Egna intryck från Scandinavian Masters 2007
I tidigare inlägg har sambon gästbloggat om sina intryck från vårt besök på Scandinavian Masters. Vi tycker lika i mycket hon och jag, men vi tittar på lite olika saker så här är mina kompletterande intryck.
Det har säkert framgått att vi uppskattat resorna till Barsebäck tidigare år och att vi bara av det skälet tyckte att beslutet om Masters på Arlandastad två år i rad inte var det bästa. Det gjorde ju att jag hade ganska kritiska glasögon på mig när vi styrde bilen till tävlingen i fredags. Nu blev det inte så illa som jag befarat med tanke på banans bullriga läge med flyg i luften och bilar på kringliggande vägar. Vinden tog bort det mesta av ljudet.
Det första man möts av på större arrangemang av detta slag är ofta trafikproblem. Så inte denna gång. Jag vet inte hur det gick till, men några bilköer såg vi inte till vare sig fredag eller lördag. Visst kom vi tidigt, men det har vi gjort åren på både Barsebäck och Kungsängen också. Sedan kan man såklart vara kritisk till att parkeringsplatserna låg långt från entrén, men det tycker jag löstes bra med bussar i skytteltrafik. Bra ordnat med andra ord.
Entréupplevelsen gör mig fortfarande upprörd. Alla dessa blåklädda människor som överföll oss under de få metrarna från vägen och in genom entrén. Jag förstår syftet och ambitionen att sälja Golfkortet till landets golfare, men det sättet det gjordes på var allt annat än trevligt. Vi hade förmånen att i fredags gå in på tävlingarna som inbjuda gäster. Våra VIP-biljetterna skulle vi få i entrén klockan 0900. Eftersom vi räknat med bilköer kom vi 20 minuter tidigt och fick stå i entrén och vänta på våra värdar. Vi avböjde Golfkortet (som jag redan har). Först med att bara säga "tack vi har redan kortet", men sedan när "tredje vågen" med blåklädda människor gav sig över oss förklarade vi helt enkelt att vi inte skulle gå in på Golfkortet idag utan med andra biljetter. Detta var svårt att förstå för de blåklädda. Så svårt att vi fick argumentera för att få stå utanför entrén och vänta. "Jag har svårt att förstå att ni inte vill gå in istället för att stå här", sa en av de blåklädda.
Väl inne på området kommer man rakt in i tältbyn. Bra, tycker jag. Dessutom en bra by som inte alls var så trång som jag trodde den skulle vara när jag såg bygget av byn i samband med deltagandet på Pride Masters.
Under våra dagar gjorde vi några besök på rangen. Publikmässigt en mindre bra range. Jag uppskattar rangebesöken och kan spana på svingar och innehållet i bagarna länge, men på denna range fick man trängas vid staketet. Jag hade gärna sett att det funnits en läktare.
Klubbhusområdet var inte så trångt som jag trodde det skulle bli. Egentligen blev det ganska bra. Man kom väldigt nära nians green. Kul för publiken.
Ute på banan var det blåsigt och på förmiddagarna även kyligt. Det tog tyvärr bort en del av njutningen för oss åskådare. Visst hade vi vindtäta kläder, men man blir lite vindpinad efter några timmar. Någon lä gick inte att hitta förutom utmed 17:e fairway.
Arlandastad ligger ju ute på ett öppet fält. Det gör ju att det är enkelt att förflytta sig som åskådare. Inga backar eller skogar att traska igenom som på Kungsängen. Nackdelen med Arlandastads är dock att det kan vara svårt att hitta. Det man som besökare skulle kunna önska är att översiktskartan även innehåller möjliga gångvägar och övergångar. Som det var nu irrade vi en del för att ta oss bort till hålen längre bort från klubbhuset.
Som tävlingsbana är Arlandastad bättre än jag trodde. Egentligen har jag väl inte tyckt så mycket, men jag var lite skeptisk till att avsluta med en par 3:a. Men oj, vad bra det blev. För spelarna och för publiken. I alla fall för dem som får chansen att sitta på någon av läktarna. Idén med en liten arena kring det sista hålet är kanonbra, men jag tycker att sponsorläktarna tar för stor plats. Jag hade visserligen förmånen att ha tillträde till en av de s k skyboxarna under fredagen och kände mig lyckligt lottat, men ändå. Jag är helt med på att sponsorerna ska få utrymme, men jag är mycket kritisk till restaurangläktaren. Särskilt om man betänker hur liten den allmänna läktaren är. Varför var den inte större? Det fanns ju plats. Det kändes inte bra att rama in det avslutande med en restaurang med bordsservering. Hoppas man ändrar detta till nästa år och ger fler chansen att uppleva stämningen kring 18:e. Jo, en sak till... Det blir väldigt tjatigt att lyssna på Svenska Spels speaker som hela tiden pratar om möjligheterna att spela på resultaten. Sitter man på den allmänna läktaren eller Golfkortsläktaren hör man inte mycket av speakern, men som besökare i skyboxarna blir det störande efter ett tag.
Vad ska man säga om startfältet? Bra jobbat av Parnevik och Nilsmark att få hit några affischnamn, men som åskådare vill man såklart se ännu fler stjärnor. Även om det saknades, med några undantag, riktigt stora namn så saknades inte bra spel och bra slag. Jag tycker många gånger att de mindre kända namnen underskattas. Vill man se bra golf är det bättre att följa någon okänd spelare eftersom det sällan är mycket publik kring dessa bollar. Jag såg Tiger när han var på Ullna 1999. Vi fick vänta i timmar för att se några få slag. Det var det värt, men möjligheterna att följa en sådan publik boll är inte så stora. Det handlar ofta mer om att trängas än att se golf. Visst är de kul att få en glimt av stjärnorna, men vill man se stor golf går det att få se det även utan storstjärnor på plats.
Även om jag framfört negativa synpunkter så var det sammantaget roliga dagar på Masters. Det är det alltid. Att få uppleva golf på den här nivån är kul. Det är imponerande och faschinerande att få se duktiga golfare och bra golfspel. Särskilt roligt i år är att det är flera svenskar med i toppen. Det ska bli spännande att följa upplösningen framför teven i eftermiddag. Jag tror att segraren av Scandinavian Masters 2007 blir någon av följande spelare:
Det har säkert framgått att vi uppskattat resorna till Barsebäck tidigare år och att vi bara av det skälet tyckte att beslutet om Masters på Arlandastad två år i rad inte var det bästa. Det gjorde ju att jag hade ganska kritiska glasögon på mig när vi styrde bilen till tävlingen i fredags. Nu blev det inte så illa som jag befarat med tanke på banans bullriga läge med flyg i luften och bilar på kringliggande vägar. Vinden tog bort det mesta av ljudet.
Det första man möts av på större arrangemang av detta slag är ofta trafikproblem. Så inte denna gång. Jag vet inte hur det gick till, men några bilköer såg vi inte till vare sig fredag eller lördag. Visst kom vi tidigt, men det har vi gjort åren på både Barsebäck och Kungsängen också. Sedan kan man såklart vara kritisk till att parkeringsplatserna låg långt från entrén, men det tycker jag löstes bra med bussar i skytteltrafik. Bra ordnat med andra ord.
Entréupplevelsen gör mig fortfarande upprörd. Alla dessa blåklädda människor som överföll oss under de få metrarna från vägen och in genom entrén. Jag förstår syftet och ambitionen att sälja Golfkortet till landets golfare, men det sättet det gjordes på var allt annat än trevligt. Vi hade förmånen att i fredags gå in på tävlingarna som inbjuda gäster. Våra VIP-biljetterna skulle vi få i entrén klockan 0900. Eftersom vi räknat med bilköer kom vi 20 minuter tidigt och fick stå i entrén och vänta på våra värdar. Vi avböjde Golfkortet (som jag redan har). Först med att bara säga "tack vi har redan kortet", men sedan när "tredje vågen" med blåklädda människor gav sig över oss förklarade vi helt enkelt att vi inte skulle gå in på Golfkortet idag utan med andra biljetter. Detta var svårt att förstå för de blåklädda. Så svårt att vi fick argumentera för att få stå utanför entrén och vänta. "Jag har svårt att förstå att ni inte vill gå in istället för att stå här", sa en av de blåklädda.
Väl inne på området kommer man rakt in i tältbyn. Bra, tycker jag. Dessutom en bra by som inte alls var så trång som jag trodde den skulle vara när jag såg bygget av byn i samband med deltagandet på Pride Masters.
Under våra dagar gjorde vi några besök på rangen. Publikmässigt en mindre bra range. Jag uppskattar rangebesöken och kan spana på svingar och innehållet i bagarna länge, men på denna range fick man trängas vid staketet. Jag hade gärna sett att det funnits en läktare.
Klubbhusområdet var inte så trångt som jag trodde det skulle bli. Egentligen blev det ganska bra. Man kom väldigt nära nians green. Kul för publiken.
Ute på banan var det blåsigt och på förmiddagarna även kyligt. Det tog tyvärr bort en del av njutningen för oss åskådare. Visst hade vi vindtäta kläder, men man blir lite vindpinad efter några timmar. Någon lä gick inte att hitta förutom utmed 17:e fairway.
Arlandastad ligger ju ute på ett öppet fält. Det gör ju att det är enkelt att förflytta sig som åskådare. Inga backar eller skogar att traska igenom som på Kungsängen. Nackdelen med Arlandastads är dock att det kan vara svårt att hitta. Det man som besökare skulle kunna önska är att översiktskartan även innehåller möjliga gångvägar och övergångar. Som det var nu irrade vi en del för att ta oss bort till hålen längre bort från klubbhuset.
Som tävlingsbana är Arlandastad bättre än jag trodde. Egentligen har jag väl inte tyckt så mycket, men jag var lite skeptisk till att avsluta med en par 3:a. Men oj, vad bra det blev. För spelarna och för publiken. I alla fall för dem som får chansen att sitta på någon av läktarna. Idén med en liten arena kring det sista hålet är kanonbra, men jag tycker att sponsorläktarna tar för stor plats. Jag hade visserligen förmånen att ha tillträde till en av de s k skyboxarna under fredagen och kände mig lyckligt lottat, men ändå. Jag är helt med på att sponsorerna ska få utrymme, men jag är mycket kritisk till restaurangläktaren. Särskilt om man betänker hur liten den allmänna läktaren är. Varför var den inte större? Det fanns ju plats. Det kändes inte bra att rama in det avslutande med en restaurang med bordsservering. Hoppas man ändrar detta till nästa år och ger fler chansen att uppleva stämningen kring 18:e. Jo, en sak till... Det blir väldigt tjatigt att lyssna på Svenska Spels speaker som hela tiden pratar om möjligheterna att spela på resultaten. Sitter man på den allmänna läktaren eller Golfkortsläktaren hör man inte mycket av speakern, men som besökare i skyboxarna blir det störande efter ett tag.
Vad ska man säga om startfältet? Bra jobbat av Parnevik och Nilsmark att få hit några affischnamn, men som åskådare vill man såklart se ännu fler stjärnor. Även om det saknades, med några undantag, riktigt stora namn så saknades inte bra spel och bra slag. Jag tycker många gånger att de mindre kända namnen underskattas. Vill man se bra golf är det bättre att följa någon okänd spelare eftersom det sällan är mycket publik kring dessa bollar. Jag såg Tiger när han var på Ullna 1999. Vi fick vänta i timmar för att se några få slag. Det var det värt, men möjligheterna att följa en sådan publik boll är inte så stora. Det handlar ofta mer om att trängas än att se golf. Visst är de kul att få en glimt av stjärnorna, men vill man se stor golf går det att få se det även utan storstjärnor på plats.
Även om jag framfört negativa synpunkter så var det sammantaget roliga dagar på Masters. Det är det alltid. Att få uppleva golf på den här nivån är kul. Det är imponerande och faschinerande att få se duktiga golfare och bra golfspel. Särskilt roligt i år är att det är flera svenskar med i toppen. Det ska bli spännande att följa upplösningen framför teven i eftermiddag. Jag tror att segraren av Scandinavian Masters 2007 blir någon av följande spelare:
- Peter Hedblom (hoppas!)
- Martin Kaymar (sambons tips redan efter dag 2)
- Nick Dougherty
- Mikko Ilonen
Kommentarer
Trackback
