Golfers

Det händer ju då och då att man stöter ihop med folk som aldrig skulle kunna tänka sig spela golf och inte alls förstår tjusningen i spelet. Eller i att slå på en liten vit boll, som en del nedvärderande uttrycker sig.

Man kan inte förstå allt. Det är bara att acceptera. Man förstår inte allt, även om man försöker riktigt ordentligt. Hur jag åter igen lyckades missa utslaget på hål 15 tillhör de saker jag just nu har svårt att förstå. En annan sak jag har svårt att förstå är detta udda initiativ.

Jag klagade lite när jag kom hem efter rundan idag. Det tog nämligen lång tid. För lång tid, tyckte jag. 5 timmar och 10 minuter är lång tid om idealtiden är 4 timmar och 30 minuter. Sambon tyckte jag lät som en surgubbe. Kanske ligger något i det. Jag har blivit lite känslig för långa rondtider. I alla fall när de passerar 5 timmar och när folk på banan säger "det är ingen idé att ni går igenom vår boll" och sedan beger sig ut i skogen och letar boll medan fairway ligger öppen.

Efter en veckas "golfvila" var det åter dags att trampa gröna fairways idag. Spelade med två trevliga klubbkamrater varav den ena av de båda var musiker. Och en hejare på långa drivar. Inte alltid raka dock, men alltid långa. Som de två (!) han slog på hål 16.

Det är kul att träffa nya människor och hitta samtalsämnen vid sidan av golfandet. Idag blev det en del musiksnack startat av att jag nämnde gårdagens nostalgitripp på Stadion. Jag berättade också om den här bloggen och sa att den handlar om golf, men att jag ibland skriver några rader om andra saker också och det med mer eller mindre krystande kopplingar till golf. Förslag på en sådan krystad koppling från gårdagens Kiss-konsert till golfande föreslog den musicerande golfkamraten skulle kunna vara att mina torvor idag var lika långa som Gene Simmons tunga. Dessvärre var dom inte det, så den kopplingen faller. Däremot var mitt golfspel idag att likna vid Paul Stanleys sånginsats igår, dvs mindre bra. Och min driver var knappast att likna vid en "Love Gun".

Tidigare var hål 16 på Kallfors lite av ett Kalle Anka-hål. Nu är det på väg att bli ett rikigt häftigt hål med ett antal pottbunkrar.

Det har varit en het vecka och hetare lär det väl bli till helgen. I dubbel bemärkelse kanske. Ingen golfprägel på denna vecka dock. Inte tillstymmelse. Precis som Tiger Woods ibland kan vara lite osynlig har jag varit det denna vecka. Jag har inte genomgått någon operation som han gjort, utan haft fullt upp med andra saker. Och golfbloggande lär få stå tillbaka även i morgon. Då är det nämligen dags att rocka loss på Stockholms Stadion. Kanske kan de gamla hjältarna sätta himlen över Stockholm i brand i morgon.

Undrar förresten om Gene Simmons spelar golf? Vincent gör ju, så varför inte?

Rock 'n golf!

Det har varit fullt upp med annat sedan besöket på Mälarö i förra veckan. De senaste dagarna har inte bara golfandet utan även bloggandet fått stryka på foten. Jag har liksom fått leva på minnet av besöket på Mälarö. Inte minst därför var det roligt att idag upptäcka att klubben noterat raderna jag skrivit om mitt besök. Just nu finns t o m en länk på Mälarö GK:s hemsida. Tack för det.

Efter 18 spelade hål och en fika i fredags på Mälarö hann jag spela ytterligare tre hål. Slog följe med John som inte ingick i samma gäng som jag. Han frågade "tillhör du det där nätpratargänget?" Nätpratargänget. Låter nästan lite sektaktigt och halvsuspekt. Ungefär som IRL-träff.

Här är i alla fall delar av nätpratargänget IRL efter spelade 18 hål:

Mälarö var en trevlig bekantskap. Visst är banan speciell med alla (i alla fall 17 av de 18 vi spelade) ute på fälten, men förleds inte att tro att banan är lätt för det eller att det är landningsbana hela vägen. Nej, långt därifrån även om ruffen just nu var hyfsat snäll mot vad den kan vara mitt i sommaren när gräset är knähögt utanför klippningarna. Svåra hål och framför allt svåra inspel. I alla fall för oss som inte slår överdrivet långt och ofta har en lång klubba kvar in mot green. Spännande under rundan i fredags var också pinnplaceringarna som var de gamla Telia-tourplaceringarna.

Som måste jag passa på att berömma kiosken. Visst uppskattar jag den bemannade kiosken, eller halfway house, som vi har på Kallfors, men om man väljer att ha en obemannad kiosk är det så smidigt när allt kostar tio kronor.

Kanske inte, men i alla fall den bästa fairway jag spelat på, det var den på Mälarö i fredags. Och Vidbynäs för två veckor sedan den sämsta.

Det gjorde jag inte idag då det stora eventet gick av stapeln på Mälarö GK. Mycket fin bana med många svårigheter. Jag landade på 28 poäng. Några tappade hål ställde till det, framför allt på slutet. Tror jag kom på plats 20 (av 63). Bilder och kanske även fler rader kommer senare.


mstar

I morgon är det dags igen för det stora eventet. Cyberspacekompisarna träffas för att se varandra i verkligheten, spela golf och en del får också för sig att festa lite grann. Egentligen har eventet redan startat. Första bollen borde i skrivande stund  precis ha kommit in i det som kallas (v)inspelet. Jag ska också ladda lite ikväll. Ska packa ihop och putsa lite på klubborna, ladda bagen med sånt som är bra att ha under morgondagen och sedan koppla av i soffan med en liten, men förhoppningsvis god, öl.

För den som är intresserad av att läsa mer om eventet som kallas Speakers Corner Open kan ta del av ett inlägg från förra årets tävling HÄR. Då var det Grönhögen GK som gällde, i år är det Mälarö GK. Vem vet, kanske blir det Kallfors GK nästa år. Det är nämligen segraren som får äran att arrangera påföljande års tävling.

Nu finns pocketboken från Stadium i butikerna. Den tunna, lilla boken innehåller Stadiums golfjurys lista över utvalda klubbor och annan utrustning. Kul idé. Bra innehållet, i alla fall för nybörjare.

Den frågan finns det många olika svar på beroende på vem man frågar.

En del hävdar att man ska göra en "custom fitting" precis på samma sätt som man gör för att hitta rätt klubbor. Det är säkert bra om man tar sig tid att göra det, men det är än så länge få som gör det, tror jag.

Andra hävdar att man ska prova sig fram, välja en boll och sedan hålla sig till den. På så sätt vänjer man sig vid hur bollen uppför sig med den egna svingen och hur den reagerar när man puttar på den. Säkert helt rätt det också.

Några menar att man lika gärna kan spela på de bollar man hittar i skogen eller i vattenhindret. Boll som boll, så länge man är amatör har det ingen betydelse. Denna uppfattning är helt felaktig, i alla fall om man frågar mig.

Sedan har vi dem som läser tester och väljer de topptestade bollarna och tror att bara det dyraste är bäst. Fel även detta. Bollar är olika uppbyggda och reagerar olika på olika typer av svingar. Det är just därför de är olika uppbyggda, eller om man så vill golfbollar är anpassade att passa olika typer av spelare, spel och svingar.

Idag lyssnade jag till en intervju med Rock Ishii, chef för utvecklingen av golfbollar på Nike. Det är Rock som Tiger jobbar tillsammans med för att hitta rätt boll för sitt spel.

Rock själv spelar såklart också golf. Han berättade i intervjun hur han väljer boll. Det finns tre saker som styr hans bollval:

1. Hans svinghastighet, som är ungefär 100 mph
2. Banans krav, dvs vid lång bana väljer han en boll som premierar längd framför kontroll runt greenerna och vid en kortare bana väljer han en boll med mer kontroll
3. Väder och temperatur

För Rocks del betyder det bl a att han ibland spelar Nike Black (för längden) och ibland Karma (när det är kyligt väder).

Intressant sätt att välja boll på, tycker jag. Inget nytt sätt direkt, men resonemanget känns roligare än att hålla sig till en och samma boll hela tiden.

Jag har genom åren testat många olika typer av bollar. Dyra och billiga. Tourbollar och "mjukisbollar". Den här säsongen har jag inte som tidigare år gjort en "att-prova-lista". Det beror på flera olika saker. Främst handlar det om att jag förra säsongen hittade två bollar som jag trivdes så bra med att jag haft svårt att hitta en anledning att byta. Trots det har det hamnat några nya bollar i bagen.

Titleist NXT Tour och Srixon Trispeed är de bollar som hängt med från förra säsongen. Båda passar mig väldigt bra. När jag spelat i år har valet av boll berott på, precis som för Rock Ishii, temperaturen och svingen. När det varit kallt ute har Trispeed gällt och när svingen känts bra och vädret varit varmare är det NXT Tour som gällt.

Ny för säsongen i min bag är Srixon AD333. En mjuk boll som placerar sig någonstans mitt emellan NXT Tour och Trispeed. Bollarna går i princip lika långt. Är det kallt går möjligtvis Trispeed något längre än de andra två. Trispeed är den boll som jag upplever har hårdast skal och AD333 har mjukast. NXT Tour spinner mest på green, därefter kommer AD333 och den som har sämst spinn på green är Trispeed.

Testad och ratad nu under våren är TaylorMade Burner. Utmärkte sig inte på något sätt för mig. Dessutom gillar jag inte skalets utseende.

Sedan finns en outsider, en boll som jag kan tänka mig blir en höstboll för min del. Det är Titleist PTS Carry. Under de tidiga vårrundorna uppskattade jag verkligen den höga bollbanan.

För att sammanfatta ser mitt bollval ut så här:

My choice of ball:

Here is a better tool than the one I mentioned in an earlier post:


Google Translate

Inte Midnight Oil utan raintime oil. Det skulle man kunna kalla den sörja som låg på några av greenerna när vi idag spelade första matchen i Stadium Golf Match Play. Matchen genomfördes på Strängnäs GK. Småregnigt och kallt (5 grader C). Allt regnande hade gjort greenerna förädiska. Några var trots vätan väldigt snabba. Andra var helt slemmiga av vattensörja. Inte helt lättputtat med andra ord. Varför greenerna såg ut som de gjorde vet jag inte, men en teori vi hade under rundan var att greenerna vältats vilket kan ha gjort att vattnet fått svårt att försvinna på en del greener.



Men nu det var inte puttningen som avgjorde dagens match, det var jämnheten i spelet. Jämnast över de spelade hålen var kamraten UTE och jag. Min match var över på hål 14 och efter att UTE hålat ut på hål 16 stod det klart att GolfersRevent, som vårt lag heter, hade vunnit första matchen i årets "stadiumspel".

Jag undrar om det var värmen från brinnande sängar eller australiens sol som jag längtade efter när jag kom på det där med raintime oil? Hur som helst saknades det värme på banan idag. 5 grader och regn är kallt, särskilt om man betänker att det förra söndagen var 35 grader i solen.

Matchreferat kan läsas på UTE:s blogg HÄR.

I dagens Dagens Nyheter säger Christian Olsson i en bildtext (som finns inte med på webben) att han ser fram emot att att delta i sin fjärde olympiad, nämligen den som äger rum i London 2012. Det är ju kul. Det unnar jag honom, men det finns ett ofta förekommande fel i det han säger. Om han nu sagt exakt så, vilket jag tvivlar på. Begreppet olympiad betyder inte olympiska spel utan en period över fyra år, dvs tiden mellan två olympiska spel. Det tror jag att Christian Olsson vet, däremot är jag mer tveksam till om journalisten (eller redigeraren) som skrivit bildtexten vet det. Inget konstigt i det dock. Många, många säger olympiad när dom menar olympiska spel.

Och varför vet jag då detta, kan man undra. Jo, jag hade under några år förmånen att sitta på en stol i Sveriges Olympiska Akademi. Inte dumt att ha det i cv:n, men till skillnad från några av de andra i akademin hade jag inga egna OS-erfarenheter eller OS-medaljer i bagaget. Platsen i akademin följde med det jobb jag hade under några år. Akademins uppdrag handlar om att på olika sätt sprida kunskap om de olympiska spelen och dess historia.

Golf och olympiska spel hör ju inte direkt ihop. Har i alla fall inte gjort det sedan 1904. Frågan om golf ska eller inte ska finnas med på OS-programmet har genom åren diskuterats mycket. En ny chans tycks nu vara möjlig. I september avgörs det om golfen återinförs på OS-programmet. Det finns då chans att vi får se olympiska spel i golf under 2016.

Kommer ni ihåg reklamen om de där kryddiga korvarna som är svårt att komma ihåg vad de heter. I reklamfilmen pratade en av personerna i filmen om dem som "va'hettere". Ungefär på samma sätt är det med Stadiumgolfen, eller rättare sagt det som var Stadiumgolfen. I år heter tävlingen Stadium Golf Match Play. Varför då, kan man undra?

Hur många av oss som spelat tävlingen tidigare år kommer att sluta prata om Stadiumgolfen och istället säga det nya namnet som var....eh...vahettere...
Och vad kommer de som aldrig spelat tävlingen tidigare att säga? Kommer dom att säga Stadium Golf Match Play? Knappast. Troligare att de förkortar namnet till Stadium match eller varför inte Stadiumgolfen.

Undrar vad som ligger bakom namnbytet. Stadium brukar tänka kloka tankar och ändrar säkert inte ett inarbetat namn utan anledning. Jag kan se tre möjliga anledningar:

1. Någon annan än Stadium äger namnet Stadiumgolfen.
2. Tävlingen genomförs i flera nordiska länder och nu vill man att tävlingen heter samma sak i alla länder (om den inte gjort det tidigare).
3. Någon har fått för sig att det är mer tyngd i det nya namnet.

Hur det än är med namnet så är det i morgon dags för mig och kamraten UTE att spela årets första match. Jag tror att det är femte året vi är med. De två senaste åren har vi åkt ut i omgången före regionfinalen. Det har känts surt, men vi tar nya tag i år.

Wich us luck.

Det är på något sätt något magiskt över att välja putter. Puttern är tillsammans med drivern den viktigaste klubban i bagen. Precis som med drivern och alla andra klubbor går det att skräddarsy för att hitta just den puttern som passar just ditt sätt att putta. Samtidigt tycker jag att det handlar väldigt mycket om att hitta en putter man har förtroende för och kan lite på. Och hitta en sådan kan man göra på flera olika sätt. Gå till klubbmakaren och skräddarsy är ett sätt. Ett annat är att köpa en putter på rea som ögat faller för och hoppas på att magin infinner sig. Ytterligare ett är att provputta, provputta och provputta till dess att man hittat just det där magiska. Eller så kan man göra som jag, leta på nätet, köpa efter utseende och låta magin liksom komma inifrån när man väl har puttern i sin hand.

Varför denna utläggning då, kan man undra. Jo, jag fick en fråga av Ted om tips pä putters.

Jag har testat många olika putters genom de säsonger jag spelat golf. Så många köpta har det inte blivit, men nog har det blivit några stycken allt. Efter en tid brukar ju liksom magin försvinna av någon anledning.

Nu har ju jag precis köpt en ny putter som jag är mycket nöjd med (den fungerar bra och dessutom är den röd vilket är kul), men om jag ändå skulle köpa en ny putter så skulle jag gå raka vägen in i golfshopen och rycka en TaylorMade Spider från hyllan. Den ÄR magisk och det redan från första putten.

Om jag ska ge Ted, och alla andra som är på jakt efter en ny putter, några tips så kommer det här här. Utbudet för vänsterspelare är något sämre än för oss högerspelare.

Ping har i år kommit med flertalet modeller dessutom till bra priser och med stort utbud för vänsterspelare.

Yes!, många olika modeller att välja bland här också. Även här bra utbud för vänsterspelare.

Rife, har ett flertal modeller där flera går att justera vikten på. För vänsterspelaren kan det vara svårt att hitta modeller i Sverige, men det går säkert att beställa antingen via golfbutiken eller på egen hand via Internet.

Frog, jag har skrivit om denna putter tidigare, dessvärre tycks den inte finnas i vänster.

Odyssey har ett stort sortiment. Särskilt bra för den som gillar insertputters. Själv gillar jag den nya Sabertooth, men den finns inte i vänster.

Att välja putter handlar helt enkelt om a kind of magic.

Hål 12 på Forestbanan, Vidbynäs, kan man ha olika uppfattningar om. Visst är det ett vacker hål. Och utslagsgivande, inte minst in samband med matchspel, men är det ett bra golfhål? Nej, jag tycker det är ett riktigt nödhål. Efter att ha dragit banan genom ödemarken behöver man så småning om vända tillbaka mot klubbhuset igen. Naturen är inte alltid anpassad för att anlägga golfbanor i utan problem. Blir det problem så gäller det att lösa dessa på ett bra sätt och det kostar ibland stora pengar. Min uppfattning är att man i samband med hål 12 på Forestbanan stötte på problem, inte bara med naturen utan även problem av ekonomisk karaktär för här känns det som man sparat på slantarna.

Om man vill eller tvingas lägga ett hål rakt över en sjö måste man se till att greenområdet anpassas på ett sådant sätt att det finns chans att spela hålet på olika sätt. Det finns knappast i detta fall. I alla fall inte på flera roliga sätt.

Greenen är smal och svårträffad. Går man över greenen till vänster hamnar man i en bunker och har sedan ett svårt bunkerslag med lite green att landa på och bakom greenen sluttar det ner mot vattnet. Går man från tee över greenen till höger finns det chans att landa på en spelbar yta, men dit är det långt. Så långt att de som upplever hålet som svårt knappast når dit. Skulle tro att det är 160, 170 meter dit. Går man vänster om hålet, vilket de flesta gör som inte går i vattnet, hamnar man i det som ofta kallas för "skiten". Det betyder att området består av vildvuxet gräs, jord och sten. Där låg jag senast. Fyra meter från greenen, i en grop. Hur kul är det?

Nej, detta är inget bra hål. Gör om greenområdet så att det blir mer spelbart! På så sätt blir detta både ett bättre och roligare hål. Svårigheterna lever ju kvar ändå. Inte minst i huvudet på oss golfare som har att välja klubba för att nå greenen på andra sidan vattnet, 130-140 meter bort.

En körig vecka är till ända. Har inte hunnit skriva så mycket som jag önskat. Andra önskningar har helt enkelt fått gå före. Ett tecken på att jag ligger lite efter är att min RSS-läsare är full av olästa nyheter, blogginlägg och uppdaterade webbsidor. Bara i kategorin Golf är det nu äver 1000 olästa. Det är bara att börja beta av, eller kanske ännu bättre och bekvämare att helt enkelt markera allt som läst. Tänk så mycket man riskerar att missa genom att göra så, men samtidigt missar man så mycket ändå, så varför inte. Det går ju inte att hinna med allt här i livet, hur gärna man än vill.

Callaway presenterar ett nytt verktyg så att man kan göra en enkel customfitting via deras webbplats.

Klicka på bilden för att testa.

Välj tre par, betala för två. Bra erbjudande på Eurogolf även om jag knappast gör av med tre par handskar under en och samma säsong.

Som jag skrev i tidigare inlägg var det långhårigt på fairway på Vidbynäs när jag spelade där i söndags.

Nope, Kallfors Golf Club, Järna, Sweden. About 50 km outside Stockholm.

I söndags var det 35 grader varmt i den stekande solen på Vidbynäs. Näsan blev röd av solen. Mina 75 slag (32 poäng) räckte till en sjätteplats. Det är jag nöjd med.

Ikväll spelade jag på Djursholm. 10 grader varmt och kyliga, nordliga vindar. Öronen blev röda av kylan. Jag klev av banan med 33 poäng. Det är jag också nöjd med.

Dessutom vill jag tillägga att Srixon AD 333 är en mjuk, lång och skön boll som dessutom stannar hyfsat bra på greenerna. Värd att prova för den som inte gjort det.

Tävling idag på Vidbynäs. Forest-banan gällde för oss i B-klass. Ganska rolig bana. Kuperad och jobbig, men rolig. Spelet fungerade hyfsat bra, men tappade bort en bra score på 18:e. Behövde tre slag för att komma ur greenbunkern! Scoren landade på 75 netto.

Vi som spelade tävlingen hälsades välkomna åter genom att redan vid incheckningen få en gratis greenfee att utnyttja någon gång under säsongen. Snyggt!

Mindre snyggt att fairway var oklippt! Redan på första hålet förstod jag gesten att ge oss en gratis greenfee.

Bilder från dagen kommer senare i veckan. Nu väntar andra göromål. Blir nog sparsamt bloggat de närmaste dagarna.

Det har det varit idag. Sått fairway gräsmatta på baksidan. Hoppas den tar sig denna gång.

I morgon är det dags för tävling. Vidbynäs GK står som värd. Lite besviken är jag på att vi i B-klass inte får spela Axa-banan. Jag undrar om det framgick i samband med anmälan. Inte vad jag såg i alla fall. Säkert inget fel på Forest-banan i och för sig, men Axa känner jag bättre. Dessutom brukar jag spela bra på den banan.

Hoppas det blir en bra dag i morgon också. Kanske är det någon av er som läser denna blogg som också ska spela Vidbynäs i morgon. Ge er gärna tillkänna. Här eller i morgon på banan.

Det kom en bild via MMS idag. Den flitiga bloggläsaren Richard gjorde ett besök på Rya GK. Ser helt okej ut, eller hur?

Idag gjorde jag ett snabbt besök på EasySwing för att lämna in min driver. Det är något skrammel i skaftet som dom har lovat att fixa.

När jag klev in i lokalerna såg jag att det stod någon och gjorde uppvärmningsövningar i ett av "slagbåsen". På håll var det svårt att se hur övningen gick till. På närmare håll såg jag att det var en kille i övre tonåren. Han höll drivern bakom ryggen. Ena handen i skaftänden och andra vid klubbhuvudet. Därefter böjde han sig framåt så att huvudet hamnade under knähöjd och armarna rakt upp. Fortfarande med grepp om drivern. Vig som en cirkusartist.

När han reste sig upp såg jag att killen var tunn i kroppen. Lång och smal. Han såg väl ungefär ut som jag gjorde i den där åldern. Sedan började han svinga. Ja jisses. Man undrar hur någon med den kroppsbyggnaden kan generera så mycket kraft som han gjorde. PANG sa det i den uppfångande duken. De gånger jag slagit mot den där duken har det på sin höjd låtit POFF, knappast PANG.

Visst är kraft och styrka viktigt för att generera hög svinghastighet och längd i slagen, men teknik och timing är än viktigare. Jag gissar att när den där killen lagt på sig några kilo kommer han tillhöra den kategori spelare som slår riktigt, riktigt långt.

Lycka till med golfen...who ever you are!

I slutet av februari köpte jag en ny hybrid på rea för 199 kronor. Tanken var att testa hur det fungerade att ha en 27 graders hybrid istället för järn 5 i bagen. Eller som komplement till järn 5. Klubban har nu testats på banan några gånger med förvånansvärt bra resultat. Rolig klubba. Bollen sticker iväg rakt upp i luften. Dessutom går den långt. Längre än min järn 5:a (som fortfarande finns i bagen). På rangen i lördags slog jag Oaklandhybriden nästan lika långt som min 22 graders Ping G5 hybrid med ett hyfsat dyrt Harrisson-skaft, som jag själv låtit sätta i.

Detta fick mig att fundera. Undrar hur en 22 graders Oakland-hybrid skulle fungera? Undrar om det fortfarande är rea?

På lunchen idag sprang jag bort till Eurogolf för att kolla om det fanns kvar några Oakland-hybrider i reastället. Jodå, det fanns det. Inte för 199 kronor, men väl för 499 kronor. Inget att tveka på. Jag köpte en 22 graders. Funkar det så funkar det. Om inte kan man väl få några kronor för den. Kanske. Annars är det inte hela världen.



När jag ändå var på Eurogolf så tänkte jag: Kanske finns det fairwaywoods av märket Oakland också? Tänk, det fanns det. Och där stog en 18-graders trä 5:a och bara väntade på att få ge sig iväg ut ur butiken. För 399 kronor var den också min.

Ut ur bagen och in i garderoben åker nu en styck Ping G5 hybrid med dyrt customskaft från Harrison och en styck 19 graders Callaway fairwaywood. Vem vet, kanske gör dom bara tillfälligt besök i garderoben. Vi får se. Senare i veckan ska de nya klubborna upp till bevis. Funkar de bra får de hänga med på tävlingen på söndag.

En bidragande anledning till att jag "vågar" köpa på mig fler klubbor av märket Oakland är skaftet. Ibland när man köper klubbor av s k  house brands är skaften dåliga. Det upplever jag inte att dessa är. Låg torsion i skaften, vilket det sällan brukar vara på biliigare klubbor.



Ska bli spännande att se hur klubborna funkar på banan. Klubbor behöver ju inte vara dyra för att fungera bra.

En läsare jag fått kontakt med via den här bloggen är Cecilia. För er som inte läst Cecilias blogg så rekommenderar jag ett besök. Hon tränar så mycket att det räcker och blir över även till oss andra. Hon har en beundransvärd energi. Men, jag har också läst på hennes blogg att hon får träningsvärk av trädgårdsarbete. Med tanke på att hon tränar nästan dagligen och ändå får träningsvärk av trädgårdsarbete så måste ju arbete i trädgården vara bland den bästa träningen man kan tänka sig. Därför känner jag mig nöjd efter den här helgen. Det har blivit en hel del arbete i trädgården för min del.

Hoppas det betalar sig i längre och rakare slag nästa helg när säsongens första tävling går av stapeln.

Ingen bra dag på banan idag. Trevlig, men spelmässigt ganska usel. Jag slog en drive som kändes riktigt bra. Den kom på 18:e hålet. Det talar sitt tydliga språk. Jag svingade helt enkelt dåligt idag. Stelt och med dålig timing.

Driven på 14:e var okej. Därför trodde jag att svingen var på gång när jag klev upp på 15:e tee. Så fel man kan ha. Det enda rätta jag gjorde på 15:e tee var att jag lyckades lägga upp bollen på en peg och få den att stanna kvar där. Och hur svårt är det? Vad som sedan hände har jag bara en dimmig bild av. Fort gick det i alla fall. Ingen sving, mer ett hugg. Rakt ner. Bollen for upp i luften och slog ner i skogen 50 meter framför gul tee. Dessvärre har jag nu ett trist minne av det där slaget. Ett fult skymärke på drivern. Illa, det var illa...



Hur gör man bäst för att täcka över de där fula märkena? Tusch? Nagellack? Andra tips?

(Magnus Ugglas dokusåpa "Vart fan är mitt band" är för närvarande det roligaste programmet på teve.)

Idag fyller Peter 40 år. Han inledde sin stora dag med att spela golf tillsammans med två kamrater och mig som "trängt" mig in i kompisbollen. Dagen till ära hade Peter packat ner fickpluntan med 12-årig Bowmore. Man vet ju aldrig, det kan ju bli en och annan birdie och då måste man vara beredd. I alla fall om man fyller 40. Jag tycker inte att sprit hör hemma på banan, men okej då, man fyller ju bara 40 en gång och vill man dricka whisky på banan en sådan dag så kan det väl vara okej.



Rundan startade i lustempo. Väntan efter i princip varje slag. Långt där framme fanns det ett kompisgäng som spelade tävling. Redan på hål 3 tröttnade Peter och förgyllde golfandet med några droppar whisky. Sedan rullade det på med mer väntan ...och mer whisky, för det blev två birdies för födelsedagsbarnet. Det blev också en starköl till korvarna efter nio hål.

Skulle det ha varit jag som druckit både öl och whisky under rundan kan jag lova att jag hade haft stora problem att en träffa bollen. Men inte Peter. Han spelade riktigt bra och rullade i par efter par. Efter fem timmar (!) var vi framme på 18:e tee. Peter peggade upp och svingade. Bollen rakt upp i skyn för att så småning om landa kort om damtee, i en grässlänt. För mig var det inget konstigt. Fem timmar på banan, tre whisky och en startköl. Jag hade knappt hittat hem om jag hade fått i mig det. Peters reaktion var:

"Det är ju osannolikt!"

Nja, jag håller nog inte med. Snarare tvärt om. Hur som helst var det en trevlig runda med tre glada grabbar. Hoppas ni får kul på festen!

Nu finns dom i butik, de nya TaylorMade Tour Burner-järnen. Snygga på bild och snygga i verkligheten. De är visserligen ansedda som en tourmodell, men i nummer 241 (mars 2008) av Todays Golfer fick den silver av testarna i gruppen "game-improvement irons". Guldet gick till Ping G10. Tour-burner järnen hamnade därmed före t ex MacGregor MT OS, Nike SQ Sumo, Mizuno MX-950, Cleveland CG Gold och inte minst storebror TaylorMade Burner XD. Det borde tala för att Tour Burner trots sitt tourutseende är mycket förlåtande.

Idag höll jag i dem. Hade inte chans att svinga eller provslå, bara adressera. Snygga, smäckra med tunnare sula än jag trodde. För mig och min sving skulle en combo av Tour Burner och Burner XD troligen vara bäst, men jag tror inte TaylorMade ger den möjligheten. Dessutom skulle det kanske bli knöligt med "loftpassningen". XD-modellen är ju rejält strongloftad med t ex järn 5 som har 23 graders loft medan Tour-modellen är tradionellt loftad med 26 graders loft på järn 5.


Klicka på bilden för att läsa mer om Tour Burner.

Kallfors GK.
Bilderna tagna 2008-04-29.


Hål 2. Rent och snyggt runt green.


Hål 2. Svårträffad och svårputtad green vaktad av såväl vatten som bunker.


Hål 3. Ombyggnationen under vintern har skapat ett helt nytt greenområde. Helt nytt och mycket bättre hål! Greenen nylagd och har ännu inte satt sig, men den kommer att bli bra. Riktigt bra, tror jag. Ny gul tee har precis såtts.


Hål 3 med hål 2 i bakgrunden. Röd tee syns i bildens vänsterkant.


Hål 5. Svåraste greenen på banan? Lyckas man träffa den gäller det att få bollen att stanna och sedan återstår "bara" att förstå alla lutningar för att rulla bollen i hål.


Hål 7. Spännande par 3:a där greenområdet snyggats till inför säsongen. Nu kan man dessutom slå för långt utan att behöva leta alltför länge efter bollen. Kan ju vara bra för att det inte ska bi stopp här.


Hål 18. Vackert avslutningshål där de långtslående ibland lockas till att försöka nå green eller i alla fall komma nära. Få lyckas.

Skicket på banan är i skrivande stund bättre än på länge så här tidigt på säsongen. Banan har dessutom aldrig haft en snyggare inramning. Rent och snyggt vid sidan av fairway och greener. Jag uppskattar såväl de små som stora förbättringarna. Nya hål 3. Planteringen vid greenen på hål 7. Den lilla stenlagda ytan nedanför 11:e tee. De små planteringarna vid starten på backen mot hål 12 (för dom är väl nya?). Återstår för mig att uppleva nya hål 16, som ska vara helt ombyggt.

Ser fram emot säsongen.

Här är ett litet bidrag till att göra till sanning att golf rockar. Köpte ett nytt bälte med spänne igår. Kommer att passa perfekt på mig när jag golfar. Det är sådana här små detaljer som kan göra medelålders män till pojkar igen.




Rock 'n golf!