Golfers

Här går att ladda hem en snygg katalog med årets nyheter:



Klicka på bilden och vidare till "Breaking news" när du kommit in på sidan.

ProQuality-shopar finns på följande klubbar:

Araslövs GK
Björnhults GK
Dynekilen GK
Falkenbergs GK
Fågelbro G&CC
Haninge GK
Haninge Strand GK
Haverdals GK
Kallfors GK
Kävlinge GK
Lidingö GK
Nyköpings GK
Onsjö GK
Oskarshamns GK
Piteå GK
Rya GK
Saltsjöbadens GK
S:t Arild GK
Sjögärde GK
Skellefteå GK
Skövde GK
Storsjöbygdens GK
Sundsvalls GK
Söderhamns GK
Torreby GK
Trollhättans GK
Ullna G&CC
Wermdö G&CC

Igår skrev jag att Svensk Golfs utrustningsnummer ska landa i brevlådan denna vecka. Än har den inte landat i min låda. Jag brukar dock få Svensk Golf någon dag senare än andra som bor i lite mer bebodda trakter. När den väl kommer brukar i alla fall jag bli nyfiken på att ta del av andra tester för att göra egna jämförelser. Om någon är lika "galen" som jag så kommer här några tips till läsning:


Golf Magazine

Todays Golfer

Golf Digest

Golf Monthly

För mig och säkert också andra utrustningsintresserade golfare är våren verkligen en lycklig tid. Nu kommer golfkatalogerna och nu presenteras det tester på löpande band över nya drivers, järnklubbor, bollar och allt annat som man behöver, eller tycker sig behöva.

Den här veckan har Svensk Golf utlovat att deras utrustningsnummer ska landa i brevlådan. Utrustningskataloger i alla ära, men det fullmatade utrustningsnumret är i alla fall för mig något lite extra med.

I år jag att det är extra spännande med tester med tanke på de fyrkantiga klubbornas inträde på drivermarknaden. Jag har (såklart) läst allehanda tester redan och sett de fyrkantiga klubborna få både ris och ros. Inget konstigt med det. Ett test är ett test och inget som man som konsument egentligen ska ta på alltför stort allvar. Men det glömmer vi lätt. Vi glömmer att klubbtester är subjektiva. Vi får reda på vad andra tycker och tänker. Visst, det kan vara vägledande för oss andra golfare, men man ska inte se tester som absoluta sanningar. Man måste testa själv för att veta vad som passar den egna svingen. Och då inställer sig frågan; har jag som är så "medveten" aldrig sprungit och köpt en klubba utan att prova efter att ha läst en test? Klart jag har. Det är ju så de flesta av oss funkar. Vi drömmer om att köpa oss den perfekta svingens resultat, dvs långa raka slag som går dit vi vill och som skänker lycka och låga scorer på banan. Därför läser vi tester. Därför bläddrar en del av oss golfare sönder kataloger från Dormy, Edwin Watts och Golfsmith, bara för att nämna några.

Alla tester får mig att sukta efter en ny driver. Jag har inte glömt att jag redan testat bl a nya Cleveland HiBore XL och kommit fram till att min Bang trots allt är bättre, men det är lockande när man läser alla dessa tester som utlovar 10, 20 och ibland 30 meter längre drivar. Med denna lockelse för ögonen gjorde jag igår "misstaget" att plocka fram det filmklipp jag tog senast jag var i golfhallen.

Jag hade filmat min sving bakifrån för att se hur mitt svingplan såg ut. Första svingen kändes bra. Visade kaxigt tummen upp mot kameran för att visa att "där satt den". För så kändes det. Men fasen vad illa det såg ut! Med den svingen spelar det ingen roll vad jag håller för spak i händerna, jag kommer inte att slå längre för det. Attan vilken besvikelse! Drömmen om den nya undergörande drivern sprack med en smäll. Inte kan jag springa och köpa en ny driver för 3, 4, 5 eller nästan 6.000 kr nu! Jag borde lägga alla pengar på att ta lektioner och nöta, nöta. Såå tråkigt. Jag vill ju ut och bara bomba med en ny driver. Tur att utrustningsnumret dyker upp i veckan. Då kanske jag trots allt glömmer bort att jag tittade på det där förargliga filmklippet.

Budget Golf har nyligen öppnat sin nya webbshop eller nätkatalog som man valt att kalla den. Jag har tidigare klagat på Dormys nya webbshop, nu är det dags att ge beröm. Här presenteras utrustningen mycket enklare, tydligare och med betydligt mer information än hos Dormy. Budget Golfs katalog känns dock inte helt färdig eller påfylld, om man ska vara kritisk. Jag saknar t ex lite utförligare produktbeskrivningar och saknar helt beskrivningen av under konfektionsdelen. Sedan känns det inte helt genomarbetat när man hämtat texter på engelska från leverantörernas hemsidor. Lite arbete återstår därför innan katalogen kan få bästa betyg. Och får att nå dit krävs också besökare. I nätkatalogen finns nämligen chans för oss golfare att tycka till och skriva kommentarer. En bra och kul funktion som jag annars bara hittat på utländska sidor.

Callaway öppnar en ny del på sin webbplats, precis som Ping gjorde i veckan. Även på Callaways webb kan man nu se och höra proffsen prata golf och utrustning. Väl värt ett besök.


 

Ping har öppnat en ny sektion på sin webbplats. Där kan man få veta mer om alla professionella spelare som Ping har kontrakterade. Man får reda på vad de spelar med för klubbor, vilka skaft som sitter i klubborna, vilken svingvikt det är på dem, vilka grepp osv. Här finns också videosnuttar på deras svingar med olika klubbor och personliga svingtips. Dessutom berättar varje pro om sig själv som person. Visste du t ex att Mark Calcavecchias favoritband är Rush?

Förra året landade vårutgåvan i min postlåda den 8 april. Årets utgåva lär väl anlända i nästa vecka, kan jag gissa. Redan nu finns den dock att bläddra i på webben. Snyggaste katalogen under de år jag haft intresse av att titta i den. Kolla själv här.

Annika Sörenstam spelar nu med en Callaway FT-5 -driver istället för den FT-3 hon hade i bagen under förra säsongen och årets första tävling. Hon har även ställt ur sin 17 graders trä 4 som i olika sammanhang blivit så omtalad. Nu spelar hon istället med en 15 graders X fairwaywood av tourmodell. Järnen är X-forged, bollen är HX Tour och puttern Odysses White Hot 2-ball. Jag har i tidigare inlägg sagt att hon bör byta putter. Vi får se hur länge det dröjer tills hon gör det. Inte alltför länge skulle jag gissa med tanke på hur hennes puttning just nu fungerar.

Ja ibland är valen många. Jag syftar framför allt på hur man ska välja modell om man sneglar på någon av Callaways klubbor som ger valmöjligheterna Fade, Draw eller Neutral. Hur väljer man som medelgolfare mellan dessa tre modellvarianter?

Egentligen står valet bara mellan Draw eller Neutral. Fade-varianten, ja den kan man nog säga bara är till för syns skull. För att liksom öppna för alla valmöjligheter. Enligt de uppgifter jag har så säljs det sällan eller kanske t o m aldrig någon Fade-modell till medelgolfare.

Ser man till de modeller av hybrider, fairwaywoods och drivers som saknar  de ovan nämnda varianterna så har de ofta stängda huvuden för att hjälpa spelaren att träffa bollen på bästa möjliga sätt. Passar stängt huvud ditt sätt att svinga, dvs om du bra bollträff med en något stängd klubba, då ska du välja Draw-varianten. Jag skulle gissa att 9 av 10 av oss medelgolfare ska spela med just Draw-varianten. Neutral-varianten, den överlåter vi till dem som inte kan räknas till kategorin medelgolfare.

Jag tror inte att det för oss medelgolfare handlar om att dråa en drå eller fejda en fejd. Det handlar snarare om att dråa en fejd. För det är ju ofta den ofrivilliga fejden vi har att försöka överlista.

Nu har det gått 13 dagar. 13 dagar av strålning via det magnetiska undret Trion-Z. För det blev ju så, trots starka tvivel på magnetband, att jag inte avstå från att prova. Och nu har jag då haft detta band på armen i 13 dagar och visst har jag märkt effekter, kanske inte som jag trodde, men ändå. Det är ju inte alltid som det blir som man tror.

Som den gången för sex år sedan då jag en sommar fick för mig att låta skägget växa. Inte så mycket, bara lite. Så där trendigt som jag sett att en del konsulter har. Nu tillhör jag den grupp män som inte har så extremt mycket skäggväxt så jag fick passa på under semestern för att det skulle synas att jag hade skäggstubb. Väl tillbaka på jobbet efter semestern blev det liv i luckan vill jag lova. Jag jobbade då på en arbetsplats med tio kvinnor och alla, jag menar alla, skulle kramas så fort dom fick se mig. Inte nog med det, det skulle fotograferas också och korten skulle e-postas å det snaraste till de kvinnliga kollegor som slutat på arbetsplatsen. Jag som bara låtit skägget växa lite. Främst för att sambon ville det, men också för att det kan vara skönt att slippa vardagsrutinen med rakning när man är ledig. Men det var inte slut med uppståndelsen bara för att jag kramats av arbetskamraterna. Nejdå, "skäggstubbseffekten" höll i sig längre än så. Så fort det dök upp några av mina kvinnliga affärskontakter så var det dags igen. Det skulle såklart kramas. Snacka om magnetisk effekt. Ingen dum effekt heller, så självklart har jag skäggstubben kvar. Jag kan väl inte säga att uppståndelsen är lika stor nu som då, men inte vågar jag raka bort stubben nu. Då vet man ju inte vad som händer. Och precis på samma sätt är det med magnetarmbandet Trion-Z. Inte vågar jag ta av det nu. Då vet man ju inte vad som händer.

Vad är det då som har hänt under den tid jag haft bandet på mig dag som natt? Ja, inte har håret börjat växa på flinten i alla fall, men det var kanske inte det som skulle hända heller. Men vad var det som skulle hända då? Ja, här finns ett problem , för jag vet inte. En kamrat skrattade när jag berättade för honom om armbandet. Han sa: "Visst är det konstigt, vi bär mobiltelefonen på oss hela dagarna och de strålar, men dom strålarna tror vi bara gör skada. Däremot ett armband, som också strålar, det ska bara ge positiva effekter". Ja, visst är det konstigt. Jag sa till min sambo i morse när vi satt på tåget på väg till jobbet att "jag har inte varit åksjuk på tåget en enda gång sedan jag började bära armbandet". Hon tittade lite konstigt på mig och sa: "men det blev du ju inte innan heller". Och det är klart, det ligger ju en del sanning i det.

Så, vad har jag märkt för effekter då? Kalla det inbillning eller placeboeffekt, men jag tycker att den tennisarmbåge jag besvärats av under drygt ett år nu känns allt mindre. Kanske den skulle ha gjort det även utan band, men jag kan ju inte veta. En effekt som jag i alla fall är helt säker på är den att bandet ökat intresset för mig som person. Inte som "skäggeffekten", men många har med stora ögon och öron lyssnat till berättelsen om detta magnetiska under som jag numera bär på handleden. Några har skrattat, andra har varit mer "troende", andra har sagt att jag besökte för få festivaler när jag var ung (numera får man ju band på handleden under sådana tillställningar) och slutligen finns dom som, precis som jag, tyckt att det ser lite häftigt ut. Dessutom matchar det både den strikta svarta kostymen och skäggstubben. Så, allt detta betyder helt enkelt att bandet blir kvar på handleden. För vem vet vad som händer om jag tar av mig det.

När Lorena Ochoa i helgen vann Safeway International då hade hon följande i sin bag:

Driver: Ping Rapture (7.5 grader)
Trä 3: Cleveland Launcher (13 grader)
Trä 5: Ping Rapture
Hybrid: Ping Rapture (21 grader)
Järn (4-PW): Ping S58
Wedge (GW): Ping Tour (50 grader)
Wedge (SW): Ping Tour (56 grader)
Putter: Odyssey Tri-Hot 2
Boll: Callaway HX Tour 56                         

Flera intressanta saker med det innehållet.

En driver med loft på 7,5 grader. Så lågt? Joakim Häggman har 10,5, Ernie Els 8,5 och Annika Sörenstam har 8,5. Varför har Lorena 7,5? Jag har ju sett henne slå, hennes bollbana var ju inte direkt låg med drivern. Skulle gissa att svaret på det låga loftet ligger i en ruskigt effektiv sving och smart skaftval.

En spoon med 13 graders loft. Så lågt? Varför? Kanske använder hon den mer som en extra driver från tee, för inte slår hon med en 13 graders spoon från fairway, eller så gör hon det.

Sex grader mellan wedgarna. Det har jag också.

Nu har Callaway kommit med en väskserie för alla kvinnor som vill ha sina saker i små matchande väskor. Jag tycker att Callaway har både bra, snygga och rymliga väskor sedan tidigare. Jag kan inte riktigt se att det finns en marknad för väskor som bara riktar sig till kvinnor, men det kanske det gör. I alla fall i USA. Hur som helst, alla ni kvinnor som saknat en liten Callaway handväska, en handledsväska och en skoväska i ljusblått, nu vet ni att det finns. Själv brukar jag använda en ICA-kasse till mina skor. Funkar ganska bra faktiskt. Samtidigt kan jag inte tycka annat än att väskorna nedan är snygga.

Nu börjar utrustningskatalogerna droppa in i brevlådan. I dagarna får alla golfare medlem i en svensk golfklubb nya Dormy-katalogen med Svensk Golf. För alla får den väl? Förra året fick golfarna i västsverige en katalog från en annan butik. Inte helt populärt. I alla fall inte bland mina kamrater i den del av golfsverige.

Dormykatalogen kan man ladda hem här.



Även Golfstores katalog är på väg. Den går dock inte att ladda hem, men väl att bläddra i på nätet. Intressant att notera att Titleist inte alls finns med i Dormy-katalogen. I Golfstorekatalogen finns Titleist med, men inte med drivers. Varför väljer Titleist att ställa sig utanför Dormys katalog, kan man undra. Kanske beror det på pengar, men det skulle förvåna mig. Mer troligt att det ligger något i ryktena om att det måste finnas en fulllängdsrange på försäljningsstället och att det måste finnas en pga-pro som kan göra utprovning av klubborna. Knepigt. Vad vinner man på en sådan policy? Inget alls. Vare sig goodwill, status eller seriösare image. Möjligtvis kan det vara så att man väljer att i katalogerna lyfta fram Cobra istället eftersom man utgår från att de som "köper ur katalog" tillhör hcp-grupper som sällan köper Titleist. Cobra och Titleist ägs ju båda av Acushnet.

Golfstorekatalogen kan man bläddra i här.



Snart kommer säkert Edwin Watts-katalogen också.

Så skulle man kunna beskriva Alpha Golf driver Version 5 som nu kommer i en uppdaterad version. Alpha Golf finns i Sverige bara att köpa hos klubbmakare och är därför inte ett särskilt känt märke bland huvuddelen av landets golfare, törs jag påstå.

Alpha Golf har ett brett utbud med såväl drivers, fairwaywoods, järnklubbor, hybrider, wedgar och putters. Mest känt är Alpha för dina drivers som ofta nämns i samband med longdriving.

Drivern V5 har ett huvud på 460cc och två utbytbara vikter som gör att drivern har hög MOI. Så här säger Dr. Jim Yeh, grundare av Alpha Golf:

"We wanted to give players the best of both worlds. Customizing the weight of a driver is nothing new. Thus we took it a step further and ensured the enhanced weight range is combined with the essential driving elements of high MOI and maximum swing speed to benefit players of all levels and types."





Mer om Alpha Golf kan man läsa här.

Jag blir så trött. Nu ryktas det om att TaylorMade kommer att släppa en nya driver i sommar. Är det någon som är förvånad? Jag är trött, men inte förvånad. Jag har full förståelse för att det är en tuff marknad att vara på, men att spotta ur sig drivers som TaylorMade gör tycker jag tär på deras trovärdighet. Om jag ska köpa en ny driver av ett speciellt märke vill jag känna mig trygg med att den nya drivern är bättre än den förra som släpptes i samma prisklass. Jag vill tro att det ligger ytterligare forskning bakom den nya drivern jämfört med föregående. Det har jag slutat tro på numera när det gäller TaylorMade. Nu tror jag bara att det handlar om pengar. Pengar handlar det såklart om för alla som säljer något, men jag har börjat tro att TaylorMade har tappat fokus. Nu handlar det inte om att presentera produkter som kan vara till mer nytta för kunder, utan nu handlar det mer om att dra in mer pengar.

Min uppfattning stärks än mer när jag läste att Dick Sportinggoods i USA tar in en särskild linje med golfklubbor som är lite av lågprisklubbor men med TaylorMade-logotype. Jag blir så trött. Vad hände? TaylorMade var ju i alla fall i mina ögon ett trovärdigt golfmärke för tio år sedan, men inte nu längre.

Det kan vara svårt ibland. Att lägga band på sig själv. Jag var på EasySwing idag och hämtade den hybrid som jag fått hjälp att byta skaft i. Stressade dit för att hinna hämta ut hybriden före helgen. Där på disken stod ett ställ med Trion-Z i flera olika färger. Klart att jag tänkte tanken: "nu gäller det att lägga band på sig själv". Och det var precis vad jag gjorde, så nu är jag ägare av ett Trion-Z armband.




Har inte vågat sätta på mig det ännu, man vet ju inte riktigt vad som händer. Livet kanske förändras, håret på flinten kanske kommer tillbaka, svingen kanske sitter där som aldrig förr. Jag är dock fortfarande skeptiskt.

Efter förra inlägget om magnetiska under har jag pratat med kamraten forskaren och han sa "glöm det där", men sedan pratade jag med kamraten som jobbat inom flyget. Han berättade att många av flygledarna använder olika magnetiska band för att slippa åksjukesymptom när dom arbetar i flygledartornet. Vad säger man om det då? Kollektiv inbillning? När sedan den tredje kamraten, han som vågat prova just Trion-Z, sa att han sover mycket bättre sedan han började bära bandet, då var det liksom klippt. Då var det dags att prova.

Återstår då att se om bandet påverkar kropp, hälsa och sving på något sätt. Påverkar det positivt, ja då var det helt klart värt pengarna bandet kostade. Påverkar det inte alls eller rent av negativt, ja då var det en dyrköpt erfarenhet och insikt.

Det dyker upp fler och fler företag som presenterar olika typer av armband och medaljoner som ska ge bäraren mer energi. En del av dem är dessutom riktigt snygga och finns i en massa färger som säkert skulle passa med både min bag och mina tröjor. Men fungerar det då? Nja... jag är högst tveksam. Är det bara ännu en pryl som man kan ha och missta, eller ligger det något i reklamen?

Mark Calcavecchia sa nyligen i en intervju:

"We need to have an edge to compete on the PGA Tour. I believe Q-Link gives me that extra edge that enables me to keep up with these young guys."


Han är visserligen två år äldre än jag, men ändå. Funkar det för honom kanske det funkar för mig, eller? Kanske värt kolla upp de där magiska accessoarerna trots allt. Det låter ju så enkelt, på med ett matchande armband och vips så slår man både längre och rakare. Får nog ta och kolla upp detta och återkomma. Tills dess kanske någon läsare kan vittna om upplevda underverk efter att ha burit Q-Link, Trionz och allt vad de heter.

Annika Sörenstam förlorade i säsongspremiärens särspel. Alla som hade möjlighet att se något av tävlingen kunde konstatera att Annika hade problem med puttningen. Under andra rundan, som jag såg, brände hon birdiechans på birdiechans. Konstigt, eller hur? Hon måste ju ha tränat hur mycket som helst. Därför är det lätt att börja fundera över om det kanske beror på puttern att puttningen krånglade. Vad jag kunde se använde hon en Odyssey Two Ball-putter som hängt med ett tag. Kanske dags för Annika att byta?

Hon har troligen ett avtal med Callaway som säger att hon måste spela med en Odyssey-putter. Annars skulle hon ju kunna göra som många andra på LPGA, spela med en putter från Yes! Golf. Under helgens tävling var det inte mindre än 28 spelare som använde en Yes!-putter. En av dem var Meaghan Francella som vann över Annika i särspelet. Då kan man ju fråga sig, avgjorde puttningen helgens LPGA-tävling? Svaret torde vara: Yes!

Man kan ju fundera på den driverhysteri som finns. Varför är det inte samma hysteri kring järn, wedgar och putters? Bara genom ett ögonkast på bilden i föregående inlägg så står det klart att mycket handlar om synintryck. Designen är en mycket viktig anledning till hysterin. En annan anledning är de mjuka värdena. Känslorna vi tänker och fylls av när vi håller i den där nya, snygga drivern. Tanken på de längre och rakare slagen. Drömmen om att avsevärt förbättra sitt spel. För vad är det vi första hand söker? Jo, längd från tee. I andra hand hur rakt klubban går. I denna stund glömmer vi ofta helt att hanteringen av klubban egentligen är avgörande. Usel sving ger usla drivar. Hyfsad sving ger hyfsade drivar. Bra sving ger bra drivar, osv.

Jag kommer ihåg för några år sedan när jag på en golfresa stod på en range på Mallorca och "dunkade" iväg 200 meters drivar och tyckte att det kändes ganska bra. Jag hade en ny 4D-driver med Rapportskaft. När jag stod där kom reseledaren fram och bad att få slå några slag med drivern. Tjong sa det så lyckades han klämma iväg bollen upp emot 300 meter. Med min klubba! Hans kommentar var "lite mjukt skaft för mig". Och där stod jag med långnäsa och trodde att det inte gick att slå min driver längre än dryga 200 meter med det skaft som satt i. Ack, vad jag bedrog mig. Och vad berodde då denna skillnad i längd på? Ja klubban var det ju inte. Återstår då bara den som höll i spaken.
Nya drivers i alla ära, men lektioner och svingträning är inte fel det heller.

Många är vi golfare som gärna vill ut och provslå nya drivers när gräset äntligen blir grönt igen. I år finns det extra många nyheter på drivermarknaden. Här nedan är ett samling intressanta att prova:
(från vänster) TaylorMade Burner, TaylorMade SuperQuad, Nike SQ Sumo 2, Callaway FT-i, McGregor Mactec NVG, Cobra Speed LD, Cleveland HiBore XL.
Saknas på bilden gör Titleist 907 D1 och D2 samt Ping Rapture, Mizuno MP Craft , TaylorMade R7 Draw, Callaway Big Bertha 460 bara för att nämna några. Och då pratar vi bara drivers från OEM-marknaden. På custommarknaden finns också flera intressanta nyheter, t ex Bang Storm och KZG GF460 (se tidigare inlägg).

För egen del har jag ju redan gjort årets test och kommit fram till att jag inte ska byta ut min nuvarande Bang-driver efter. Men visst är det kul att prova, särskilt i år när det finns så många nya drivers.