Pride Masters 2007
Vi andra fick nöja oss med ett "startkit" av det bättre slaget och inte minst att delta i ett trevligt arrangemang. Startkitet bestod av ett trepack Titleist Pro V1, en greenfeebiljett på valfri Sigtunabana, ett nummer av Red Tee, ett paraply och en familjebiljett till Scandinavian Masters.
Jag och min sambo (som var en utmärkt caddie) hade sällskap i bollen av Christina och Ulrika. Vi hade det alla tre lite kämpigt under dagens spel. Och jag tror inte vi var ensamma om det. Alla spelade från samma tee. Det gjorde att banan (Arlandastad, Nya banan) för mig var något kortare än vad jag är van vid, ändå lång för alla dem som är vana vid att spela från rött. Jag fick avdrag på slopen och damerna fick tillägg. Lite orättvist kändes det ändå tycker jag. Det var få par 4:or och ingen par 5:a som spelades från det som normalt är röd tee. Det gjorde att det för damerna var långt fram till fairway. Dessutom var det på sina håll tjock, tjock ruff mellan tee och fairway vilket gjorde att flera extraslag ibland gick åt för damerna i min boll innan de ens nådde fairway. Jag tycker det hade varit bättre att spela banan ännu kortare och dra av ännu fler slag på slopen för oss med lite lägre handcap.
Banans skick var bra, men greenerna kunde varit bättre. Det var alltför stor skillnad på rull mellan de olika greenerna. Dessutom var det ett antal greener som kändes långhåriga och ojämna. Inte blev greenerna lättare av att flaggplaceringarna var rejält svåra. Om man sedan lyckades missa fairway (jag gjorde det allt för ofta) blev banan svår trots att den var kortad. Ruffen var inte att leka med. Det var bara att se till att ta sig ut. I värsta fall försvann bollen. Vi råkade ut för det ett antal gånger i min boll. Tufft, särskilt för dem med högre handicap. Vi andra får på något sätt skylla oss själva. Vi borde klara av att hålla oss på fairway eftersom det ändå var hyfsat stora landningsytor. Hur det än var med banan så kan jag inte skylla mina missar på skicket. Med fler fairwayträffar hade resultatet varit ett annat, så felet är mitt. Bara mitt. Caddien kom med goda råd några gånger som jag lyssnade till men inte följde, med uselt resultat som följd. Nästa gång ska jag lyssna på caddien och träffa fler fairways.
Jag måste också passa på att berömma Ulrika som gick i samma boll som jag. Hon fick sitt officiellt handicap för tre dagar sedan och spelade idag sin första tävling. Starkt och modigt gjort!
Tack Christina och Ulrika för en trevlig dag på banan.
Samling inför start, Pride Masters 2007. 110 personer var anmälda. Om Svenska Golfförbundet och Stockholm Pride använder erfarenheterna från detta första genomförande på rätt sätt kommer det säkert minst lika många nästa år.
Jag deltog också i tävlingen och den var väldigt trevlig, mycket tack vare den positiva stämningen på banan. Men jag håller med din kritik av hur man lagt banan, våra slag räckte inte till och jag förlorade alltför många bollar i ruffen. En annan sak man missat var att de som började spela på hål 9-11 i stort sett fick gå hela varvet utan möjlighet att handla förtäring eller besöka toa. Om man spelar kanonstart med placering runt hela banan, bör man ha flera kiosker och toaletter. Men som sagt, det kan bara bli bättre.
Jag tycker det var jättekul igår, och ja, jag är också avundsjuk på de grymt snygga tröjorna. Och på er som hade caddies.
// Damgolfare
Glad spelare: Och jag håller med dig. Vi reagerade också på toalett- och kioskbristen. Och caddie är lyx.
Roligt att du hittade hit till bloggen. Kom gärna tillbaka.
kul att det blev så lyckat!! :)
Virvla: Ja, verkligen. Vi var dessutom och såg paraden som inte alls var så jippobetonad som jag fått bilden genom medierna att det brukar vara. Mediebilden blir skev när man fokuserar de som sticker ut mest. Mycket glädje, värme och kärlek i paraden.
