Golfers

Idag fick jag frågan vad jag rekommenderar för klubbval till en spelare som har hcp runt 10. Nu var det inte spelaren själv som frågade utan hans fru, som är en kamrat till mig. Visserligen vet jag att hon är djupt involverad i hans val av golfklubb och antal rundor per år, men jag tror att detta inlägg mer kommunicerar till hennes man och andra golfare med som har ett hcp mellan 8 och 12. Ungefär. Detta med klubbval är så individuellt.

Generellt kan man väl säga att det finns väldigt många alternativ just nu för just denna hcp-grupp. Ja egentligen för golfare på alla nivåer. Inga klubbor av kända märken kan sägas vara dåliga utan det handlar mycket att välja klubbor som passar öga, sving och plånbok. Med sving menar jag då både hur väl man träffar bollen samt känslan och upplevelsen av bollträffen.

Så här ser min rekommendation ut om man ska välja bland de etablerade märkena i golfshopen:

Förstahandsval

Ping G5/i5
En kombination av den förlåtande G5 med ganska stor offset och bred sula och den något mindre i5 med mindre offset. Ping ger möjligheten att välja vilka klubbor man vill ha både till antal och modell. En klar fördel, tycker jag. Hur setet skulle sättas ihop är helt individuellt, men skulle jag välja skulle jag ha j4-7 i G5 och j8-PW i i5. De spelare som ligger under 10 kanske skulle föredra att ha j7-PW i i5.
Läs mer här.
7.295 kr med stålskaft.

Alternativa val

Cleveland CG4 Tour
Snygg klubba med mjuk känsla. Progressiv offset. Kan man leva med ett större huvud och söker en något mer förlåtande klubba finns även en "vanlig" variant, dvs Cleveland CG4 utan tour. Jag tycker dock att de kortare järnen blir lite väl stora. Därför blir mitt val tour-varianten.
Läs mer här.
6.495 kr med stålskaft

Callaway X-20
En design som vidareutvecklats under många år och som är mycket lättspelad. Om man inte upplever att topplinjen är för bred skulle jag rekommendera X-20. Om man vill ha något mindre offset och mindre klubbhuvud är det tour-varianten som gäller. Mitt val blir X-20 utan tour.
Läs mer här.
6.495 kr med stålskaft

Mizuno MX-25
Smidd mycket snygg klubba. Har en s k "pocket cavity" som gör att de långa järnen mer lättspelade och ger mer känsla i de kortare. Det går numera också att kombinera olika Mizunomodeller om man går till en klubbmakare som har Mizuno i sitt sortiment. Det betyder att man t ex kan ha MP-60 i de korta järnen och välja MX-25 i de långa. Mitt val faller dock på alla klubbor i modellen MX-25.
Läs mer här.
6.495 kr med stålskaft


Vilken klubba man än väljer ska man se till att få klubban anpassad efter den egna svingen när det gäller skaftval, grepp och lie. Detta talar mot att köpa begagnat om det inte är en modell på vilken lie går att justera och skaftet är det rätta. Grepp går ju alltid att byta.


Vill man skräddarsy hela sitt set hos en klubbmakare är mina rekommendationer följande:

Första handsval

KZG PC III
En snygg, stilren klubba med progressiv offset.
Läs mer här.

Andra handsval

Alpha RX-2
Också en snygg, stilren klubba med progressiv offset, men mindre offset än KZG PC III.
Läs mer här.


Självklart finns det billigare alternativ än de som anges ovan. Om 6.000 kr är budgeten skulle jag i första hand rekommendera att man tittar på de järn som Cobra och Srixon har att erbjuda.

Avslutningsvis: prova före köp. Klubborna ska kännas bra i handen, i svingen och för ögat.

En sista sak. Wedgar. De är värda ett eget inlägg, men de måste väljas så att de stämmer i loft med de järn man bestämmer sig för.

Vilken driver som är bäst är en helt individuell fråga och inget man kan läsa sig till oavsett hur många tester man än läser. Men det förändrar inte det faktum att jag tycker det är kul att läsa tester, att läsa om hur andra upplever olika klubbhuvuden och skaft.

I det nya numret av Todays Golfer redovisat tidningen årets drivertest. 32 olika drivers har testast av en pro, en manlig spelare med hcp 8 och en manlig spelare med hcp 12. Deras gemensamma bedömning gav följande resultat:

Bästa squaredriver: Callaway Fusion FT-i
Bästa traditionella driver: Nike SasQuatch Sumo
Bästa driver under 199 pund: Ping G5
Bästa driver för slicare: MacGregor NVG2 Draw 460

I testet går också att läsa att Callaway Fusion FT-5 skulle ha kunnat bli bästa traditionella driver om den inte kostar så mycket som den gör.

I en speciell del av testet har man låtit pron testa alla klubbor för mäta och få värden på hur de står sig mot varandra när det gäller carry, bollhastighet, utslagsvinkel, backspinn och bollens flygtid. Av dessa siffror kan man utläsa att Nike SasQuatch Sumo och Cleveland HiBore XL är längst. Detta är intressant, inte minst mot bakgrund av att jag själv testat Cleveland HiBore XL och inte alls upplevt den revolutionerande lång. Och för mig definitivt inte längre än min nuvarande driver.

Det är också intressant att notera att:
- TaylorMade Burner, som sägs vara längre än längst tack vare ett längre skaft, tillhör mycket riktigt de längsta, men är inte längst
- Ping G5 är nu inne på tredje säsongen och står sig fortfarande mot nya drivers på marknaden, inte minst när det gäller längd där den ligger snäppet före Burner
- Callaway Fusion FT-i tillhör de längsta. Kanske slår det hål på ryktet att en squaredriver inte kan vara lång.

Todays Golfer sammanfattar sitt drivertest i tio punkter:
1. Du behöver inte ha en dyr driver för att slå långt
2. Nya drivers med hög MOI är lika effektiva som squaredrivers
3. Ljudet från en driver har en mycket stor betydelse när man väljer driver
4. Det finns få dåliga drivers på marknaden numera
5. Squaredrivers med titanhuvud är inte lika effektiva som de med carbonhuvud
6. När man ska köpa en nya driver är det ett måste att den anpassas till den egna svingen (custom fit)
7. Hög MOI betyder inte nödvändigtvis högre bollhastighet
8. Squaredrivers går inte alltid längre än traditionella (vilket deras test i tidigare nummer antytt, men tvärt emot vad många som testat upplevt)
9. Kvalitetsskaft gör skillnad (i tidningen finns också en liten genomgång av olika skaft. Bra Today Golfer!)
10. Köp inte en driver för 6 pund (...skulle kunna översättas med att man inte ska köpa en för billig driver)

Det mest intressant utrustningsbytet så här långt denna säsong har Ernie Els stått för, vilket tidigare kommenterats här på bloggen. Ännu så länge har inte Callaway officiellt meddelat vad som finnas i Ernies bag utöver bollvalet som är Hx Tour 56.

De järn han spelar med under CA Championship är en blandning av X-Forged och X-Prototyp. Skillnaden mellan dem båda är svår att se med ögat. Det man däremot ser är att Ernie låtit klämma på blytejp på klubbhuvudena för att öka svingvikten, dvs huvudets vikt i förhållande till skaftet. De flesta klubbor som vi herramatörer spelar med har oftast en svingvikt på D-1, D-2 eller D-3. Damernas svingvikt är lättare och mäts i en annan skala. Ernies klubbor lär ha en svingvikt på D-7. Det är tungt, kan jag lova. Nu är inte svingvikten ett direkt mått på hur skicklig spelaren är som håller i klubban, men att spela med D-7 det är något helt annat än att spela med t ex D-2.

Hur det gått till kan man ju undra, men på något sätt har det upptäckts att de exemplar av Nike SQ Sumo2 som levererats till golfshopar över hela världen inte uppfyller de krav som finns på tillåtna drivers. Detta får nu till följd att Nike kallar tillbaka Sumo2 för att ersätta dem med godkända klubbor.

Hur kan detta hända, undrar jag. Vad säger det om kvalitetskontrollen? Det handlar tydligen om att träffytan överskrider gränsvärdena, men jag undrar om det finns andra variationer också? Kan man lita på att 10,5 grader på en driver verkligen är 10,5 grader? Den frågan har diskuterats länge. En klubba som blivit känd för att inte ha det loft som det står på den är Pings driver G2. Den sägs, det är ju ett rykte, att 10,5 i själva verket är 12,5. Kanske är det därför som den blev så populär när den släpptes. Alla slog längre med den. Med det sagt att många golfare har för lågt loft på sina drivers.

Här kan man läsa mer om "sumoproblemet".

Annika Sörenstam spelar just nu säsongens första tävling. Intressant att notera att hon inte bytt driver utan fortsätter spela med FT-3. Jag vet att hon testat FT-i, men den tycks inte ha fallit henne i smaken. Jag har förståelse för det. FT-i lär ju inte gå längre än FT-3, bara rakare, men rakt slår hon ju redan.

I samband med dagens besök hos klubbmakaren passade jag också på att låta mäta skaftet på min Callaway X Fairway (19 grader) med standardskaftet Fujikura 64 i R-flex. Originalskaft kan det ju vara lite si och så med. Oftast är de mjukare än beteckningen anger. Så inte i det här fallet. Efter mätningen visade det sig var ett regularskaft enligt den skala klubbmakaren hade.

Jag mätte även upp skaftet i min Ping G5 hybrid. Också den med ett standardskaft; Ping TFC 100H, R-flex. Det skaftet visade sig inte alls vara ett regularskaft utan ett skaft med L-flex. Precis vad jag misstänkte. Förra gången jag var hos klubbmakaren passade jag på att fråga om han kunde hjälpa mig och kolla skaftet i hybriden för att upplevde att skaftet var känsligt om jag forcerade svingen. Jag ville gärna sprida bollarna med hybriden. Så nu åker skaftet ur. In åker något annat, till min sving bättre anpassat, skaft.

För att hitta rätt skaft till min hybrid testade jag en Sonartec hybrid. Jag har tidigare tyckt att klubbhuvudet sett lite klumpigt ut. Men det var tidigare det. Nu har jag testat är blev klart imponerad. Mycket skön träff. Dessutom gick den långt.

 

För några veckor sedan besökte jag klubbmakaren för att testa framför allt Cleveland HiBore XL. Ni som läst det inlägget kommer kanske ihåg att jag även provade KZGs driver GF4. Mycket skön klubba som jag kommenterade lyriskt. Jag fick då reda på att klubban skulle komma i en större, 460cc, modell; GF460. Nu har jag varit och provat den. Stegade in hos klubbmakaren med både förväntningar och bävan inför hur jag skulle uppleva klubban. Om det skulle visa sig att den gick betydligt längre än min Bang Bangster visste jag att det skulle vara svårt att låta bli att lägga en beställning. De dryga 4.000 kronorna till trots.

Efter ett tiotal slag kunde jag andas ut. Det blev ingen beställning. Jag fann inte alls samma känsla i GF460 som i den något mindre GF4. En del av känslan kanske går att hänföra till skaftet, men klubbhuvudet i GF4 kändes solidare och stabilare. Dessutom, och det var avgörande, jag fick inte ut mer längd av GF460 än jag fick av min Bangster. Och det kändes bra. Nu är det alltså testat och bevisat. Jag ska inte ha någon ny driver i bagen den här säsongen. I alla fall inte under försäsongen. För man vet ju aldrig.

Hybriderna har under de senaste åren funnit sin plats i amatörgolfarnas bagar. Nu börjar även proffsen se fördelarna med hybriderna. Under den gångna helgens Honda Classic användes totalt 109 hybrider av proffsen. Förra året användes under samma tävling 67 stycken. En ökning på 63 procent. Det talar sitt tydliga språk.

Lite anmärkningsvärt tycker jag det är att se vilket märke som dominerade bland de använda hybriderna. Adams stod nämligen för en fjärdedel av alla använda hybrider under tävlingen. Med tanke på hur lite Adams syns i reklamen i förhållande till t ex TaylorMade och Callaway så är det intressant, tycker jag. Kanske idé att se vad Adams har att erbjuda. I all fall för er som ännu inte stoppat en hybrid i bagen.

Häromdagen besökte jag Dormy. Hade vägarna förbi och hoppade såklart in. Inga köpintentioner. Nej, nej... Skulle bara titta lite. Nyheterna för säsongen håller som bäst på att fyllas på i hyllorna, men än saknas mycket. Framför allt tyckte jag att det saknades vårkollektionerna vad gäller kläder.

Nike Sumo2 fanns i alla fall att titta, klämma och känna på. Första intrycket var att det var stor. Större än jag trodde. Såg ut och kändes betydligt större än Callaways FT-i.

Klämde och kände även på Cobras Speed LD. Den var riktigt snygg! Men skaften. Hmm, utan att ha provslagit tror jag att det finns mer att önska där. Regularskaftet kändes riktigt, riktigt mjukt. Och stiffskaftet var i styvhet närmast att jämföra med regularskaftet i Nike Sumo2, med den skillnaden att det flexade högre upp. Men, som sagt, detta är första intrycket och utan att ens ha provsvingat.

Om det nu skulle visa sig att skaftet i Cobra är så mjukt som jag tror det är, kan det ändå vara en köpvärd klubba. Huvudet såg som sagt riktigt bra ut. Stort, men snyggt. Klubban kostar 2.995 kr. Låt klubbmakaren byta ut skaftet som passar just din sving och du får en riktigt snygg och säkert också bra driver för ca 4.500 kr, dvs 1.000 kr mindre än vad Callaway FT-i kostar utan skräddarsytt skaft.

Om jag köpte något på Dormy? Självklart. Blev en snygg Nike-tröja i färger som kommer att matcha min bag.

Benross startades 1997 och är idag ett av märkena i mellansegmentet på den brittiska marknaden för golfutrustning. Jag har fått ett önskemål i en kommentar på bloggen att skriva några rader om framför allt deras drivers.  Eftersom jag är en flitig läsare av brittiska golftidningar så har jag noterat att Benross ofta förekommer i testerna i dessa tidningar. Om deras produkter finns på den svenska marknaden är jag osäker på. Det skulle dock förvåna mig om de gör det. Deras klubbor ligger i en prisklass som placerar sig under de mer kända märkena på den svenska marknaden, men över de olika kedjornas egna klubbor som t ex Stadiums 4D och Dormys Open. Det är precis på samma sätt med ett annat brittiskt märke nämligen Progen. Deras klubbor går att hitta i svenska butiker. Om man har tur. Vill man köpa prisvärda klubbor och inte vill betala för märken som Callaway eller TaylorMade så är Progen och Benross bra alternativ.

För ett par år sedan letade jag med ljus och lykta efter Progens wedgar. De fick i test efter test mycket bra recensioner så jag tyckte de skulle passa bra i min bag. Under mitt letande pratade jag med en innehavare av en GolfStore-shop. Han menade att Progen säljer för dåligt för att det ska vara värt att köpa in dem till butik. De som vill köpa billigt köper kedjornas egna märken. De som är beredda att betala mer köper mer kända märken. Ingen vill köpa de där produkterna mitt emellan. Utom jag då. Och kanske också Magnus som önskade några rader om Benross.

Köper man t ex Benross så är jag övertygad om att man får bra klubbor till ett bra pris. Vad jag kan påminna mig så har deras produkter som oftast fått bra recensioner i testerna i de brittiska tidningarna. Ett exempel är deras billigaste driver V12+ som fick fyra av fem stjärnor i senaste testet i Todays Golfer. Klubban kostar i England motsvarande 1.400 kr (frakt och moms tillkommer) och har Aldila NVS som standardskaft. Klart prisvärt.

Vill man läsa recensioner av V12+ kan man göra det här: GolfMagic

Under våren släpper Taylor Made sin nya Burner-driver, som jag tidigare skrivit om. Man nöjer sig inte med att bara släppa en driver utan kommer även med en hybrid. Kommer att finnas i både en "vanlig" variant och en tour-variant båda varianterna med loften 19, 22, 25, 28.

Hur var det då med drivertestet? Jo, igår var jag hos EasySwing för att testa Cleveland HiBore XL. Har ju tidigare skrivit om HiBore XL som på bild är så läcker. Och klubbor kan man ju inte få för många av. Enda begränsningen, bortsett från pengar då såklart, ligger ju i att antalet klubbor i bagen inte får överstiga 14.

Jag började med att testslå min nuvarande 12 graders Bang Bangster med Fujikura Pro Vista-skaft, dvs den driver jag tidigare skrivit om som beställdes från USA och som jag lät byta skaft i. Därefter gick jag på HiBore XL med standardskaftet, som också är ett Fujikura. Gradtalet på testklubban var 11,5 grader.  Det omedelbara intrycket redan efter första slaget var att den jämfört med Bangstern var betydligt hårdare i träffen. Kändes mycket tydligt, ungefär som att slå på en värsta sortens stenkula. Ljudet var högre och också det hårdare än Bangstern, men inte så högt och skärande som t ex Cobras titaniumdrivers.

Det fanns ingen uppenbar skillnad i svinghastighet, utgångshastighet eller utgångsvinkel. Men en liten skillnad fanns och den gjorde att längmässigt var HiBore XL något, något längre än Bangstern. Enligt datorn högst en meter. Det kan knappast motivera ett byte av driver. Nej, HiBore XL var en besvikelse, men headcovern var ganska snygg och skulle passa i min röd/svarta bag.

Jag testade därefter även Cobras HS9 med 10,5 graders loft och ett customskaft som var av ett för mig nytt märke, dvs inte något av de ofta förekommande på marknaden. Denna klubba kändes tråkig. Inget speciellt med något, vare sig träffkänsla, längd eller ljud var något som stack ut särskilt.

Men sen. Innan jag packade ihop, fick jag se en KZG GF4-driver i ett hörn. Eftersom jag tidigare haft både KZG-järn och -driver i bagen under några år så vet jag att dom gör bra klubbor. KZ-golf är en av de ledande tillverkarna på custommarknaden.

KZG GF4 finns idag med 425cc och det var den jag provade med ett Fujikura Fit-On 160, R-flex, i. Vilken klubba! Så mjuk och stabil i träffen! Testade med samma boll (Bridgestone e5) som när jag slog med HiBore XL. Det var som natt och dag. Träffen med GF4 kändes i jämförelse som att slå på en lågkompressionsboll. Klubban hade ett kortare skaft. Det bidrog till att svinghastigheten var ungefär fem mph långsammare än med både HiBore XL och Bangstern...men utgångshastigheten var betydligt högre med GF4 vilket gjorde att detta var den klubba jag slog längst med, enligt datorn. Fem meters skillnad jämfört med de övriga. Och det med ett 425cc-huvud och kort skaft. Med längre skaft borde jag komma upp i samma hastighet som med de andra klubborna jag testade. Om man då betänker att GF4 inom någon månad dessutom kommer med ett 460cc-huvud (GF460) blir det genast ännu mer intressant.

Jag vill minnas att jag läst någonstans att en mph hastighetsökning på klubbhuvudet är lika med två yards längdökning. Det skulle göra att chansen finns att jag med GF 460 och rätt skaft kan öka min längd med upp emot 15 meter. Då är det helt klart motiverat att byta ut eller komplettera driverutbudet i samlingen hemma.

Så självklart ska jag testa den större GF460 och får återkomma med intryck därefter.

Mer om GF4 kan man läsa här:
http://www.kzgolf.com/Drivers_GFSeries.aspx

EasySwing är ett av de företag i Stockholm som är inriktade på att bygga klubbor direkt anpassade efter spelarens sving. Urvalet klubbhuvuden på denna så kallade custommarknad har tidigare uteslutande bestått av märken som sällan gått att hitta i golfshopen på klubben eller på stormarknader som Dormy. Men tiderna förändras. Skräddarsydda klubbor är en tydlig trend och alla de större märkena på den andra marknaden, den så kallade OEM-marknaden (original equipment manufacturer), erbjuder idag ett antal olika skaftalternativ utan extra kostnad i sina klubbor. Dessutom finns möjligheten att förändra loft och lie på många klubbor som säljs "över disk".

Denna utveckling av skräddarsydda klubbor ökar också chansen för de specialiserade klubbmakarna att bredda sitt sortiment. Idag för t ex Brejans i Sollentuna Mizuno och EasySwing har sedan en tid Cleveland, Mizuno och Sonartech i sitt sortiment. Dessutom är det ett flertal golfshopar på klubbarna som idag erbjuder skräddarsydda klubbor, både från custommarknaden och OEM-marknanden. Strängnäs GK är ett exempel, Nybro GK ett annat. Detta är en utveckling som jag tror kommer att fortsätta. Allt fler spelare på alla nivåer kommer att upptäcka fördelarna med att få sina klubbor direkt anpassade till den egna svingen och det egna spelet. Därför kommer vi säkert inom några år få se fler av OEM-märkena hos klubbmakarna och fler custommärken i golfbutikerna.

Jag har under de tio senaste åren omväxlande köpt golfutrustning i golfshoppar, hos klubbmakaren och på nätet framför allt från USA. Jag köpte en driver och en spoon från USA för två år sedan. Snygga, så snygga! Skaft valde jag dels med utgångspunkt från min kända svinghastighet och dels utifrån önskad vikt på skaftet. Det senare hade jag också en uppfattning om sedan tidigare utprovningar hos klubbmakaren.

När klubborna kom var de mycket riktigt snygga. Väl ute på banan kunde jag dock ganska snart konstatera att skaftvalen inte blev särskilt bra. Det resulterade i att jag efter en tid lät EasySwing byta ut skaftet i drivern till ett som passade mig bättre. Det intressanta i utprovningen var att skaft med på papperet exakt samma egenskaper kunde kännas helt olika och ge helt olika bollbanor.

I spoonen hade jag beställt ett regular skaft som skulle väga 70 gram. Jag tyckte redan efter första rundan att klubban kändes tung och fick klart för mig att det inte alls var 70-gramsskaftet jag fått utan 80-gramsskaftet av samma märke. Jag kontaktade säljaren i USA och talade om att dom levererat fel. Fick då svaret att "nejdå, vi satte i ett 80-gramsskaft istället för det 70 grams du beställde eftersom det brukar fungera bättre". Självklart borde jag ha stått på mig och krävt en ny leverans, men det gjorde jag inte.

Idag lät jag EasySwing testa skaftet i spoonen. Inte nog med att skaftet var tungt, det visade sig också att det inte alls var ett regularskaft utan ett skaft med flex X-stiff. Inte många rätt kan man säga. Fel vikt och fel flex. Så vad göra, jo byta skaft även i denna klubba.

Köpa över nätet kan såklart vara både spännande och kul, men det är en rejäl chansning. Och det kan aldrig jämföras med den service och trygghet du får genom att gå till klubbmakaren och få personlig service.

...och i samband med mitt besök på EasySwing testade jag Cleveland HiBoreXL och KZG GF4. Mycket intressant, men det återkommer jag till i morgon.

På tal om wedgar... För ett drygt år sedan köpte jag nya wedgar; Ping Tour Black Chrome Nickel. Efter att ha spelat med dem i kallt väder tyckte jag att de var "hårda i träffen". Skaften är Ping CS Lite utan Pings speciella dämpning i skaften. Jag började fundera på att byta skaft, men då skulle jag ju få andra skaft i wedgarna än i järnen. Vad göra åt detta "stora problem"? Jag gick till Easy Swing och förklarade problemet. Och dom löste det åt mig.

Dom satte på nya grepp, Golf Pride, som är tillverkade så att dom absorberar en del av vibrationerna från bollträffen...men utan att ta bort känslan. Dom monterade också bort skaften för att längst ner i tipen sätta i en träplugg. Nästan lite hokus pokus, men det funkar. Jag är mycket nöjd.

Tack Easy Swing.
http://www.easyswing.se/

Än så länge är det få, i alla fall i Sverige, som provslagit Nikes nya driver SasQuatch Sumo2. De som har provat vittnar alla om att den låter. Högt och mycket! Jag har läst utländska recensioner där testarna sagt att de ställt ifrån sig drivern för att den låter för mycket. När Cobra för några år sedan kom med en ny driver så lät den också mycket. Det talades om att man kunde få tinnitus av att använda den. Året därpå kom en ny Cobra-driver, nu med dämpat ljud.

Detta kan ju inte ha varit en okänd historia för Nike. Därför kan man ju undra....hur tänkte Nike när dom släppte en driver på marknaden med ett ljud som är så högt att spelare väljer bort den pga ljudet?
Nu vet jag. Så här säger en av Nikes talespersoner i frågan:

"We had the option of dampening the sound a bit but decided against it. We want the drivers to get all the attention on the local range and feel the sound sets it apart from other drivers."

Feltänk eller inte? Återstår att se....eller höra. Om drivern inte är avsevärt längre och rakare än andra på marknaden....då är min gissning att det var feltänkt.

Puttern är kanske de viktigaste klubban i bagen, men samtidigt den klubba som många medelgolfare lägger minst tid på att se ut och inte minst prova ut. En ny driver det kan man betala flera tusenlappar för att få stoppa i bagen. En ny putter däremot, den ska kosta så lite som möjligt. Att köpa en driver för 2.500-3.000 kr är inte alls uppseendeväckande. Att däremot köpa en ny putter som kostar över 1.500 uppfattas av många som rena galenskapen.

Jag vill hävda att puttern egentligen är en viktigare klubba än drivern. Att det sedan, av någon anledning, både är roligare och "häftigare" med en ny driver i bagen än en putter, det är en helt annan sak. Det är på greenerna scorerna avgörs. Ett dåligt utslag går att reparera med ett eller i alla fall två slag från skogbacken eller fairway, men en missad putt är en missad putt.

Snåla in när du köper ny putter. Köp inte bara med plånboken. Se till att köpa en putter som passar just ditt sätt att putta.

Bilderna ovan visar på ett urval nya putters inför kommande säsong.
Taylor Made, de två övre och den mittersta vänstra.
Nike, den mittersta till höger
Zen USA, nere till vänster
MacGregor by Bobby Grace, nere till höger

Hippo kommer med sin variant på square driver. HEX2 heter det. Hippo är ju inte ett av de större namnen på den svenska marknaden. Kanske inte ens går att få tag på, men tilltalas man av utseendet och tror på att en square driver kan vara något att stoppa i bagen, då kan man alltid beställa från USA.

Läs mer om Hippas driver här: http://www.hippo-golf.com/us/news.php?story=29

I alla fall min bästa, just nu.

Yes Natalie.

Läs mer här: http://www.yesgolf.com

Från mässan i Orlando rapporteras att även Orlimar nu kommer med en square driver. Orlimar var för några år sedan ett stort märke på den svenska marknaden, framför allt tack vare sina fairwaywoods med låg tyngdpunkt.

Det blir intressant att se hur dessa square drivers kommer att tas emot av den svenska marknaden. Det sägs att de låter mycket...och då betyder det MYCKET..., dessutom menar en del att de inte går längre än "vanliga" drivers. Om det senaste lär användarna tvista, såklart. Läs bara tidigare inlägg med testet från Todays Golfer. Rakare, ja...men är det inte mer längd de flesta medelgolfare vill ha? Sedan är det såklart en helt annan sak att scorerna blir lägre med en rak driver än med en som går långt...och snett.