Golfers

Snygg. Vad är det för vapen? Någon som vet? Bollen upphittad i Kalifornien av Agneta.

Read this blog in other languages:
http://www.worldlingo.com/en/websites/url_translator.html


(Foto: Agneta)

Jag står gärna upp för att bidra till en förändring av nuvarande handicapsystem. Det fungerar inte bra, tycker jag. Det har blivit bättre, men det fungerar inte bra. Allt beror dock inte på handicapsystemet i sig och inte heller på slopesystemet, nej det största felet ligger hos golfarna själva. Vi tillämpar helt enkelt inte systemet som vi borde. Idag finns det stora möjligheter att påverka det egna handicapet efter eget huvud. Man kan höja och sänka lite som man vill idag bara man har "anmält i förväg" att man spelar en handicapgrundande runda. Det låter kanske bra och skulle kunna vara det, om det inte vore för alla medvetna och omedvetna "handhavandefel".

Hur tillämpar de flesta golfarna handicapsystemet?

Det finns tre huvudgrupper:

1. De som höjer så ofta de kan
Här träffar man på alla de där som ofta kammar hem priserna i samband med tävlingar. De förekommer ofta i par.

2. De som sänker så ofta de kan
Här träffar man på dem som drivs av att ha ett lågt handicap. I den här gruppen är det ofta förekommande att man skänker puttar, något man ofta glömmer bort när man senare kommer in på 37 poäng eller mer och ivrigt sänker handicapet

3. De som sänker och höjer efter aktuell spelnivå
I den här gruppen borde egentligen alla golfare återfinnas. Här finns de som registrerar alla spelade rundor. Hur många gör det, kan man undra. Jag skull vilja säga få. Mycket få. Om fler registrerade alla rundor skulle systemet vara mer rättvisade, något som skulle gynna alla. Men hur går det då med skänkandet av puttar? Det går ju inte att räkna skänkta puttar som sänkta puttar? Nej, det går inte. Låt bli att skänka så länge det inte handlar om matchspel. Då hojtar säkert den som vill snabba upp spelet. Javisst kan det snabba upp spelet att skänka puttar, men hur mycket? Skulle inte spelet gå snabbare om vi helt enkelt puttade snabbare. Vi behöver inte läsa puttlinjen från alla håll och kanter för varje putt under en sällskapsrunda.

Sedan har vi det där med slopesystemet. Det är ett subjektivt system som slår lite olika på olika banor. Känns inte som någon stor fråga, tycker jag, även om jag gärna skulle se ett enklare system där banorna inte slopas. Följden skulle också kunna bli höjning och sänkning i hela steg, vilket också skulle underlätta och förenkla. Även om man skulle göra den förändringen skulle "handhavandefelen" finnas kvar. Och det måste vi tillsammans göra något åt.

Martin Strömbergs krönika kan möjligtvis driva på en utveckling mot en förändring, men jag tror krönikan gör mer skada än nytta pga av det där med 0,8 slag. Frågan är om det är Strömbergs fel eller om det är den golfokunnige redigerarens fel. Jag tror det senare. Någon annan än Strömberg har säkert "tänkt själv" och tolkat handicapsystemet efter eget huvud.

Read this blog in other languages.

Om det nu var ett problem, det var i alla fall en fundering kring ett möjligt problem. I tidigare inlägg har jag skrivit om det huvudbry jag haft kring min järn 5 som inte går så långt som jag önskar. Nu har jag hittat en lösning. I alla fall kanske.

Idag hittade jag en 27 graders hybrid på rea för 199 kronor. Den finns nu i min ägo. Den bör kunna svara på frågan om det är rätt för mig att spela med ytterligare en hybrid i bagen istället för en järn 5:a. Antingen funkar den bra, eller så funkar den lite sämre och får mig att köpa en dyrare hybrid eller så funkar den inte alls och åker ur bagen lika snabbt som den åkt i.

Det jag köpt är en Oakland-hybrid med skaft som vid provsving känns helt ok. Torque 3,8.

På sista hålet igår slog jag bort en av de tre AD333-bollarna jag köpte för ett par veckor sedan. Letade efter den men utan framgång. Finns ju fler att köpa, men ändå.

Efter avslutad runda gick jag till den ännu inte öppnade rangen för att träna lite med egna bollar. Jag såg direkt att det låg två bollar ut på rangeområdet. Det händer ju att det ligger bollar på rangen under vintern. Sådana där bollar man kan slå hit och dit för att sedan låta ligga tills dess nästa spelare kommer och slår på dem. Döm om min förvåning när jag går fram till den närmaste bollen och upptäcker att det är en precis likadan boll som den jag nyss slagit bort. Det är dock inte min boll eftersom den slogs bort att par hundra meter åt ett helt annat håll.

Vad gör man då om man på den vinterstängda rangen hittar en boll av precis samma typ som den man nyss slagit bort? Blir glad och stoppar den i bagen och tänker "vilken tur"? Nej, inte jag i alla fall. Jag peggade upp bollen och skickade den över hela (nåja) rangen. Där får den ligga tills dess att någon annan skickar den åt andra hållet.

Så snart en boll hamnat på rangeområdet har den blivit en rangeboll. Och man tar inte en rangeboll. Hur fin den än är.

Igår var det dags att lufta klubborna igen i vårvärmen. Det blev nio korthål på Järna GK. Visserligen mycket fram och tillbaka på ett gärde, men trots det mycket uppskattat så här tidigt på säsongen.

Spelade med Srixon AD333. Testade den bollen för några år sedan och tyckte då att den gick lite för högt. Lite ballongbana. Nu är bollen uppdaterad och min sving förändrad (förhoppningsvis) och jag fick ett helt annat intryck av den. Klart lovande. Jag spelade Srixon Trispeed parallellt och upplevde bollarna jämförbara i längd, AD333 är dock lite mjukare med puttern. Framförallt tyckte jag ljudet var annorlunda.

Och visst är det svårt att tro att bilden nedan är tagen i februari strax utanför Stockholm, Sverige.

Internet is fantastic! Now it is possible to read this blog in a lot of other languages. You don't have to understand Swedish.

Go to this link:

http://www.worldlingo.com/en/websites/url_translator.html

...or click on the picture below:

Ingen dålig längd av Pontus Gårdinger som vann Celeberty Longdrive i samband med EM i Indoor Longdrive förra lördagen. Långt med ändå en bra bit bakom de riktigt långtslående grabbarna.

I amatörklassen vann Peter Brovall med 290 meter och efter honom. Helt okej, men han också en bit bakom de riktigt, riktigt långtslående grabbarna.

Huvudklassen vanns på 346 meter av Adam Stacy och på andra plats kom Morgan Seren.

Den som vill läsa mer kan göra det HÄR.

Spelade nio hål idag på Järna GK. 10 grader varmt, men trots det var det fortfarande is på banans enda vattenhinder. Riktigt tunn is, kan jag tänka, men tillräckligt för att bära tyngden av en boll.

Toscana Country Club är designad av Jack Nicklaus. Vad är då inte bättre än att teekulorna bär formen av gyllene björnar.



(Foto: Agneta)

Här är ytterligare en bild från Agnetas resa till Kalifornien. En grå dag som denna är det inte utan att man längtar till sommaren. Särskilt när man ser ne bild som denna.


(Foto: Agneta)

Toscana Country Club, Indian Wells, California


(Foto: Agneta)

Läste häromdagen om nummerskyltar på kamraten UTEs blogg. Han hade funderingar på att skaffa en personlig nummerskylt som det står UTE på. Vill man visa vem det är som sitter backom ratten eller är skicka ett budskap till medtrafikanterna kan man ju skaffa sig en privat skylt. Förra helgen såg jag t ex en bil på parkeringen invid Järna GK med nummerskylten "HCP 9". Kul idé, men på något sätt inte riktigt färdigtänkt. Det förpliktigar ju liksom att ha en sådan skylt.

För en tid sedan träffade jag Agneta i samband med en kurs. Hon är inbiten golfare sedan många år tillbaka. När vi sågs berättade hon att hon och hennes man inom kort skulle resa till USA på golfresa. Jag bad henne då att skicka några bilder från resan som jag vid tillfälle skulle kunna lägga ut här på bloggen. Nu är det dags att visa några av hennes bilder.

Vad passar då inte bättre än att visa nummerskylten på den golfbil som Agneta och hennes man använde. Kanske också kan vara ett alternativ om man vill skaffa sig en personlig nummerskylt.


(Foto: Agneta)

Tro det eller ej, men de orden sa jag spontant till sambon idag. Det var i samband med att vi passerade genom Systembolaget och jag syftade på whisky. Mitt nyvunna intresse. Jag var "tvungen" att gå en sväng på Systembolaget för att se om det var något där som jag "behövde" köpa. Det blev dock inget köpt. Hittade visserligen en Lagavulin 16 som jag inte sett tidigare, men eftersom jag denna vecka redan gjort inköp för 650 kr så får det köpet vänta.




Min kära sambo reagerande inte med någon större förvåning på mina ord, hon sa bara "jaja, du brukar ju snöa in på olika saker under vintern". Och så brukar det vara. Jag snöar in på något under vinterhalvåret när golfandet inte längre tar så mycket tid. Jag tror dock inte att whiskyintresset kommer att bli nämnvärt lidande när golfsäsongen drar igång på allvar. Återtstår att se hur det blir.

Hur som helst...i veckan blev jag medlem på ett diskussionsforum för whiskyintresserade. En ny värld öppnade sig. Det är faktiskt väldigt fascinerande att ge sig ut på nätet och utveckla ett nyvunnet intresse och då upptäcka att det finns mängder av andra "därute" som snöat in på samma sak. Precis som det på forum.golf.se diskuteras golfbollar, -klubbor, -regler och annat som hör golfen till diskuteras det whiskysorter, smaker och glas på whiskyforumet. Som sagt, roligt och fascinerande. I alla fall om man har åldern inne och får dricka alkohol. Där kan man väl säga att golfen har en av flera fördelar jämfört med whiskyintresset. Golf kan man spela oavsett ålder.

Ibland hör man icke-golfare tala om golf som dyrt. Jag vet inte riktigt vilka referensramar de icke-golfarna har som säger så. Visst kan jag hålla med om golf inte är den billigaste sporten, men om den är dyr handlar helt och hållet om vad man jämför med. Det går att spela golf på billiga pay-and-play-banor. Och det går att vara medlem i billiga klubbar av "brevlådetyp" (tycka vad man vill om det systemet, men det finns). Det går också att vara medlem i andra klubbar som inte tömmer plånboken. Man kan också köpa billig men bra, begagnade klubbor. Man kan också köpa billiga och bra nya klubbor om man låter bli de mer välkända märkena. Kläderna behöver inte heller kosta skjortan (haha). Sedan beror det såklart vad man jämför med. Barfotalöpning är billigt. Simmning likaså om man låter bli badhuset.

När jag öppnar plånboken för att köpa golfprylar brukar jag ibland tänka "det hade varit mycket dyrare om du åkt motorcykel eller seglat". Idag slogs jag att det även går att jämföra med något annat. Ingen sport, men väl ett fritidsintresse. Jag tänker på musiklyssning. Inte vilken musiklyssning som helst utan sådan där nördig musiklyssning som sker med stora högtalare och guldkablar. Det är dyrt det.

Den här högtalaren spanade jag lite på vid mitt besök på HiFi-klubben idag:



Ingen bra bild, men högtalaren kostar 146.800 kr. Även om man får ett par är det mycket pengar. I alla fall för mig. Inte blir det billigare när man betänker att det krävs en del annan utrustning för att göra högtalarna rättvisa.

Väl hemma, och det utan köpta högtalare, surfade jag in på hifiklubben.se och letade reda på högtalarna på bilden. Jag kunde då konstatera att de inte alls var så dyra som jag trodde. I alla fall inte om man jämför med dessa:



319.800 kr!

Golf är billigt! Undrar vad jag ska köpa härnäst?

Fyll i dina uppgifter och få förslag på vilken putter ur Odysseys sortiment som passar dig bäst:

Klicka på bilden

Även om han missar ibland och även om filmen är gammal så imponerar den.

Hittade en artikel på nätet som beskriver hur mycket bollvalet betyder. Läs artikeln HÄR.

Callaways nya boll Tour i är försenad och släpps först i juli. Det ryktas att det är problem i produktionen som ligger bakom förseningen. Tour ix släpps precis som planerat nu i februari.

Läs mer om bollen HÄR.

Fyrkantiga klubbor faller inte alla i smaken. Jag var avvaktande till en början, men nu känns fyrkantsklubborna från både Nike och Callaway helt okej. Det finns dock en gräns för vad även jag tål. Jag tror att jag hittat den:




Fler "underverk" HÄR.

Till i år förnyar Cleveland sin Hibore-serie med klubbor. Nu kommer HiBore XLS. Jag har tittat, klämt och känt, dock inte svignar eller slagit. Ser onekligen riktigt snygga ut. En klar förbättring mot föregående år. Om jag ska vara petig så tyckte jag dock att huvudet på fairwayklubborna var aningen lite för stora och huvudet på hybriden aningen lite för stängt. Men snygga är dom.

Läs mer HÄR.

Todays Golfer har öppnat en sida på sin webbplats där dom kommer att lägga ut videosnuttar med framstående spelares svingar. Här är en av de snyggaste:



Se fler svingar HÄR.

Jag fick två mms från kamraten Richard idag. Han var i Sölvesborg på jobb och svängde såklart förbi golfbanan för att längta lite. Rapporten i mms:et talade om gröna greener med bra rull. Och visste det det fint ut?

Hmm. Undrar hur jag ska göra med j 5:an? Ska jag ersätta den eller inte?

Så här går mina funderingar:

Längden med min j6 är nästan densamma som med j5. Det borde tyda på att jag inte har tillräcklig fart i klubbhuvudet för att slå 10 meter längre med j5 jämfört med j6. Det skulle kunna vara ett skäl för mig att byta j5 mot en hybrid.

I bagen har jag en hybrid sedan tidigare som motsvarar j4. Jag tycker dock att säkerheten är större med en järnklubba än med en hybrid. Det talar för att jag kanske inte ska ersätta j5 med ytterligare en hybrid utan snarare skaffa en mer lättslagen j5.

Den j5 som möjligtvis ska ersättas är en Ping G2. Eftersom Ping säljer sina klubbor styckvis så är Ping G10 eller G5 möjliga alternativ. Båda har lite bredare sula än G2 och därmed också mer tyngd i sulan vilket borde göra dem båda mer lättslagna på så sätt att det är lättare att få upp bollen i luften och få den längdökning jag saknar jämfört med j6:an.

Nästa fundering gäller skaftet. I G2:an är det Pings stålskaft CS-lite, ett skaft som väger 94 gr. CS-skaftet sitter också som standard i G5:an medan det i G10:an sitter ett AWT-skaft, nytt för 2008. Det skaftet är dock 4 gram tyngre än CS-skaftet. Att byta till en något tyngre (om än bara 4 gram) klubba i hopp om att öka längden känns osäkert, därför lutar det åt G5....eller att helt enkelt beställa en G10 med CS-skaftet.

Om jag nu ska ha stålskaft? För jag kan ju lika gärna välja ett grafitskaft för att öka svinghastigheten något, men å andra sidan tappar jag då lite av känslan i järnklubban eftersom övriga järn har stålskaft. Sedan tycker jag helt enkelt att klubban blir för lätt. Tillbaka på stålskaft med andra ord.

Sedan kan jag ju också tillägga att jag även har en j4 i bagen. En Callaway X-16 med stålskaft. Det är min "skogsklubba", dvs den klubba jag har för att slå låga slag när jag hamnat i lägen som kräver den typen av slag. Att slå tillräckligt låga slag med Ping j5 är nämligen inte helt lätt.

Vi får se var tankarna landar. Alla synpunkter och förslag välkomnas.

Eller ska man säga rusar? I söndags när jag spelade de första "svenska hålen" var det sex grader varmt. Igår åtta grader. Idag kröp temperaturen visserligen ner till lite kyligare grader igen, men ändå. Visst tyckte jag mig känna vår i luften.

Och att våren börjar närma sig syns på antalet besökare här på bloggen också. Antalet besökare är tydligt fler än det varit de senaste månaderna. Jag ser det som ett tydligt vårtecken. För nu börjar det rycka i kroppen igen. Och vad gör man om det är för mörkt på kvällarna? Jo, man planerar inför och drömmer om säsongen.

Ett annat vårtecken är att årsbonusen från Dormy dök upp. Efter att ha sprättat kuvertet och sett vilken bonus jag tjänat in 2007 kunde jag konstatera att jag köpte på tok för lite golfprylar förra året. Eller så handlade jag väl på annat håll. Troligen är det så.

På tal om Dormy. Lyckliga är ni som bor i Sundsvall, Göteborg och Norrköping. Snart kommer ett Dormyvaruhus nära er. Jag hade hoppats det skulle dyka upp ett i Kungens Kurva, men det lär väl dröja.

Yes it is.

Sweden in February.


Portugal in January

På svensk mark vill säga. Spelade nio hål idag på Järna GK, som är en kort pay and playbana på nio hål strax intill Kallfors GK. Sex plusgrader och sol. Riktigt behagligt för att vara februari.

Den uppmärksamme läsaren såg kanske att jag fått en kommentar från Graham som ville utbyta golflänkar. Intresserad gick jag såklart in på de länkar Graham hade med i sin kommentar. Och vad hittade jag där? Jo, att dom lånat en av mina bilder. Helt okej för min del. Tyckte t o m att det var lite kul. Ännu roligare hade det varit om dom berättat var dom hittade bilden och länkat hit. Vi får se. Det kanske kommer en sådan hänvisning.

HÄR är originalinlägget.

HÄR är inlägget där man lånat in min bild.

Och här är tipsen från Graham:
http://www.golfblogger.co.uk/
http://www.golfbargains4u.co.uk/

Jag läste ett inlägg på forumet på golf.se häromdagen. Det handlade om någon som bläddrat tillbaka i gamla golftidningar och klubbtester. Han kunde konstatera att även då, för tiotalet år sedan, lovades de nya klubborna gå både rakare och längre. Och så har det väl varit sedan dess. Alla nya klubbor går rakare och längre än förra årets modell. Rakare och rakare, längre och längre i tio år. Snart är man väl nästan förbi green även på par femmorna. Om man ska tro reklamen.

Nu finns det ju en verklighet också. En viktig komponent som klubbfabrikanterna "glömmer" att prata om är spelarens förmåga. Han eller hon som håller i klubban. Jag vet ju t ex att det går att slå snett med Callaway FT-i. Svingar man utifrån och in så kan man som högerspelare utan problem trycka bollen rakt ut åt vänster. Rakt, men helt snett eller åt fel håll. Knappast klubbans fel. Visst kan klubban påverka, men svingen påverkar mer.

Jag kan, mot min vilja, tycka att det ibland blir lite för mycket med alla innovationer på utrustningssidan. Det är lätt att förledas och tro att allt nytt gör underverk. Det är så lätt att drunkna i reklamen och drömmarna och tro att man kan köpa sig till bättre spel på banan genom att skaffa det senaste och dyraste. Nu är det väl inte bara hoppet om bättre spel som gör att jag är halvt besatt av golfutrustning. Nej, det handlar nog om andra saker också. Jag har periodvis i mitt liv varit besatt av olika typer av prylar. Det har varit löparskor (läste varenda test som gick att uppbringa!), ryggsäckar, cyklar och en mängd saker andra saker som säkert i sig skulle kunna bygga en blogg. Jag skulle tro att drivkrafter utöver funktion och drömmar faktiskt är färg och form . Om man ska vara djup kanske denna besatthet är mitt sätt att visa på ett konstnärligt intresse som inte alls visar sig i tavlor på väggarna och statyetter i hörnen.

Vart vill jag då komma, undrar kanske den som orkat hänga med så här långt? Jo, för en tid sedan köpte jag en ny driver. En Ping G10 som jag lät "customfitta" eller skräddarsy som det lite snyggare heter på svenska. Det blev lite stressigt före Lissabonresa och klubban dök upp i sista stund och jag hann inte testa den före resan. Därför var jag hos klubbmakaren i veckan för att göra en svinganalys med nya klubban. Jag ville veta om den med min sving ger mig så mycket av längd och riktning som jag bara kan få.

Klubbmakaren och jag jämförde med de lagrade värdena från min gamla Ping G5 och kunde konstatera följande:

• svinghastigheten med den nya klubban är något lägre (skaftet är en tum kortare i G10:an och skaftet 10 gr tyngre, allt för att öka säkerheten)
• bollhastigheten är något högre
• totallängden är något längre (vi pratar få meter)
• utslagsvinkeln är högre
• nedslagsvinkeln är bättre och kommer att ge mer rull.

Något bättre i teorin med andra ord, men om man ska tro siffrorna så handlar det inte om någon revolution jämfört med G5:an. Återstår att se vad alla dessa resultat innebär i verkligheten, på banan.

Och då är vi framme vid vad detta långa inlägg egentligen handlar om. Jag frågade nämligen klubbmakaren om vilken boll jag bör ha mot bakgrund av de värden som testen visade på. Då sa han det där man egentligen inte vill höra men som en spelare på min nivå är pinsamt medveten om:
"När du slår de där låga bollarna bör du ha en boll som spinner mer med drivern för att få höjd, men när du slår de där höga bollarna kan du spela med en boll med mindre spinn."

Detta är ju den jobbiga verkligheten. Min sving är ju inkonsistent. Jag träffar ibland bollen square i en uppåtrörelse och i mitt på klubbladet. Ibland går jag brantare på bollen, ibland square men ofta med en utifrån och in rörelse som skickar bollen rakt åt vänster. Alla dessa variationer i svingen, som må vara små i grader, påverkar i hög utsträckning både längd och riktning mer än både klubbval och bollval gör. Det är den pinsamma verkligheten.

Slutsatsen av detta borde då bli att jag (och många med mig) borde träna mer teknik. Visst är det kul att köpa nya klubbor och bollar, men dess inverkan på spelet är inte så stor som man kan förledas att tro av reklamen och drömmarna.

Vad har jag då lärt av detta?
Hur kommer detta resonemang och dessa slutsatser att påverka mitt utrustningsintresse?
Svaren är ingenting och inte alls. För det finns andra värden i intresset utöver funktion, precis som tidigare konstaterats. Så länge det finns en attraktionskraft i färg och form kommer också drömmarna att leva.

Keep on dreaming. Keep on swinging.

Callaway var först. Sedan kom TaylorMade. Nu är det dags för ännu en tillverkare att kliva in på marknaden för drivers med utbytbara skaft. Jag har tidigare uttryckt tveksamhet kring denna nya trend och menat att man kommer att fastna för ett skaft och sedan köra med det. Jag börjar svänga. Kanske beror det på att Nickent-drivern ligger i en prisklass som känns överkomplig.

Återstår att se om det blir en hit med utbytbara skaft under 2008 eller först 2009. För jag börjar tro att detta är framtidens melodi trots allt.

Jag vill kunna välja de kläder jag känner för när jag ska ut på banan. Varför skulle du inte kunna göra det, undrar kanske någon. Jo, det har funnits ett krux. Alla färger går inte ihop med den röda färgen på min Ogio Atlas bag. Där någonstans började idén gro under förra säsongen att jag verkligen är i behov av en ny bag. Låt vara att jag har tre vagnbagar (och två bärbagar) sedan tidigare. Jag använder ju bara två och visst borde det då finnas plats för en till.

Därför har jag nu köpt en till. En svart lättmatchad bag. En Ogio Kingpin.



Det finns ett skäl till som föranledde beslutet att köpa en ny bag. Jag ville helt enkelt ha en lite lättare och smidigare bag än Atlas-bagen Och Kingpin är smidigare och hela 1 kg lättare.

Ja, smaken är som bekant som baken. Den här gillar jag inte, men det är klart, gör den underverk kan jag säkert lära mig att tycka om den.

 

TaylorMade Rossa Spider

I morgon är det alla hjärtans dag. Jag funderar på att köpa en ny fasadflagga som kärleksgåva. Vi har en på framsidan, men visst vore det trevligt att ha en på baksidan också. Jag tror min kära sambo skulle uppskatta den gåvan. Eller vad tror ni?

Har du tur eller otur?

Vissa dagar på banan känns det som om man träffar alla träd som går att träffa. Man kan då luras att tro att det handlar om otur och att det är en "sådan dag", eller att man helt enkelt är född med otur.

Andra dagar är det tvärt om.

Självförtroendet är på topp och man tror inte att det är möjligt att träffa ett enda träd. En sådan dag vågar man chansa. Man tänker "jag har tur". Skulle man ändå träffa ett träd är det inget man tar fasta på, utan sådant som händer. Man har ju tur. En del människor tror sig vara födda med tur.

Dessa fenomen har en psykolog vid namn Richard Wiseman tagit fasta på. Han har forskat kring detta med tur och otur för att ta reda på om det är så att en del människor är födda med tur, medan andra är födda med otur.

Vad kommer han fram till då? Det kan man läsa om i hans bok "Tur eller otur", men så mycket kan sägas att man föds inte med det ena eller det andra. Däremot kan man själv vara med och påverka turen eller oturet i livet. Och på golfbanan.

Wiseman lyfter i sin bok fram fyra principer som man kan lära av för att öka sin tur.

En av dessa principer är:
Vänta dig att du ska ha tur
Det handlar om att turen i livet ska bestå. Skulle kunna översättas till självförtroende på golfbanan.

En annan princip handlar om att:
Tursamma personer kan vända sin otur till tur
Man ser det positiva även i negativa händelser. Man tror att även negativa händelser kommer att föra något gott med sig t ex, "Tur att jag träffade det där trädet. Hade jag inte gjort det kanske jag hade hamnat pluggad i bunkern istället och det hade varit värre".

Så, tänk positivt och skapa din egen tur. Om du t ex hade denna inspelsvinkel mot flaggan är det bara att satsa. Det finns en lucka. Varför gå vid sidan med risk att gå i bunkern eller toppa och slå out?

"Jag lyssnar jag vill höra". Det sjöng Efva i låten "Två av oss" som hennes X Models hade en hit med 1981. Idag, 11 februari 2008, kom jag och tänka på den där gamla låten när jag fick höra att Golf Gear News Podcast är i extern igen. Tänkte på att jag nu kan proppa in mina iPodlurar i öronen och lyssna på det jag vill höra.

Lyssna på Golf Gears News Podcast HÄR.

Se den här filmen och få inblick i hur driver fitting fungerar. I filmen får man bl a reda på följande tumregler:

Klicka på bilden för att komma till filmen.



Ballspeed
För en "vanlig" amatör ligger denna på 150-155 mph, för spelare på touren ungefär 160 mph upp till 190 mph

Launchangle
Ska vara 10-14 grader för optimal längd

Spinrate
Ska vara 2200-3000 rpm

Smashfactor
Talar om hur ren träffen är. Ska vara 1.47-1.48

Land angle
Talar om i vilken vinkel bollen landar. Ska vara 35-40 grader för att ge optimatl rull.

Jag saknade ju kvinnorna i pressmeddelandet om EM i longdrive inomhus. Nu har jag fått veta att det inte är några kvinnor med i EM. Förra året hade man en tävling för kvinnor, men intresset var väldigt lågt. Det är helt enkelt för få tjejer som tävlar i longdrive.

För den som är intresserad är det bara att börja träna inför nästa år. Lycka till!

Några bilder från tävlingen UTE International.

Azorerna, 1 feb 2005


Tunisien, 27 januari 2006


Portugal, 30 januari 2007


Portugal, 27 januari 2008


Även om omväxling förnöjer föredrar jag det väder som bjöds i år.
Europa, väderkontrasternas världsdel.

Finalrunda under UTE International 2008 spelades på Oitavos Dunes Golf Club. För att veta vad som skulle möta oss "därute" var vi där två dagar före speldagen och besiktigade banan.



Fler bilder HÄR.

Klev utanför dörren redan kl 0700 i morse. Inte för att åka till jobbet och inte för att åka till golfbanan utan för att tvätta. Redan så tidigt kändes det i luften att det inte var en februarimorgon så som februarimorgnar brukar vara. Nej, det kändes annorlunda. Det kändes som en vårdag. Och då hände det. Abstinensen slog till. Hårt.

Efter att ha lagt i första maskinen satte jag mig vid datorn för att välja ut en bild från Lissabonresan som skulle passa på bloggen. Och vad händer då? Abstinensen blir värre. Det känns ju helt overkligt att det bara var en dryg vecka sedan jag spelade golf i strålande sol på gröna banor. Långt kvar tills det är möjligt i Sverige (i alla fall i min del av landet Cecilia :-) ). Känns jobbigt. Ska abstinensen finnas där i två, tre månader till? Känns jobbigt. Kanske skulle möjligheten att se golf på TV minska absitensen? Borde inte jag ha Golfkanalen?

Det här konstverket gjort av golfbollar hänger i receptionen till resorten Quinta da Marinha. Det var för övrigt på detta här hotellet som svenska fotbollslandslaget bodde i samband med EM 2004.



Och det här är den glada receptionisten som gärna ville vara med på bild:

Tidig januarimorgon. Quinta da Marinha. Hål 9.

Den som är intresserad av att se de som slår riktigt långt har chansen den 16 februari. Då går europamästerskapen i Indoor Longdrive av stapeln i Stockholms golfhall.

Det man kan undra över när man läser pressmeddelandet nedan är var de långtslående kvinnorna är. För nog finns det väl även kvinnor som sysslar med longdrive?




PRESSMEDDELANDE

Europamästerskapen i Indoor Longdrive arrangeras för tredje året i rad i Stockholm.
Lördagen den 16 februari möts Europas bästa golfspelare för tredje året i rad i Stockholm och gör upp om mästartiteln i European Indoor Longdrive Championship. Indoor Longdrive liknar ingen annan golftävling. Här satsas allt på kraft och spelarna laddar upp och tävlar till hög musik och en jublande publik. Sedan tre år tillbaka arrangeras Europamästerskapen i Indoor Longdrive i Stockholm. Indoor Longdrive är till skillnad från alla andra golftävlingar en ren kraftmätning som görs upp till hög musik och en jublande publik. Tävlingen sker i simulatorer där man med mycket hög precision kan mäta slagets exakta längd och via storbildsskärmar kan publiken enkelt följa varje slag. Europamästartitlen innehas av Marcus Edblad som har inomhusrekordet på över 350 meter (carry). I år utmanas han av 15 andra av Europas bästa golfproffs.   I proffsklassen finns bl.a. följande namn;   Joe "The Hulk" Miller Vinnare av European Tour Championship 2005. Innehavare av utomhus Europarekordet på 433 m Adam "Stinger" Stacy Bäste europé på VM 2005 med en en mycket bra 3:e plats. Längsta utomhus tävlingsdrive 422 m. Janos "the Terminator" Uttila Kom på en hedrande 13:e plats på VM 2005. Längsta utomhusdrive 400 m.   Chris "Maradona" Roberts Flerfaldig finalist på europatouren. Längsta tävlingsdrive 370 m   Mikael "the Moose" Lindblom Vinnare av 2005 order of merit i Europa. Personligt rekord 417 m.   Marcus "Maximus" Edblad Svensk Mästare 06 och innehavare av det svenska utomhus tävlingsrekordet 432 m. Europamästare 06 och 07 inomhus. Johan "Turbo" Tumba   Flerfaldig Skandinavisk och Svensk Mästare, tävlingsrekord 390 m. Kenneth Duff   Långt slående skotte   Patrik Anderson   Svensk mästare, Europamästare utomhus 07     Förutom proffstävlingen arrangeras även Celebrity Indoor Longdrive som konferencier Anders Timell håller i. Här får vi se kända ansikten som Peter Jihde, Pontus Gårdinger, Martin Björk, Olle Palmlöf och Magnus Norman visa vad de går för och göra upp om den prestigefyllda Celebrity Indoor Longdrivetiteln.   European Indoor Long Drive Championship görs upp på Stockholms golfhall, Sveavägen 159, lördagen den 16 februari från kl.12.00.
EUROPEAN INDOOR LONG DRIVE CHAMPIONSHIP European Indoor Long Drive Championship arrangeras av Eventab. Kontaktperson Daniel Tidebrink: Email: [email protected], Mobil: 0702-927670.
PRESSKONTAKT Önskar du närvara vid European Indoor Long Drive Championship eller vill ha mer information kontakta presskontakt: Ulrika Palm, Blackbird PR Email: [email protected], Kontor: 08-216444, Mobil: 0705-835735.

Hål 3 på Quinta da Marinha en tidig morgon i januari.

Det finns nya regler för drivers. Finns din driver med på den HÄR listan, då är det dags att spana efter en ny.

Den som saknar möjligheten att se tävlingen tv kan titta via Internet. Kvaliteten är väl inte det bästa och språket svårt att förstå, men ändå. Det är ju i alla fall live. Sändning kl 21.00-00.00.
Klicka på bilden nedan.



Och vill man ha lite bättre kvalitet i sändningen, förstå språken men bara se ett hål (hål 7) kan man klicka HÄR.

Men var är Jesper Parnevik? Han brukar ju spela denna tävling.

Undrar hur balansen är i denna något ovanliga och i mina ögon märkliga putter. Ny från Yes! inför säsongen 2008.



Finns inte upp på Yes! webbplats, men HÄR kan man läsa lite mer.

Jag har legat på latsidan ett tag när det gäller att bevaka nyheter på utrustningsfronten. Har ju istället ägnat mig åt att spela och blogga om den nyligen genomförda resan.

Här kommer nu en liten uppdatering:
TaylorMade kommer med en ny Burner-modell som är helt inriktad på de bättre spelarna. Läs mer HÄR.



För en tid sedan lanserade TaylorMade r7 CGB Max som driver, fairwaywoods och järnklubbor. Nu kommer också r7 CGB Max som hybrid. Inga stillbilder att tillgå än, vad jag lyckats hitta, men väl en liten filmsnutt.

Vi spelade en runda på den klassiska banan i Estoril. Vacker bana som det kommer fler bilder från här på bloggen inom kort. Det här inlägget ska inte handla om banan utan om människorna på bana. Inte de i vårt sällskap utan ett par andra som av någon anledning också var på banan samma dag som vi.

När vi åker på vår golfresa i januari (det var ju fjärde året på raken jag var med på UTE International) brukar det vara regn, kallt och inte en kotte förutom vår grupp på banan. Så inte i år. I år fick vi en stor dos sol och just dagen på Estoril fick vi också en stor dos av andra golfare. Troligen beror det andra på det första.

På tee var det kö. Före vårt gäng slog åtta herrar i åldern +65 ut. Engelska gentlemen. En av dem var Jimmy. Han hade den snyggaste svingen av alla. Dessutom den snyggaste "kepan". Väl värd en engelsk gentleman, för det är vad jag tror att Jimmy är. Jag kan föreställa mig, för jag har ingen aning, att Jimmy efter sin pensionering flyttade till Estoril. Han sålde sitt företag i London för att komma närmare solen, värmen och inte minst golfen. Sedan flytten ner till Estoril för 12 år sedan har han spelat golf nästan varje dag. Oftast med golfgänget bestående av andra välbeställda herrar också de från London med omnejd.

Här syns Jimmy fångad mitt i svingen på första tee:



En annan av alla de personer vi hade förmånen att stöta på därute på banan var Barbara (som egentligen heter något annat som bara kamrat Lasse K vet, om ens han). Hon är född och uppvuxen i Estoril, gissar jag. För precis lika lite som jag vet om Jimmys liv vet jag om Barbaras. Ändå kan jag tänka mig att Barbara är gift med en framgångsrik man som sällan tillbringar sin tid i det stora huset i Estorils utkanter. Han reser mest runt i världen på sina otaliga affärsresor. Därför är det tur att Barbara har golfen och vänninorna. Det blir inte 18 hål varje dag, men väl 9 hål. Tiden det skulle ha tagit spela de påföljande 9 hålen ägnas som oftast åt att diskutera aktuella frågor och dricka ett glas vin. Och det är ju inte helt fel det heller. Men Barbara, cigaretterna borde du dra ner på. Det skulle både din röst och din golf må bra av även om svingen redan nu ser ganska bra ut.

Här svingar Barbara med en träfemma på hål 5:



Och det Jimmy och Barbara har ihop är de båda är medlemmar på Estoril Golf Club och valde att spela samma dag som vi.

Vill man göra det kan ju det här huset vara ett alternativ att hysa in sig i. För nog borde det finnas några tomma och lediga rum i den här privatvillan. Vad gör dom annars i alla rum?





Huset ligger invid fairway på tredje hålet, Oitavos Dunes Golf Club.

Var tvungen att uppsöka min favoritnaprapat idag. Hon sköter om min kropp några gånger varje år. Oftast under vintern och våren då jag ofta (alltid) tränar för lite. Så också denna vinter. Jag har under de senaste åren haft problem med tennis- och golfarmbåge till och från. På senare tid har det varit ganska bra, men en muskel i armen krånglar ibland precis som "gamnacken" gör. Både dessa åkommor mår inte helt bra av att jag varje kväll sitter med datorn i knät och skriver blogginlägg. Vore nog bättre att jag tog mig till gymet. I alla fall någon dag i veckan. Just därför fick jag en pik av naprapaten idag: "Vi har ju pratat om vad du gör på kvällarna". Ja, det är inte helt bra att huka över datorn varje kväll, men det är kul.

Det kan man ägna sig åt i den här dungen. Om man törs. Två bunkrar och en green inne i en liten dunge. Hur tänkte dom? Vågar man träna här kommer man aldrig mer ha respekt för bunkrarna ute på banan. Eller?

"Bunkerdungen" finns intill rangen på Quinta da Marinha.

Det är var banguiden rekommenderar att man ska slå på det här hålet spelat från vit tee om det blåser mot. 153 meter in i vinden. Vi spelade från gul 135 meter. Blev ingen drawad järnetta behövdes. Själv slog jag en toppad järnfemma och gjorde ett osannolikt par efter någon form av studs på ravinkanten och en wedge till tio cm från hål.

Hål 14. Oitavos Dunes Golf Club.

Vi spelade banan fredagen den 1 feb. Den enda molniga speldagen under årets resa. Några av bilderna är tagna speldagen och några är tagna när vi promenerade igenom banan under sen eftermiddag den 30 januari.




Hål 2


Fairway hål 7. Bilden ger en uppfattning om hur banans "mellersta del" ser ut.


Hål 7 in mot green.


Inspel hål 8.


Utsikt från hål 9 och hål 10.


Gångvägen mellan tee och fairway på hål 11.


Hål 16.


Hål 11.


Klubbhuset, sidan mot banan.


Träningsområdet sett från klubbhuset. Utsikt över havet.


Den välskötta bilparken. Här lämnade vi våra klubbor efter rundan. Innan de levererades till
klubbhusets entré hade de noga tvättats av. Kallas service.


Oopps....

Många bollar blev det i det här vattnet under veckan. Själv bidrog jag med en boll. Två par blev det också. Ett av dem på andrabollen, men ändå. Ett par är ett par även om det inte räknas, eller?

Jag kom, som tidigare nämnts, tvåa i den prestigefyllda tävlingen. Han som vann heter Anders. Av de fem deltävlingarna över 18 hål vann han fyra. Det är starkt. Han var jämnast av oss alla och snäppet bättre.
Grattis Anders!

Det kommer man att kunna ta del av HÄR under de närmaste dagarna. Några inlägg ligger uppe redan nu.

Nu är de gamla bildinlägget uppdaterade med korta texter och i några fall även med ytterligare bilder.
Klicka HÄR, scrolla ner och häng med från början av resan.

Hål 4 på Quinta da Marinha, sett från greenen på hål 5

Idag har dagen delvis ägnats åt att smälta alla intryck från veckan som gått. Det har bland annat inneburit att gå igenom alla bilder. Ett urval av dessa bilder finns att ladda ner HÄR i form av ett bildspel. Nog är det nästan som paradiset att få spela, prata och leva med golfen alla timmar på dygnet i en hel vecka...

edit: Se till att ladda ner bildspelet till din egen dator, annars får du inte med den musik som är kopplad till bildspelet. Klicka först på download, därefter på download file när bilspelet laddat klart dyker den möjligheten upp nere till höger.

Tänk vad en en vecka kan gå fort när man har roligt. Hemma igen efter en vecka i Portugal och efter att ha spelat 126 golfhål (18+27+18+18+27+18). En kanonvecka med strålande sol fem av de sex speldagarna. Igår var enda dagen då solen inte strålade hela dagen. Men vad gjorde det när det var varmt och skönt i luften.

Igår avgjordes också den prestigefyllda tävlingen. Förstaplatsen var i teorin redan avgjord före start eftersom ledaren ledde med 14 slag. Däremot var det tätt efter med tre spelare inom fyra slag. Jag gick ut som fyra, men slutade som tvåa. Hade en knepig dag på banan. Skillnaden mellan första och sista nio hålen var hela tio slag.

Tävlingen är egentligen inte det viktiga även om den är central under UTE International-veckan. Det viktigaste är att få spela golf en hel vecka och umgås med trevliga människor som delar samma intresse. Att det i år dessutom var sol nästan varje dag gjorde detta till en på alla sätt lyckad resa.

Tack Ulf, Bengt och UTE för trevlig samvaro i "Villa Barnstuga*"! Och tack UTE för det fina arrangemanget.

Återstår nu att blogga om resan. Framförallt lägga upp några av de drygt 250 bilder jag tagit under veckan. Jag kommer också att gå tillbaka och skriva några rader kopplat till de bilder som jag MMS:at till bloggen under veckan.

Och sedan hoppas jag såklart att min resväska dyker upp. Den är nämligen fortfarande ute och flyger någonstans.

*) Villa Barnstuga kommer sig av att kamraten Ulf tyckte att vårt hus mest liknade en barnstuga så tillvida att vi som bodde på nedervåningen envisades med att inte vara uppe efter kl 22 på kvällarna.

Sista hålet på Quinta da Marinha och samtidigt en passande avslutningsbild som får stå för att golfandet under UTE 2008 är till ända och dags att vända hemåt igen.

Ser redan fram emot UTE International 2009!

Sista dagens spel och avgörandeet av tävlingen skedde på Oitavos Dunes Golf Club. En tourbana designad av Arthur Hills, som invigdes 2001. Fantastiskt läge med utsikt över havet från nästan alla hål. Det kommer bilder så småning om.

Banans skick var för säsongen bra, men det märktes på sina ställen att det är lågsäsong. Det jobbades förbrilt runt om banan. Vi fick dessutom spela de flesta hålen från blå tee istället för gul. Det var lite synd, hade varit ännu roligare (svårare) att få spela från gul men nu ville man spara gul tee till högsäsongen och inget att göra åt.

Greenerna var snabba med 9,6 på stimpen. Att det dessutom lutade korsan och tvärsan gjorde det inte enklare. Litet minus för att några av greenerna i början av banan både var dressade och hålpipade. Det gjorde att det var stora variationer i hastighet inledningsvis på banan. Svårt att ställa om mellan hålen.

Intressant att veta är att banan har 100 medlemmar och att det kostar 40.000 SEK per år att vara med i klubben och avgiften ska betalas tre år i förväg. I gengäld har medlemmarna banan för sig själva på helgerna efter kl 09.30 eftersom inga gäster släpps ut efter den tiden.

Greenfeen ligger normalt på 1.500 SEK per runda. För oss ingick spelet i vårt golfpaket.