Golfers

Det måste man ha ibland. Nu är det dags för mig att ta en sådan.

I will be back...

Det fejades och fixades överallt på Bro Hof. Sju banarbetare på ett och samma hål. Som att spela med publik.


Mikael i bunkern på hål 3, Bro Hof GC.


Alla skyltar och stolpar var skinande rena och fina. Vi såg en kille som hade i uppdrag att klippa gräset runt stolparna. Först lindade han in nederdelen av stolpen i tyg, sedan klippte han och sedan torkade stolpen ren från grässtänk och smuts.

På hål 7, Bro Hof GC, slog grabbarna Viktor och Mikael järn 190 meter över vatten. UTE och jag som spelade från gul hade 142 meter och slog varsin hybrid motsvarande järn 4.


Mikael klipper till.


Hål 9. Värsta tryck i drivern jag skådat. Möjligtvis med undantag för Tiger.


Pang!

531 meter från vit tee, runt en liten sjö. Vår långtslående spelkamrat Viktor nådde green på två slag. Drive och en punchad järn 3:e in i vinden. Ett av de bästa slag jag upplevt "live" faktiskt.






Där borta, på andra sidan vattnet, i mitten av bilden, där är greenen. Det var dock inte den här vinkeln Viktor hade för sitt slag mot green.

Viktor gjorde en eagle på hålet. Själv gjorde jag en bogey efter att ha varit i vattnet på andraslaget.

Mer om vad som hände kan man läsa HÄR.

Bjuder på ytterligare några bilder från gårdagens besök på Bro Hof GC.


Inte ser bilden ut att vara tagen invid Mälaren i Sverige, eller hur?


Hål 4.


Hål 4 med vit tee på hål 9 i bakgrunden.


Green på hål 7 med fairway på hål 2 i bakgrunden.


Half way house som man passerar efter hål 4, 8 och 11. Efter hål 8 beställer man det man vill äta efter hål 11.
När man väl spelat hål 11 står bordet dukat.


Vy från hål 17 över 18:e green.


Greenbunkern på hål 18.


Vy från slottstrappan över Victory Valley, dvs hål 17 och 18.

Svängde förbi Dormy på väg hem från Bro Hof. Det blev en ny Mizuno MX sandwedge till rea-priset 699 kr istället för ordinariepriset 1.295 kr. Har ju sedan tidigare 51 gradaren, nu har jag också en 56 gradare. Tanken är att låta bocka den till 58 grader.

Det är så det brukar talas om Bro Hof Slott Golf Club. Nu har jag varit där och förstår varför. Det var för mig en upplevelse utöver det vanliga. Allt kändes så osvenskt: allt från bandesignen till alla utländska banarbetare, för att inte tala om vädret, men det kan man väl knappast tacka ägaren av banan för.



Kamraten UTE och jag hade förmånen att få sällskap i bollen av Viktor och Mikael på besök från Vänersborg. Det besöket och sällskapet tackar vi särskilt för. Utöver att banan var en upplevelse i sig var det en upplevelse att få se hur banan "ska tas" från vit tee. Viktor låg ett under par när han klev upp på 18:e tee. Istället för göra ett enkelt par på det avslutande korta par 4:a hålet (och komma hem till polarna och säga att han krossat Sveriges bästa bana) så smackade han på med drivern med ambitionen att driva greenen. Och det lyckades sånär. Det saknades ungefär en halvmeter eftersom bollen tog i stenmuren i kanten av green och ut i vattnet. Frisk vågat.

Hur var det med det egna spelet då? Jodå, banan vara svår och lång. Trots att jag fick fem extraslag mot vad jag är van vid så lyckades jag inte hålla (mitt nya) handicap utan landade på 31 poäng. Godkänt får man väl lov att säga trots allt. 14 poäng ut och 17 in.


On first tee! Jag nådde fairway på detta hål, men inte på tvåan trots en bra drive. Kan ju ha berott på att hålet spelades från vit tee för dagen.


Ruffen hade jag hört talas om. Jag var där lite för ofta. Det kostade slag. Kraftig och hård som stålull på sina ställen. Otroligt att dom lyckas få den så tät och kraftig på så kort tid.


Kamraten UTE spelade bra. 34 poäng idag, men bara ett slag före mig. Hade jag rullat i den här....


...putten för birdie på 17:e hade vi varit lika slagmässigt. Vi gick förövrigt av 17:e green efter fyra greenträffar, tre par och en birdie (snyggt UTE!).

Om banan i korthet:
- ruffen är tuff, den äter slag
- bunkrarna var vackra, men det kostade slag att vara där också eftersom man lurades att slå långa slag från fairwaybunkrarna och då ville (i alla fall mina) bollarna gärna träffa kanterna
- banan är vacker men det är ingen större naturupplevelse att spela på den (vyerna är vackra!), men väl en stort golfupplevelse
- greenerna är snabba och rättvisa, det tog ett tag att vänja sig...första långputten satte jag på 18:e
- det var banarbetare överallt, som mest sju personer på samma hål som vi spelade
- fairways var de bästa jag spelat på. Jag har hört liknelsen att fairway är som vanliga greener och det är väl att ta i lite i överkant, men fina är de. Riktigt fina. På sina ställen lutar de dessutom vilket gör det extra svårt om man inte är van vid att slå slag med bollen aningen ovanför fötterna
-foregreen (och avrinningsytor), om man nu kan tala om foregreen, är på vissa hål riktigt stor och mer att likna med fairways med tanke på storleken. På håll såg det ut som om man landat på green, men när man kom nära visade det sig att man låg på foregreen. Det gick att putta därifrån, men det sög ordentligt vilket gjorde det svårt att avväga när man skulle rulla tre meter på trög foregreen och sedan tre meter på supersnabb green.
- trevlig personal
- vackert slott och vackert halfwayhouse

En upplevelse över det vanliga och värd pengarna.

Japp, i morgon är det dags att beträda Sveriges just nu mest omtalade och hyllade bana, Bro Hof Slott Golf Club. Jag har pratat med flera som spelat banan och inte en enda har haft något negativt att säga om banan och dess skick. Ska bli himla kul att få beträda fairwayen som sägs vara lika finklippt som en normal green. Sedan har jag förstått att man bör undvika ruffen. Den är tydligen inte att leka med. Talade med en långtslående kamrat i måndags som berättade att han slog en full sandwedge för att ta sig ut ur ruffen. Han lyckades, men kom bara 40 meter. Låter som det är klokast att ligga mitt i fairway istället. Och då kan det vara bra att ha drivar som är "stabila och tråkiga", som samma långtgående kamrat sa när vi spelade i måndags.

Slopen på Bro Hof Slott GC ger mig, med mitt nya handicap, fem (!) slag fler än jag får på hemmabanan Kallfors. Spännande.

Jag gick på 78 slag idag. Det är första gången jag gör ett resultat under 80. Nu är ju Eskilstuna GK en bana med par 69 och därför är det mer rättvisade att tala om att jag gick rundan på nio över par. D. et har bara hänt en gång tidigare och det var tio år sedan på Torshälla GK. Även den gången spelade jag med min moster, så hon har ett positivt inflytande på mitt spel. Helt klart.

När det hände förra gången kommer jag ihåg att jag spekulerade kring resultatet. Hur långt skulle nio över par räcka handicapmässigt? Om man tittar på slopen på Eskilstuna GK så får man nio slag om man har ett handicap i spannet 8,3 till 9,3. Singelhandicap, med andra ord. På samma sätt tänkte jag då för tio år sedan. Och sedan dess har mitt handicap inte ens varit i närheten av singelhandicap. Men nu, nu börjar det väl i alla fall bli dags, eller hur?

Min caddie, tillika sambo, har försökt tala om för mig att låta att räkna scoren efter nio hål. Inte helt lätt, men det kanske är en nyckel att inte hålla på och räkna poäng under hela rundan.

Nåja, vi får se. Hoppas till att börja med kunna spela på det nya handicapet. Sedan vore det ju kul om det gick att krypa ner lite till så att jag kommer ner under 10. Men det är en bit dit. Ytterligare sänkning med 2,3 steg . För det krävs en runda med 44 poäng eller fem över par, dvs 74 slag. Känns som ett stort steg. Bättre att ta det i omgångar eller helt enkelt se till att försöka spela på det nya handicapet innan jag fortsätter att fundera vidare över vad som krävs för att bli singelspelare.

Äntligen! Elva månader sedan senast. 41 poäng och en sänkning med 1,5 steg. En sänkning som heter duga. Kul!

Det var i samband med den numera årliga golfrundan med min moster (34 poäng, bra spelat!) och morbror som jag fick spelet att stämma. Förra året spelade vi på Sundbyholm och i år gästade vi Eskilstuna GK. Precis som förra året hade jag min kära sambo som caddie. Lyxigt!


Morbror och moster

Öppnade med par, par, par, birdie. Nästan en chocköppning. Sedan rullade det på "mer normalt" med bogeys, en dubbelbogey och ytterligare två par. Det gav 22 poäng ut.

Andra nio gällde det mest att hålla ihop spelet i värmen. Två par och en birdie blev det i alla fall. En treputt med dubbelbogey som resultat blev det lite onödigt på 17:e, men samtidigt så måste man räkna med några plumpar även om spelet fungerar väl. 19 poäng in och totalt 41 poäng blev det till slut. En av de största sänkningarna jag åstadkommit på flera, flera år. Och den kändes välförtjänt. Jag svingade bra och jag spelade bra. Att vi hade en trevlig dag på banan gjorde säkert sitt också.

Nu är jag dessutom "ikapp" kamraten UTE igen. Det var länge sedan, känns det som. Passar bra eftersom vi ska spela tillsammns i morgon.

Nu ska jag fira med en liten, liten whisky. Valde en Ardbeg Uigeadail. I morgon är en ny golfdag.

Jag ska göra ett försök att få spela S:t Andrews Old Course. Den 17 augusti reser jag till Skottland. Tanken är att hinna spela golf tre, om möjligt fyra dagar innan det blir dags att resa hem igen.



Boka tid på Old Course är inte möjligt, däremot kan man vara med i det dagliga lotteriet och det tänker jag vara. Jag har fått veta att det då gäller att vara på plats mellan fem och sex på morgonen för att ha chans. I min planering finns utrymme för tre försök och lyckas jag inte komma ut på Old Course finns ju en hel del andra banor att spela i närområdet. New Course lär visst vara "helt okej" den också. Dessutom finns nu också den nya Castle Course, som också ska vara riktigt bra. Dessutom kan man ju sätta sig i bilen och åka till Carnoustie, Kingsbarns, Ladybank, Lundin eller Crail Balcomie.

Vi får se vad det blir. Kanske kan jag hinna med någon bana i trakterna av Prestwick också. Kanske någon av banorna på Royal Troon eller Prestwick Golf Club.

Tips och erfarenheter från någon av ovanstående banor mottages gärna.

Det tycker i alla fall den HÄR bloggaren. Intressant.

Dagens runda var den tredje 18-hålsrundan i rad som jag fick spela på dressade greener. Börjar tröttna på det nu. Dressningen förstör puttningen. Det hoppar och studsar, det rullar långsammare och det faller inte som det gör när greenen är odressad. Jag hoppas slippa fler dressade greener denna säsong.



Kiss platta "Dressed to kill" kom för övrigt 1975 och innehåller t ex höjdarlåten "Rock and Roll all Nite".

Idag var det dags för oss att spela tredje omgången i Stadium Golf Match Play. Motståndare var de två långtslående Sundbyholmsspelarna som slog ut oss i fjärde omgången förra året. Kamraten UTE och jag var nog lite spända inför att åter igen möta Micke och Antti. Inte kändes det bättre av att värma upp på rangen och se dem slå sina järnfemmor längre än jag slår mina drives. I alla fall nära på längre.

Jag öppnade med en klackad drive på 130 meter eller kanske "t o m" 150 meter. Följde upp med en toppad järnsjua rakt ut i skogen till vänster på Strängnäs GK:s gula slingas första hål. Antti, som jag mötte i min match, låg mitt i fairway med en wedge in mot green. Och den wedgen slog han fint till ett par meter från flaggan. När jag väl var på green hade jag redan slagit fem slag och hålet var förlorat sedan länge. Ingen kul öppning. Men sedan hämtade jag tillbaka det förlorade hålet redan på andra hålet och därefter rullade det på. På hål 13 var Anttis och min match över. Vinst för mig med 6/5. Visst gjorde jag några småmissar här och där, men i stort spelade jag mycket bra och stabilt.

Kamraten UTE fick kämpa lite längre, men på hål 15 var även hans match mot Micke över och revanschen var ett faktum. Golfers/Revent är vidare till fjärde omgången.

Vilken svenskdag! Stenson trea i British Open och så går Richard S Johnson och vinner på PGA-touren! Stort! Det är alltid stort att vinna på PGA-touren och det även om många av de mer kända namnen inte finns med i startfältet. Grattis igen och därmed är väl tourkortet grejat även för 2009. För så är väl reglerna?

Efter ett fantastiskt inspel och eagle på 17:e var det i princip klart. Harrington försvarar sin titel på ett mycket starkt sätt. Starkt också av Stenson som landade på tredje plats och inte minst av Greg Norman som varit mycket kul att se.

Och därmed var British Open över för i år. Det har varit många underhållande timmar framför teven, men jag har inte fått liggsår som en kamrat ringde och frågade om jag fått. Nejdå, jag har hunnit med att sticka emellan med annat, t ex tomtskötsel och tvätt. Och bloggande.

I år är första gången jag kan se British Open på egen teve. Tidigare år har jag suttit på sportbarer, i samlingslokaler på campingplatser, hemma hos vänner eller på golfklubben.

Jag lider med er som inte kan se upplösningen hemma på stor bild, kamraten och bloggläsaren Richard t ex. För Richard och alla er andra kommer här tips på var man kan se British Open streamat via datorn.

HÄR finns en mängd länkar. De det står Mediaplayer på behöver man inte något särskilt program för och det funkar lika bra på Mac som på PC.

Just nu är det länken där Play är "inprickat" i nedanstående skärmdump som funkar. Klicka HÄR så kommer du till sidan.

Vill passa på att tipsa om att Aftonbladets Martin Strömberg bloggar direkt från Birkdale. Han har få kommentarer till inläggen. Kanske behöver han fler läsare? Ta dig dit och läs. Kul med direktrapport om annat än bara det som händer i tävlingen.

British Open-bloggen hittar du HÄR.

Det blåser på Royal Birkdale. 15 meter i sekunden och lite mer i byarna. För att klara det krävs erfarenhet och det har Greg Norman. Kul att se honom spela igen. Dessutom ser han så ruskigt positiv ut hela tiden. I med och motgång på banan. Men så är British Open ju bara uppvärmning för honom inför Senior British Open.

I skrivande stund är Norman i ledningen. Häftigt om han skulle stå som vinnare i morgon. Den genom tiderna äldsta i så fall. Men det är många hål och många vindar kvar att bemästra.

Nu blev det lite fel. Är inte direkt anmäld, men har i alla fall bokat hotellrum intill Arlandastad för att kunna följa fredagens och lördagens spel på plats. Det betyder att jag och min ickegolfande sambo fortsätter traditionen att under två dagar följa Masters på plats. Dessutom har jag snälla kamrater som sett till att vi fått VIP-biljetter (eller vad det kan heta) så att vi kan sitta på sponsorläktaren invid 18:e green.

Under niohålsrundan i måndags testade jag längden på några av bollarna jag hittade i bagen. På par 5-hålet slog jag andra slaget med följande bollar:

Srixon Trispeed
Srixon Soft Feel
Srixon AD333
Srixon ZUR-S
Callaway Hx Pearl
Bridgestone e5+
Titleist NXT Tour
Titleist Pro V1
Wilson Dx2 Soft
TaylorMade Burner TP

Burner TP inköpt efter att bloggläsaren (och bloggaren) Berglund tipsat om bollen i en kommentar.

Jag radade upp bollarna på fairway och slog järnsexor. Först ett slag, sedan samlade jag ihop bollarna och slog ett slag till. Jag tyckte mig träffa alla slag lika bra och därför borde längden på bollarna vara någorlunda jämförbar.

Två bollar var märkbart längre än de övriga och det i samband med båda slagen:

Srixon Trispeed och Titleist NXT Tour.

Det är ju också dessa två bollar jag spelat mesta med eftersom jag under förra säsongen kom fram till att de båda gav mig lite extra längd. Och det resultatet tycks ju gälla även i år. Båda bollarna var upp mot tio meter längre än övriga. Om man sedan skalar bort några meter för extra bra bollträff och lite önsketänkande så blir det nog kvar fem meter. En halv klubba längre. Det är inte fy skam. Det är nog dags att bestämma vilken boll som ska få det fulla förtroendet under resten av sommarsäsongen. NXT Tour ligger bäst till med tanke på att det är den av de två nämnda bollarna som dominerar i bollförrådet.

Hur var då Burner TP? Jodå, helt okej, men den stack inte ut i något avseende. En mjukisboll bland flera andra, kanske med mer spinn i det korta spelet än en del andra, men det har jag lite svårt att bedöma.

Hade både G10-drivern och den nya Golfstore-drivern med till rangen och banan idag. Med dagens sving gick den nya drivern riktigt bra. Skaftet är dock inte lika stabilt som skaftet i Ping-drivern. Bollbanan är högre med Golfstore-drivern, men i längd skiljer det nog trots allt inget alls. Ingen märkbar skillnad på rangen och på de två hål jag slog ut med båda klubborna idag var skillnaden knappt mätbar.

Jag fortsätter gärna spela med Golfstore-drivern, men känner mig säkrare med Ping-drivern, så det är den som får följa med ut på banan på måndag när det är dags för tredje omgången i Stadiumgolfen, som inte heter Stadiumgolfen utan Stadium Golf Match Play.

Efter upplevelsen på rangen klev jag ut på Kallfors niohålare. På hål 5 (par 3) vinkade grabbarna framför och ville att jag skulle gå igenom. Dom låg båda i ruffen bortom green. Jag slog en klockren järnnia som landade tre meter bortom flaggan. Sedan klev jag upp på green, frågade om jag fick gå igenom innan jag gick fram och sänkte för birde. Så skönt! Och inte nog med det. Upp på sjätte tee och klämde iväg en av mina längsta drivar på det hålet någonsin, dessutom mitt i fairway.

Det var inte slut där, för väl framme vid bollen låg jag i rygg på en ny boll. Även den bollen viftade och ville att jag skulle slå in mot green innan de själva puttade ut. Hade medvetet lagt mig lite kort på andraslaget på denna par femma för att inte trycka på för mycket. Hade därför 150 meter kvar till flaggan. Slog en järnfemma till två meter till höger om flaggan. Puttade bra, men en birdie till hade nästan varit för mycket för egot. Nöjde mig bra med ett par.

Hemma igen efter några dagars semester på annan ort och långt (i alla fall ganska) från allt vad golf heter. Kom hem sent igår kväll och i morse skrällde klockan redan 0700 för avresa till banan och ett par timmars träning som uppvärmning inför dagens sändning från British Open.

När jag klev upp på rangen på Kallfors var där fullt av unga kvinnor i 20-årsålder och yngre. Det var seriespel på 18-hålaren. Ställde mig några mattor vid sidan av tjejerna, dels för att inte störa och dels för att kunna ha koll på deras svingar och längder.

På rangen fanns såväl små tunna som lite fylligare tjejer. Alla mycket mjuka med lugna svingar. Och så slår dom så långt! Hur bär dom sig åt?

Faschinerade och att se.

För mig gällde det helt enkelt att hålla huvudet kallt och svinga på min nivå och helt slå ur skallen att de flesta som stod där på rangen slog längre än jag gjorde, trots att jag svingade bra idag.

De närmaste dagarna kommer för min del att ägnas åt helt andra saker än golf. Därför passade jag på att sträcka ut idag. Drygt sju timmar på banan. 27 hål och lite träning, eller snarare testning, med den nya drivern. Inte helt lätt att ge sig ut på banan med en ny drivern efter bara fem slag på rangen.

Jag öppnade med en duffad (!) drive på ettan och sedan rullade det på så de första sex hålen. Öppnade med 11 poäng på första nio hålen. Sedan hittade jag någorlunda rätt med drivern. Gjorde 18 poäng på andra nio, men var inte vän med drivern.


På väg uppför backen till hål 12 på Kallfors.

Det var en snabb runda. En treboll på strax över fyra timmar är snabbt på Kallfors. Gick därför ut på niohålaren direkt efter. Bytte dock driver till min Bang, som låg i bilen. Hittade fler fairways, men jag svingade dåligt med den klubban också. Var väl helt enkelt en sådan dag.

Efter de nio hålen bytte jag tillbaka till CRX-drivern och begav mig till första tee på niohålaren. Slog tio drivar som test. Lite mer vind än det var när jag ett par timmar tidigare slog ut från samma tee, men alla drivar var längre än de två jag tidigare slagit med Bang-drivern. Några var det slice på, men ändå längre. Längsta driven var 40 (!) meter längre än de jag slog med Bang-drivern. 40 meter är mycket. Det betyder att det går att slå långt med klubban, gäller bara att lära sig hur man gör. Innan jag lärt med det är det Ping-drivern som gäller. Den känns betydligt stabilare.

Jag har en kompis, som det brukar heta...

Golfsugen som han var tog han en järnsjua och ställde sig i trädgården och luftsvingade. Det kändes riktigt bra. Svinghastigheten ökades på lite. Tankar på att svingen verkligen var bra dök upp i huvudet. Då händer det....swisch... Järnsjuan far ur greppet med riktning grannens hus. Tre varv i luften sedan slår den rakt in i sovrumsfönstret....krasch! Fönstret sprack med en smäll, men som tur var hamnade klubban utanför huset.

Min snabbe, både i kropp och tanke, kamrat kilar på pigga ben genom häcken och in på grannens tomt. Hämtar klubban och pinnar snabbt tillbaka in på den egna, trygga tomten och in i huset.

När grannen kom hem den kvällen gick min kamrat över för att förklara:

"Jag har haft besök av några barn under dagen och det hände en olycka när dom lekte med en boll..."

Under rundan på Eskilstuna GK häromdagen spelade jag med Leif och Ingvar. Leif spelade på "hittebollar" av tourtyp och Ingvar på Floridabollar av stenkuletyp. Vi pratade lite om bollar under rundan och ingen av dem trodde inte riktigt på att det är skillnad mellan olika bollar. Boll som boll, menade i alla fall Leif. I slutet av rundan gav jag dem därför var sin "mjukisboll" att prova.

Båda upplevde stor skillnad i känsla, men även i längd. Förhoppningsvis låter de bli hitte- och Floridabollar framöver och börjar köpa lågkompressionsbollar istället.

Svingar du långsammare än proffsen och spelar på hcp 10 eller högre bör du prova en boll mjukare kompression om du inte redan gjort det.

Här är några exempel på bollar:

Srixon Soft Feel: 249 kr/dussin
Srixon Trispeed: 399 kr/dussin

Wilson Dx2 Soft: 299 kr/dussin

Titleist PTS Solo reapris på Dormy: 199 kr/dussin (reas eftersom det är en utgående modell)

Pinnacle Gold FX Soft: 169 kr/15 bollar

Callaway Big Bertha: 249 kr/dussin
Callaway HX Pearl: 299 kr/dussin (detta är en damboll, men kan självklart spelas av modiga herrar också)

TaylorMade Burner: 279 kr/dussin

Nike Karma: 279 kr/dussin
Nike Power Distance Soft: 199 kr/dussin

Häromdagen köpte jag en ny klubba. En 17 graders fairwaywood. Så här skrev jag på bloggen efter köpet:

"Ska bli spännande att se vad den går för ute på banan. Kanske åker den ut lika fort som den hamnade där."

Och nu har jag provat den både på banan och på rangen och den är inte längre i min ägo. Snabbt i och snabbt ur bagen.

I samband med mitt besök på Eskilstuna GK testade jag Golfstores drivers av det egna märket CTX, som jag tidigare skrivit om. Ville ju testa mest på kul, men samtidigt är jag ju alltid intresserad av att köpa klubbor som kan förbättra mitt spel. Och vad händer? Jo, jag förälskade mig i den ena av klubborna. Inte den fyrkantiga s k klonen på Callaway FT-i utan den trekantiga klonen på Titleist D1. Det är visserligen inte helt enkelt att avgöra längder på Eskilstunas range, men bollbanan kändes och såg riktigt bra ut. Skaftet var mjukare än det UST V2 HL som jag har i min Ping G10, men inte riktigt lika vridstyvt. Vore kul att prova denna klubba på banan, var min tanke.

Då kom jag på den lysande idén att byta in min nyinköpta 17 graders Callaway X fairwaywood. Sagt och gjort. Istället för att ställa undan 17 gradarna, som jag inte tyckte mig få ut något extra av jämfört med den 19 gradare jag redan äger, har jag nu en nya driver att prova. Några kronor fick jag lägga emellan, men det var det värt. I alla fall än så länge. Risken finns ju att även den nya drivern förpassas in i garderoben eller bjuds ut till försäljning inom kort. Men det kan också vara så att denna nya driver är nyckeln till singelhandicap? Ingen vet, men drömma kan man göra.

UT...


IN...

Eskilstuna är inte bara en vänlig klubb, det är också en omtänksam klubb. I kiosken efter de första nio hålen finns denna lilla låda som säkert räddat många scorer.

Igår styrde jag mot Eskilstuna GK, en bana jag spelat många gånger och ofta spelar bra på. Jag ville starta tidigt för att under eftermiddagen fortsätta det påbörjade målningsarbetet hos föräldrarna. Eftersom det inte gick att boka några tider på Internet före kl. 0945 anlände jag till klubben kl. 0830 när receptionen öppnade. Det visade sig att det var damgolf kl 0900-0930 och innan dess var det bollränna. Jag valde då att invänta första bokningsbara tid som var kl 0937.

Jag har besökt många golfklubbar genom åren, men jag har aldrig fått det vänliga bemötande som jag fick igår på Eskilstuna GK. Det var klubbchefen Richard som stod i receptionen när jag anlände. Han kollade lediga tider, han ringde en boll som befann sig ute på banan och erbjöd mig att "springa ikapp" dem och han kom med idén att jag skulle slå ut på hål 10 för att sedan fixa spelsällskap åt mig när det väl var dags att spela hål 1. Vilket engagemang för en vanlig gäst!

Jag valde som sagt att vänta till kl 0937 och eftersom jag ville ha en macka innan dess öppnade Richard klubbrummet och fixade kaffe i väntan på att restaurangen skulle öppna kl 0900. Vi pratade golf en stund, sedan gick han iväg och skrev en lapp till restaurangpersonalen att jag satt och väntade på en macka i klubbrummet.

Restaurangpersonalen dök upp, jag köpte och åt min macka för att sedan glatt passera receptionen på väg mot första tee. Då ropade Richard och meddelade att jag skulle få tillbaka 100 kr eftersom han precis fått veta att greenerna skulle dressas och man inte skulle hinna välta ner sanden.

Låter det som önsketänkande? Kanske, med den skillnaden att det var precis detta som hände mig igår. Självklart kommer jag gärna tillbaka och både fikar och spelar.

Hur rundan gick? Tack bra. 34 poäng trots dressande greener.


Inspel, hål 18. Flaggan skymtar ovanför fontänen.

Idag ska jag...måla staket, även om det skulle vara trevligt att vara tillsammans med Natalie Gulbis på banan. Alla har vi våra prioriteringar.

Under de nio hål jag spelade idag blandade jag bollar lite. Spelade Titleist NXT Tour, Callaway Hx Pearl, Srixon Soft feel, Srixon Trispeed, Srixon Z-URS och på ett hål Titleist Pro V1.

Jag spelade Pro V1 vid ett par tillfällen förra året och tyckte att jag tappade i längd med järnen. Idag gick den 20 meter längre än både Trispeed och Z-URS. Märkligt. Kanske har det att göra med de nya klubborna eller så gjorde jag allt rätt i den svingen. Kanske läge att testa Pro V1 "på riktigt" under en runda.

Dessa vackra blommor pryder entrén till Kallfors klubbhus. Undrar vad det är för blommor. Någon som vet?

Sveriges bästa niohålsbana, sa någon till mig en gång. Niohålsbanan på Kallfors består av de första hålen som tidigare fanns på 18-hålsbanan. Omväxlande hål och framför allt i lika bra skick som 18-hålsbanan är just nu.


Hål 4. Spel med två bollar resulterade i en birdie och ett par.

Semester och tid för golfen. idag styrde jag mot den välsorterade shopen på Strängnäs GK för att prova drivers och fairwaywoods. Hade ett presentkort som brände i fickan som jag ville göra mig av med. Nu har jag ju redan köpt en ny driver den här säsongen och kanske, bara kanske, inte behöver inte någon ny, men för att veta måste man prova.

Jag valde att testa följande drivers:

TaylorMade Burner: Nja, fick ingen bra bollflykt och trots det långa skaftet den kortaste av de testade klubborna.

Callaway Hyper X: Två slag räckte, sedan tjöt det i öronen. Dessutom till ingen nytta. Gick inte särskilt långt nämligen. Gillade inte den klubban. Tung var den också.

Callaway Big Bertha 460: Ful röd färg på den, men annars den längsta och skönaste av klubborna. Bra höjd på bollarna med 10 graders loft. Förra säsongen testade jag den med 11 graders loft och tyckte då den gick lite väl högt.

Nike SQ Square 5900: Ful att titta på, men framför allt tråkig att slå med. Dessutom slicade jag nästan varenda slag. Det ska ju inte vara möjligt med det huvudet, eller? Men jodå, det går. Min analys är att skaftet helt enkelt inte passade mig.

...och ingen av det testade klubborna gick lika rakt och långt som min Ping G10-driver, så...it stays in the bag.

Sedan provande jag följande fairwaywoods:
Nike SQ Square, 17 grader: Den drog jag rakt ut åt vänster hela tiden. Svingade dåligt med den helt enkelt. Dessutom gav den ingen respons i träffen. Helt stum var den. De gånger jag träffade bra slog jag den ungefär lika långt som min Callaway X-fairwaywood med 19 grader.

Ping G10, 18,5 grader: Snygg klubba. Sitter bra bakom bollen. Skön i träffen. Inte längre än Callaway den heller. Dessutom var jag inte helt vän med skaftet.

Nej, ingen ny fairwaywood blev det heller. Fick bli ett dussin Srixon Soft Feel-bollar istället för att inte det där presentkortet skulle bränna hål i fickan.

Men, sedan ville det sig inte bättre än att jag svängde förbi Intersportbutiken i Strängnäs utkant och där hittade jag en klubba som det stod mitt namn på. En Callaway X fairwaywood 17 grader. Det är ju en två (eller tre?) år gammal modell så den kostade inte fullpris. Nu har jag 15, 17 och 19 grader i den modellen. Saknas bara 21 graders modellen. Undrar om jag inte behöver en sådan också vad det lider.

Under eftermiddagen hann jag testa den nya klubban både på banan och rangen. Från peg går den nästan lika långt som min driver (vilket jag aldrig mer kommer att skriva) vilket betyder att den går ungfär lika långt som 15 gradarna. På rangen kunde jag konstatera att den går lite längre än 19-gradarn, men den är än så länge inte lika säker. Ska bli spännande att se vad den går för ute på banan. Kanske åker den ut lika fort som den hamnade där. Ska i alla fall testa att ha den med ett tag och därmed åker 19 gradarn ut och in åker nog min 22 graders Ping-hybrid.

En sak till. Vittring. Jag köpte Expressen på vägen till golfbanan och lyssnade på den Uggla-platta som följde med. Bra låtar han gjorde redan på 70-talet. Blev lite nostalgisk där på motorvägen.

Länge sedan det regnade så mycket som det gjort idag. Vi hade tid bokat strax efter klockan 13 på Kallfors. Ingen av oss ville boka av så vi väntade ut regnet. 1345 tyckte vi att det lättade lite så vi gav oss ut. Regnigt, vått, men inte ospelbart.


Så här såg det inte ut överallt, men på några ställen fick man sikta vid sidan av pölarna. Bilden tagen på hål 10.


Bag i regn.


Vi under paraplyet mot 11:e green.


En av bunkrarna på hål 12.


Fairway på hål 14 invaderad av måsar och även två hägrar, men dom han flyga iväg innan jag fick upp kameran.

Min regnmätare visade 13 mm när jag åkte till banan och 20 mm när jag kom hem. Regnig dag. Hoppas på uppehåll i morgon.

Våga och vinn var det. Sedan jag började spela golf för elva år sedan har jag spelat tävlingar. Det är kul och utvecklande, dessutom får man spela på banor som fixats till lite extra. Golfveckan på Eskilstuna GK till hör den eller de, för det är ju fristående tävlingarna varje dag, som jag spelat i alla år. Nästan lika ofta har jag spelat någon av dagarna under Gripsholms golfvecka. I år kommer jag inte att vara med.

Jag har visserligen åtta veckors ledigt den här sommaren till följd av kommande jobbyte, men det ser ut att bli färre sommartävlingar än vanligt. Man måste, som sagt, våga bryta mönster.

Men golfande ska det bli. I morgon väntar Kallfors och senare i veckan hoppas jag det finns uttrymme för ytterligare två rundor men då på andra banor, kanske Bråviken. Ytterligare längre fram finns det planer på att spela Sundbyholms GK, Sala GK och match i "Stadiumgolfen" på Strängnäs GK. Kanske kan det också bli av att spela Bro Hof och med lite tur även S:t Andrews. Har ingen bokning där, men väl planer på att åka några dagar till Skottland och kanske kan jag ta mig ut på den anrika banan. Och sedan har jag en inbjudan till både Haninge och Lundsbrunn.

Även om det inte blir så mycket tävlande kan det nog bli en del golfande i alla fall den här sommaren. Åtta veckor är ju ganska lång tid att vara ledig, eller hur?

Jag ska byta jobb. För mig är det ett stort beslut som påverkar hela livet. Man har ju som oftast en social sfär med familj, vänner och fritidssysselsättningar. Sedan har man en yrkesmässig sfär med jobb, arbetskamrater och för mig, i min profession, även kunder. Att då bryta upp från den invanda, trygga och många gånger säkra tillvaron i den yrkesmässiga sfären är ett stort beslut. Någon av mina arbetskamrater, som jag jobbar väldigt nära, liknande det vid en skilsmässa. En yrkesmässig relation som bryts upp efter flera års nästan daglig kontakt. Hennes son föreslog att hon kan leka med mig på kvällarna istället eftersom vi nu inte kommer att kunna leka på dagarna. Vi får väl se hur det blir med det. Jag hoppas i alla fall bibehålla kontakten med många av de gamla kamraterna. Inte minst dem jag jobbat nära i nästan nio år, men det kan lika gärna bli så att de jag kommer ha mest kontakt med är de jag inte jobbat lika länge eller lika nära med. Så har det varit tidigare för mig. Vi får se hur det blir nu.

Det krävs mod att byta jobb. Så känns det i alla fall för mig. Ett stort beslut som påverkar hela livet. Samtidigt tror jag det är viktigt att göra sådan uppbrott och våga bryta mönster ibland.

Precis likadant är det inom golfen. Man måste våga bryta mönster för att utvecklas. Den som bara spelar golf på sin hemmabana får problem när han eller hon kommer till en annan bana. För att utveckla sitt spel behöver man besöka andra banor då och då under säsongen. Utöver att det är utvecklande för spelet är det ju dessutom roligt.

Och på den egna hemmabanan måste man också våga bryta mönster. Slå ut med andra klubbor än man brukar göra för att få nya lägen att spela från. Slå andra klubbor inom mot green än man brukar. Låta bli att alltid slå fulla slag, greppa ner på en längre klubba och slå halvslag istället. Våga chippa med en annan klubba än favoritklubban runt green, osv. Bara fantastin begränsar likväl som den utvecklar.

Man måste också våga bryta märkeslojaliteten. Jag har varit "Ping-spelare" i många år, nu står det Mizuno-klubbor i bagen. Det är också ett stort beslut som handlar om mycket mer än de pengar som klubborna kostat i inköp.

Man måste våga för att vinna, men samtidigt ska man vara medveten om att att våga inte är synonymt med att vinna, därför måste man våga att förlora också. Bara den som vågar att förlora vinner i längden. Det är t o m vetenskapligt bevisat i den forskning som Richard Wiseman, som jag skrivit om tidigare, bedriver.

Våga tänka nytt, bryta mönster och bli en vinnare. Och en bättre golfspelare.

Rotade runt i ett förråd i helgen och hittade denna gamla trotjänare. Min första fairwayklubba inköpt 1997. I flera år (eller i alla fall två) en riktig favorit i bagen. Slog riktigt långt med den, vill jag minnas. I början gick den både längre och rakare än min driver. Kan ju ha berott på att min första driver var en TaylorMade med "bubbelskaft" och med 9,5 graders loft inköpt på rea.

Lite sugen är jag allt på att ta min gamla trä 7:a ut på banan igen. Vi får se hur det blir med det. Huvudet känns så litet! Å andra sidan lyckades jag ju träffa bollen med den då för elva år sedan med ett hcp kring 30, så jag borde ju klara det idag.

Igår regnade det i Stockholm. Och då pratar vi om ett riktigt ösregn. Jag som precis håller på att lyssna in mig på Judas Priest nya platta Nostradamus (ni vet han som förutspådde en massa hemskheter) fick tankar på ett domedagsregn. Ett sådant där ösregn som kan ödelägga en hel planet. Jag hade nästan slagit domedagstankarna ur huvudet när jag kom att titta ut över Sergels Torg. Där mötte mig denna syn:



Läser man på farkosten, eller vad det nu är, så står det "Start listening to nature". Är det måhända ett budskap från Nostradamus? Eller Judas Priest?

Hur det än var med regnet så förde det i alla fall något gott med sig för min del. På mitt kryssade mellan butiker och tunnelbanestationer för att förflytta mig torrskodd från lunchrestaurangen till kontoret fastnade jag en stund på Golf International. Tillsammans med en del andra lullade jag runt där bland golfprylarna i väntan på att regnet skulle upphöra. Och vad hittade jag där i hyllorna? Jo, jag sprang därifrån (efter att ha betalat såklart) med tre trepack bollar.

Srixon Trispeed får förnyat förtroende ett tag till, så ett sådant trepack blev det. Sedan köpte jag också ett trepack Callaway HX Pearl, en gammal favorit som jag tänkte prova igen. Och sedan, till min lycka, hittade jag också den nya Bridgestone e5+. Ska bli spännande att prova den bollen. Jag har ju spelat den gamla modellen utan plus, frågan är om skillnaden är märkbar med plus. Återstår att se.