Golfers

Vi spelade den tredje omgången i Stadiumgolfen på Flens GK idag. Motståndare var Mia och Annika med något högre handicap än spelkamraten Ulf och jag. Vi fick tillsammans lämna 11 slag till damerna. Trots det gick vi som segrare ur matchen, som inte kom att avgöras förrän på det 22:a hålet. Ulf vann sin match och jag förlorade mig (5/4). Någonstans mitt under min match bestämde jag mig för att inte kommentera min insats, men ångrade mig när Ulf sanningsenligt konstaterade att Annika vann på ett förnedrade sätt över mig. Japp, så var det. Hon spelade bra efter en något skakig inledning, men sedan höll hon stadigt i. Och jag spelade uselt. Konstant uselt. All den harmoni jag kände på rangen igår var som bortblåst. Inget flyt alls. Nu när jag tänker tillbaka på spelet så kan jag bara påminna mig tre bra slag: en sänkt långputt på första hålet, en bra hybrid från svårt läge på hål 4 och en bra wedge på hål 22. Kanske fanns där andra acceptabla slag också, men bollträffen var inte bra.

Som väl var har jag en spelkamrat som bara vacklat en en enda gång under alla de matcher vi spelat tillsammans (2006, Örebro GK, hål 2). Han kämpade till sig vinst i sin match mot en välspelande (och välputtande Mia) vilket ledde till att matchen fick avgöras i en foursome sudden death. Och vi vann. Det var det viktigaste. Även om det för mig var en seger i förnedringens tecken. Men det glömmer vi.
I morgon är en annan, och ny, dag. Tävling på Gripsholm. Då...