Golfers

De senaste tre åren har jag och en kamrat spelat partävlingen "Synsams stora herrdag" på Upsala GK. Under förmiddagen spelar man singlar och under eftermiddagen bästboll. Under förra årets tävling spelade jag och kamraten under förmiddagen i samma boll som en golfare med hcp 6. Det var en fröjd att se honom svinga. Så lugnt och följsamt. Inga forcerade slag och bara ett uppenbart dåligt slag på hela rundan.

Jag noterade direkt att han spelade med likadana järnklubbor som jag, dvs Ping G2 med ett standard stålskaft med regular flex. Hans driver var en för säsongen ny Cleveland HiBore också den med ett regularskaft. Han berättade att han precis köpt drivern och att han tidigare spelat med en TopFlite driver. Den som såg ut som en askkopp, om ni kommer ihåg. Tror den släpptes någon gång under senare delen av 80-talet. Han menade att alltför många golfare spelar med för styva skaft. Och det tror jag det ligger mycket. Hur som helst var det kul att få spela med honom och se hur långt det är möjligt att slå med regularskaft och att man kan spela med spelförbättrande klubbor med offset även om man har hcp 6.

Efter att ha ätit lunch tog vi oss till 17:e tee för start av eftemiddagens bästboll. Där var redan fullt av spelare. Det visade sig att vi skulle vara tvungna att gå sex spelare i samma boll för att hinna spela klart. Sexboll, det var i alla fall första gången för mig. Inte nog med det, när vi presenterade oss för varandra visade det sig att de andra spelarna hade något lägre hcp än jag och kamraten. De andra hade i fallande ordning hcp 4, 3, +2 och +2. Och jag och kamraten hade då 12. Skillnad.

Jag slog första slaget från tee. En kort par fem med smal dogleg. Par fem betyder ofta "ta-i-allt-du-kan-det- är-långt-till-green". Det var väl det som fick mig att verkligen trycka på. Jag slog en rak drive, mitt i fairway. 140 meter. Kändes inte helt lyckat, men det kunde ha varit värre. Dock inte så kul att se de andra slå sina bollar 280 meter, eller något sådan, för att få fritt inspel mot green. Intressant däremot var att vi alla låg på green efter tre slag. Jag slog mitt andraslag fram till doglegen och därefter in på green. De långtslående missade green och fick chippa in. Om jag minns rätt gick alla därifrån med bogey. Lite olika spel, men väl samma score.

Samma sak på nästa hål, hål 18. Jag slog en slicad drive ut i ruffen till höger, medan de andra låg mitt i och lååångt fram. Någon hade bara en kort pitch in. Jag slog en järnsexa in på green och gick därifrån med bogey. Det gjorde även han som bara hade haft en en kort pitch in eftersom han treputtat. Det var väl ungefär så långt jag "hängde med" scoremässigt. Resten av rundan blev som vanligt en blandad medelgolfarrunda medan låghandicaparna slog sina ruskigt långa drivar, gick för green på andraslaget på par femmorna och klarade sig ur de få problem de hade på faschinerande sätt.

För mig och kamraten var det en upplevelse att få spela i samma boll med inte bara två utan fyra så duktiga spelare och få se riktigt bra spel på nära håll. Jag har aldrig haft förmånen att spela pro-am, men detta var samma upplevelse föreställer jag mig. Inte nog med att de var duktiga spelare, de var också mycket trevliga och ödmjuka vilket gjorde att det blev en trevlig eftermiddag trots tidvis ösregn och blandat spel.

Det är lärorikt att spela med andra så är så pass mycket bättre. Det gäller att verkligen inse vilken nivå man spelar på. Inte försöka med konstslag (alltför ofta i alla fall). Helt enkelt spela sitt eget spel. Kan vara svårt, men lönar sig oftast scoremässigt.