antalet glada och ledsna gubbar. Det är också ett sätt att mäta hur väl man spelat rundan. Ett sätt att fokusera på hur väl man svingat eller träffat bollen istället för att bara titta på antal slag och poäng. Det tangerar tänkandet  det som speglas i boken "Kvantgolf" av Kjell Enhager. Klart läsvärd!

Gårdagens runda på Enköpings GK innehöll många glada gubbar, men ingen vidare score. Det var dök inte det vitkiga igår. Antalet glada gubbar var viktigare. Och sådana fanns det många igår. Drev bollen bra, chippade bra och puttade bra. Dessutom var jag själv en av de glada gubbarna. Jag hade ju sällskap av kvinnan i mitt liv på banan.

Genom åren har jag använt ett antal olika handskfabrikat och modeller. Under de senaste åren har jag framför allt använt Callaways tourhandske. En mjuk och tunn handske i läder som dessutom har inslag av strechmaterial över knogarna och ring och lillfinger.

Häromdagen svängde jag förbi shopen på Strängnäs GK för att köpa ytterligare ett dussin Srixon Trispeed bollar och en ny handske. Eftersom dom inte hade några Callawayhandskar fick jag prova Clevelands nya tourhandske. Den är också tillverkad i tunt, fint läder i samma prisklass som Callaways tourhandske.

Efter några hål med Clevelandhandsken på handen kan jag konstatera att detta absolut är en handske jag kan tänka mig att använda, men bara i brist på Callawayhandsken. Det Callaway har i sin handske som Cleveland saknar är de små stretchinslagen. Båda handskarna sitter tight på handen, men Callaway passar min vänsterhand bättre tack vare stretchen.

Jag har tidigare skrivit om FootJoys SciFlex-handske som också har stretchinslag på ovansidan. Den handsken gillade jag dock inte. Den töjde sig för mycket. Och det tror jag inte bara beror på stretchen utan på att skinnet helt enkelt inte höll formen. Och så får det inte vara. En handske ska sitta bra på handen och ge bra kontakt med klubban. Handen ska helt enkelt sitta som hand i handske. Bokstavligen.



Snygg och bra handske från Cleveland




Snygg och bättre handske från Callaway...även om denna är lite använd och skrynklig

Tävlingsturnén till ända. Något stort segertåg genom sörmland kan man inte påstå att mina tre tävlingsdagar kan jämföras med. Visst blev det matchseger i Stadiumgolfen, men av insatsen på Gripsholm fanns mer att önska. Spelet fungerade inte helt bra vare sig på Flen i måndags eller på Gripsholm i tisdags. Det började heller inte bra igår på Eskilstuna GK. Jag brukar inte skriva om mina specifika resultat, men jag ska göra ett undantag eftersom jag finner det lite intressant att se hur spelet kan vända.

Nej, rundan började allt annat än bra. Missade sänkbara parputtar på hål 1, 2, 4, 6, 7 och 8. Dessutom lyckades jag slå drivern på hål 3 i skyddsnätet. Öppnade de andra nio med en trippelbogey på hål 10, missade parputtar på hål 11 och hål 12. På hål 13 började det regna. Ösregna. Precis då vi vant oss vid att det blåste halv storm så kom regnet. Jag gjorde dubbelbogey i regnet, som sedan upphörde på hål 14. Där någonstans, om inte tidigare, började jag sluta tänka på att göra ett bra resultat. Vad händer då? Jo, helt plötsligt förändras mitt spel och paren radas upp och vips har jag nästan hämtat in allt jag tappat under rundans första del.

Resultatet för dagen blev en av säsongens bästa rundor och en topptioplacering (av 77) i tävlingen. Är det så enkelt att spelet inte funkar som jag önskar bara för att jag går och är för mycket fokuserad på resultatet? Ja, dessvärre är nog svaret på den fråga JA. I alla fall delvis. Tänk att så mycket av golfandet handlar om vad som händer inne i huvudet. Intressant. Jag måste sluta tänka. Om jag räknat rätt skulle jag kanske, en bra dag, kunna göra ett resultat som är tio slag bättre än det jag presterade igår. Det är mycket det. Inte tänka var det. Svårt att låta bli.



Ett blåsigt hål 8 på Eskilstuna GK

Om man föredrar radio istället för en liten bild på datorn kan man klicka här.

Igår var det singeltävling på Gripsholm. Sponsor för tävlingen var Golf Digest. Det brukar båda gott. Dels för att jag spelat bra på deras tävling tidigare och dels för att man brukar få en liten "gottepåse". Några småprover från Nivea och ett trepack Juice-bollar från Nike fick man, denna gång. Kul med bollarna. Hört om dem men har inte provat dem tidigare.

På hål 6 fanns Telia som fotograferade alla deltagare (som ville) och gav dem som gjorde par eller bättre på hålet chans att vara med i en utlottning av en Nokia N93. Jag gjorde par, men valde att inte stanna kvar till prisutdelningen och missade därmed min chans att vinna telefonen.

Längsta drivetävlingen var utbytt till "rakaste drive" i regi av Nivea. Bra mycket roligare för alla. Jag placerade dock mitt utslag i ruffen.

På hål 10 hade Nike longdrive med deras drivers och bollar. En kul inslag, som tyvärr tog lite för lång tid eftersom bollen fram oss letade efter sina bollar på tok för länge. Jag skulle gissa att avbrottet efter hål 9 säker var 20 minuter vilket gjorde att det kändes lååångt mellan sista putten på hål nio och första på hål 10.

Jag slog ett bra slag med Nike Sasquatch Sumo, dvs den vanliga och inte den fyrkantiga. Kändes riktigt bra att sving och skön i träffen. Smart drag av Nike att "tvinga" alla i tävlingen att slå med deras klubbor. En del blir säkert avskräckta men många blir nog nyfikna att prova dessa klubbor under andra förhållanden än mitt under en tävling.

På hål 12 var det ytterligare ett extrainslag. Där gällde närmast hål och en särskild tävling där man fick mäta sig med en av klubbens juniorer. Vi valde att låta junioren slå först på detta 133 meter långa par 3-hål. Han slog med glans. En snygg draw upp mot vinden som drev ner mot green och landade mjukt fyra meter från flaggan. Han var ohotad i tävlingen. Ingen av oss i bollen träffade green.

Resultatet denna dag är inte mycket att skryta med. Träffade på tok för få fairways och greener. Dessutom sänkte jag för få puttar. Det var visserligen blåsigt värre på banan, men det kan jag knappast skylla det knackiga resultatet på. Det var helt enkelt en grå golfdag. Några ljusglimtar fanns dock. Spelmässigt var det birdien på hål 13, ett 452 meter långt par 5. Och i övrigt den festliga inramning och de glada och trevliga spelkamraterna i bollen. Det känns trots allt som om det senare vägde upp det dåliga resultatet. Jag landade så småningom i mitten av det dryga 60 personer stora startfältet.



Ett blåsigt hål 15

Flen GK är väl värd ett besök. Vacker bana som inte är helt enkel. Ett antal knixiga hål som egentligen kräver att man spelat banan tidigare (eller har guidning) för att göra ett bra resultat.



Hål 8




Vy från hål 16

Vi spelade den tredje omgången i Stadiumgolfen på Flens GK idag. Motståndare var Mia och Annika med något högre handicap än spelkamraten Ulf och jag. Vi fick tillsammans lämna 11 slag till damerna. Trots det gick vi som segrare ur matchen, som inte kom att avgöras förrän på det 22:a hålet. Ulf vann sin match och jag förlorade mig (5/4). Någonstans mitt under min match bestämde jag mig för att inte kommentera min insats, men ångrade mig när Ulf sanningsenligt konstaterade att Annika vann på ett förnedrade sätt över mig. Japp, så var det. Hon spelade bra efter en något skakig inledning, men sedan höll hon stadigt i. Och jag spelade uselt. Konstant uselt. All den harmoni jag kände på rangen igår var som bortblåst. Inget flyt alls. Nu när jag tänker tillbaka på spelet så kan jag bara påminna mig tre bra slag: en sänkt långputt på första hålet, en bra hybrid från svårt läge på hål 4 och en bra wedge på hål 22. Kanske fanns där andra acceptabla slag också, men bollträffen var inte bra.

Som väl var har jag en spelkamrat som bara vacklat en en enda gång under alla de matcher vi spelat tillsammans (2006, Örebro GK, hål 2). Han kämpade till sig vinst i sin match mot en välspelande (och välputtande Mia) vilket ledde till att matchen fick avgöras i en foursome sudden death. Och vi vann. Det var det viktigaste. Även om det för mig var en seger i förnedringens tecken. Men det glömmer vi.
I morgon är en annan, och ny, dag. Tävling på Gripsholm. Då...

I samband med dagens besök på Flens GK dök jag på en annan golfare som visade tecken på att ha problem med tennisarmbåge. De som följt med i bloggen vet att jag förra säsongen hade stora problem med både tennis- och golfarmbåge och att jag provade alla möjliga behandlingsmetoder för att bli bättre. Inför den här säsongen trotsade jag min skeptiska inställning till sådana där magnetiska hokus-pokusarmband och skaffade mig ett Trion:Z. Det var det jag berättade för golfaren på Flen.

Han fick ett visitkort och kanske, tittar han in här. Och skulle det vara så är här länkarna till tidigare inlägg om smärtplåster och magnetarmband. Mitt tips är att testa Trions:Z. Funkar det så funkar det. På mig tror jag i alla fall att det gjort det eftersom mina besvär i princip är borta. Bandet sitter på fortfarande på armen. Passar lika bra till golfkläderna som till kostymen.

Ont det gör ont (om smärtplåster, 24 februari 2007)

Magnetiska under (om Trions:Z, 14 mars 2007)

Magnetiska effekter (om Trions:Z, 28 mars 2007)

Uppföljning av magnetiska under (om Trions:Z, 14 maj 2007)

Tävlingsdags för mig. I morgon spelar vi tredje omgången i Stadiumgolfen på Flens GK. På tisdag är det tävling i Golf Digest regi på Gripsholms GK och på onsdag är tävling på Eskilstuna GK. Kan jag svinga lika bra på banan de kommande dagarna som jag gjorde på rangen och övningsfältet idag så finns goda chanser till bra scorer.

Det har ryktats en tid om att Ping kommer med en ny serie klubbor till hösten under benämningen G10. Nu har de första bilderna börjat nå Internet. För en tid sedan dök den här svart/vita bilden upp på USGA:s hemsida och deras lista över godkända drivers:



När jag såg bilden första gången hoppades jag på att Ping skulle ha den goda smaken att välja rött som dekorfärg. Inte den ljusa blå färgen man använde på G2, inte den lite mörkare blå färgen man hade på G5 och inte den trendiga ljusgröna färgen man valde till Rapture utan helt enkelt en mörk röd nyans som skulle passa alldeles utmärkt till min röda Ogio-bag. Så lär det dock inte bli. På de första bilder i färg (som jag hoppas kunna visa inom kort) framgår det att Ping valt orange som dekorfärg. Orange! Känns så fantasilöst och framför allt trendigt. Ping är inget trendigt märke utan känt för att vara mer traditionella. Varför ska man då försöka "poppa till sig" genom att välja först ljusgrönt och sedan orange? Ja inte handlar det om att sticka ut, synas och vara ensamma om färgen. Callaway använder orange, i alla fall på sina headcovers, medan klubbhuvudena på FT-i och FT-5 av någon anledning har en rödaktig färg som dekor.

Kan det vara så att rött är en färg som signalerar fel saker för Ping?
Callaway använder röd dekor på sina Big Bertha drivers och fairwaywoods. Cobra på sin F-speed-driver. TaylorMade på sina Burner-serie. Även Wilson har ett litet inslag av rött på sina klubbor.

Om Ping vill placera sin nya G10-serie "top of line", dvs som en bättre, finare och dyrare klubba än de ovan nämnda med röd dekor så kanske man ansett det uteslutet att använda rött. Istället väljer man orange för att signalera att G10 ska jämföras med Callaway FT-i och FT-5. Ja, kanske är det så.

Om den nya G10-drivern visar sig vara en bättre klubba än G5 så kan jag nog säkert förlika mig med dekorfärgen på klubban. Om man har svårt för det så kan man ju alltid sätta på en snygg headcover. Bara ett problem med det. Ping gör osnygga headcovers. Det är märkligt. Hur svårt kan det vara att designa en snygg headcover?

Headcovern till G10 är såklart också orange. Dessutom är den lika bullig med ett grått nät på några ställen precis som deras headcovers till G2, G5 och Rapture. Trist. Jag funderar på att skriva till Ping bara för att tala om att "your headcovers are to ugly for my bag". Kanske ingen bra idé. Det finns de som haft synpunkter på den månformade grejen upptill på Pings drivers och av det skälet nästan blivit av med sponsorkontraktet. Nej, det blir inget sådant brev från mitt håll. Jag får helt enkelt fortsätta använda mina snygga Bang-headcovers. Förresten finns den månformade symbolen kvar som sikthjälpmedel även på G10-drivern.

Första gången jag gjorde det var 1981. I alla fall var det då det började på allvar, som jag minns det, lidandet av nageltrång. Det var mitt i sommaren under min lumpartid. Vi var ute på någon form av överlevnadsövning. En sådan övning när man går och går och går och bär en stor och tung ryggsäck mest hela tiden. Inför den sista marschen sa en av mina stortår ifrån. Och då menar jag verkligen ifrån på skarpen. Det ville till ganska mycket för att jag skulle "balla ur" och säga att jag inte klarade att gå de sista milen, men tån var stor, röd, svullen och full med var så det fanns ingen återvändo. Istället för att delta i den sista förflyttningen så blev jag istället skjutsad till en snäll fotvårdstant (som av en slump var gift med en av cheferna på regementet).

Det var nog första gången jag fick hjälp med mina nageltrång. För den som inte haft nageltrång av den värre sorten kan jag berätta att det banne mig inte är kul. Inflammerade tår är inte roligt och inget man önskar någon att få känna av. Fungerar inte fötterna fungerar inget annat heller. Du kan inte ha skor på dig. Du kan knappt gå. Du måste ligga med foten utanför täcket när du sover. Och du kan inte golfa. Är det riktigt illa tar den inflammerade tån nästan över hela vardagen.

Nageltrång kan ha många orsaker. För trånga skor är det som ofta anges som orsak. Pumps är knappast att rekommendera. Nu har jag aldrig haft sådana på mig och håller mig långt borta från allt vad trånga skor heter i övrigt. Trots det får jag nageltrång då och då. Tittar man på min högra stortå ser det ut som om nageln är gjord för någon annans tå än min. Nageln är liksom tre, eller kanske fyra, nummer för stor för min tå. Så såg det ut på vänster också tidigare, men inte nu. Det är i första hand den vänstra tån som resten av det här inlägget ska handla om.

Den som ofta har problem med nageltrång rekommenderas göra en s k Königs operation. Det är ett ingrepp där ytterdelen (sidan) av nageln tas bort ända ner i nagelbädden. När nageln är helt borta så skrapar man bort nagelämnet som sitter fast på benet i tån. Det gör man genom att skrapa på benet i tån. Det finns också någon form av vätska som man ibland använder för att ta död på alla vävnader för att hindra att den borttagna nageln växer ut igen. Man grottar runt med en tops i det öppna såret på tån. Inget trevligt ingrepp, vill jag lova, en sådan där Königs operation. Visserligen bedövas tån, men ändå. Inte särskilt skönt att känna skrapningarna och höra raspet. Ont gör det inte, men känslan är inte skön. Ont gör däremot sprutorna. De gånger jag gjort ingrepp i mina tår har det gått åt två, fyra och en gång sex sprutor för att få tån att domna. Det är nämligen inte helt enkelt att sätta sprutorna på rätt ställe i en tå. Det gäller att hitta nerverna och att undvika sticka i benet.

Jag undvek i många år att ta mig till en läkare för att göra en Königs. Istället gick jag regelbundet en gång i halvåret till fotvårdstanten Mary, som genom åren är den enda som vågat ge sig på mina tår utan läkarutbildning. (Förutom jag själv med den lilla manikyrtång inköpt på Clas Ohlson.) Mary hjälpte mig genom att med en skalpell ta bort utsidan av nageln på stortårna. Det minskade trycket och gjorde att jag ibland lyckades undvika inflammerade tår. Sista gången jag var hos Mary är nu sju år sedan. Eftersom jag hade flyttat fick jag åka 20 mil för att få hennes hjälp. Den gången rekommenderade hon mig, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att söka läkarhjälp, vilket jag också gjorde. Om inte Mary kunde hjälpa mig längre fanns det ingen utväg. Jag ville ju inte gå tillbaka till den tyska fottanten som jag sökte hjälp hos en gång. Hon som tog tag i tån som om den var en...ja, jag vet inte vad. Hon klämde och böjde på den i alla fall på ett tortyrliknande sätt. Nej, det var nu dags att våga...våga söka läkarhjälp. Göra den där hemska königsoperationen.

Sagt och gjort. Operationen blev gjord med skrapning i benet och allt. Har det blivit bättre sedan dess? Knappast. Jag tror att det är sex år sedan jag gjorde den första operationen och den har följts av ett tiotal ingrepp i mina tår. Mina naglar bara fortsätter att växa, växa och växa fel. Gräver liksom ner sig i köttet. Jag har provat allt. Dom har dragit bort naglarna. Klippt bort naglarna. Skrapat bort nagelämne. Böjt naglarna med fastklistrade plastbitar. Penslat med vävnadsdödande medel. Men naglar och nageltrång kommer tillbaka. Jag blir så trött!

Eftersom problemen inte vill ge med sig skickade vårdcentralen mig för några år sedan till kirurgen på sjukhuset i Nyköping. När jag kom dit fick jag veta att jag tur som skulle bli opererad av en läkare som sedan många år (detta var sista dagen före hans pensionering) var specialist på just nageltrång. Det kändes bra, tills dess att det visade sig att jag fått någon form av sjukhussjuka i såret. Det tog flera månader innan såret ville läka. Dessvärre lyckades inte denna operation heller. Nageln växte ut igen, eller rättare sagt naglarna. För av en stortånagel blev det två. Bredvid den stora nageln började det nämligen växa en liten smal nagel på högkant. Rakt in i tån! Det blev en ny operation för att bli av med de nya problemen. Det var nu två år sedan. Sedan dess har tån faktiskt klarat sig bra, eller rättare sagt jag har lyckats klara av att klippa nageln själv med Clas Ohlson-tången och sluppit större ingrepp.

För två veckor sedan var det dock dags igen. Jag sökte åter läkarhjälp för nageltrång. Denna gång sa jag uttryckligen ifrån att jag inte ville göra någon Königs operation eftersom läkningstiden är längre än om man "bara" klipper ner nageln till nagelbandet. Läkaren lyssnade på mitt önskemål. I alla fall nästan. Istället för att bara klippa ner nagelns yttersidor till nagelbandet delade han naglen och drog bort delar av nageln. Läkningen började bra, men igår visade det sig att den där lilla nagelbiten som växte på högkant inte åkte med när läkaren drog bort nageln. Så nu har jag en smal stortånagel, ett millimeterbrett sår där det tidigare suttit en nagel och sedan nere i nagelbädden en liten, liten nagelbit som växer rakt in i tån. Det gör ont! Fasen!

Exakt hur många gånger som det karvats och klippts i mina naglar har jag nu tappat räkningen på. Tio, tolv gånger är nog en gissning som ligger nära sanningen. Någon gång hoppas jag att besvären försvinner. Vid ett tillfälle sa en läkare att "vi kan ta bort tån om du vill". Ibland har det faktiskt känts som ett alternativ. I alla fall nästan, för tårna påverkar golfandet i allra högsta grad. När det inte går att stödja på en ond tå spelar det ingel roll om golfskorna är rymliga, dyra och snygga. Inte hjälper magnetarmband heller.

Den som vill veta mer om Königs operation kan klicka här. Men ny varning utfärdas. Otrevliga bilder.

Cleveland har presenterat en ny serie putters med samlingsnamnet VP, som står för Visual Performance. Den nya putterserien är byggd för att underlätta för spelaren att hitta rätt linje med sin putter. Ovandelen på varje putter är utformad så att man lätt ska kunna se när man har ögonen rakt ovanför bollen. Smart.



Snygga modeller som säkert kan vara värda att prova för den som letar efter en ny putter.

I tidigare inlägg hoppades jag på att kunna vila mig i form. Idag var det dags för första rundan efter resan till London. Tidig morgonrunda på Kallfors. Några få bollar på rangen och sedan ut på banan. Lite skakigt i början med sedan tog sig spelet riktigt bra. Birdie på hål 10 (par 5/index 12). Kändes riktigt bra. Det var länge sedan jag rullade i en birdie. Det var egentligen länge sedan jag rullade i en putt över huvudtaget. Känns det som i alla fall. Riktigt så illa är det såklart inte. Puttningen kändes idag generellt bättre än den gjort de senaste rundorna. Jag har ju ny putter, som nämnts i tidigare inlägg.

Rundan slutade mindre bra dock, men det ska jag snabbt glömma. Lyckades träffa en medspelares boll på green på 17:e och slog out på 18:e. Inte så kul. Men inspelet med andrabollen på 18:e var riktigt bra.

Med från rundan har jag en känsla av att spelet är på gång. Järnslag, wedgar och puttar finns där. Drivarna vet jag också finns där. Inte idag kanske, men med några bollar till på rangen så kommer de också. Nästa vecka är det tre tävlingar på raken. Dåska de bra slagen pusslas ihop till bra spel och bra scorer.

Ett gott råd till alla golfare när det gäller bollval är att bestämma sig för en boll och hålla sig till den. Jag brukar också ge det rådet om någon frågar. När det gäller mitt eget bollval är jag dock dålig på att följa det rådet. Som framgått för den som följt bloggen så brukar jag spela med olika bollar och framför allt testa mång olika. Nåja, jag brukar faktiskt bestämma mig jag också. I alla fall under perioder då det är många tävlingar.

Igår passade jag på att rensa lite i "golfgarderoben". Där fanns en del bollar som synes på bilden nedan. I de större kartongerna hittade jag bl a ett helt dussin Titleist NXT Tour. Hade jag ingen aning om att jag hade kvar.

Här får man följa de olika stegen fram till en färdig Ping järnklubba. Jag hade t ex inte en aning om att märket på klubbbladets baksida har funktionen att ge klubban rätt svingvikt. Inte heller visste jag att Ping har ett valv med putters tillverkade i guld.

Kan detta vara något? Mitt första intryck är att det är lite "TV-shop" över bagen.

Man ska inte spela golf hela tiden även om man är ledig. Man måste göra andra saker också. Uppleva fantastiska konserter eller läsa böcker. Här kommer ett boktips:



Boken finns att beställa på adlibris.com för 189 kr som bok eller 201 kr som ljudbok.

I ett tidigt inlägg på bloggen skrev jag om att Porsche och Adidas inför säsongen 2007 startat ett samarbete när det gäller golfkläder. Snygga konstaterade jag då. Nu har jag sett dem i verkligheten och vet att de är snygga. Och dyra. Riktigt dyra.

Precis som Nike har en s k conceptstore i London så har också Adidas det. Där, i ett hörn av butiken hittade jag Porscheavdelningen. Dök direkt på ett par svarta byxor med tunna ljusa ränder i. Det stod nästan mitt namn på dem. Inte Golfer utan mitt riktiga namn. Blev så förblindad av hur snygga byxorna såg ut att jag inte kollade vad dom kostade. Sambon stöttade och sa "kolla inte, dom där ska du bara ha om dom passar".



Då gick liksom köpproppen ur på något sätt och jag hittade ett par byxor till. Lika snygga men i lite kraftigare material som påminde mycket om det stretchmaterial Cross har i sina kläder. Även dessa byxor fick följa med in i provhytten. Utan titt på prislappen.

Först på med de svarta med smala ljusa ränder. Passade perfekt. Sambon hejade på. Igen. "Köp!"

Av med de randiga och på med de helsvarta. Så snygga! Så sköna! Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att kolla prislappen. Jag ville ju ha båda paren. Behovet av två svarta byxor för användning uteslutande på golfbanan var i den stunden solklart trots att det hänger ett antal svarta golfbyxor i garderoben sedan tidigare.
De randiga stod det ju mitt namn på så dom kan man säga redan var på väg ner i påsen. Därför hände inget annat än att jag tappade andan för en stund när jag såg att dom kostade 120 pund, dvs nära 1.700 kr. För ett par byxor! Stack ut huvudet ur provhytten och sökte stöd hos sambon. "Köp!" sa hon ännu en gång. Visst är hon underbar.

Så var det de svarta. De i det Crossliknade tyget. Så här såg prislappen ut. Den intresserade kan ju räkna ut själv hur mycket pengar det behövdes för att få stoppa ner även dessa byxor i påsen.



Köpte jag byxorna? Det förtäljer inte detta inlägg.

Bevis på närvaron:



Blogginlägg om visitkortet.

I korsningen Oxford Street, Regent Street ligger Nike Town, en stor Nike-butik i fyra våningar. Väl värd ett besök om man är i London. Häftig butik med små avdelningar för olika sporter, däribland golf såklart. Inte så stor avdelning som i alla fall jag skulle önska dock. Ett ställ med klubbor i mitten mest för syns skull och sedan kläder utefter väggarna. Långt ifrån alla Nikes golfkläder, men i alla fall ett litet urval.

I taket på golfavdelningen ser det ut så här:



Texten i taket runt bollarna syns dåligt på bilden, men det står:
Greatness isn't easy. Tiger hits more than 1.000 balls every week. Then he plays. Then he winns. Then he hits 1.000 more.

Undrar hur bra jag skulle vara om jag tränade så mycket. Som Tiger? Nja, knappast, men i alla fall bättre än idag.

Jag köpte förresten en keps. En svart. Billig? Det vill jag inte påstå. Å andra sidan, det beror på vad man jämför med. Shoppade nämligen mer, men på annat håll...

Hemma igen efter några dagar i London. Händelserika dagar helt borta från allt vad golf heter. Nej, kanske inte helt förresten. Återkommer till det.

Händelserika på så sätt att vi upplevde Live Earth på plats på Wembley. Vi ville undvika att åka tunnelbana, så det blev en liten omväg med tåg och buss innan vi nådde fram. Mäktigt att bara kliva in på området med alla människor, alla tv-team och alla poliser över allt. Biljetterna var beställda via nätet och skulle hämtas i "box office", något som kändes mycket osäkert. Tänk om där inte skulle ligga några biljetter. Hemsk tanke som vi hann tänka både en och två gånger. Väl framme i luckan hittade dom inte våra biljetter. Efter en stunds letande hittades dom i alla fall. Det visade sig att man letat på förnamnet i lådorna istället för på efternamnet. Därefter följde en knapp timmes köande kors och tvärs innan vi väl satt på våra platser och fick vara med om en nästan overklig upplevelse under nio timmar.


Fler av våra bilder från Live Earth finns här.

Dagen efter bar det av till Twickenham Stadium för att se och höra Genesis. En fantastisk upplevelse som bitvis avnjöts med tårfyllda ögon.



Flera av våra bilder och en filmsnutt från konserten med Genesis finns här.

Hur var det då med golfbutikerna i London? Vi ägnade en dag åt att shopping. Det blev då inte så mycket handlat dock. Allt var minst sagt dyrt. Självklart spanade jag efter golfbutiker. Det är väldigt ont om sådana i Londons innerstad. Harrods har en golfavdelning och så hittade vi en liten, liten butik på en tvärgata till Regent Street. Den skulle dock slå igen inom kort. Fanns mycket i butiken, men några fynd hittade vi inte. Höll i snygg tröja men tyckte att 500 kr var lite i överkant för en pikétröja, trots att det stod Ping på kragen. Hur som helst inget semesterfynd.

Men lite golfshoppande blev det såklart...men det är värt ett, eller rättare sagt två egna inlägg.

Mitt golfande har den här säsongen inte lossnat ännu. De där riktigt bra rundorna har inte infunnits sig, trots 27 spelade rundor. Jag tror och hoppas att det kommer att lossna på samma sätt som det nu gjort det för min skånska kamrat. "Det lossnar, det lossnar", det är vad jag försökt intala min henne när hon beklagat sig över sitt spel. Och visst fick jag rätt. Häromdagen lossnade det. 44 poäng och det trots att allt inte rullade i. Vad var det jag sa? Det lossnar. Det gör det alltid. Stort grattis!

Hoppas att det blir så för mig också. Att jag får den där uppenbarelsen då allt bara flyter. Då svingen känns harmoniskt och puttarna bara rullar i. Att jag helt enkelt får se ljuset och det snart. Men först blir det tränings- och spelledigt några dagar.

From Genesis to Revelation, så hette mina rockhjältar Genesis första platta som släpptes redan 1969. Jag har i tidigare inlägg berättat om den där gången när jag såg dem på Isstadion till en kostnad av fem kronor per minut. Skälet till att jag de närmaste dagarna inte kommer att hålla i en golfklubba är att det bär av till London i morgon. I morgon kväll ska vi uppleva Live Earth på Wembley med bl a Red Hot Chili Pepper, Duran Duran, Madonna och just Genesis. Och på söndag hoppas jag på en riktig nostalgitripp när vi ska se Genesis live på Twickenham Stadium.

Man kan vila sig i form. I alla fall i viss mån. Hoppas den kommande resan för med sig att golfspelet lossnar väl hemma på svensk mark igen. Jag vill också uppleva den där uppenbarelsen. För mig skulle det bokstavligen innebära att gå från Genesis till revelation*.

*uppenbarelse

Det är sällan man ser dem, men ändå är vi golfare så beroende av dem, banarbetarna. Vad vore golfen utan alla dessa män och kvinnor som går upp i ottan för att se till att våra golfbanor är välskötta och vackra.
Tack för att ni finns och för det bra jobb ni gör.

Det har tidigare nämnts här på bloggen att det ryktas att Ping kommer att släppa nya järn och en ny driver till hösten. Ett rykte som nått mina öron först nu är att det också är på gång en ny malletputter. Den puttern som Lee Westwood hade i sin bag när han vann i Andalusien i maj.

Ser onekligen intressant ut. Lee Westwood berättar i en intervju i Golf World (aug 2007) att han har 200 putters i sitt garage. Jag som bara har tre. Förlåt, fyra menade jag.



Bild ur Golf World, aug 2007

Mitt golfande är normalt väl inrutat på så sätt att när jag är på banan så spelar eller tränar jag. Eller botaniserar i shopen. Något annat brukar inte min tid medge. Men nu är det semester och då finns tiden. Efter nio hål och träning blev det en stunds avkoppling med utsikt över Kallfors 18:e hål.

Nike sägs ha en ny hybrid på gång. Den första fyrkantiga på marknaden.

Gårdagens lagspel genomfördes iförd lagdress. Sponsrade tröjor från REvent Golfresor och väl genomtänkt och matchad klädsel i övrigt. Vem har sagt att golf bara handlar om att spela bra?

I alla fall för somliga. Under gårdagens, för min del, usla singelspel som slutade med 24 poäng spelade jag och kamraten Ulf tillsammans med två bröder. Den ene med hcp 6 och den andre med hcp 1. De hade båda spelat golf sedan tonåren och var nu i femtioårsåldern. Det var en fröjd att följa dem under rundan och se deras mjuka enkla svingar. Den äldre av bröderna storspelade. Han gjorde fem birdies, landade på 39 poäng och en score på ett under banans par. Verkligen kul att följa på nära håll.

Visst missade bröderna också någon gång då och då. Men de lyckades, som alla bra spelare, att rätta till sina misstag snabbt. Det ligger något i det den äldre brodern sa: "Jag har så långt handicap för att jag är duktig på att göra misstag". I "göra misstag" ligger då närmast betydelsen att rätta till mindre bra slag.

Jag önskar dem båda två fortsatt lycka till på banorna. Inte minst den äldre brodern som i höst ska kvala in till en av seniortourerna.

Oj, jag höll på att glömma bort att berätta...bröderna vann tävlingen Synsams Stora Herrdag i år. Föga förvånande med det spelet.

Så var det då dags igen. Igår ägde en av årets höjdpunkter under mitt golfår rum. Synsams Stora Herrdag gick av stapeln på Upsala GK. 36 håls lagspel. Singelspel poängbogey under förmiddagen, snabb lunch och sedan foursome på eftermiddagen. Det var fjärde året jag och kamraten Ulf ställde upp. Lika trevligt varje år. Förra årets tävling har jag skrivit om här.

Upsala GK brukar alltid vara i gott skick. Så även i år. Fairways var nog bland de finaste jag spelat på. Greenerna täta, jämna och fina, om än lite långsamma. I alla fall om man jämför med hemmaklubben Kallfors.

Vi öppnade med utslag på hål två som är en par trea. Ingen vidare öppning för laget. Vi lämnade hålet med en poäng. Ulf hade problem i bunkern och jag missade precis green och chippade för kort och fick tvåputta för bogey.

Tredje hålet öppnade jag med en mycket bra drive. Lång och rak. Och där har vi det första "Yes!:et". Jag slog drivar som aldrig förr under hela dagen. Tio fairwayträffar har jag inte under varje runda. Att sedan de flesta var riktigt långa kändes också bra. Jag kunde mäta lite med Ulfs drivar. Han brukar ligga något före mig, men inte igår.

Så långt allt väl om det inte vore för att det följer ett "No!" efter Yes:et som refererar till de bra drivarna. Det No:et står för att jag inte träffade en enda green under singelspelet. Inte en enda. Hur är det ens möjligt med tio fairwayträffar? Ja, man kan undra. Bollträffen var bra, men jag lyckades i alla fall inte.

Väl på green handlade mycket om det andra "Yes!:et" i rubriken, nämligen min Yes-putter. Den funkade helt enkelt inte. "Out of order", borde det ha stått på den igår. Eller på mig. Jag slog puttar för kort, för långt och för snett. Jag sänkte knappt en enda putt! I alla fall kändes det så med fem (eller var det sex?) streckade hål. Så puttningen slutade med ett stort "No! No!". Hur kommer man då över usel puttning dagen efter? Köper ny putter såklart. Här är den:



Ingen dyr spak dock, även om den kanske ser ut så. Hittade den på Intersport för 200 kr. Nedsatt från 400 kr. Den uppmärksamme ser att det är en Dynatour, Odyssey-klon. Jag behövde inte ens öppna plånboken eftersom jag hade ett presentkort på just 200 kr på Intersport. Jag tror det på något sätt var meningen att jag skulle ha den där puttern. Den kommer säkert att revolutionera mitt spel. Eller tror någon något annat?

Dormy meddelade idag att bollarna kommer att finnas i deras hyllor omkring den 1 augusti.

I mitten av juli släpps nya NXT Tour och NXT Extreme i USA. På Titleist hemsida finns nu att läsa om de båda nya bollarn.

NXT Tour är en tredelsboll med Fusablend skal och NXT Extreme är en tvådelsboll med låg kompression och surlyn skal.

Så här beskrivs NXT Tour på titleist.com:
"The New NXT Tour golf ball is designed for average to highly skilled golfers seeking the ultimate combination of soft feel, high performance control, and long distance. Advanced, multi-layer construction, with a new Tour-proven, higher coverage dimple design and Staggered Wave Parting Line provide longer, more consistent distance. The New NXT Tour is longer with the driver and long irons, while maintaining soft feel and high performance control into and around the green."

Och så här beskrivs NXT Extreme:
"The New NXT Extreme golf ball is designed for golfers of all levels seeking Extreme distance without sacrificing soft feel and greenside playability. Featuring a soft compression, high COR core, new higher coverage dimple design and Staggered Wave Parting Line, the NXT Extreme provides longer, more consistent distance, while maintaining soft feel on all shots. If a Titleist NXT Extreme golf ball is cut through the normal course of play with a golf club, Titleist will replace each returned golf ball with three new Titleist NXT Extreme golf balls free of charge."



För dig som vill hålla dig uppdated om bollarna, klicka här. Uppdatering lär även följa här på bloggen.

Skylten på bilden nedan hittade jag i baren på konferensanläggningen Smådalarö Gård i februari. Den borde såklart ha varit med i det första inlägget, men nu blev det inte så av naturliga skäl.

På tal om första inlägget vill jag passa på att länka tillbaka till det. Intentionen då för dryga sex månader sedan håller fortfarande, dvs inblick i golfens värld och från tid till annan viss tonvikt på utrustning.

Läs det första inlägget här.