Hittat tillbaka
De senaste rundorna jag spelat har det inte gått något vidare. För några veckor sedan placerade jag t o m mina Mizuno-järn i förrådet och plockade fram de gamla Ping G2-järnen istället. Idag var det dags för tävling på Solbacka GK och Mizuno-järnen fick förnyat förtroende.
Jag öppnade stabilt och bra. På tredje hålet slog jag en av säsongens bästa drivar. Mitt i "köttet", högt och med lite fade precis runt trädet som står mitt i spelriktningen. Sedan rullade det på med mjuk sving och bra bollträff.
Första nio spelade jag såhär: bogey, bogey, par, bogey, par, par, bogey, par, bogey. 40 slag ut.
Andra nio: dubbelbogey, par, bogey, trippelbogey, par, bogey, trippelbogey, par, par. 45 slag in.
Totalt 85 slag. Det räckte till en femteplats, två slag efter segraren.
Lite synd att jag inte lyckades hålla i spelet hela vägen, men skönt att känna att spelet finns där och att det finns mer att ta av. Dessutom var det himla kul att spela och det var ett tag sedan jag kände så.
Om jag ska analysera spelet så kan det sammanfattas såhär:
– wedgarna funkade kanonbra, jag vågade slå igenom och hade bra bollträff
– jag puttade bra, vågade även här gå på bollen
– den enda klubba som inte funkade 100 procent idag var träfemman
– de två tripplarna kom på parfemmor, första missen berodde på att jag försökte nå green in i vinden med en träfemma och drog bollen out, jag borde varit smart och spelat fram. Andra missen försökte jag vara smart och spela fram med en järnsjua från ruffen och slog då en socket ner i ett dike, jag borde ha slagit en hybrid mot green
– Callaway BB Diablo är en boll som jag verkligen gillar.
Jag ser fram emot en bra golfhöst. Våren och hösten brukar vara då jag spelar som bäst. Hoppas det blir så även denna höst. Idag var det roligt att spela.
Jag öppnade stabilt och bra. På tredje hålet slog jag en av säsongens bästa drivar. Mitt i "köttet", högt och med lite fade precis runt trädet som står mitt i spelriktningen. Sedan rullade det på med mjuk sving och bra bollträff.
Första nio spelade jag såhär: bogey, bogey, par, bogey, par, par, bogey, par, bogey. 40 slag ut.
Andra nio: dubbelbogey, par, bogey, trippelbogey, par, bogey, trippelbogey, par, par. 45 slag in.
Totalt 85 slag. Det räckte till en femteplats, två slag efter segraren.
Lite synd att jag inte lyckades hålla i spelet hela vägen, men skönt att känna att spelet finns där och att det finns mer att ta av. Dessutom var det himla kul att spela och det var ett tag sedan jag kände så.
Om jag ska analysera spelet så kan det sammanfattas såhär:
– wedgarna funkade kanonbra, jag vågade slå igenom och hade bra bollträff
– jag puttade bra, vågade även här gå på bollen
– den enda klubba som inte funkade 100 procent idag var träfemman
– de två tripplarna kom på parfemmor, första missen berodde på att jag försökte nå green in i vinden med en träfemma och drog bollen out, jag borde varit smart och spelat fram. Andra missen försökte jag vara smart och spela fram med en järnsjua från ruffen och slog då en socket ner i ett dike, jag borde ha slagit en hybrid mot green
– Callaway BB Diablo är en boll som jag verkligen gillar.
Jag ser fram emot en bra golfhöst. Våren och hösten brukar vara då jag spelar som bäst. Hoppas det blir så även denna höst. Idag var det roligt att spela.
Vilken golfsommar!
Ingen vidare fart här på bloggen den här sommaren. Bloggandet tog liksom slut där i samband med att vi gav oss iväg till Skottland. Nu är semestern över och vardagen är här igen. Vad det betyder för bloggandet vet jag inte. Skriver när jag får tid och lust. Som nu.
Inte mycket bloggande och inte mycket golfspelande heller för den delen under semestern. Normalt under en fyra veckors semester brukar det bli 10-15 rundor för min del. Den här semestern har det bara blivit fem. Och det känns helt okej. Har ägnat mig åt andra roliga saker och dessutom har det varit mycket golftittande. Klart mer än vanligt.
Scottish Open var en upplevelse. Kul att få se spelare live man bara sett på teve. Spännande att få uppleva ett golfarrangemang i utlandet. Och roligt att få besöka Ping-shoppen på tävlingsområdet.
British Open var ett minne för livet. Vi var där under torsdagen som var en ovanligt solig och vindstilla dag för att vara Skottland. Vi följde förmiddagens spel från läktaren invid hål 5 med möjlighet att se både inspel och green. Efter att ha strosat runt och utforskat framför allt shoppen tillbringade vi eftermiddagen vid greenen på hål 11 med havet, fyren och ön Ailsa Craig i bakgrunden. Vi hann se de flesta av de mest kända spelarna, inte minst Tiger vid ett par tillfällen, t ex på tee på hål 18. Vi stod där med våra svenska flaggor och viftande så att han skulle känna sig lite hemma.
SAS Masters. Tja, vad säger man. En besvikelse, tyvärr. Kändes i år som ett lågbudgetarrangemang. Banan såg kanonfin ut och uppskattades av spelarna, men vi i publiken saknade möjligheten att sitta på läktarplats och se spelet. Jag gissar att antalet läktarplatser bara var en tredjedel mot tidigare år på Barsebäck. Och sponsorbyn var utbytt mot en sponsorstig.
I övrigt då i mitt golfliv då?
Vi åkte ur Stadiumgolfen i tredje omgången. jag fick lämna nio slag till min motståndare. Låg under med ett inför sista hålet. Hade chans att vinna hålet efter som han hade problem från tee. Jag sumpade dock den chansen genom att gå i vattnet på Gripsholms 18:e hål. Hade jag vunnit hålet hade det inneburit att vi gått vidare till foursomeavgörande. Nu blev det inte så. Kändes surt.
Mina Mizuno-järn har fungerat "sådär" under de senaste tre rundorna. Därför får de nu vila i garderoben. I bagen finns istället mina Ping G2-järn. Mizuno-wedgarna har dock fortsatt förtroende. Vi får se vad som händer under hösten/vintern. Ska titta närmare på G15- och i15-järnen. Kanske är det dags för en Ping-combo i15 (pw-8) och G15 (7-5). Vi får se.
G10-drivern har jag inte varit vän med heller på ett tag. Har spanat in den nya G15-drivern. Under gårdagens nio hål visade dock G10-drivern att den kan funka riktigt bra. Kanske den ska få finnas med ett tag till trots allt.
På bollfronten intet nytt. Har testat Srixon Z-star. Bra spinn, men ger känns lite hård efter att jag spelat en del med Callaway BB Diablo och Bridgestone B300-RX. Också provat årets variant av Srixon Soft Feel som jag spelade mycket med förra säsongen. Kände ingen skillnad mot förra årets modell. Favoriten för säsongen är sedan i våras Callaway BB Diablo.
Ja, det var en liten uppdatering. Sedan vill jag åter igen slå ett slag för Twitter för den som vill följa med vad som händer inom golfen. Kul att följa twittrande spelare, få tips om ny utrustning och följa de stora tävlingarna.
Svinga lugnt.
Inte mycket bloggande och inte mycket golfspelande heller för den delen under semestern. Normalt under en fyra veckors semester brukar det bli 10-15 rundor för min del. Den här semestern har det bara blivit fem. Och det känns helt okej. Har ägnat mig åt andra roliga saker och dessutom har det varit mycket golftittande. Klart mer än vanligt.
Scottish Open var en upplevelse. Kul att få se spelare live man bara sett på teve. Spännande att få uppleva ett golfarrangemang i utlandet. Och roligt att få besöka Ping-shoppen på tävlingsområdet.
British Open var ett minne för livet. Vi var där under torsdagen som var en ovanligt solig och vindstilla dag för att vara Skottland. Vi följde förmiddagens spel från läktaren invid hål 5 med möjlighet att se både inspel och green. Efter att ha strosat runt och utforskat framför allt shoppen tillbringade vi eftermiddagen vid greenen på hål 11 med havet, fyren och ön Ailsa Craig i bakgrunden. Vi hann se de flesta av de mest kända spelarna, inte minst Tiger vid ett par tillfällen, t ex på tee på hål 18. Vi stod där med våra svenska flaggor och viftande så att han skulle känna sig lite hemma.
SAS Masters. Tja, vad säger man. En besvikelse, tyvärr. Kändes i år som ett lågbudgetarrangemang. Banan såg kanonfin ut och uppskattades av spelarna, men vi i publiken saknade möjligheten att sitta på läktarplats och se spelet. Jag gissar att antalet läktarplatser bara var en tredjedel mot tidigare år på Barsebäck. Och sponsorbyn var utbytt mot en sponsorstig.
I övrigt då i mitt golfliv då?
Vi åkte ur Stadiumgolfen i tredje omgången. jag fick lämna nio slag till min motståndare. Låg under med ett inför sista hålet. Hade chans att vinna hålet efter som han hade problem från tee. Jag sumpade dock den chansen genom att gå i vattnet på Gripsholms 18:e hål. Hade jag vunnit hålet hade det inneburit att vi gått vidare till foursomeavgörande. Nu blev det inte så. Kändes surt.
Mina Mizuno-järn har fungerat "sådär" under de senaste tre rundorna. Därför får de nu vila i garderoben. I bagen finns istället mina Ping G2-järn. Mizuno-wedgarna har dock fortsatt förtroende. Vi får se vad som händer under hösten/vintern. Ska titta närmare på G15- och i15-järnen. Kanske är det dags för en Ping-combo i15 (pw-8) och G15 (7-5). Vi får se.
G10-drivern har jag inte varit vän med heller på ett tag. Har spanat in den nya G15-drivern. Under gårdagens nio hål visade dock G10-drivern att den kan funka riktigt bra. Kanske den ska få finnas med ett tag till trots allt.
På bollfronten intet nytt. Har testat Srixon Z-star. Bra spinn, men ger känns lite hård efter att jag spelat en del med Callaway BB Diablo och Bridgestone B300-RX. Också provat årets variant av Srixon Soft Feel som jag spelade mycket med förra säsongen. Kände ingen skillnad mot förra årets modell. Favoriten för säsongen är sedan i våras Callaway BB Diablo.
Ja, det var en liten uppdatering. Sedan vill jag åter igen slå ett slag för Twitter för den som vill följa med vad som händer inom golfen. Kul att följa twittrande spelare, få tips om ny utrustning och följa de stora tävlingarna.
Svinga lugnt.
