Golfers

Idag var jag inkallad som reserv i en matchspelsserie som har pågått hela säsongen. Matcherna idag utgjorde finalspelet. Jag fick Janne som spelkamrat. En trygg spelare som jag aldrig sett missa en enda slag, förrän idag. Vi fick det kämpigt Janne och jag. Ulf och Kjell, som vi spelade bästboll mot, kunde vi helt enkelt inte rå på. Framför allt Ulf var vass idag. Långa drivar och säkra järnslag gjorde att det hade krävts ett antal birdies från Jannes och min sida för att vinna hål. Vi gjorde dock inte en enda birdie och fick se oss besegrade med 3/2. Grattis till Ulf och Kjell.

Trots deras vinst av matchen mot Janne och mig blev det förlust för det lag som Ulf och Kjell spelade för. Så kan det vara. Golf är ett tufft spel.

Mitt eget spel idag funkade hyfsat bra. Framför allt satt drivarna bra. Ett skogsbesök, men övriga drivar låg på eller precis intill fairway. Jag hade dock lite svårt med längderna med järnen. Det var bara sex grader när vi slog ut och då flyger ju inte bollarna som vanligt. Trodde jag i alla fall. På första hålet tog jag för mycket klubba och på andra vågade jag inte gå på bollen och slog därför för kort.





Bilder från Strängnäs GK.

Härlig seger för Maria Hjort. Stort grattis!

Totalt -1 blev David Duvals resultat i PGA Tour Viking Classic. Delad 44 plats. Med tanke på att det var länge sedan han senast var med är det ett helt okej resultat, tycker jag. Tappade lite på sista rundan. Har för mig att han gjort det de senaste tävlingarna han spelat. Hur som helt kul att se honom i resultatlistan igen.

Inte mycket att säga mer än Grattis USA. Ni var bättre helt enkelt. Det jag sett av dagens matcher talade sitt tydliga språk. Det fanns ingen riktig glöd i det europeiska laget idag, tyvärr, men bästa laget ska ju vinna.

Väckarklockan ringde 0630 i morse. Sovmorgon jämfört med en vanlig vardag då den börjar föra liv redan kl 0510. Idag är det dags för årets sista tävling. För säsongen nästa perfekt väder. Vad mer kan man önska än klarblå himmel och vindstilla? Möjligtvis lite högre temperatur. När jag slog upp mina ögon var det bara två grader ute, men det är ju en dryg timme kvar till start så lite varmare ska det väl bli.

Tidig start idag. Jag är inte van vid det i tävlingar, men eftersom det fina vädret ska försvinna och regnet ta över under dagen är jag glad för den lottningen.

Så...på med "tjockkläder" och ut och spela bra. Så får det bli.

Kul idé. Har vi några sådana här udda tävlingar i Sverige, eller vi inte tillräckligt galna i det här landet?

Det är i alla fall mitt tips. Jag tror att nyckeln är lagkänsla. Jag inbillar mig att den är bättre i det europeiska laget.

Igår regnade det som attan i Stockholm. Det vräkte verkligen ner. Mest regn i Stockholmsområdet fick Värmdö med 44 mm. Det är mycket. Inte minst om man betänker att vi i min hemby fick ca 25 mm under hela juli.

Denna regniga dag pågick det företagsgolf på ett antal banor i Stockholmsområdet. Det brukar vara ett välkommet inslag under hösten att få åka iväg och tillsammans med arbetskamraterna spela golf och tävla om den åtråvärda, prestigefyllda titeln företagsmästare, eller liknande.

Ett av de företag som spelade sin företagsgolf igår i Stockholms området var, tro det eller ej, Stockholm Vatten. Golfarna där gillar visserligen vatten, men igår tror jag gärna att de avstått från den varan om de fått välja. I alla fall den golfare som jag idag hörde berätta om upplevelsen. Han hade nämligen lämnat regnkläderna hemma. Kanske var det därför han inte vann. Men han kom i alla fall först av de fyra som kom sist, som han själv uttryckte det. Alltid något att glädja sig över.

Då var det roliga slut för i år. På 17:e hålet stod det klart att vi förlorat och därmed åkt ut från Stadiumgolfen 2007. Trist och tråkigt, men idag spelade vi helt enkelt mot ett lag som var bättre. Vi stretade emot och båda matcherna var hyfsat jämna ända fram till hål 17. Ulf spelade mot Micke som fick "ge" Ulf åtta slag och jag spelade mot Antti som även han fick "skänka" åtta slag. Det kan låta mycket, men betyder samtidigt att det var tio hål utan extraslag. Tio hål. Det kändes tufft. I alla fall som Micke och Antti spelade idag.

Spelkamraten Ulf låg som mest under med två, men ledde också vi något tillfälle med två. Även om Ulf spelade bra fanns dock inte mycket att göra åt Micke som spelade som en klocka idag. På sista nio hålen rullade han t ex i tre birdies på fyra hål. Totalt landade hans score på ett över banans par, dvs tre bättre än sitt handicap. Bra spelat!

I min match öppnade vi med tre delade hål innan Antii gick upp i ledning med som mest två. Vi var sedan tillbaka på lika, men jag lyckades aldrig ta över ledningen. Inför 17:e hålet låg både Ulf och jag under med ett. Jag gjorde par och lämnade till Antti att försöka rädda sitt par från bunkern för att inte tappa ledningen. Han slog ett bra, men aningen långt bunkerslag, och sänkte sedan sin parputt från fem, sex meter. Starkt! Just puttningen var en stor styrka i Anttis i dag. Han rullade i putt efter putt medan jag missade några ganska självklara enmeters puttar. Jag delade 17:e hålet och Ulf förlorade med 2/1 Micke, därmed var matchen över.

Det som imponerade mest i motståndarnas spel idag var drivarna. Riktigt ruskigt långa sådana. Vi berömde blygsamt under rundan, men nu så här i efterhand måste jag säga att det var imponerande att se. Särskilt den drawade driven på hål 8 där Micke placerade sin boll bortom vägen. Dit är det ungefär 310 meter, med avskuren dogleg kanske "bara" 280 meter. På bilden nedan visas hål 8 blå slinga på Strängnäs GK. Mickes boll låg mellan den punkt som är märkt 137 respektive 109. Antii var inte mycket sämre han med en drive som även den gick över vägen, men i ruffen. Ulf och jag med våra mer beskedliga medelgolfarlängder var fint med på fairway, men en bit bakom.




Tack Micke och Antti för en trevlig runda och lycka till framöver i Stadiumgolfen!

Och tack Ulf för ytterligare ett roligt tävlingsår. Och nästa år, då är det vår tur.

I morgon är det dags för match i Stadiumgolfen igen. Omgång fyra. Vi möter två grabbar från Sundbyholms GK som kommer att få lämna ett antal slag till mig och spelkamraten då de spelar på betydligt längre handicap än vi gör. Behöver inte betyda någonting. Man ska inte låta sig luras och tro att det blir enklare för det.

Omgång fyra, det betyder att det börjar dra ihop sig. Förra året åkte vi på 19:e hålet i femte och sista omgången. Året dessförinnan åkte vi ut i fjärde omgången. Och året dessförinnan vill jag minnas att vi kom till tredje omgången. En omgång bättre för varje år.

Hoppas det blir en bra dag på banan i morgon.

Så spännande upplösning! När Ilonen gjorde en van Velde på 16:e trodde jag han var borta och så kommer han tillbaka och gör en birdie på 18:e! Att Kaymer missade på 18:e efter att Ilonen gjort bogey är inte förvånande. Även om han själv sa i intervjun efteråt att han inte var nervös har jag svårt att tro det. Jag håller med Johan Ryström, han var nervös därav dubbeln. Inget konstigt alls. Mycket bra insats ändå. Och bra av Hedblom som är så kul att se. Hoppades på honom länge. Han kommer igen. Var så säkra.

Och ett stort grattis även till Fredrik Qvicker som bästa amatör. Kul!

Vi spelade förresten på vinnare under gårdagen. En av dem vi hade en peng på var Ilonen. 25 gånger pengarna.

I tidigare inlägg har sambon gästbloggat om sina intryck från vårt besök på Scandinavian Masters. Vi tycker lika i mycket hon och jag, men vi tittar på lite olika saker så här är mina kompletterande intryck.

Det har säkert framgått att vi uppskattat resorna till Barsebäck tidigare år och att vi bara av det skälet tyckte att beslutet om Masters på Arlandastad två år i rad inte var det bästa. Det gjorde ju att jag hade ganska kritiska glasögon på mig när vi styrde bilen till tävlingen i fredags. Nu blev det inte så illa som jag befarat med tanke på banans bullriga läge med flyg i luften och bilar på kringliggande vägar. Vinden tog bort det mesta av ljudet.

Det första man möts av på större arrangemang av detta slag är ofta trafikproblem. Så inte denna gång. Jag vet inte hur det gick till, men några bilköer såg vi inte till vare sig fredag eller lördag. Visst kom vi tidigt, men det har vi gjort åren på både Barsebäck och Kungsängen också. Sedan kan man såklart vara kritisk till att parkeringsplatserna låg långt från entrén, men det tycker jag löstes bra med bussar i skytteltrafik. Bra ordnat med andra ord.

Entréupplevelsen gör mig fortfarande upprörd. Alla dessa blåklädda människor som överföll oss under de få metrarna från vägen och in genom entrén. Jag förstår syftet och ambitionen att sälja Golfkortet till landets golfare, men det sättet det gjordes på var allt annat än trevligt. Vi hade förmånen att i fredags gå in på tävlingarna som inbjuda gäster. Våra VIP-biljetterna skulle vi få i entrén klockan 0900. Eftersom vi räknat med bilköer kom vi 20 minuter tidigt och fick stå i entrén och vänta på våra värdar. Vi avböjde Golfkortet (som jag redan har). Först med att bara säga "tack vi har redan kortet", men sedan när "tredje vågen" med blåklädda människor gav sig över oss förklarade vi helt enkelt att vi inte skulle gå in på Golfkortet idag utan med andra biljetter. Detta var svårt att förstå för de blåklädda. Så svårt att vi fick argumentera för att få stå utanför entrén och vänta. "Jag har svårt att förstå att ni inte vill gå in istället för att stå här", sa en av de blåklädda.

Väl inne på området kommer man rakt in i tältbyn. Bra, tycker jag. Dessutom en bra by som inte alls var så trång som jag trodde den skulle vara när jag såg bygget av byn i samband med deltagandet på Pride Masters.

Under våra dagar gjorde vi några besök på rangen. Publikmässigt en mindre bra range. Jag uppskattar rangebesöken och kan spana på svingar och innehållet i bagarna länge, men på denna range fick man trängas vid staketet. Jag hade gärna sett att det funnits en läktare.

Klubbhusområdet var inte så trångt som jag trodde det skulle bli. Egentligen blev det ganska bra. Man kom väldigt nära nians green. Kul för publiken.

Ute på banan var det blåsigt och på förmiddagarna även kyligt. Det tog tyvärr bort en del av njutningen för oss åskådare. Visst hade vi vindtäta kläder, men man blir lite vindpinad efter några timmar. Någon lä gick inte att hitta förutom utmed 17:e fairway.

Arlandastad ligger ju ute på ett öppet fält. Det gör ju att det är enkelt att förflytta sig som åskådare. Inga backar eller skogar att traska igenom som på Kungsängen. Nackdelen med Arlandastads är dock att det kan vara svårt att hitta. Det man som besökare skulle kunna önska är att översiktskartan även innehåller möjliga gångvägar och övergångar. Som det var nu irrade vi en del för att ta oss bort till hålen längre bort från klubbhuset.

Som tävlingsbana är Arlandastad bättre än jag trodde. Egentligen har jag väl inte tyckt så mycket, men jag var lite skeptisk till att avsluta med en par 3:a. Men oj, vad bra det blev. För spelarna och för publiken. I alla fall för dem som får chansen att sitta på någon av läktarna. Idén med en liten arena kring det sista hålet är kanonbra, men jag tycker att sponsorläktarna tar för stor plats. Jag hade visserligen förmånen att ha tillträde till en av de s k skyboxarna under fredagen och kände mig lyckligt lottat, men ändå. Jag är helt med på att sponsorerna ska få utrymme, men jag är mycket kritisk till restaurangläktaren. Särskilt om man betänker hur liten den allmänna läktaren är. Varför var den inte större? Det fanns ju plats. Det kändes inte bra att rama in det avslutande med en restaurang med bordsservering. Hoppas man ändrar detta till nästa år och ger fler chansen att uppleva stämningen kring 18:e. Jo, en sak till... Det blir väldigt tjatigt att lyssna på Svenska Spels speaker som hela tiden pratar om möjligheterna att spela på resultaten. Sitter man på den allmänna läktaren eller Golfkortsläktaren hör man inte mycket av speakern, men som besökare i skyboxarna blir det störande efter ett tag.

Vad ska man säga om startfältet? Bra jobbat av Parnevik och Nilsmark att få hit några affischnamn, men som åskådare vill man såklart se ännu fler stjärnor. Även om det saknades, med några undantag, riktigt stora namn så saknades inte bra spel och bra slag. Jag tycker många gånger att de mindre kända namnen underskattas. Vill man se bra golf är det bättre att följa någon okänd spelare eftersom det sällan är mycket publik kring dessa bollar. Jag såg Tiger när han var på Ullna 1999. Vi fick vänta i timmar för att se några få slag. Det var det värt, men möjligheterna att följa en sådan publik boll är inte så stora. Det handlar ofta mer om att trängas än att se golf. Visst är de kul att få en glimt av stjärnorna, men vill man se stor golf går det att få se det även utan storstjärnor på plats.

Även om jag framfört negativa synpunkter så var det sammantaget roliga dagar på Masters. Det är det alltid. Att få uppleva golf på den här nivån är kul. Det är imponerande och faschinerande att få se duktiga golfare och bra golfspel. Särskilt roligt i år är att det är flera svenskar med i toppen. Det ska bli spännande att följa upplösningen framför teven i eftermiddag. Jag tror att segraren av Scandinavian Masters 2007 blir någon av följande spelare:

• Peter Hedblom (hoppas!)
• Martin Kaymar (sambons tips redan efter dag 2)
• Nick Dougherty
• Mikko Ilonen

Då var vi hemma igen efter två dagar på Scandinavian Masters. Innan vi gav oss iväg skrev jag att det är sambon som ansvarar för hur vi lägger upp besöken på tävlingen. Därför är det väl inte mer än rätt att hon också får gästblogga om våra dagar på banan. Så här är hennes intryck:


Masters har för mig som ickegolfare kommit att bli en av årets höjdpunkter. Då har sambon och jag gemensamt avslutat vår semester med ett par dagar på golfbanan. Roliga dagar innan arbete och vardag tagit över. Ryggsäcken har packats med små hopfällbara stolar, vattenflaskor, några smörgåsar och lite frukt. Vissa år har regnjackan varit med eller till och med på och andra år har vattnet i flaskorna varit en nödvändighet. Golfdagarna har oftast inneburit att vi första dagen tittat på många olika spelare och andra dagen mer studerat spelet och sökt spelare som bjudit på stor golf. Masters har till stora delar blivit min golfskola där jag lärt mig känna igen spelare, lärt mig uppskatta en vacker sving eller en elegant putt. Men det har också varit skolan där jag förstått svårigheten med spelet och många gånger blivit djupt imponerad av hur spelare räddat bollar som legat på omöjliga ställen.

I år var det då dags för årets upplaga på Arlandastad. Då jag gått caddie när sambon spelade Pride Masters så hade jag dessvärre vissa farhågor inför att lägga Scandinavian Masters på denna bana. Lugnet och den vackra naturen på Barsebäck och även på Kungsängen saknades. Här dånade flygplanen över huvudet stup i kvarten och naturen är väl inte så mycket att skryta med. Jag ska villigt erkänna att Masters började med en del på minuskontot.

Dessvärre blev det inte så mycket bättre när vi kom dit. Parkeringen brukar vara gratis om man har ett visst bilmärke (i år var det VW), om man har DN-kort eller Stadiumkort. Vilka kort som gällt har varierat under åren. I år hade den sponsrade delen av parkeringen inskränkts till ett minimum och gällde enbart VW-ägare. Många Masterbesökare muttrade över detta enligt flickan som tog betalt. Själv muttrade jag inte men funderade givetvis över varför.

Nästa lilla bakslag kom framför entrén. Där formligen överfölls vi och alla andra av turkosklädda människor som på alla upptänkliga sätt försökte få Mastersbesökarna att teckna Golfkortet. De stod som en kedja och jag kände mig som en rugbyspelare när jag försökte parera dem. Dessvärre fanns det fler bakom. Och de var som små iglar som sög sig fast och nästintill var omöjliga att få bort. Vi fick diskutera med en av kvinnorna och förklara varför vi inte var intresserade och att vi väntade på våra andra biljetter. Samma sak när vi skulle gå. Först stod några innanför utgången och om man nu lyckades ta sig förbi där fanns ytterligare ett gäng utanför. Jag upplevde det som oerhört otrevligt.

Vad vi tyckte om banan och tävlingen för övrigt överlåter jag till sambon att skriva om - några små noteringar dock:

• I dagsprogrammet för fredagen saknades information om vilken spelare som var blå, röd respektive gul. Flera gånger hörde jag andra gäster kommentera detta. Själv upplever jag att det på långt håll och utan kikare kan vara svårt att avgöra vilken spelare som är vilken. Detta underlättas av att man på färgen på caddiens väst kan få fram informationen. Inte minst med tanke på att årets startfält knappast var det mest namnkunniga fält jag upplevt under mastersåren. (Var det inte så att Hanson med sin 21:a plats på Europarankingen var den högst rankade?)
• I dagsprogrammet för fredagen saknades också information om torsdagens score. Det är ju alltid kul att kunna se hur spelarna gått dagen före. På lördagens program fanns dock uppgift om tidigare score med.
  
• I dagsprogrammet saknades också angivelser för hur långa hålen var. En relevant information för mig som besökare och åskådare.
• Ett nytt fenomen var öldrickandet ute på banan. Tidigare år har detta varit något man sett där försäljningen skett. Nu sågs åtskilliga personer gå omkring med ölflaskor ute på banan. Låter jag gnällig om jag tycker att det inte riktigt hör hemma på golfbanan?
• Fredrik Lindström är en person jag gärna lyssnar på men på Masters? Njae, där är jag för att titta på golf och för att uppleva golf. Att sätta sig och lyssna på Fredrik Lindström i en timme känns inte riktigt som det jag är där för. Då jag hade s k VIP-biljett en av dagarna kunde jag lyssnat på Fredrik alldeles gratis. Vad det kostade för övriga har jag ingen aning om.
• Då jag som sagt hade VIP-biljett gav det mig möjligheten att avnjuta buffé från Operakällaren och att sitta under tak och titta ut över 18:e. De som saknade VIP-biljett eller Golfkortet anvisades till en enda liten läktare. Den blev full rätt snabbt. Var fanns plats för övriga? Det lär bli trångt där vid 18:e imorgon när "pöbeln" ska försöka få plats. Om detta har jag rätt mycket tankar men lämnar det därhän och överlåter till andra att tycka till.

Så till några andra små iakttagelser:

• Fredagens snyggaste outfit måste varit Per-Ulrik Johanssons. Något kort kunde jag tyvärr inte ta. Tröjan hade rektanglar i olika gröna färger. Ursnyggt. Parnevik var givetvis som alltid välklädd och kom tillsammans med Johan Edfors på topp 3.
• Lördagens snyggaste outfit var Johan Edfors. Kamouflagefärgad keps och skorna....jag säger bara SKORNA. Hur många gånger försökte jag inte komma så nära jag bara kunde för att ta kort på dem.
• Det mest fantastiska slaget, den mest fantastiska räddningen stod Parnevik för (att se honom spela innebär alltid överraskningar). Jag tror det var på hål 8 han missade fairway (tja missade gjorde han på flera hål), men han lyckade slå bollen mellan några träd över vatten och landa på green. Hur det ens var möjligt förstod ingen som såg det slås. En ivrig man kom springandes och bad oss peka ut var bollen legat....han förstod inte, vi förstod inte - vi kunde bara konstatera att han gjorde det.
• Svordomar på banan - givetvis var det Haeggman som stod för dom när han missade att få upp bollen på 18:e green - inte bara en gång utan minst två innan tredje försöket lyckades.
• Gladast - Peter Hedblom. Den mannen är ett enda stort leende. Och som han älskas av publiken.
• Snyggaste byxorna - Bliss. Vilka brallor!
• Pelle Edberg hade en egen inofficiell fan club. De hade vita t-shirts med den texten i alla fall. Alla fem grabbarna hade dessutom bandanas i olika färger. Sen kom Pelle själv på banan klädd helt i vitt med bandage runt huvudet. Trodde jag i alla fall. Det var fel av mig - det var en vit bandana. Och jag som i min enfald trodde att Pelle gjort sig illa i huvudet och att kompisarna sympatiserade genom att ha bandanas på sig.

Masters är över för oss för den här gången. Lite senare än tidigare och i år fick inte Masters avsluta vår semester. Och tyvärr måste jag säga att "Nya" Masters och Arlandastad inte känns som det mysiga Masters jag kommit att vänja mig vid. Till Arlandastads försvar ska man väl säga att vädret kunde varit bättre men det är inte det som är den avgörande punkten. Arlandastad är trångt, bökigt, svårt att hitta på och inte alls den publikupplevelse som jag önskar Masters ska vara. Och nästa år är det Arlandastad igen (hur lyckades man med detta?) och året efter det är det återigen en stockholmsbana.
Själv längtar jag till Barsebäck och jag saknade Adam Scott, Fredrik Jacobson och Henrik Stenson. Dessutom grämer det mig att Adam smög omkring därute på banan i fredags och att jag inte ens fick se skymten av honom.



Edfors skor



Bliss



Gästbloggare, caddie och sambo

I ottan i morgon bär det av till Scandinavian Masters. Det har varit tradition sedan ett antal år tillbaka att för mig och sambon att avsluta semestern med besök på Scandinavian Masters. Åren som tävlingen gått på Barsebäck har vi uppskattat särskilt eftersom det inneburit en "minisemester" med hotellövernattning. Inte lika kul när nu masters går på Arlandastad. Å andra sidan, vad är det som säger att man inte kan ha minisemester i sitt eget närområde? Inget egentligen. Därför har vi bokat rum på ett hotell med gångavstånd till banan.

Nu är det ju jag i vår familj som spelar golf. Sambon gör det inte och barnen har någon form av "långt uppehåll". Men när det är dags för masters, då stiger intresset i familjen. Sambon ansvarar för startlistan och håller koll på vilka bollar och vilka spelare vi ska se. Hon brukar visa prov på stor spelarkunskap. Ibland kunskapen så stor att jag funderar över om hon inte smygläser på golf.se även mellan de årliga mastersbesöken.

Vi brukar lägga upp besöket på Scandinavian Masters på så sätt att vi börjar med att kolla rangen en kortis innan sätter vi oss vid lämpligt hål och öppnar kaffekorgen. När baken börjar värka är det dags att korsa lite fram och tillbaka över banan för att se några utvalda spelare innan det är dags att sätta sig vid ett hål igen osv. En (eller par) gånger brukar vi hitta tid för besök i sponsorbyn och shopen. Jag skulle gissa att upplägget blir detsamma i år. Får väl kolla med min caddie och sambo.

Jag fick veta idag att Katrineholms GK har en tävling under säsongen där man kan vinna en parkeringsplats nära klubbhuset under ett år. Jag vet att A6 GK (och säkert andra klubbar) låter klubbmästarna få en parkeringsplats nära klubbhuset, men det här är första gången jag hört om "parkeringspriset" i en icke-scratch-tävling.
Kul pris är det!

Höstsäsongen är inledd. Låter hemskt, men så illa är det egentligen inte. Det är långt kvar på säsongen. Semestern är dock slut och nu är det tillbaka i gamla gängor igen. För mig betyder det att golfandet nästan uteslutande måste ske på helgerna. I veckorna räcker sällan tiden till. Det brukar betyda att kraven sjunker och som ett brev på posten brukar scorerna gå samma väg. Det är det roliga med att höstsäsongen är inledd.

Idag var det tävling på Katrineholm och en av de bästa scorerna för säsongen, trots en hel del misstag framför altl på första nio hålen. Öppnade med dubbelbogey efter missat inspel. Det är sådant som händer. Värre var trippelbogeyn på hål 6, en 525 meter lång par 5:a. Förövrigt ett hål som ligger mycket nära Robert Karlsson föräldrarhem. Jag missade drivern och hade långt, långt kvar till green. Väl framme vid green på fyra slag hade jag en 20 meters putt uppför till flaggan som stod långt bak. Slog putten för långt och rullade ner i en greenbunker. Svårt bunkerslag som jag slog mycket bra, precis in på green. Sedan en putt kort i linjen. Ett hål med "missflyt", kändes det som.

Banan (blå-gul) var i bra skick. I alla fall fairway. Greenerna var dessvärre riktigt dåliga. Ojämna, tröga och brist på gräs lite här och där. Synd, för banan ligger vackert och är riktigt rolig att spela tackvare varierande layout och natur.

Tävlingen idag var en s k utbytestävling. Klubbarna i Sörmland bjuder in till ett antal tävlingar under säsongen som ger oss sörmlandsgolfare möjlighet att tävla på andra sörmlandsbanor utan att betala greenfee. Deltagandet i tävlingarna kostar bara startavgift. Idag 60 kr. Kanske finns det andra distrikt som har samma system, jag har dock aldrig hört talas om det.

Idag spelade jag tillsammans med I och A. I från röd tee och A från gul tee. Visst är det kul att tävla. Ännu roligare blir det om man har tur att dra vinstlotten redan i lottningen och få glada och trevliga spelkamrater. Den vinstlotten drog jag idag. Tack I och A för en trevlig dag på golfbanan!



Hål 5



Hål 13
A efter en lång drive. Så lång att den nästan jagade ner framförfarande boll i vattnet. Svårt att spela på en banan man inte riktigt är van vid och där man inte riktigt kan sina längder.




Hål 17



Påhittat eller uppmätt? Hur som helst en kul skylt.

För bästa resultat (störst bild), klipp ut och klistra in följande länk i en följd (länken nedan är delad för att få plats här på bloggen) i Windows Mediaplayer eller QuickTime Player under "Öppna URL...":
http://www.freeanonymousproxy.net/cgi-bin/cgiproxy/nph-proxy.pl/000000A/http/
broadcast.global-mix.net/?m=365m-liveevents-tv&.wvx=

Per-Ulrik Johansson vann idag Russian Open med sex slag.
Himla kul att han är tillbaka igen. Första segern på tio år! Starkt.

Scandinavian Masters pä Arlandastad. Är det ett bra beslut kan man verkligen undra.

Jag och sambon har genom åren besökt Scandinavian Masters på Barsebäck ett antal gånger. Uppskattade besök. Publikvänlig och vacker bana där man som publik enkelt rör sig mellan hålen.

När vi häromdagen var på Arlandastad kunde vi se att förberedelsernna inför Scandinavian Masters var i full gång. I jämförelse med Barsebäck var det första som slog oss att allt känns så trångt på Arlandastad. Hur ska alla människor få plats? Den s k Masters Village kändes liten. Klubbhusområdet kändes litet. Klubbhuset kändes litet. Rangen såg kort ut. Banan känns trång. Luften är trång och full av bullrande flygplan. Omgivningarna är trånga. Full av bilar på angränsande vägar och tåg på passerande järnvägar. Och var ska publiken parkera? Inte såg det ut att finnas särskilt stora ytor för parkeringsplatser. Arrangörerna rekommenderar att man reser med tåg. Klok rekommendation, men alla kommer inte att ha den möjligheten.

Banan kommer säkert att vara i bästa skick, det betvivlar jag inte, men resten, kommer arrangemanget ha chans att bli lika bra som det brukar vara på Barsebäck sett till både spelare och publik? Jag är tveksam. Högst tveksam. Bara det att det hela tiden bullrar av alla trafik runt om och över banan gör att jag har svårt att se att det går att uppnå samma stämning som på Barsebäck.

Men nu är det som det är. Masters ska spelas på Arlandastad. Det kan säkert vara ett klokt drag att låta tävlingen spelas på olika banor, men hur kan man ta beslut om att förlägga tävlingen till Arlandastad två år i rad? Det är för mig en gåta. I alla fall än så länge.