Golfers

Rundan idag spelade jag med tre trevliga grabbar som jag inte spelat med tidigare. När man träffar nya golfkamrater är det alltid lite svårt att komma ihåg vad de heter efter några hål, tycker jag. En av kamraterna idag tror jag hette Lucky Luke, eller i alla fall skulle han kunna ha hetat det. Ni vet, den där belgiske västernhjälten som drar snabbare än sin egen skugga. I alla fall gjorde ha det på den tiden när jag läste serietidningar och det bra många år sedan nu.

Den Lucky Luke jag mötte idag hade den snabbaste svingen jag någonsin sett. Och jag har sett många. Tiger Woods, John Daly och Laura Davies bara för att nämna några. Till skillnad från de andra nämnda spelarna så hann man liksom inte med i svängarna när Lucky Luke avlossade sin bössa. Baksvingen gick så fort att det såg ut som om varje skott sköts från höften. Häftigt att se och uppleva faktiskt. Mycket kraft i den svingen och mycket av kraften genererad av starka underarmar och handleder. Trots att han klagade lite över trötthet i just handlederna mot slutet av rundan lyckades han driva green på hål 16 Kallfors, ett par 4 på 269 meter. Visserligen går hålet att skära av, men ett långt slag krävs det för att nå green.

Lucky Luke har ett spännande inköp framför sig. Han måste (borde) nämligen köpa ny driver då den Cobra-driver han sköt med idag inte är tillåten längre. Med den svingen och den kraften som han har borde han se till att göra en riktigt utprovning hos t ex EasySwing. Jag tror nämligen att det är extra viktigt att hitta rätt kombination av skaft och huvud som klarar av den kraft som genereras av den snabba och kraftfulla svingen.

Jag gissar att loftet på den nya drivern bör vara ca nio riktiga grader, inte Cobras nio grader som troligen är mer än de nio grader som står på den driver han har idag. Jag tror också att han behöver ett stabilt stiffskaft som är något tyngre än det han har i sin Cobra idag. Kanske 70-75 gram för större säkerhet och stabilitet. Skaftet behöver nog också ha en högre flexpunkt än Cobra-skaftet. Lyckas han hitta rätt skaft och rätt huvud, då kommer den lilla slicen att rätas ut och skotten gå rakt varje gång.

Och då, då kommer han att skjuta inte bara snabbare än sin egen skugga utan även skjuta scorer klart lägre än de han är van vid idag.

Men det är bara vad jag tror, jag är ju ingen klubbmakare.


Lucky Luke lägger upp bollen på green från 140 meter på hål 10 på Kallfors. Puttade sedan för eagle, men var lite kort i linjen och fick nöja sig med en birdie.

Då har nya klubborna fått komma ut på banan för första gången. En hink på rangen och sedan bar det iväg. Det är ju inte varje dag man spelar med nya klubbor. Det brukar också märkas på spelet, vilket det gjorde idag. Men egentligen vet jag inte om jag kan skylla den dåliga scoren (27p) på att jag var ovan vid klubborna, det var snarare annat som inte funkade. Men visst, några slag för mycket blev det nog på grund av att klubborna inte är inspelade ännu.

Hur funkade dom då? Jo, väldigt bra. Även om skaften är några gram tyngre än stålskaften i mina Ping G2-järn kändes klubborna lätta. Jag antar att det beror på att svingvikten kan vara lite annorlunda jämfört med Ping-järnen. Mjuka i träffen är dom, de nya skönheterna. Längden är lite svårt att säga något om, känslan är dock att dom är några meter längre än mina Ping-klubbor. Helt klart får jag i alla fall en högre och bättre bollbana med järn 5 med de nya klubborna.

Just längden är ofta en svårighet när man har nya klubbor. Antingen brukar bollarna gå för långt för att de med den vanliga svingen går längre, eller så går dom för kort för att man inte vågar gå på bollen ordentligt med rädsla för att man ska slå för långt. Jag provade båda varianterna. Framför allt var det de korta järnen som gick lite för kort. Undantaget var 51 graders wedgen. Just wedgar är ju extra svårt att byta. Det är ju "precisionsverktyg" och slagen med dem bygger mycket på känsla. Hittade inte riktigt rätt med den idag, men det berodde mer på min ovana än på klubban i sig.




Hybriden som tillhör setet fick bekänna färg ett antal gånger under rundan. Jag slog den från peg, från ruff och från fairway. Kändes riktigt bra, förutom jätteduffen från tee på hål 7.


Skön bollträff på hål 12. Tyvärr lite för långt slag. Hade räckt med en järn 9:a idag.

Sammantaget känns det som väl investerade pengar. Kul.

På puttinggreen idag stötte jag ihop med en kille som puttade med dessa gyllene bollar. Häftiga, eller hur? Skulle passa bra ihop med den HÄR guldiga puttern.

Klubborna är redan här. Tack för det EasySwing och Mizuno. Snygga, vackra och sköna. Premiären är planerad till på söndag.


Pitchingwedge


Saknas på bilden gör den hybrid som följde med setet istället för järn 4


Snygga!


Järn 5 som förhoppningsvis ska ge mig den hjälp jag behöver


Jämförelse mellan järn 5 från Ping G2 respektive Mizuno MX-950

Lovade några bilder från Synsams stora herrdag som vi spelade i tisdag.


Det var en blåsig dag. Hål 17, dvs gamla hål 9 på Upsala GK


Kamraten ute klipper till


Olof med glöd i bössan

Efter en hel dag på banan med 36 håls tävlingsspel och tre timmars bilkörning är jag tröttare än tröttast. Skrivandet om tävlingen Synsams stora herrdag har kamraten tagit hand om. Så den som vill veta hur dagen var och tävlingen gick får läsa HÄR.

Några bilder från dagen kommer här på bloggen. Men inte idag.

I morgon går Synsams stora herrdag av stapeln igen på Upsala GK. Kamraten UTE och jag brukar spela och den tävlingen och så också i år. Hoppas att åska regn uteblir och att sving och hälsa står oss bi. Jag vet att UTE spelat mycket. Det har inte jag. Hoppas jag orkar 36 hål i alla fall.

Tidigare år har varit riktigt roliga. Inte minst året när vi spelade i en "sex-boll" tillsammans med fyra låghandicapare. Var för UTE och mig ungefär som att spela en pro-am. Den historien kan man läsa HÄR.

Förr året träffade jag inte en enda green under singelspelet. Nästan en bedrift. Dessutom puttade jag uselt och aviserade att jag borde köpa en ny putter. Sedan dess har jag köpt två nya. Hoppas jag puttar bättre i morgon. Och att jag träffar alla greener. Förra årets story kan man läsa HÄR.

Det vi inte vill uppleva är avbrutet spel, som för tre (?) år sedan. Då åskade det så att andra rundan fick ställas in efter att vi suttit ute på banan och frusit i en timme. Nej, åskan kan ta sig till universitetet istället för till golfbanan i morgon, tycker jag. Då bli säkert forskarna gladare än vad vi skulle bli.

Det här är bland det snyggaste och häftigaste som går att få tag på i wedgeväg just nu. Visst borde man kunna ha flera wedgar precis som man kan ha flera drivers och flera putters?

Alla wedgar hittade HÄR.







Fler häftiga wedgar HÄR.

Fick en kommentar från Anders som tycker att bloggen handlar för mycket om putters och för lite om wedgar. Dags att ändra på det då.

Snart dyker mina nya järnklubbor upp och även om bloggläsaren Richard har svårt att se mig spela något annat än Ping så är det nu ett set Mizuno MX 950 på väg. Jag trodde nog jag skulle behålla mina Ping-wedgar, men just nu lutar det år att jag även ersätter wedgarna. Troligen hamnar två Mizuno MX-wedgar i bagen. En 51 graders och en 56 graders bockad till 58.

Ny putter från Yes! Golf. Än så länge bara som hälskaftad.



Läs mer HÄR.

Så här såg Tigers bag ut när han vann US Open:

Driver                   Nike SasQuatch Tour (7.5°)
Fairwaywoods       Nike SasQuatch Sumo (15°, 19°)
Järn                     Nike Forged Blades (3-PW)   
Wedgar                Nike Forged (56°, 60°)
Putter                  Titleist Scotty Cameron Newport 2
Boll                      Nike One Platinum

Intressant att notera är att pw i Nike Forges Blades är 49 grader. I alla fall i standard.

Trist för honom. Hoppas han får ordning på sitt knä. Tänk om han skulle tvingas ge upp golfandet pga av skada vid 32 års ålder. Hemska tanke.

Take care, see you next year!

Läs mer HÄR.

Snygga! Men så tokstängda som de ser ut på bilderna kan de väl ändå inte vara?

Läs recension HÄR.

Kanske lite tidigt att tänkt på det nu, men om man nu ändå gör det så önskar jag att jag resonerar som den här mannen som Cecila försökt intervjua HÄR.

Jag har beställt nya järnklubbor. Bara sådär. Pang, bom och så ska många tusenlappar bytas mot nya klubbor inom några veckor.

Var på EasySwing idag och gjorde en utprovning. Något helt annat än den hjälp jag fick i "butiken-utan-namn" som jag skrev om i förra veckan.

Ingångsvärdena för klubbvalet var att hitta en klubba som är förlåtande, som hjälper mig att få höjd även med de långa järnen, som inte är för stor och blaffig i de kortare järnen och som har en skön känsla. Sedan hade jag en tanke också på att välja grafitskaft för att skona den tennisarm som ibland gör sig påmind även om besvären i princip är borta. De stålskaft jag har i mina Ping G2-järn har en vikt på drygt 90 gram, därför var tanken att kliva ner en bit till strax under 90 gram.

Svinganalysen visade att jag får mer ut av en klubba som är lite tyngre. Svinghastigheten är ungefär densamma oavsett om vikten på skaftet är 95 eller 75 gram, däremot är bollträffen och kontrollen klart bättre med en tyngre klubba. Detta fenomen beror på att svingen i sig är långsam, men jag har en ganska snabb baksving och risk finns att det blir ostadigt i vändningen på toppen.

Efter att ha provslagit klubbor med olika varianter av skaft och olika klubbhuvuden föll valet på Mizuno MX-950 med ett 90 gram grafitskaft. MX-950 är ett smitt sett av hybridliknande karaktär. De korta järnen är långt ifrån blaffiga och setet avslutas med en hybrid. Lite speciellt, dessutom snyggt set.

"The MX-950 simplifies the building of a modern high performance iron set with a blended run of hybrids and irons.
Two high flying, hybrids (21 and 24 degree) directly replace traditional 3 and 4 irons, with hollow technology irons (5-7) offering mid set flight and distance, and Grain Flow Forged short irons (8-PW) for precision in the short game."

Jag har beställt pw-j4, där j4 är en hybrid på 24 grader. Skaften blir en halv tum förlängda och lie något upprätt.



Har googlat efter recensioner av setet. Hittade bland annat denna uttömmande beskrivning. I den recensionen kan man bl a läsa:

"I really enjoyed my time with these clubs. If you need distance, feel, forgiveness, and workability all out of one club -- you have arrived. These represent a great leap forward. Even the pros are playing them. I'm certain that they get a weekly tweak and re-tweak on the tour van, and I think the top lines are thinner, and the soles not as wide -- but they are playing 950's out there for a reason -- THEY WORK! "

Två hjältar. I sådana sammanhang är det tufft att bara en får vinna. Tiger är otrolig, men Rocco är en riktig hjälte. Dessutom en mycket sympatisk spelare som jag hoppas få se mer av.

"This is huge for me", sa Rocco direkt efter särspelet. This was huge for me too Rocco!

Och grattis Tiger!

Och än är det inte slut! US Open avgörs i sudden death efter 18 genomförda särspelshål. Otroligt! Och tro det eller ej, bilden försvann på Viasat Golf strax före inspelet mot 18:e green! Fick se sista hålet på nätet. HÄR.

Sitter i soffan hemma och följer upplösningen av US Open. Det är som att sväva på moln. Tiger spelar fantastiskt bra. Jag har svårt att se Tiger tappa detta mästerskap. Rocco Mediate är för övrigt en trevlig bekantskap. Sympatisk med en sving som ser ut som en amatörgolfares. Spelet är dock ett antal klasser bättre även om jag tycker att han är lite väl snabb ibland. Nästan lite okoncentrerad i sin puttning.

Skulle ju ta en liten paus från bloggande. Den kommer efter dessa rader.

Idag tog jag chansen att besöka en golfbutik som jag sällan går in i eftersom den ligger lite längre från min vanliga väg till och från jobbet. Den här butiken ligger lite avsides och jag förstår egentligen inte hur den går runt eftersom det sällan är kunder där. Har i alla fall varit så vid mina besök.

Har ju funderat lite på om det inte är dags att att byta ut mina Ping G2-järn. Framför allt är det nya skaft som lockar. Idag har jag stål och med stigande ålder har tankarna på lite lättare skaft i grafit dykt upp. Tror mig behöva lite mer längd i framför allt mellan och långa järn.

Har sneglat lite på Cobra S9, så det var i första hand de järnen jag ville prova. Sagt och gjort. In i butiken och bad att få prova. Fick hjälp av en vänlig "lirare". Säljare vet jag inte om jag vill kalla honom. Lirare passar bättre och inte i betydelsen "golflirare" utan snarare en småtuff, halvkaxig grabb som ville ge intryck av att veta det mesta. Och det kanske stämmer, vad vet jag.

Efter att ha klappat på några slag som kändes ganska bra gav han kommerntarer av typen "det där är inte bra", "du har för dålig höjd på bollarna", "du klarar inte av den där klubban". Kanske inte ordagrannt så, men ungefär.

Undrar hur han tänkte?

I den tomma butiken kommer en kille (eller gubbe) in och ber att få prova ett järnset för sjutusen. Istället för att rekommendera en klubba och prata sig varm för den så tryckte han istället ner mig i stövelskaften med lite av besserwisserattityd.

Han fick mig att provslå en damdriver, men det tyckte han inte hjälpte. "Du behöver mer höjd och mer längd"."Det är bara hem och träna". Jo, jo, visst är det sant, men min sving är den den är och det är bra många timmar både på range och gym innan den förändras radikalt.

Det jag lyckades fånga upp var i alla fall att jag ska glömma stålskaft i järnen. Det är light-flex (A-flex) som gäller och samma sak i drivern. I alla fall enligt säljaren i den butiken.

Jag tror det är dags att uppsöka en klubbmakare som jag har större förtroende för.

Och ska sanningen fram är jag väl inte helt nedtryckt i stövelskaften. Tycker mig ha tillräckligt med självinsikt och självförtroende för att se på besöket i den tomma golfbutiken som en intressant erfarenhet. Jag tyckte t o m att det var lite kul med den där "liraren". Han var inte alls otrevlig utan hade bara ett annorlunda sätt att sälja, men det sättet tror jag inte passar alla kunder. Några sjutusen kommer jag inte lägga på disken i den butiken.

Bloggen kommer att få vila lite de närmaste dagarna. Ikväll gäller definitivt stora bollar framför små bollar med dimples.
Heja Sverige!

Japp, då har jag provslagit Tour Burner-drivern. Snygg och skön att slå med, men gav lite för låg bollbana med min sving och svinghastighet. Såg Sergio Garcia slå med sin på teve häromdagen. Hans svinghastighet uppmättes till 120 mph. Min är bra mycket lägre. Och då menar jag bra mycket lägre. Jag fick inte ut lika mycket längd som Garcia utan ungefär som med min Ping G10. Kanske t o m något kortare med anledning av den låga bollbanan. Hur som helst en skön klubba som tyvärr inte passar i min bag just nu.

Det ryktas på www.golfwrx.com om att TaylorMade har en ny driver på gång. Jag har slutat förvånas. Näst på tur står en klubba som ska säljas parallellt med den nyligen släppta Tour Burner. Den nya klubban kommer att, likt en del tidigare TaylorMade-drivers, ha flyttbara vikter.

Nytt på gång är också en serie med Tour Burner fairwaywoods. Ska bli spännande att se eftersom jag gillar utseendet på Tour Burner-drivern.

Jag provslog TaylorMade Tour Burner-järnen idag. Snygga är dom, men tyvärr räcker inte det för mig. Är verkligen sugen på nya järn, men ska jag investera i nya klubbor så räcker det inte med att de är snygga. De måste hjälpa mitt spel också och det kommer inte Tour Burner inte att göra. Lite för litet klubbhuvud och lite för hård i träffen utanför sweetspoot. Säljaren på Golf International jämförde dem med Ping i5 och det kanske är en bra jämförelse. Men bara kanske. Jag upplevde den järnsjua jag slog som hårdade i träffen än i5.



Slog också några slag med en järnsexa av den större Burner-modellen, Burner XD. Skillnaden i träffen var mycket stor. Visserligen hade Tour Burner stålskaft och den Burner XD som jag provade grafitskaft, men skillnanden var så stor att den inte bara kan hänföras till skaftet.

Burner XD är också snygg, men i de korta järnen är bladen blaffiga och offseten är på tok för stor för mina ögon. Och sedan har vi prislappen. Kring 9.000 kr, det är mycket.



Jag undrar om jag inte ska testa en budgetvariant. På bild ser dessa järn riktigt snygga ut:



Golfstores house brand TS CTX Performance. 1.995 kr för sex järn med stålskaft och 2.495 kr för sex järn med grafitskaft. Blir till att testa så snart jag kommer i närheten av en Golfstore-butik.

Efter lunchens upplevelse på Stadium kunde jag inte låta bli att passera Stockholms vänligaste golfbutik, Golf International, på vägen hem. När jag kliver innanför dörren skiner en av säljarna upp och säger "tjena" precis som om vi vore riktiga kompisar. Det är nog så att jag springer för ofta i den butiken också. Som tur var stod det en annan man i butiken när jag var där som nog är värre än vad jag är. Han hade något snack med en annan säljare om någon ny klubbmodell som han absolut ansåg var en kopia av Ping S58. Den vänliga säljaren pratade trevligt med honom, men var inte sen att ta hand om nästa kund som klev in i butiken. Helt klart att kunden som pratade om kopiorna också var någon som springer in i golfbutiken för att lindra golfabstinensen. I alla fall skönt att man inte är ensam.

Idag hämtade jag startkitet (nu vet du att det är fixat UTE) för Stadiumgolfen som inte heter Stadiumgolfen längre utan Stadium Golf Match Play. Jag klev in i Stadiumbutiken mitt i storstaden Stockholm där jag valt att hämta ut startkitet. Talade om vad laget heter och frågade om jag skulle legitimerade mig. Då sa säljaren:

"Nej, det behövs inte. Jag känner igen dig. Du är här så ofta och verkar vara en schysst kille".

Tack för det, men det får ju mig samtidigt att undra om dom tänker samma sak när jag kliver in på Golf International, Eurogolf, Dormy...och några butiker ytterligare som jag besöker "ibland". Har inte riktigt bestämt mig för hur negativt det är, egentligen.

"Han som aldrig köper något utan bara tittar".

Mycket snack och liten verkstad. Tänk om det är så? Eller tänk om alla är bloggläsare. Det vore mycket roligare. Eller hur?

Tack TaylorMade. Precis den rekommendationen jag önskade. Jag ska prova.



Freewheel burning

Blivit för lite spelat de senaste veckorna. Nu när banorna är så fina som de är borde man ju spela flera gånger i veckan. Det hinner jag sällan i vare sig i maj eller juni. Det är då det i mitt jobb är som mest hektiskt. Så också i år. Vad händer i mitt huvud då? På något sätt måste golfintresset ta andra uttryck än genom träning och spel. Vad händer? Inte svårt att gissa för den som följt den här bloggen. Jag funderar på om jag inte behöver nya klubbor.

Ping utvecklar sin Redwood-serie. ZB är den modell Lorena Ochoa spelar med. Tilltalande utseende. På puttern, menar jag. I alla fall i första hand och i detta sammanhang.

Det hände sig under en klubbtävling på en golfklubb i mellansverige under förra säsongen. På klubben fanns (finns?) en spelare som vi kan kalla för Pelle. Det ryktades om att han ibland spelade efter sina egna regler. Fuskade skulle nog en del kalla det. Kanske var det därför som han bland vissa gick under öknamnet "Fusk-Pelle".

På ett par trehål slog Pelle en boll som ingen riktigt såg vart den landade i mot ljuset. Väl framme vid greenen började Pelle och de två kamraterna i bollen att leta. Kamraterna till höger respektive till vänster om greenen, i ruffen och i bunkrarna. Pelle, som trotdde att slagit för långt, gick över greenen och tittade i kanten av vattenhindret som låg bakom hålet. Plötsligt ropar Pelle till de andra spelarna "här är den!" Där stod Pelle lycklig bredvid en som låg boll precis i vattenkanten, fullt spelbar. Pelle chippar in och de andra två kliver därefter in på green för att putta sina bollar. En av spelarna går fram till flaggan för att lyfta den ur hålet. Ja, ni kan ju gissa. I hålet ligger en boll. Fuskpelles boll. Den boll han slog från tee, inte den han chippat från vattenhindret.

Därmed var stämningen förstörd i den bollen. Hur det gick med Fuskpelles fortsatta spel berättade inte den kvinna som delgav mig denna historia. Förhoppningsvis fick han sig en näsbränna och en avstängning. Är det elakt att också hoppas på att han aldrig mer gör en hio?

Vem kunde tro. Vem kunde ana. Och sedan helt plötsligt händer det. Vi har blivit med Viasat Golf. Gratis. Bara sådär. Mirakel är kanske att ta i, men nog är det nära.

Till lycka för mig. Till oro för övriga delar av familjen.

Jag hade inte en av mina bästa dagar igår på golfbanan. Långt ifrån. Hål tre på Kallfors är en par trea på 124 meter, lite uppför. Där lyckades jag nästan missa bollen vid utslaget. Bollen for i "maskroshöjd" och stannade ungefär två meter framför röd tee i den tjocka, saftiga ruffen. Bollen låg djupt. Istället för att med kraft försöka få ut bollen ur ruffen i riktning mot green valde jag att knacka den bakåt, upp på damtee. Det krävs mod för ett sådant slag. Det är nog ett av de mest modiga slag jag slagit någonsin.

Från röd tee slog jag sedan ett bra slag som blev aningen långt. Jag gick från hålet med en dubbelbogey. Hade jag slagit andraslaget framåt är det inte omöjligt att jag fortfarande hackat runt på hål tre.