Golfers

Året var 1986. Den 20 januari flyttade jag till Stockholm efter avslutade studier vid en högskola längre söder ut i landet. Jag hade turen att hitta en andrahandslägenhet i Näsby Park i Täby kommun, nära vatten och framförallt nära skogen. Det var nämligen där jag hämtade kraft och energi då för dryga 20 år sedan. Jag löptränade ett antal gånger varje veckan och anpassade min fritid mycket till löpträningen och tävlandet.

Hemifrån var det en kilometer till skogen och kommungränsen till Danderyd. Lugn uppvärmningslöpning på asfalt i en kilometer, därefter 6,7 kilometer på sköna stigar runt Djursholms golfbana. Samma golfbana som jag varje morgon passerade med tåg under de tio år som jag kom att bo i Näsby Park. Och under golfsäsong gick det inte en dag utan att jag funderade över vad som drev människorna som drog sina golfvagnar där på golbanan redan kl 07.00 på morgonen. Då fanns inte i min sinnevärld att jag 11 år senare, direkt efter att jag flyttat från Täby, skulle förstå de där människornas passion, fastna för golfen och ställa löparskorna på hyllan.

Tänkte på mina mil i skogen igår när jag spelade på Djursholms GK. Det känns så länge sedan jag sprang där. Och det är klart, det är tio år sedan senast och 21 år sedan jag tog de första stegen i den där skogen. Då på den tiden vägde jag tio kilo mindre och hade siktet på tre mils löpning i veckan. Vältränad? Ja, för löpning i alla fall. Vore inte helt fel att han den konditionen idag. Nog sög det allt lite i löptarmen igår. Framför allt när vi passerade det trettonde hålet. På bilden nedan ser man trettonde green till höger. Till vänster i bild, där kommer stigen fram. Den jag flög fram på. Då för länge sedan. I ett annat liv.

Spelade på Djursholms GK idag. Trevlig bana i mycket fint skick. Inte minst greenerna. Visserligen hålpipade för några dagar sedan, men ändå jämna, fina och framför allt snabba. Rejält nedklippta.

Trevlig runda. Vi stängde jobb och annat ute och bara pratade golf och spelade golf. Himla kul. Tack Jöran!

Ska man se till spelet vi presterade så blandade vi båda två. (Eller var det bara jag?) Kamraten spelade för det mesta riktigt, riktigt bra. Två birdies och ett antal par blev det för hans del. Dessutom slog han långa raka drives med sin Callaway FT-i. Lite avundsjuk blev jag allt. Dessvärre misstänker jag att det inte bara handlar om utrustning. Jag har ju testat FT-i och inte slog jag sådana drivar som han visade mig idag trots att vi med andra klubbor slår ungefär lika långt.

För egen kan jag i efterhand glädjas åt att jag gjorde par på alla tre par femmorna, men mest glad är jag över puttningen. Idag funkade den bra. Något jag uppskattade mycket med tanke på puttningskollapsen i söndags. I söndags 39 puttar, idag 30 puttar på 17 hål. Ett hål hålade jag aldrig ut på efter ett försök till konstslag. På hål 13 slog jag snett och hamnade helt i mask. Istället för att lyssna på kamraten som försökt slå igenom skogsdungen tidigare utan att lyckas så tänkte jag "han har inte lyckats, statistiken talar med andra ord för att jag ska lyckas".

Jag slog en mycket bra järnåtta. Dessvärre tog den i en gren precis när jag börjat jubla inombords eftersom jag trodde den var igenom. Den var ju ute ur dungen! Jag fattar inte hur den kunde ta i en gren då. Surt, men så är det ju ofta, det lönar sig att gå enklaste vägen ut även om det kostar ett slag. Å andra sidan så är det ju när man spelar sällskapsrunda man ska testa lite konstslag.

När jag stod där och övervägde det där slaget genom dungen tänkte jag på Tiger Woods. Om han kan skjuta prick med sin driver, då borde väl jag kunna göra det med min järnåtta. Och det var nära, nära att jag fick rätt.

Tiger slår konstslag

Igår berättade jag om min usla puttning. Idag kan jag berätta att Pings nya putters släpps under hösten. Troligen något senare än G10-serien.

Så här ser några av modellerna ut. Totalt kommer det 17 nya modeller (!) i två serier iSeries och Karsten.



Och min usla puttning har än så länge ingen koppling till Pings putters.

Äntligen! Idag kom sänkningen. Egentligen inte mycket att skryta med, men 37 poäng innebär sänkning. Tidigare bästaresultat den här säsongen har varit 34 poäng och jämfört med det var 37 poäng en klar förbättring. Kändes skönt att få kvitto på att det inte bara går bakåt.

Intressant att titta på statistiken från rundan och fundera över hur det kunde bli som det blev. Visst var det en bra runda på så sätt att jag inte streckade eller "tappade" ett enda hål, dvs jag lyckades hålla ihop spelet. Särskilt bra med tanke på ett vatten- och två bunkerbesök. Fairwayträffarna var sämre än vanligt, men åndra sidan var greenträffarna fler än jag är van vid. Även om antalet par var åtta så är det puttningen som krånglar. Det är där mitt spel läcker som ett såll. Bottennapp idag med 39 puttar. Tre klart möjliga birdieputtar missade och därtill fyra treputtar. Visst är Kallfors greener svåra, men den här säsongen har jag haft 30 puttar under en runda tidigt på säsongen, så jag vet att jag kan putta betydligt bättre än idag. Från 39 till 30. Nio slag. Det finns en del att ta av om man säger så.

Hur som helst. Känns kul att äntligen få spela en runda bättre än mitt handicap.

Sett från gul tee. Och det går att gå till vänster, men det är det alltför få som gör.

Det var så det började. Med surfning. Golfsurfning. Sambon var tidigt ute och började blogga redan för två år sedan och hon tyckte att även jag skulle börja för att berätta för andra om det jag hittade när jag golfsurfarde. Och så blev det. Golfsurfningen kom att kombineras med golfbloggning. Det var i januari i år. Antalet unika besökare på bloggen är nu väldigt nära 20.000. Det är kul och jag uppskattar att så många hittat hit. De senaste dagarna har dock golfsurfningen och golfbloggandet fått stå tillbaka lite för en annan typ av surfande, nämligen tv-surfande.

Häromdagen gick vår "tjock-teve" sönder. Egentligen inget konstigt med det. Det var tio år gammal. Vi hade inte direkt planerat att köpa någon "platt-teve" just nu, men börjar nu fundera på om det inte är dags. Det första vi gjorde när tv:n gick sönder var att ta kontakt med den lokala tv-handlaren. När vi beskrev felet sa han "det där fixar jag". Det lät ju bra. Klart bättre än att rusa och köpa en ny teve för 8-, 10-, 12-tusen skattade pengar. Tevehandlaren hade dock tänkt vara lite sommarledig den här veckan så öppettiderna skulle vara begränsade till kl 14-16. I torsdags jobbade jag därför hemifrån för att kunna lämna in teven kl 14. Efter att ha kånkat in teven i bilen och kört ner till tevehandlaren möttes jag av en enkel lapp på dörren som sa "STÄNGT TORSDAG". Bomber och granater! Lämnade, trots irritationen, ett vänligt meddelande på hans telefonsvarare. Inte ringde han tillbaka inte.

I går åkte jag hem tidigare från jobbet för att lämna in teven. Väl framme hos tevehandlaren möttes jag av samma "STÄNGT TORSDAG"-lapp nu med det lilla tillägget "+FREDAG"! Nya meddelanden på hans telefonsvarare, men ännu ingen kontakt. Nu lutar det åt ny teve.

Med anledning av denna teve-historia har golfbloggandet de senaste dagarna fått tillbaka för tevesurfande. Köpa "platt-teve" är inte "a-walk-in-the-park". Det kan absolut jämföras med att köpa nya järnklubbor. Ska man vara noga, vilket jag tycker man bör vara när det handlar om stora utlägg, så måste man fundera över vad man egentligen behöver och ta reda på vilket utbud som finns. Sedan gäller det att välja ut några möjliga alternativ och prova, prova. I slutänden handlar det dock om två saker: pris och upplevelse.

Ungefär där är vi just nu. Del av dagen idag har ägnats åt forsatt teve-surfande, provtittande i ett antal butiker och letande efter lämplig teve-bänk. Inte nog med att det är en ny teve som ska köpas in, vi måste något att ställa den på också. Där stupade dagens planerade inköp. Vi hittade ingen bänk som vi tyckte passade i vårt hem. Golfsurfandet ersattes av tevesurfande som nu måste ersättas av tevebänkssurfande. Puh. Får kanske lägga ilskan åt sidan och försöka få tevehandlaren att laga "tjock-teven" och slippa köpa ny teve just nu. Skulle spara tid och pengar. Tid som kan läggas på golfspelande och pengar som kanske istället kan användas till att köpa nya järn. Ping G10 ser snygga ut...

Kvällens resultat från den ofullständiga rundan ikväll. Kan fyra genomgångar på 13 hål vara någon form av rekord?

Nu börjar kommentarer och recensioner om nya Ping G10 dyka upp på nätet.

G10, järn - läs recensionen här.
Järnen får fyra av fem möjliga stjärnor. Särskilt kommenteras de intressanta skaften som har olika vikt beroende på längd för att varje klubba ska kännas lika tung. Så här skriver den brittiska tidningen Todays Golfer sammanfattningsvis:

Our first hit
Plenty of golfers will look at the Ping G10 and think apart from the orange paint job and new silky finish nothing has changed. But look a little a closer and you'll realise the improvements are more subtle and worthwhile. When the company launched the Ping G5 range we said if you had a set of Ping G2 you still had a great set of golf clubs and you mighten want to trade up to the G5's Well this time around our thinking is a little different the Ping G10's are a fantastic looking set of bats and the small details all add to a particularly useful update. The feel is classic Ping with plenty of forgiveness, playability and an attractive finish which the company have never offered at this price point before. Give them a shot and if you are a reasonable golfer you'll even feel the differently weighted shafts which are an interesting idea.

Här är ytterligare en kommentar om G10-järnen.

i10, järn - läs kommentar här.
Inte lika utförligt skrivet som om G10-järnen. Mest intressant är jämförelsen med i5 och S58. i10 är till för den lite bättre spelaren som vill ha en klubba som är mer förlåtande än S58. i10 är dock mindre förlåtande jämfört med i5.

G10, hybrid - läs kommentar här.
Ingen recension av denna klubba heller, men väl en kommentar.

G10, driver - läs kommentar här.
Ingen recension och inget betyg, bara en kommentar säkert baserad på ett pressmeddelande i vilket man konstaterar att hög MOI inte betyder rakare slag. En träff med öppet eller stänghuvud ger dåligt resultat, precis som jag konstaterade efter att ha testat Callaway FT-i.
Här kan man dock läsa en recension av drivern.

G10, fairwaywood - läs recension här.

TaylorMade kommer inte bara med klubbnyheter, man kommer också med en uppdatering av bollarna TP Black och Red. Dessutom kommer man med en helt ny tvådelad mjuk distansboll vid namn Burner TP.

Hösten närmar sig och det brukar betyda nyheter på utrustningshimlen, så också denna höst. TaylorMade kommer föga förvånande med en hel del nyheter. Mest intressant tycker jag följande är på klubbsidan:

Burner Draw driver, kommer i 9,5 grader, 10,5 grader och 13 grader.
Se utdrag ur pressmeddelande nedan.


Burner XD järn, starka loft. Järn 5 har 23 grader och pw 44 grader. Det betyder att man måste "fylla på" med wedgar om man ska avsluta setet med en 58 eller 60 graders wedge.



CARLSBAD, Calif. (August 21, 2007) -TaylorMade Golf is introducing a new addition to its phenomenally popular Burner® line of golf equipment, the Burner Draw driver, which incorporates two of the most effective performance technologies that the company has ever developed - SuperFast Technology and Draw-Weighted Technology. The result is a driver that delivers more clubhead speed, more ball speed and more draw-promoting capabilities than any driver TaylorMade has ever created.

SuperFast Technology unites an extremely light 50-gram RE*AX® graphite shaft made by Fujikura® with a grip weighing approximately eight grams less than the average grip. Additionally, the shaft is one inch longer than average, making Burner Draw 46" long. Together these elements promote faster clubhead speed for faster ball speed and longer distance. SuperFast Technology makes the Burner Draw weigh approximately 20 grams lighter than the average driver.

Draw-Weighted Technology concentrates additional weight in the heel portion of the clubhead, which makes it easier to rotate the clubface back to a square position at impact. Making the face easier to square encourages the counter-clockwise spin (for right-handed players) necessary to produce a draw. Compared to a fade, a draw flies slightly lower and rolls farther after landing, resulting in greater distance.

"The Burner Draw features more draw-producing capabilities than any driver we've ever created, making it exceptionally easy to turn the ball over," said Tom Olsavsky, TaylorMade senior director of product creation. "It's going to give a lot of golfers a serious boost in distance, and will keep a lot of golfers out of trouble on the right.

That's right: For players who fight a slice and want more distance, the Burner Draw is the perfect driver."

Besides promoting longer and straighter drives, the Burner Draw is extremely easy to hit. Its deep-faced, 460 cc titanium head sets up powerfully behind the ball, and includes the same attractive crown lines originated in the Burner and Burner TP drivers. However, the Burner Draw measures longer from the clubface to the clubhead's rear than the standard Burner, allowing for an extremely low and deep CG location to help get the ball in the air on a high flight.

Additionally, Draw-Weighted Technology pulls the CG toward the heel, which makes it physically easier to rotate the face back to square.

Take a look at the clubhead and you'll see a pronounced bulge at the back, near the heel - that's where the added weight is positioned.

"One of the beauties of the Burner Draw," said Olsavsky, "is that it will help a lot of golfers hit a draw without making a single swing change."

Like all TaylorMade drivers, Burner Draw incorporates TaylorMade's famous Inverted Cone clubface technology, which dramatically increases the area on the clubface that delivers high ball speed.

Combine that with the clubhead's high MOI, which also helps maintain ball speed on mis-hits, and you get an effective MOI that exceeds 5800 (the USGA's limit on MOI is 5900).

TaylorMade defines effective MOI ("eMOI") as the positive influence on ball speed on off-center hits that's exerted by the combined effects of a driver's MOI and clubface technology (versus constant- thickness clubfaces). eMOI in TaylorMade drivers is dramatically higher, and more valuable in terms of its affect on ball speed, than MOI alone, owing to the benefits of TaylorMade's patented Inverted Cone Technology. From a performance aspect, that makes the Burner Draw driver an astonishingly forgiving club that's incredibly easy to hit high, long and straight.

Då var det roliga slut för i år. På 17:e hålet stod det klart att vi förlorat och därmed åkt ut från Stadiumgolfen 2007. Trist och tråkigt, men idag spelade vi helt enkelt mot ett lag som var bättre. Vi stretade emot och båda matcherna var hyfsat jämna ända fram till hål 17. Ulf spelade mot Micke som fick "ge" Ulf åtta slag och jag spelade mot Antti som även han fick "skänka" åtta slag. Det kan låta mycket, men betyder samtidigt att det var tio hål utan extraslag. Tio hål. Det kändes tufft. I alla fall som Micke och Antti spelade idag.

Spelkamraten Ulf låg som mest under med två, men ledde också vi något tillfälle med två. Även om Ulf spelade bra fanns dock inte mycket att göra åt Micke som spelade som en klocka idag. På sista nio hålen rullade han t ex i tre birdies på fyra hål. Totalt landade hans score på ett över banans par, dvs tre bättre än sitt handicap. Bra spelat!

I min match öppnade vi med tre delade hål innan Antii gick upp i ledning med som mest två. Vi var sedan tillbaka på lika, men jag lyckades aldrig ta över ledningen. Inför 17:e hålet låg både Ulf och jag under med ett. Jag gjorde par och lämnade till Antti att försöka rädda sitt par från bunkern för att inte tappa ledningen. Han slog ett bra, men aningen långt bunkerslag, och sänkte sedan sin parputt från fem, sex meter. Starkt! Just puttningen var en stor styrka i Anttis i dag. Han rullade i putt efter putt medan jag missade några ganska självklara enmeters puttar. Jag delade 17:e hålet och Ulf förlorade med 2/1 Micke, därmed var matchen över.

Det som imponerade mest i motståndarnas spel idag var drivarna. Riktigt ruskigt långa sådana. Vi berömde blygsamt under rundan, men nu så här i efterhand måste jag säga att det var imponerande att se. Särskilt den drawade driven på hål 8 där Micke placerade sin boll bortom vägen. Dit är det ungefär 310 meter, med avskuren dogleg kanske "bara" 280 meter. På bilden nedan visas hål 8 blå slinga på Strängnäs GK. Mickes boll låg mellan den punkt som är märkt 137 respektive 109. Antii var inte mycket sämre han med en drive som även den gick över vägen, men i ruffen. Ulf och jag med våra mer beskedliga medelgolfarlängder var fint med på fairway, men en bit bakom.




Tack Micke och Antti för en trevlig runda och lycka till framöver i Stadiumgolfen!

Och tack Ulf för ytterligare ett roligt tävlingsår. Och nästa år, då är det vår tur.

I morgon är det dags för match i Stadiumgolfen igen. Omgång fyra. Vi möter två grabbar från Sundbyholms GK som kommer att få lämna ett antal slag till mig och spelkamraten då de spelar på betydligt längre handicap än vi gör. Behöver inte betyda någonting. Man ska inte låta sig luras och tro att det blir enklare för det.

Omgång fyra, det betyder att det börjar dra ihop sig. Förra året åkte vi på 19:e hålet i femte och sista omgången. Året dessförinnan åkte vi ut i fjärde omgången. Och året dessförinnan vill jag minnas att vi kom till tredje omgången. En omgång bättre för varje år.

Hoppas det blir en bra dag på banan i morgon.

Tre golfdagar är till ända. Fredag och lördag bevistade vi Masters och idag blev det golfbloggande och tevetittande på upplösningen av Masters. Och ikväll blev det en timmes träning på range och övningsfält. Mycket golf? Nej, men nästan. Å andra sidan kändes det ikväll att sommaren i det närmaste är över. Snart börjar höstgolfandet med allt vad det innebär av kortare dagar, fukt och kyla. Bäst passa på ägna tid åt golfen medan det fortfarande är riktig säsong.

Ska man summera Scandinavian Masters så kan man göra det med orden bättre än jag trodde, men bra kan bli bättre. Vi ser redan fram emot nästa år. Kanske blir det hotellboende då också, men i så fall på ett annat hotell. Gärna ett hotell som kan garantera att det finns varmvatten och som inte uppmanar gästerna att inte duscha mer än "nöden kräver", som man gjorde på det vi bodde på i år. Jag stötte förresten ihop med en en gammal bekant som jobbar på Svenska Golfförbundet i tältbyn igår. Han pratade ivrigt i sin mobiltelefon, men kom ändå fram och hälsade med orden "trognaste besökaren på Masters". Jag som bara sett tävlingarna de senaste tio åren. Finns säkert de som varit med från början. Men det är klart att jag måste åka nästa år också för att bidra till imagen hos honom om att vara "trognaste besökaren". Och för att det ska bli elva raka besök. Och för att det kul att uppleva professionell golf.

Vad han hade i sin bag idag vet jag inte, men när han vann Indonisian Open tidigare i år hade han följande:

Driver, Titleist Pro Titanium 905R
3 Wood, Titleist PT 904F
5 Wood, Titleist PT 904F
Utility, Titleist 585H
Irons (4-9), Titleist 755
Wedge (PW), Titleist Vokey Design
Wedge (SW), Titleist Vokey Design
Wedge (LW), Titleist Vokey Spin Milled
Putter, Titleist Scotty Cameron 303 SSS
Ball Titleist, New Pro V1x


(Källa: Golf Channel)

Så spännande upplösning! När Ilonen gjorde en van Velde på 16:e trodde jag han var borta och så kommer han tillbaka och gör en birdie på 18:e! Att Kaymer missade på 18:e efter att Ilonen gjort bogey är inte förvånande. Även om han själv sa i intervjun efteråt att han inte var nervös har jag svårt att tro det. Jag håller med Johan Ryström, han var nervös därav dubbeln. Inget konstigt alls. Mycket bra insats ändå. Och bra av Hedblom som är så kul att se. Hoppades på honom länge. Han kommer igen. Var så säkra.

Och ett stort grattis även till Fredrik Qvicker som bästa amatör. Kul!

Vi spelade förresten på vinnare under gårdagen. En av dem vi hade en peng på var Ilonen. 25 gånger pengarna.

I tidigare inlägg har sambon gästbloggat om sina intryck från vårt besök på Scandinavian Masters. Vi tycker lika i mycket hon och jag, men vi tittar på lite olika saker så här är mina kompletterande intryck.

Det har säkert framgått att vi uppskattat resorna till Barsebäck tidigare år och att vi bara av det skälet tyckte att beslutet om Masters på Arlandastad två år i rad inte var det bästa. Det gjorde ju att jag hade ganska kritiska glasögon på mig när vi styrde bilen till tävlingen i fredags. Nu blev det inte så illa som jag befarat med tanke på banans bullriga läge med flyg i luften och bilar på kringliggande vägar. Vinden tog bort det mesta av ljudet.

Det första man möts av på större arrangemang av detta slag är ofta trafikproblem. Så inte denna gång. Jag vet inte hur det gick till, men några bilköer såg vi inte till vare sig fredag eller lördag. Visst kom vi tidigt, men det har vi gjort åren på både Barsebäck och Kungsängen också. Sedan kan man såklart vara kritisk till att parkeringsplatserna låg långt från entrén, men det tycker jag löstes bra med bussar i skytteltrafik. Bra ordnat med andra ord.

Entréupplevelsen gör mig fortfarande upprörd. Alla dessa blåklädda människor som överföll oss under de få metrarna från vägen och in genom entrén. Jag förstår syftet och ambitionen att sälja Golfkortet till landets golfare, men det sättet det gjordes på var allt annat än trevligt. Vi hade förmånen att i fredags gå in på tävlingarna som inbjuda gäster. Våra VIP-biljetterna skulle vi få i entrén klockan 0900. Eftersom vi räknat med bilköer kom vi 20 minuter tidigt och fick stå i entrén och vänta på våra värdar. Vi avböjde Golfkortet (som jag redan har). Först med att bara säga "tack vi har redan kortet", men sedan när "tredje vågen" med blåklädda människor gav sig över oss förklarade vi helt enkelt att vi inte skulle gå in på Golfkortet idag utan med andra biljetter. Detta var svårt att förstå för de blåklädda. Så svårt att vi fick argumentera för att få stå utanför entrén och vänta. "Jag har svårt att förstå att ni inte vill gå in istället för att stå här", sa en av de blåklädda.

Väl inne på området kommer man rakt in i tältbyn. Bra, tycker jag. Dessutom en bra by som inte alls var så trång som jag trodde den skulle vara när jag såg bygget av byn i samband med deltagandet på Pride Masters.

Under våra dagar gjorde vi några besök på rangen. Publikmässigt en mindre bra range. Jag uppskattar rangebesöken och kan spana på svingar och innehållet i bagarna länge, men på denna range fick man trängas vid staketet. Jag hade gärna sett att det funnits en läktare.

Klubbhusområdet var inte så trångt som jag trodde det skulle bli. Egentligen blev det ganska bra. Man kom väldigt nära nians green. Kul för publiken.

Ute på banan var det blåsigt och på förmiddagarna även kyligt. Det tog tyvärr bort en del av njutningen för oss åskådare. Visst hade vi vindtäta kläder, men man blir lite vindpinad efter några timmar. Någon lä gick inte att hitta förutom utmed 17:e fairway.

Arlandastad ligger ju ute på ett öppet fält. Det gör ju att det är enkelt att förflytta sig som åskådare. Inga backar eller skogar att traska igenom som på Kungsängen. Nackdelen med Arlandastads är dock att det kan vara svårt att hitta. Det man som besökare skulle kunna önska är att översiktskartan även innehåller möjliga gångvägar och övergångar. Som det var nu irrade vi en del för att ta oss bort till hålen längre bort från klubbhuset.

Som tävlingsbana är Arlandastad bättre än jag trodde. Egentligen har jag väl inte tyckt så mycket, men jag var lite skeptisk till att avsluta med en par 3:a. Men oj, vad bra det blev. För spelarna och för publiken. I alla fall för dem som får chansen att sitta på någon av läktarna. Idén med en liten arena kring det sista hålet är kanonbra, men jag tycker att sponsorläktarna tar för stor plats. Jag hade visserligen förmånen att ha tillträde till en av de s k skyboxarna under fredagen och kände mig lyckligt lottat, men ändå. Jag är helt med på att sponsorerna ska få utrymme, men jag är mycket kritisk till restaurangläktaren. Särskilt om man betänker hur liten den allmänna läktaren är. Varför var den inte större? Det fanns ju plats. Det kändes inte bra att rama in det avslutande med en restaurang med bordsservering. Hoppas man ändrar detta till nästa år och ger fler chansen att uppleva stämningen kring 18:e. Jo, en sak till... Det blir väldigt tjatigt att lyssna på Svenska Spels speaker som hela tiden pratar om möjligheterna att spela på resultaten. Sitter man på den allmänna läktaren eller Golfkortsläktaren hör man inte mycket av speakern, men som besökare i skyboxarna blir det störande efter ett tag.

Vad ska man säga om startfältet? Bra jobbat av Parnevik och Nilsmark att få hit några affischnamn, men som åskådare vill man såklart se ännu fler stjärnor. Även om det saknades, med några undantag, riktigt stora namn så saknades inte bra spel och bra slag. Jag tycker många gånger att de mindre kända namnen underskattas. Vill man se bra golf är det bättre att följa någon okänd spelare eftersom det sällan är mycket publik kring dessa bollar. Jag såg Tiger när han var på Ullna 1999. Vi fick vänta i timmar för att se några få slag. Det var det värt, men möjligheterna att följa en sådan publik boll är inte så stora. Det handlar ofta mer om att trängas än att se golf. Visst är de kul att få en glimt av stjärnorna, men vill man se stor golf går det att få se det även utan storstjärnor på plats.

Även om jag framfört negativa synpunkter så var det sammantaget roliga dagar på Masters. Det är det alltid. Att få uppleva golf på den här nivån är kul. Det är imponerande och faschinerande att få se duktiga golfare och bra golfspel. Särskilt roligt i år är att det är flera svenskar med i toppen. Det ska bli spännande att följa upplösningen framför teven i eftermiddag. Jag tror att segraren av Scandinavian Masters 2007 blir någon av följande spelare:

• Peter Hedblom (hoppas!)
• Martin Kaymar (sambons tips redan efter dag 2)
• Nick Dougherty
• Mikko Ilonen

Edwin Watts har nu lagt upp Pings G10-serie på sin hemsida. Priserna indikerar ingen prishöjning jämfört med G5-serien.

G10, driver: 299 dollar, samma pris som G5, som i Sverige kostar 3.295 kr (men går nu att hitta för 2.495 kr).
G10, fw: 219 dollar, samma pris som G5, som i Sverige kostar 2.195 kr.

G10 släpps i USA den 1 sept.

Då var vi hemma igen efter två dagar på Scandinavian Masters. Innan vi gav oss iväg skrev jag att det är sambon som ansvarar för hur vi lägger upp besöken på tävlingen. Därför är det väl inte mer än rätt att hon också får gästblogga om våra dagar på banan. Så här är hennes intryck:


Masters har för mig som ickegolfare kommit att bli en av årets höjdpunkter. Då har sambon och jag gemensamt avslutat vår semester med ett par dagar på golfbanan. Roliga dagar innan arbete och vardag tagit över. Ryggsäcken har packats med små hopfällbara stolar, vattenflaskor, några smörgåsar och lite frukt. Vissa år har regnjackan varit med eller till och med på och andra år har vattnet i flaskorna varit en nödvändighet. Golfdagarna har oftast inneburit att vi första dagen tittat på många olika spelare och andra dagen mer studerat spelet och sökt spelare som bjudit på stor golf. Masters har till stora delar blivit min golfskola där jag lärt mig känna igen spelare, lärt mig uppskatta en vacker sving eller en elegant putt. Men det har också varit skolan där jag förstått svårigheten med spelet och många gånger blivit djupt imponerad av hur spelare räddat bollar som legat på omöjliga ställen.

I år var det då dags för årets upplaga på Arlandastad. Då jag gått caddie när sambon spelade Pride Masters så hade jag dessvärre vissa farhågor inför att lägga Scandinavian Masters på denna bana. Lugnet och den vackra naturen på Barsebäck och även på Kungsängen saknades. Här dånade flygplanen över huvudet stup i kvarten och naturen är väl inte så mycket att skryta med. Jag ska villigt erkänna att Masters började med en del på minuskontot.

Dessvärre blev det inte så mycket bättre när vi kom dit. Parkeringen brukar vara gratis om man har ett visst bilmärke (i år var det VW), om man har DN-kort eller Stadiumkort. Vilka kort som gällt har varierat under åren. I år hade den sponsrade delen av parkeringen inskränkts till ett minimum och gällde enbart VW-ägare. Många Masterbesökare muttrade över detta enligt flickan som tog betalt. Själv muttrade jag inte men funderade givetvis över varför.

Nästa lilla bakslag kom framför entrén. Där formligen överfölls vi och alla andra av turkosklädda människor som på alla upptänkliga sätt försökte få Mastersbesökarna att teckna Golfkortet. De stod som en kedja och jag kände mig som en rugbyspelare när jag försökte parera dem. Dessvärre fanns det fler bakom. Och de var som små iglar som sög sig fast och nästintill var omöjliga att få bort. Vi fick diskutera med en av kvinnorna och förklara varför vi inte var intresserade och att vi väntade på våra andra biljetter. Samma sak när vi skulle gå. Först stod några innanför utgången och om man nu lyckades ta sig förbi där fanns ytterligare ett gäng utanför. Jag upplevde det som oerhört otrevligt.

Vad vi tyckte om banan och tävlingen för övrigt överlåter jag till sambon att skriva om - några små noteringar dock:

• I dagsprogrammet för fredagen saknades information om vilken spelare som var blå, röd respektive gul. Flera gånger hörde jag andra gäster kommentera detta. Själv upplever jag att det på långt håll och utan kikare kan vara svårt att avgöra vilken spelare som är vilken. Detta underlättas av att man på färgen på caddiens väst kan få fram informationen. Inte minst med tanke på att årets startfält knappast var det mest namnkunniga fält jag upplevt under mastersåren. (Var det inte så att Hanson med sin 21:a plats på Europarankingen var den högst rankade?)
• I dagsprogrammet för fredagen saknades också information om torsdagens score. Det är ju alltid kul att kunna se hur spelarna gått dagen före. På lördagens program fanns dock uppgift om tidigare score med.
  
• I dagsprogrammet saknades också angivelser för hur långa hålen var. En relevant information för mig som besökare och åskådare.
• Ett nytt fenomen var öldrickandet ute på banan. Tidigare år har detta varit något man sett där försäljningen skett. Nu sågs åtskilliga personer gå omkring med ölflaskor ute på banan. Låter jag gnällig om jag tycker att det inte riktigt hör hemma på golfbanan?
• Fredrik Lindström är en person jag gärna lyssnar på men på Masters? Njae, där är jag för att titta på golf och för att uppleva golf. Att sätta sig och lyssna på Fredrik Lindström i en timme känns inte riktigt som det jag är där för. Då jag hade s k VIP-biljett en av dagarna kunde jag lyssnat på Fredrik alldeles gratis. Vad det kostade för övriga har jag ingen aning om.
• Då jag som sagt hade VIP-biljett gav det mig möjligheten att avnjuta buffé från Operakällaren och att sitta under tak och titta ut över 18:e. De som saknade VIP-biljett eller Golfkortet anvisades till en enda liten läktare. Den blev full rätt snabbt. Var fanns plats för övriga? Det lär bli trångt där vid 18:e imorgon när "pöbeln" ska försöka få plats. Om detta har jag rätt mycket tankar men lämnar det därhän och överlåter till andra att tycka till.

Så till några andra små iakttagelser:

• Fredagens snyggaste outfit måste varit Per-Ulrik Johanssons. Något kort kunde jag tyvärr inte ta. Tröjan hade rektanglar i olika gröna färger. Ursnyggt. Parnevik var givetvis som alltid välklädd och kom tillsammans med Johan Edfors på topp 3.
• Lördagens snyggaste outfit var Johan Edfors. Kamouflagefärgad keps och skorna....jag säger bara SKORNA. Hur många gånger försökte jag inte komma så nära jag bara kunde för att ta kort på dem.
• Det mest fantastiska slaget, den mest fantastiska räddningen stod Parnevik för (att se honom spela innebär alltid överraskningar). Jag tror det var på hål 8 han missade fairway (tja missade gjorde han på flera hål), men han lyckade slå bollen mellan några träd över vatten och landa på green. Hur det ens var möjligt förstod ingen som såg det slås. En ivrig man kom springandes och bad oss peka ut var bollen legat....han förstod inte, vi förstod inte - vi kunde bara konstatera att han gjorde det.
• Svordomar på banan - givetvis var det Haeggman som stod för dom när han missade att få upp bollen på 18:e green - inte bara en gång utan minst två innan tredje försöket lyckades.
• Gladast - Peter Hedblom. Den mannen är ett enda stort leende. Och som han älskas av publiken.
• Snyggaste byxorna - Bliss. Vilka brallor!
• Pelle Edberg hade en egen inofficiell fan club. De hade vita t-shirts med den texten i alla fall. Alla fem grabbarna hade dessutom bandanas i olika färger. Sen kom Pelle själv på banan klädd helt i vitt med bandage runt huvudet. Trodde jag i alla fall. Det var fel av mig - det var en vit bandana. Och jag som i min enfald trodde att Pelle gjort sig illa i huvudet och att kompisarna sympatiserade genom att ha bandanas på sig.

Masters är över för oss för den här gången. Lite senare än tidigare och i år fick inte Masters avsluta vår semester. Och tyvärr måste jag säga att "Nya" Masters och Arlandastad inte känns som det mysiga Masters jag kommit att vänja mig vid. Till Arlandastads försvar ska man väl säga att vädret kunde varit bättre men det är inte det som är den avgörande punkten. Arlandastad är trångt, bökigt, svårt att hitta på och inte alls den publikupplevelse som jag önskar Masters ska vara. Och nästa år är det Arlandastad igen (hur lyckades man med detta?) och året efter det är det återigen en stockholmsbana.
Själv längtar jag till Barsebäck och jag saknade Adam Scott, Fredrik Jacobson och Henrik Stenson. Dessutom grämer det mig att Adam smög omkring därute på banan i fredags och att jag inte ens fick se skymten av honom.



Edfors skor



Bliss



Gästbloggare, caddie och sambo

I ottan i morgon bär det av till Scandinavian Masters. Det har varit tradition sedan ett antal år tillbaka att för mig och sambon att avsluta semestern med besök på Scandinavian Masters. Åren som tävlingen gått på Barsebäck har vi uppskattat särskilt eftersom det inneburit en "minisemester" med hotellövernattning. Inte lika kul när nu masters går på Arlandastad. Å andra sidan, vad är det som säger att man inte kan ha minisemester i sitt eget närområde? Inget egentligen. Därför har vi bokat rum på ett hotell med gångavstånd till banan.

Nu är det ju jag i vår familj som spelar golf. Sambon gör det inte och barnen har någon form av "långt uppehåll". Men när det är dags för masters, då stiger intresset i familjen. Sambon ansvarar för startlistan och håller koll på vilka bollar och vilka spelare vi ska se. Hon brukar visa prov på stor spelarkunskap. Ibland kunskapen så stor att jag funderar över om hon inte smygläser på golf.se även mellan de årliga mastersbesöken.

Vi brukar lägga upp besöket på Scandinavian Masters på så sätt att vi börjar med att kolla rangen en kortis innan sätter vi oss vid lämpligt hål och öppnar kaffekorgen. När baken börjar värka är det dags att korsa lite fram och tillbaka över banan för att se några utvalda spelare innan det är dags att sätta sig vid ett hål igen osv. En (eller par) gånger brukar vi hitta tid för besök i sponsorbyn och shopen. Jag skulle gissa att upplägget blir detsamma i år. Får väl kolla med min caddie och sambo.

Det lovar väl alla klubbtillverkare. Kommer det en ny driver på marknaden så går den längre än föregångaren. Så är det alltid. I alla fall i reklamen. Pings G10-designer säger i den här intervjun föga förvånande att den nya Ping G10-drivern har högre MOI, att bollhastigheten har ökats med 1-2 mph, att den går 5-7 yards längre och att den har en grads högre utgångsvinkel än G5-drivern. Räcker det som argument för att byta ut en fungerande G5-driver?*

Klicka på bilden och se intervjun.






*Svar: Ja.

Min kära sambo har 30 olika chiliplantor på vår altan. Det är mycket. Inte nog med det, det finns två plantor av några sorter också. Totalt har vi i vårt hem 50 chiliplantor. Och nej, det stannar inte där. I den välordnade lilla lådan finnsdessutom noggrannt 80 fröer katalogiserade.

Alla har vi vårt. En del är insnöade på golf och golfutrustning medan andra finner stort nöje i att pyssla med chiliplantor. Vi som är i det närmaste överdrivet intresserade av golf brukar kallas golfnördar eller golfnuts. Det finns ett motsvarande uttryck för dem som helt går upp i sina chiliplantor. De brukar kallas chiliheads.

Tänk så tråkigt det måste vara att inte ha något intresse att koppla av med, men det är klart intressena får ju inte gå till överdrift. Så långt har det inte gått i vårt hem vare sig när det gäller chiliplantor eller golf. Tror jag i alla fall. Men händelsen idag fick mig ändå att undra.

Jag brukar sällan tänka mig själv som en golfnörd, men idag gjorde jag det. Kom på mig själv med att sitta och titta på nedanstående film (klicka på bilden) med stort intresse.



Och inte blev det bättre av att jag lika intresserat också tittade på dessa filmer:
G10, driver
G10, järn 7
G10, hybrid

Eftersom sambon är lika insnöad på chiliplantor som jag är på golfutrustning kunde vi skratta gemensamt åt mitt intresset av dessa filmer. Jag vet ju att hon kan sitta och titta på dessa bilder och försjunka i tankar av samma typ som jag fick i mitt huvud när jag såg filmerna ovan: KÖPA.

Och för den som blev nyfiken på chili kan kika in på Åkerby Handelsträdgårds hemsida. Ett besök där går utmärkt att förena med ett besök på Enköpings GK. Vi har provat.

Klockan var 12.18 den 19 juni 1976 då Silvia Renate Sommerlath sa ja till att gifta sig med Kung Carl XVI Gustaf och därmed bli Sveriges drottning. Därefter följde en bröllopsfest med 300 gäster. En stor händelse som bevakades av media från alla världens hörn. En medial händelse av denna kaliber krävde att hovet förstärkte sina egna resurser för att klara av att sköta alla mediekontakter. En av dem som anlitades för att hjälpa till var min gamla arbetskamrat. Han var född och uppvuxen i Dalsland, något som han kände stor stolthet över. Vid högtidliga tillfällen bar han därför alltid Dalslands landskapsnål på kavajslaget, så också denna dag. Det var ju inte var dag han fick chans att arbeta i samband med ett kungabröllop, så nog var det högtidligt allt.

Tidigt under festen stötte han ihop med en annan man som också bar Dalslands landskapsnål på kavajslaget. Trevligt, tänkte min arbetskamrat, att det är fler dalslänningar här och nickade glatt men diskret. Efter en stund stötte han ihop med ytterligare en dalslänning. Även denna gång nickade han igenkännande. Precis som motorcyklister visar samhörighet genom att hälsa när de möter en annan motorcyklist så hälsar dalslänningar på varandra. I alla fall då, på den tiden.

När arbetskamratet mötte den tredje dalslänningen började han undra lite smått över sannolikheten att så många dalslänningar skulle vara bjudna på bröllopsfesten. Vilken koppling har kungen till Dalsland? Eller fanns kopplingen på Silvias sida? Han hann aldrig fundera klart förrän ytterligare en dalslänning dök upp. Från att ha känt samhörighet med de första tre som han sett "hemifrån" började han nu verkligen undra vad det kom sig att så många var där. Han gick därför fram och hälsade. Bemötandet blev inte det han hade förväntat sig. Tvärtom. Istället för ett glatt samtal dalslänningar emellan drogs han diskret åt sidan och fick frågan "vem är du"? De andra dalslänningarna hade nämligen uppmärksammat att min arbetskamrat bar landskapsnålen, men kände inte igen honom. Det visade sig att Dalslands landskapsnål just denna dag utgjorde SÄPO:s hemliga igenkänningssignal. Problemet var bara att min arbetskamrat inte jobbade för SÄPO, vilket skapade stor oro bland de andra "dalslänningarna".

Vad har då denna historia med golf att göra kan man verkligen undra. Jo, en del av oss golfare, amatörer som proffs, har valt att på handleden eller runt halsen bära ett magnetarmband från Trions:Z. Precis som arbetskamraten på kungabröllopet kände samhörighet med de andra dalslänningarna, kände jag samhörighet med den golfare som jag mötte på Pride Masters, som bar ett svart/beige Trion:Z på vänster handled. Och visst kände jag en viss samhörighet även med Stephen Ames som gick i ledarboll med Tiger Woods i helgens major. För den uppmärksamme kunde se att även Stephen bar ett Trion:Z på handleden.

Precis som min arbetskamrats samhörighet med de andra dalslänningarna på bröllopsfesten rann av honom när det visade sig att de inte alls var dalslänningar utan SÄPO-män, skulle min samhörighet med andra Trions:Z- bärare rinna av om jag fick klart för mig att 200 PGA professionals var betalda för att övertyga mig och andra om att Trion:Z kan bidra till att lindra skadeproblem eller andra besvär. Jag tog därför och kollade upp detta. Trion:Z betalar inte 200 golfproffs för att bära armbandet. Stephen Ames, Angel Cabrera, Andres Romero och många andra har själva valt Trion:Z för att de anser att det på ett eller annat sätt bidrar till deras välbefinnande. Faktum är att det bara är så få som två av omkring 200 golfprofiler som får betalt för att bära bandet. Intressant, eller hur?



(Och för den som inte tidigare följt bloggen kan läsa här om bakgrunden till detta inlägg. Jag vill också understryka att inte heller jag får betalt eller på annat sätt premieras för att skriva om Trion:Z).

I tidigare inlägg har jag prisat nya NXT Tour. Idag läste jag en annan recension av NXT Tour med intressanta jämförelser med andra bollar. Recensionen finns i sin helhet i den här tråden på www.golfwrx.com.

Recensionen är skriven av "ColinMB" från Canada. Här är jämförelserna från hans recension:

Nu när semestern är slut får jag under resandet till och från arbetet tid över till att filosofera över lite allt möjligt, bland annat golf och kommande golfklubbsinköp. Kanske vore det dags att byta ut järnklubborna och ersätta dem med nya? Det var en tanke jag vände och vred lite på idag.

Häromdagen fick jag en fråga av Kerstin som handlade om hur ofta jag köper nya klubbor. Tyckte mig ana ett "egentligen" efter hennes fråga. För ibland kan det säkert låta här på bloggen som att jag köper nytt var och varannan vecka. Så är det förstås inte. Så här ser min bag ut idag:

Driver: begagnatköp 2007, förra drivern spelad två säsonger
Trä 3: rea-köp 2007, förra spelad två säsonger
Trä 5: rea-köp 2006, förra säsongen en byggd gammal
Hybrid: köpt 2006, skaftbyte 2007
Järn: köpta 2004
Wedgar: köpta 2005, greppbyte 2006
Putter: köpt 2006

Tillbaka till frågan om det är dags för mig att byta ut mina järnklubbor. Visst vore det kul med nya järn. De nya Ping G10 ser ju snygga (och bra) ut. Men järn byter man inte bara sådär utan vidare. Byta driver, fairwayklubbor och kanske också putter kan man byta så ofta plånboken tillåter, men byta järn och wedgar det gör man inte lika ofta. Jag har för mig att jag läste statistik för några år sedan som sa att medelgolfaren byter järnklubbor vart femte år. Jag gissar att statistiken stämmer ganska väl även idag.

Byta järn är både dyrt och kräver mycket tid både före och efter köpet. Före måste man se till att man köper klubbor som passar den egna nivån och den egna svingen. Efter tar det tid att vänja sig vid och "spela in sig" på de nya klubborna. Det handlar om att lära sig känslan i klubborna, lära sig var som händer när man slår olika typer av slag och inte minst hur långt klubborna går. Min erfarenhet är att det kan ta stor del av en säsong att vänja sig med nya klubbor. Det kan ju vara bra att ha i bakhuvudet innan man springer till shoppen eller klubbmakaren. Nej, nya järn tror jag inte det blir för min del under den här hösten. Om jag inte fullkomligt faller pladask för nya G10 och dessutom vinner på Triss.

Ny driver och en ny fairwayklubba ur G10-serien kan det mycket väl bli. Vi får väl se.

Jag fick veta idag att Katrineholms GK har en tävling under säsongen där man kan vinna en parkeringsplats nära klubbhuset under ett år. Jag vet att A6 GK (och säkert andra klubbar) låter klubbmästarna få en parkeringsplats nära klubbhuset, men det här är första gången jag hört om "parkeringspriset" i en icke-scratch-tävling.
Kul pris är det!

Häromdagen skrev jag om nya NXT Tour. Nu har jag spelat ytterligare en runda med bollen och måste bekräfta det jag skrivit tidigare men även göra ett litet, men viktigt, tillägg.

Den som följt bloggen vet att jag provat ett antal olika bollar. Den boll som jag upplevt passa mitt spel bäst har varit Srixon Trispeed. Lång, mjuk och hyftat stopp på greenerna. Nu tror jag dock att jag hittat den boll som petar ut Trispeed ur min bag: NXT Tour. En riktigt bra boll. Det känns som det är en boll som svarar direkt och ärligt på alla slag. Kan låta knepigt, men vissa bollar lämnar ibland klubbhuvudet väl snabbt. Svårt att beskriva, men jag läste för en tid sedan någon som menade att t ex Wilson Dx2 Soft är som en studsboll när man slår på den med järnklubbor och wedgar. Den känslan får jag inte alls med NXT Tour.

Att nya NXT Tour är lång, det skrev jag redan i tidigare inlägg. Jag kommenterade även bollens förmåga att spinna med järn och wedgar. Här måste jag korrigera. Den spinner inte bara lite mer än gamla NXT Tour utan helt enkelt mycket mer. Vi pratar inte spinn som Pro V1, men för mig absolut tillräckligt.

Bollens hållbarhet är också mycket bra. Knappast ett märke i bollen trots spel i i 18 hål, inklusive studs på en grusväg.



Bilden visar det enda märke som finns på bollen efter 18 hål inklusive vägstuds.

Höstsäsongen är inledd. Låter hemskt, men så illa är det egentligen inte. Det är långt kvar på säsongen. Semestern är dock slut och nu är det tillbaka i gamla gängor igen. För mig betyder det att golfandet nästan uteslutande måste ske på helgerna. I veckorna räcker sällan tiden till. Det brukar betyda att kraven sjunker och som ett brev på posten brukar scorerna gå samma väg. Det är det roliga med att höstsäsongen är inledd.

Idag var det tävling på Katrineholm och en av de bästa scorerna för säsongen, trots en hel del misstag framför altl på första nio hålen. Öppnade med dubbelbogey efter missat inspel. Det är sådant som händer. Värre var trippelbogeyn på hål 6, en 525 meter lång par 5:a. Förövrigt ett hål som ligger mycket nära Robert Karlsson föräldrarhem. Jag missade drivern och hade långt, långt kvar till green. Väl framme vid green på fyra slag hade jag en 20 meters putt uppför till flaggan som stod långt bak. Slog putten för långt och rullade ner i en greenbunker. Svårt bunkerslag som jag slog mycket bra, precis in på green. Sedan en putt kort i linjen. Ett hål med "missflyt", kändes det som.

Banan (blå-gul) var i bra skick. I alla fall fairway. Greenerna var dessvärre riktigt dåliga. Ojämna, tröga och brist på gräs lite här och där. Synd, för banan ligger vackert och är riktigt rolig att spela tackvare varierande layout och natur.

Tävlingen idag var en s k utbytestävling. Klubbarna i Sörmland bjuder in till ett antal tävlingar under säsongen som ger oss sörmlandsgolfare möjlighet att tävla på andra sörmlandsbanor utan att betala greenfee. Deltagandet i tävlingarna kostar bara startavgift. Idag 60 kr. Kanske finns det andra distrikt som har samma system, jag har dock aldrig hört talas om det.

Idag spelade jag tillsammans med I och A. I från röd tee och A från gul tee. Visst är det kul att tävla. Ännu roligare blir det om man har tur att dra vinstlotten redan i lottningen och få glada och trevliga spelkamrater. Den vinstlotten drog jag idag. Tack I och A för en trevlig dag på golfbanan!



Hål 5



Hål 13
A efter en lång drive. Så lång att den nästan jagade ner framförfarande boll i vattnet. Svårt att spela på en banan man inte riktigt är van vid och där man inte riktigt kan sina längder.




Hål 17



Påhittat eller uppmätt? Hur som helst en kul skylt.

För bästa resultat (störst bild), klipp ut och klistra in följande länk i en följd (länken nedan är delad för att få plats här på bloggen) i Windows Mediaplayer eller QuickTime Player under "Öppna URL...":
http://www.freeanonymousproxy.net/cgi-bin/cgiproxy/nph-proxy.pl/000000A/http/
broadcast.global-mix.net/?m=365m-liveevents-tv&.wvx=

Spelade ikväll 18 hål med nya NXT Tour. Så här upplevde jag bollen:

Puttning
Skön boll som känns stabil och solid. Inte lika mjuk som Pro V1, kanske t o m lite hårdare känsla än gamla NXT Tour, men någon direkt jämförelse hann jag inte med ikväll.

Längd
Med drivern en av de längsta bollar jag spelat med! Kanske t o m längre än Srixon Trispeed och Srixon Z-URS, som är de två bollar jag spelat mest med denna säsong. Under några hål spelade jag dessutom parallellt med NXT Tour just dessa två bollar.
På hål 10 slog jag den längsta drive jag slagit på det hålet. Det betyder längre än Trispeed och längre än Bridgestone e5, som tidigare varit de bollar jag som jag slagit längst just på detta hål (ja, jag kommer ihåg en sådan detalj).
På hål 11 låg jag där jag tidigare legat med Srixon Z-URS, som jag just på detta hål slagit längst med.
Driverlängden generellt var för mig bra mycket längre än den jag får ut av Pro V1. Då pratar vi kanske om 20 meter.
Med järnen var längden den jag är van vid, dvs som t ex Trispeed, e5 och  Pro V1.

Spinn
Jag upplevde att bollen spinner lite med drivern. Ett par av drivarna var uselt slagna, men slicen blev inte katastrofal och jag tappade inte alltför mycket längd, som jag gör t ex med Pro V1.

I spelet in mot och på green spinner nya NXT Tour mer än Trispeed, men mindre än Z-URS och Pro V1. Även här är jämförelsen med gamla NXT Tour svår att göra eftersom jag inte spelat dem sida vid sida. Min känsla är dock att den spinner mer, men det handlar inte om drop-and-stop som med Pro V1.

Känsla
Skön boll! Men den har hårdare kompression än den gamla NXT Tour. Mjukare kompression än Z-URS, men hårdare än Trispeed. Jämfört med Trispeed så känns NXT Tour mer solid, på något sätt. Trispeed och Callaway HX Hot ger större utväxling på så sätt att de exploderar när man slår på den. Så känns inte NXT Tour.

Sammanfattning
Frågan är om inte NXT Tour slår ut alla andra bollar jag mixtrat med denna säsong. Lång, skön och tillräckligt med spinn runt greenerna. Bra boll!

Fick ikväll kvitto på att jag kan spela bra. Gick "i princip" på handicap under kvällens runda. I princip eftersom jag på några hål spelade med två bollar, men räknar man den bollen som hölls i spel under hela rundan så blev det 35 poäng, trots ett streckat hål efter skogsbesök. Skulle jag räkna bästboll (varför jag nu skulle göra det annat än för att höja självförtroendet) hade det blivit ytterligare några poäng.

Skönt och roligt formbesked. Golf är kul.

Spelade en runda ikväll efter jobbet. Dåligt med folk på banan så jag fick ge mig iväg själv. Redan på hål fyra gick jag upp i ryggen på en fyrboll som vänligt släppte igenom mig på hål 5. Sedan ångade jag på. Trots skogsbesök på hål 8 och trots att jag blev lite sinkad av fyrbollen gick första 9 hålen snabbt. Vid kiosken stötte jag ihop med en annan medlem, ljag kallar honom här för "Staffan".

Staffan gick också själv och hade fått ihop 16 poäng på de första nio hålen. Han frågade hur dags jag gick ut och det visade sig att jag startat 30 minuter efter honom. Han reagerade på att jag spelat fort. Kanske det var där det började. Kanske började han tänka; "Han måste vara duktig han som spelat så fort", eller något i den stilen. Något hände i alla fall. Staffan fick uppenbara problem med sitt spel. På hål 10 slog han utslaget i ett sidovattenhinder och senare två bollar i ett annat vattenhinder. Han bad mig spela vidare och visade att han skulle komma igång på hål 11.

Utslaget på hål 11 hookade han rejält och var nära att gå i vattnet. I vattnet gick han istället på tredjeslaget. Pliktade, lyckades ta sig över vattnet, slog sitt femte slag i nästa vattenhinder. Fem vattenbesök på två hål. Jag led med honom.

Sedan gick det i alla fall bättre. Hål 12 och 13 spelade han bra, men därefter valde han att kliva av.

Tänk så svårt det kan vara att hålla huvudet kallt, fokusera på sitt eget spel och inte bry sig om hur bra eller dåliga medspelarna är ...eller ser ut att vara.

Nu har nästan alla nyheter från Ping lagts upp på deras hemsida. Saknas gör ännu den nya putterserien. Först när jag såg de nya klubborna pustade jag nästan ut. Det såg inte ut att vara så stor skillnad mellan tidigare klubbor och risken att det  skulle börja rycka i köptarmen liten. Men nu, efter att ha sett fler bilder på de nya klubborna plingade det till och huvudet och så kom köpsuget. Snygga! Och visst måste de vara bättre än G2- och G5-linjen? Borde inte jag byta ut innehållet i min bag till nästa säsong? Kanske dags att köpa en Triss-lott i morgon.

Fem veckors ledighet är slut. Sköna, trevliga och avkopplande veckor, men inte så mycket golf som de senaste åren. Den här semestern blev det tio rundor under fem lediga veckor. Förra året blev det elva rundor under fyra veckor. Det kändes då för mycket så ambitionen till i år var att inte "spela sönder" semestern och det känns som jag lyckats med den ambitionen. Mer tid med familjen och mindre golf.

De tio rundorna har inkluderat spel på följande banor:
Kallfors (hemmabanan)
Arlandastad, Nya banan
Eskilstuna
Enköping
Flen
Gripsholm
Sundbyholm
Sand

Några regnskurar, men annars har spelet kunnat genomföras i hyfsat fint väder.

Av spelet har funnits mer att önska, men resultaten har varit ungefär som förra sommaren, dvs lite sämre än handicapet visar. Det är nog helt enkelt så att jag har för lågt handicap. Spelet är ojämnt och den gången under säsongen som allt stämmer sker en sänkning som jag sedan har svårt att hålla. Knepigt handicapsystem vi har i det här landet. Ett system som inte styrs av den verkliga spelnivån utan bara utgår från toppresultaten.

Per-Ulrik Johansson vann idag Russian Open med sex slag.
Himla kul att han är tillbaka igen. Första segern på tio år! Starkt.

Det har ryktats ett längre tag om att Ping till hösten kommer att släppa nya klubbor. För en tid sedan kom de första bilderna på den nya drivern G10. Nu finns bilder på i princip alla de klubbor som kommer till hösten.

Bland nyheterna finns:
G10: driver, fairwaywoods, hybrid, järn
i10: järn
i-series putters
Karsten-series putters
Tour-W wedgar
Rhapsody-serien för damer
Bagar











Produktblad finns att hämta här.

Scandinavian Masters pä Arlandastad. Är det ett bra beslut kan man verkligen undra.

Jag och sambon har genom åren besökt Scandinavian Masters på Barsebäck ett antal gånger. Uppskattade besök. Publikvänlig och vacker bana där man som publik enkelt rör sig mellan hålen.

När vi häromdagen var på Arlandastad kunde vi se att förberedelsernna inför Scandinavian Masters var i full gång. I jämförelse med Barsebäck var det första som slog oss att allt känns så trångt på Arlandastad. Hur ska alla människor få plats? Den s k Masters Village kändes liten. Klubbhusområdet kändes litet. Klubbhuset kändes litet. Rangen såg kort ut. Banan känns trång. Luften är trång och full av bullrande flygplan. Omgivningarna är trånga. Full av bilar på angränsande vägar och tåg på passerande järnvägar. Och var ska publiken parkera? Inte såg det ut att finnas särskilt stora ytor för parkeringsplatser. Arrangörerna rekommenderar att man reser med tåg. Klok rekommendation, men alla kommer inte att ha den möjligheten.

Banan kommer säkert att vara i bästa skick, det betvivlar jag inte, men resten, kommer arrangemanget ha chans att bli lika bra som det brukar vara på Barsebäck sett till både spelare och publik? Jag är tveksam. Högst tveksam. Bara det att det hela tiden bullrar av alla trafik runt om och över banan gör att jag har svårt att se att det går att uppnå samma stämning som på Barsebäck.

Men nu är det som det är. Masters ska spelas på Arlandastad. Det kan säkert vara ett klokt drag att låta tävlingen spelas på olika banor, men hur kan man ta beslut om att förlägga tävlingen till Arlandastad två år i rad? Det är för mig en gåta. I alla fall än så länge.

Pride Masters var den första tävling jag spelade med caddie. Jag har en icke-golfande sambo som sällan är med mig på golfbanan. Hon brukar bara följa med någon gång per säsong. I år har jag dock blivit rejält bortskämd. Idag var tredje rundan som hon gick med. Inte nog med det, hon gick caddie dessutom. Känns som jag nästan börjar vänja mig. Mycket behagligt är det nu när jag varit med om det några gånger.

Under dagens tävling var det flera caddies med på banan. Lite avundsjuka blev vi allt när vi gick på fairway och blickade mot bollen framför och såg de snygga tröjorna nedan. Tröjorna dök upp som en överraskning för den stolta spelaren i morse. En födelsedagspresent från den stolta caddien. Grattis säger vi från bollen bakom.

En trevlig tävling och en trevlig dag på golfbanan, så kan man kort sammanfatta Pride Masters ur mitt perspektiv. Någon vinst blev det inte. Inte heller någon annan prisplats. Synd, för det var fina priser. Första priset var en plats i pro-am:en inför Scandinavian Masters, andra priset en hotellvistelse för två i samband med Scandinavian Masters och tredjepriset en flygresa. Vann gjorde man på 42 poäng. Samma poäng krävdes för att komma tvåa medan 40 poäng räckte för att komma trea. Stort grattis till er som lyckades så väl!

Vi andra fick nöja oss med ett "startkit" av det bättre slaget och inte minst att delta i ett trevligt arrangemang. Startkitet bestod av ett trepack Titleist Pro V1, en greenfeebiljett på valfri Sigtunabana, ett nummer av Red Tee, ett paraply och en familjebiljett till Scandinavian Masters.

Jag och min sambo (som var en utmärkt caddie) hade sällskap i bollen av Christina och Ulrika. Vi hade det alla tre lite kämpigt under dagens spel. Och jag tror inte vi var ensamma om det. Alla spelade från samma tee. Det gjorde att banan (Arlandastad, Nya banan) för mig var något kortare än vad jag är van vid, ändå lång för alla dem som är vana vid att spela från rött. Jag fick avdrag på slopen och damerna fick tillägg. Lite orättvist kändes det ändå tycker jag. Det var få par 4:or och ingen par 5:a som spelades från det som normalt är röd tee. Det gjorde att det för damerna var långt fram till fairway. Dessutom var det på sina håll tjock, tjock ruff mellan tee och fairway vilket gjorde att flera extraslag ibland gick åt för damerna i min boll innan de ens nådde fairway. Jag tycker det hade varit bättre att spela banan ännu kortare och dra av ännu fler slag på slopen för oss med lite lägre handcap.

Banans skick var bra, men greenerna kunde varit bättre. Det var alltför stor skillnad på rull mellan de olika greenerna. Dessutom var det ett antal greener som kändes långhåriga och ojämna. Inte blev greenerna lättare av att flaggplaceringarna var rejält svåra. Om man sedan lyckades missa fairway (jag gjorde det allt för ofta) blev banan svår trots att den var kortad. Ruffen var inte att leka med. Det var bara att se till att ta sig ut. I värsta fall försvann bollen. Vi råkade ut för det ett antal gånger i min boll. Tufft, särskilt för dem med högre handicap. Vi andra får på något sätt skylla oss själva. Vi borde klara av att hålla oss på fairway eftersom det ändå var hyfsat stora landningsytor. Hur det än var med banan så kan jag inte skylla mina missar på skicket. Med fler fairwayträffar hade resultatet varit ett annat, så felet är mitt. Bara mitt. Caddien kom med goda råd några gånger som jag lyssnade till men inte följde, med uselt resultat som följd. Nästa gång ska jag lyssna på caddien och träffa fler fairways.

Jag måste också passa på att berömma Ulrika som gick i samma boll som jag. Hon fick sitt officiellt handicap för tre dagar sedan och spelade idag sin första tävling. Starkt och modigt gjort!

Tack Christina och Ulrika för en trevlig dag på banan.



Samling inför start, Pride Masters 2007. 110 personer var anmälda. Om Svenska Golfförbundet och Stockholm Pride använder erfarenheterna från detta första genomförande på rätt sätt kommer det säkert minst lika många nästa år.

I morgon ska jag spela golftävlingen Pride Masters, ett arrangemang i samarbete mellan Scandinavian Masters och Stockholm Pride. Ingen konstigt med det. Det är ju bara en av flera tävlingar under den här säsongen för mig. Men det finns en skillnad jämfört med de andra tävlingarna. Tävlingen har koppling till Pride. Därmed handlar den här tävlingen inte bara om golf, den handlar om sexuell läggning också. I alla fall om man ser till de reaktioner jag fått när jag i olika sammanhang berättat att jag ska spela. Flera har reagerat genom att skratta lite osäkert och säga något i stil med "var försiktig" eller "att du vågar". När jag nämnde om min anmälan till tävlingen på ett forum om golf skrevs kommentarer som andades fördomar och viss homofobi. Någon tyckte också att det var modigt att jag "trädde fram". Vaddå trädde fram? Vem som helst fick vara med, så varför var det så märkvärdigt att berätta att jag anmält mig? Jo, självklart handlar det om fördomar kryddat med homofobi. En tävling arrangerad av Stockholm Pride kopplar såklart till sexuell läggning även om arrangörerna, precis som i vilken tävling som helst, inte bryr sig om vad man gör med vem utanför banan. Det är inte det tävlingen handlar om.

För mig handlade min anmälan till tävlingen från början om tre saker, nu bara om två. När jag anmälde mig fick jag uppfattningen att tävlingen skulle gå på samma bana som Scandinavian Masters spelas (om än från framflyttad tee). Det visade sig vara fel. Tävlingen spelas visserligen på Arlandastad, men inte på masters-banan.

Återstår två saker. Första pris i tävlingen är en plats i Pro-am:en inför Scandinavian Masters. Den platsen vill jag gärna ta chansen att vinna. Sist, men inte minst handlar det för mig om att visa att jag accepterar och respekterar människor oavsett sexuell läggning.

I mina ögon är ett av syftena med Stockholm Pride att sticka hål på fördomar och att öka acceptansen i samhället för homo-, bi- och transexuella. Bästa sättet för alla heterosexuella att visa att man respekterar dem med annan sexuell läggning än sin egen är att visa att man bryr sig. Att tyst acceptera är bra, men att i praktisk handling visa på alla människors lika värde är bättre. Ett sätt att göra det på är att vara med i Pride Masters.

Egentligen tycker jag att det är lite sorgligt att det behövs en pridefestival. Den handlar i grund och botten mycket om att sticka hål på fördomar och att sätta fokus på hbt-frågor samt i hög utsträckning vara ett andningshål och en mötesplats för alla de i vårt samhälle som inte vågar berätta att de är kär i någon av samma kön. Visst är det sorgligt. Tänk att inte våga visa eller prata om vem man älskar utan att riskera att mötas av fördomar och ibland även av våld.

Det finns dock en sak som jag är lite tveksam till när det gäller festivalen och det är lördagens karnevalståg. Jag har förståelse för att det är en festlig höjdpunkt under festivalen och att man klär ut sig som brukligt är i samband med karnevalståg. Samtidigt är jag rädd att tåget i stor utsträckning förstärker en del fördomar i samhället om homosexuella. Men jag kan trots allt köpa det eftersom karnevalen kan ses just som en höjdpunkt på festivalen och att den trots en del extrema utstyrslar som brukar förekomma bidrar till att sätta fokus på hbt-frågorna.

Under morgondagens tävling hoppas jag slippa jippobetonade inslag av karnevalskaraktär och att det istället blir en seriös golftävling som manifesterar att alla är välkomna inom idrotten oavsett hudfärg, etnicitet, religion och sexuell läggning.




Relaterade länkar:
Allas rätt att vara med
Riksidrottsförbundet på Pride
Golf.se
Stockholm Pride