Lika som bär
Igår kväll rensade jag huvudet från allt vad golf heter. Trodde jag i alla fall. Jag var på Hovet i Stockholm och upplevde mina rockhjältar Dream Theater. För den som inte hört Dream Theater spelar dom hårdrock, eller för att vara mer exakt brukar musikstilen kallas progressiv rock. Deras influenser kommer från band som Pink Floyd, Rush, Genesis och Metallica, bara för att nämna några. Krävande musik, men så bra! Otroligt skickliga musiker. Ibland flirtar dom öppet med nämnda och andra band genom att lägga in några lånade takter från kända låtar eller solon. Det händer till och med att dom ger konserter där dom bara spelar ett annat bands låtar. Jag köpte igår t ex den inspelning dom gjort av Deep Purples klassiska platta Made in Japan från 1972. Ruskigt bra!
I veckan när jag funderade på hur jag skulle få möjlighet att skriva några rader här på bloggen om den kommande konsertupplevelsen kom jag på att konserten helt enkelt följer i linje med en del andra inlägg genom att handla om drömmar. Jag har skrivit om filmstjärnedrömmarna, rockstjärnedrömmarna, drömmarna om nya klubbor och bra slag. Alla med golfkoppling, såklart. Konserten skulle kunna bli utgångspunkt för ännu ett dröminlägg, men golfkopplingen kändes "lite svag". Den finurliga arbetskamraten som läste rockstjärneinlägget i veckan tyckte problemet var mycket enkelt och hade en självklar lösning. "Du ska på konsert på Hovet och bredvid Hovet finns världens största golfboll. Globen." Nåja, så självklar kändes inte den kopplingen, men jag kunde köpa den i brist på annan koppling.
Men igår, när jag satt där mitt under konserten och kände mig helt uppslukad av musiken slog det mig plötsligt en sak. Min gitarrhjälte John Petrucci, är han inte väldigt lik en annan av mina hjältar nämligen David Duval? Jovisst är han det. Båda har eller har haft samma stuk på skägget genom åren. Dessutom gillar båda emellanåt att klä sig i byxor som är lite hängliga, lite för långa helt enkelt och dom har gung i knäna båda två. Duval när han svingar, Petrucci när han går loss i ett av sina fantastiska solon. När jag såg Petrucci där på scenen igår var det som att se Duval när han i sina glansdagar rockade på golfbanan. Dom är lika som bär! Den självklara kopplingen mellan musikintresset och golfen! Absolut något att skriva på en golfblogg på.
Egentligen är det inte kopplingen i sig som är intressant utan att det är så svårt att rensa huvudet från golftankar. De poppar (haha) upp när man minst anar det. Sedan finns det såklart en anledning till varför David Duval fanns i tankarna igår. Han spelar just nu för första gången på länge på PGA Touren igen. Efter två rundor ligger han -3 i Viking Classic. Kul, tycker jag. Jag har svårt att sätt fingret på det, men jag gillar Duval och jag hoppas han kommer tillbaka till toppen av resultatlistorna igen.
Konsertbilder från Hovet
Petrucci, video
Duval, video
I veckan när jag funderade på hur jag skulle få möjlighet att skriva några rader här på bloggen om den kommande konsertupplevelsen kom jag på att konserten helt enkelt följer i linje med en del andra inlägg genom att handla om drömmar. Jag har skrivit om filmstjärnedrömmarna, rockstjärnedrömmarna, drömmarna om nya klubbor och bra slag. Alla med golfkoppling, såklart. Konserten skulle kunna bli utgångspunkt för ännu ett dröminlägg, men golfkopplingen kändes "lite svag". Den finurliga arbetskamraten som läste rockstjärneinlägget i veckan tyckte problemet var mycket enkelt och hade en självklar lösning. "Du ska på konsert på Hovet och bredvid Hovet finns världens största golfboll. Globen." Nåja, så självklar kändes inte den kopplingen, men jag kunde köpa den i brist på annan koppling.
Men igår, när jag satt där mitt under konserten och kände mig helt uppslukad av musiken slog det mig plötsligt en sak. Min gitarrhjälte John Petrucci, är han inte väldigt lik en annan av mina hjältar nämligen David Duval? Jovisst är han det. Båda har eller har haft samma stuk på skägget genom åren. Dessutom gillar båda emellanåt att klä sig i byxor som är lite hängliga, lite för långa helt enkelt och dom har gung i knäna båda två. Duval när han svingar, Petrucci när han går loss i ett av sina fantastiska solon. När jag såg Petrucci där på scenen igår var det som att se Duval när han i sina glansdagar rockade på golfbanan. Dom är lika som bär! Den självklara kopplingen mellan musikintresset och golfen! Absolut något att skriva på en golfblogg på.
Egentligen är det inte kopplingen i sig som är intressant utan att det är så svårt att rensa huvudet från golftankar. De poppar (haha) upp när man minst anar det. Sedan finns det såklart en anledning till varför David Duval fanns i tankarna igår. Han spelar just nu för första gången på länge på PGA Touren igen. Efter två rundor ligger han -3 i Viking Classic. Kul, tycker jag. Jag har svårt att sätt fingret på det, men jag gillar Duval och jag hoppas han kommer tillbaka till toppen av resultatlistorna igen.
Konsertbilder från Hovet
Petrucci, video
Duval, video
Kommentarer
Trackback
