Golfers

Hösten är här och nu presenteras nyheter på löpande band från världens ledande klubbtillverkare. Jag tror att det vinnande konceptet inför 2009 kommer att bli drivers med utbytbara skaft. Ju mer jag tänkt på det, desto mer tror jag på idén. Undrar om det inte kommer att bli så att jag kommer att "behöva" en ny driver med utbytbart skaft till nästa säsong. I så fall kommer jag att få lämna Ping helt. Ping tror inte på konceptet. I alla fall inte än.

Här är TaylorMades senaste nytillskott, men jag tror det kommer ytterligare minst en modell från TaylorMade med utbytbart skaft innan säsongen 2009 är igång på allvar.


TaylorMade r7 Limited driver

Den första november släpps dessa på den amerikanska marknaden. Victory Red Iron Line, heter serien av nya järn.

Det är inte länge sedan TaylorMade släppte en ny Burner-driver, nu är det dags igen. Ytterligare en ny Burner-driver är påväg tillsammans med nya järn.

Och man håller inte igen, vill jag lova. Flera nya drivers, fairwaywoods och en hybrid.

Läs mer HÄR.

Köpandet av golfklubbor tar aldrig slut. Det är lika roligt varje gång. Idag blev jag bara tvungen att göra ett nytt inköp.

En ny trä 7:a blev det. Har sedan tidigare i bagen en 19 graders trä 5, men när det är regnigt och vått har jag fått för mig att det skulle vara bättre med en trä 7:a i bagen. Dessutom har jag senaste rundorna, oavsett väder, saknat en klubba som går så långt som en trä 7:a går i mina händer. Hade under ett par rundor med en gammal TaylorMade trä 7:a med ut på banan, men den var lite vippig i skaftet jämfört med övriga klubbor i bagen. Därför fick det bli en ny idag.

Jag köpte en ny Callaway Big Bertha Fusion Fairwaywood #7 (modell 2006) för 1.200 kr.
Fick med två trepack bollar Callaway HX Hot och Hx Hot Bite.



Innan jag bestämde mig testade jag efterföljaren till Fusion, dvs FT-modellen. Jag fick känslan av att den gick högre än Fusion. Inte längre, men högre. Sedan var skaftet lite styvare och det är jag inte betjänt av. Dessutom kostade den lite drygt dubbelt så mycket, 2.495 kr.

Testade också Big Bertha-modellen. Mjukare skaft och lite för stort klubbhuvud. Dessutom 800 kronor dyrare än Fusion.

I höst kommer en ny version ut av Pings Rapture-klubbor. De nya klubborna kommer att heta Ping Rapture V2. Den ljusgröna färgen finns kvar, men klubban har blivit mycket snyggare. Bedöm själv, följ denna länk till golfwrx.com.

Det kommer inte bara en ny driver och nya fairwaywoods från Ping i höst, det blir en ny putterserie också. Bilder finns på länken ovan.

Lite vågat eller dumt kanske. Efter några få träningsslag så stegade jag iväg med min nya sandwedge till första tee. Det ångrar jag inte. En mycket skön wedge och jag är idag tveksam till att bocka den till 58 grader som jag hade tänkt.

Svängde förbi Dormy på väg hem från Bro Hof. Det blev en ny Mizuno MX sandwedge till rea-priset 699 kr istället för ordinariepriset 1.295 kr. Har ju sedan tidigare 51 gradaren, nu har jag också en 56 gradare. Tanken är att låta bocka den till 58 grader.

Hade både G10-drivern och den nya Golfstore-drivern med till rangen och banan idag. Med dagens sving gick den nya drivern riktigt bra. Skaftet är dock inte lika stabilt som skaftet i Ping-drivern. Bollbanan är högre med Golfstore-drivern, men i längd skiljer det nog trots allt inget alls. Ingen märkbar skillnad på rangen och på de två hål jag slog ut med båda klubborna idag var skillnaden knappt mätbar.

Jag fortsätter gärna spela med Golfstore-drivern, men känner mig säkrare med Ping-drivern, så det är den som får följa med ut på banan på måndag när det är dags för tredje omgången i Stadiumgolfen, som inte heter Stadiumgolfen utan Stadium Golf Match Play.

De närmaste dagarna kommer för min del att ägnas åt helt andra saker än golf. Därför passade jag på att sträcka ut idag. Drygt sju timmar på banan. 27 hål och lite träning, eller snarare testning, med den nya drivern. Inte helt lätt att ge sig ut på banan med en ny drivern efter bara fem slag på rangen.

Jag öppnade med en duffad (!) drive på ettan och sedan rullade det på så de första sex hålen. Öppnade med 11 poäng på första nio hålen. Sedan hittade jag någorlunda rätt med drivern. Gjorde 18 poäng på andra nio, men var inte vän med drivern.


På väg uppför backen till hål 12 på Kallfors.

Det var en snabb runda. En treboll på strax över fyra timmar är snabbt på Kallfors. Gick därför ut på niohålaren direkt efter. Bytte dock driver till min Bang, som låg i bilen. Hittade fler fairways, men jag svingade dåligt med den klubban också. Var väl helt enkelt en sådan dag.

Efter de nio hålen bytte jag tillbaka till CRX-drivern och begav mig till första tee på niohålaren. Slog tio drivar som test. Lite mer vind än det var när jag ett par timmar tidigare slog ut från samma tee, men alla drivar var längre än de två jag tidigare slagit med Bang-drivern. Några var det slice på, men ändå längre. Längsta driven var 40 (!) meter längre än de jag slog med Bang-drivern. 40 meter är mycket. Det betyder att det går att slå långt med klubban, gäller bara att lära sig hur man gör. Innan jag lärt med det är det Ping-drivern som gäller. Den känns betydligt stabilare.

Häromdagen köpte jag en ny klubba. En 17 graders fairwaywood. Så här skrev jag på bloggen efter köpet:

"Ska bli spännande att se vad den går för ute på banan. Kanske åker den ut lika fort som den hamnade där."

Och nu har jag provat den både på banan och på rangen och den är inte längre i min ägo. Snabbt i och snabbt ur bagen.

I samband med mitt besök på Eskilstuna GK testade jag Golfstores drivers av det egna märket CTX, som jag tidigare skrivit om. Ville ju testa mest på kul, men samtidigt är jag ju alltid intresserad av att köpa klubbor som kan förbättra mitt spel. Och vad händer? Jo, jag förälskade mig i den ena av klubborna. Inte den fyrkantiga s k klonen på Callaway FT-i utan den trekantiga klonen på Titleist D1. Det är visserligen inte helt enkelt att avgöra längder på Eskilstunas range, men bollbanan kändes och såg riktigt bra ut. Skaftet var mjukare än det UST V2 HL som jag har i min Ping G10, men inte riktigt lika vridstyvt. Vore kul att prova denna klubba på banan, var min tanke.

Då kom jag på den lysande idén att byta in min nyinköpta 17 graders Callaway X fairwaywood. Sagt och gjort. Istället för att ställa undan 17 gradarna, som jag inte tyckte mig få ut något extra av jämfört med den 19 gradare jag redan äger, har jag nu en nya driver att prova. Några kronor fick jag lägga emellan, men det var det värt. I alla fall än så länge. Risken finns ju att även den nya drivern förpassas in i garderoben eller bjuds ut till försäljning inom kort. Men det kan också vara så att denna nya driver är nyckeln till singelhandicap? Ingen vet, men drömma kan man göra.

UT...


IN...

Semester och tid för golfen. idag styrde jag mot den välsorterade shopen på Strängnäs GK för att prova drivers och fairwaywoods. Hade ett presentkort som brände i fickan som jag ville göra mig av med. Nu har jag ju redan köpt en ny driver den här säsongen och kanske, bara kanske, inte behöver inte någon ny, men för att veta måste man prova.

Jag valde att testa följande drivers:

TaylorMade Burner: Nja, fick ingen bra bollflykt och trots det långa skaftet den kortaste av de testade klubborna.

Callaway Hyper X: Två slag räckte, sedan tjöt det i öronen. Dessutom till ingen nytta. Gick inte särskilt långt nämligen. Gillade inte den klubban. Tung var den också.

Callaway Big Bertha 460: Ful röd färg på den, men annars den längsta och skönaste av klubborna. Bra höjd på bollarna med 10 graders loft. Förra säsongen testade jag den med 11 graders loft och tyckte då den gick lite väl högt.

Nike SQ Square 5900: Ful att titta på, men framför allt tråkig att slå med. Dessutom slicade jag nästan varenda slag. Det ska ju inte vara möjligt med det huvudet, eller? Men jodå, det går. Min analys är att skaftet helt enkelt inte passade mig.

...och ingen av det testade klubborna gick lika rakt och långt som min Ping G10-driver, så...it stays in the bag.

Sedan provande jag följande fairwaywoods:
Nike SQ Square, 17 grader: Den drog jag rakt ut åt vänster hela tiden. Svingade dåligt med den helt enkelt. Dessutom gav den ingen respons i träffen. Helt stum var den. De gånger jag träffade bra slog jag den ungefär lika långt som min Callaway X-fairwaywood med 19 grader.

Ping G10, 18,5 grader: Snygg klubba. Sitter bra bakom bollen. Skön i träffen. Inte längre än Callaway den heller. Dessutom var jag inte helt vän med skaftet.

Nej, ingen ny fairwaywood blev det heller. Fick bli ett dussin Srixon Soft Feel-bollar istället för att inte det där presentkortet skulle bränna hål i fickan.

Men, sedan ville det sig inte bättre än att jag svängde förbi Intersportbutiken i Strängnäs utkant och där hittade jag en klubba som det stod mitt namn på. En Callaway X fairwaywood 17 grader. Det är ju en två (eller tre?) år gammal modell så den kostade inte fullpris. Nu har jag 15, 17 och 19 grader i den modellen. Saknas bara 21 graders modellen. Undrar om jag inte behöver en sådan också vad det lider.

Under eftermiddagen hann jag testa den nya klubban både på banan och rangen. Från peg går den nästan lika långt som min driver (vilket jag aldrig mer kommer att skriva) vilket betyder att den går ungfär lika långt som 15 gradarna. På rangen kunde jag konstatera att den går lite längre än 19-gradarn, men den är än så länge inte lika säker. Ska bli spännande att se vad den går för ute på banan. Kanske åker den ut lika fort som den hamnade där. Ska i alla fall testa att ha den med ett tag och därmed åker 19 gradarn ut och in åker nog min 22 graders Ping-hybrid.

En sak till. Vittring. Jag köpte Expressen på vägen till golfbanan och lyssnade på den Uggla-platta som följde med. Bra låtar han gjorde redan på 70-talet. Blev lite nostalgisk där på motorvägen.

Rotade runt i ett förråd i helgen och hittade denna gamla trotjänare. Min första fairwayklubba inköpt 1997. I flera år (eller i alla fall två) en riktig favorit i bagen. Slog riktigt långt med den, vill jag minnas. I början gick den både längre och rakare än min driver. Kan ju ha berott på att min första driver var en TaylorMade med "bubbelskaft" och med 9,5 graders loft inköpt på rea.

Lite sugen är jag allt på att ta min gamla trä 7:a ut på banan igen. Vi får se hur det blir med det. Huvudet känns så litet! Å andra sidan lyckades jag ju träffa bollen med den då för elva år sedan med ett hcp kring 30, så jag borde ju klara det idag.

Då har nya klubborna fått komma ut på banan för första gången. En hink på rangen och sedan bar det iväg. Det är ju inte varje dag man spelar med nya klubbor. Det brukar också märkas på spelet, vilket det gjorde idag. Men egentligen vet jag inte om jag kan skylla den dåliga scoren (27p) på att jag var ovan vid klubborna, det var snarare annat som inte funkade. Men visst, några slag för mycket blev det nog på grund av att klubborna inte är inspelade ännu.

Hur funkade dom då? Jo, väldigt bra. Även om skaften är några gram tyngre än stålskaften i mina Ping G2-järn kändes klubborna lätta. Jag antar att det beror på att svingvikten kan vara lite annorlunda jämfört med Ping-järnen. Mjuka i träffen är dom, de nya skönheterna. Längden är lite svårt att säga något om, känslan är dock att dom är några meter längre än mina Ping-klubbor. Helt klart får jag i alla fall en högre och bättre bollbana med järn 5 med de nya klubborna.

Just längden är ofta en svårighet när man har nya klubbor. Antingen brukar bollarna gå för långt för att de med den vanliga svingen går längre, eller så går dom för kort för att man inte vågar gå på bollen ordentligt med rädsla för att man ska slå för långt. Jag provade båda varianterna. Framför allt var det de korta järnen som gick lite för kort. Undantaget var 51 graders wedgen. Just wedgar är ju extra svårt att byta. Det är ju "precisionsverktyg" och slagen med dem bygger mycket på känsla. Hittade inte riktigt rätt med den idag, men det berodde mer på min ovana än på klubban i sig.




Hybriden som tillhör setet fick bekänna färg ett antal gånger under rundan. Jag slog den från peg, från ruff och från fairway. Kändes riktigt bra, förutom jätteduffen från tee på hål 7.


Skön bollträff på hål 12. Tyvärr lite för långt slag. Hade räckt med en järn 9:a idag.

Sammantaget känns det som väl investerade pengar. Kul.

Klubborna är redan här. Tack för det EasySwing och Mizuno. Snygga, vackra och sköna. Premiären är planerad till på söndag.


Pitchingwedge


Saknas på bilden gör den hybrid som följde med setet istället för järn 4


Snygga!


Järn 5 som förhoppningsvis ska ge mig den hjälp jag behöver


Jämförelse mellan järn 5 från Ping G2 respektive Mizuno MX-950

Det här är bland det snyggaste och häftigaste som går att få tag på i wedgeväg just nu. Visst borde man kunna ha flera wedgar precis som man kan ha flera drivers och flera putters?

Alla wedgar hittade HÄR.







Fler häftiga wedgar HÄR.

Fick en kommentar från Anders som tycker att bloggen handlar för mycket om putters och för lite om wedgar. Dags att ändra på det då.

Snart dyker mina nya järnklubbor upp och även om bloggläsaren Richard har svårt att se mig spela något annat än Ping så är det nu ett set Mizuno MX 950 på väg. Jag trodde nog jag skulle behålla mina Ping-wedgar, men just nu lutar det år att jag även ersätter wedgarna. Troligen hamnar två Mizuno MX-wedgar i bagen. En 51 graders och en 56 graders bockad till 58.

Ny putter från Yes! Golf. Än så länge bara som hälskaftad.



Läs mer HÄR.

Så här såg Tigers bag ut när han vann US Open:

Driver                   Nike SasQuatch Tour (7.5°)
Fairwaywoods       Nike SasQuatch Sumo (15°, 19°)
Järn                     Nike Forged Blades (3-PW)   
Wedgar                Nike Forged (56°, 60°)
Putter                  Titleist Scotty Cameron Newport 2
Boll                      Nike One Platinum

Intressant att notera är att pw i Nike Forges Blades är 49 grader. I alla fall i standard.

Snygga! Men så tokstängda som de ser ut på bilderna kan de väl ändå inte vara?

Läs recension HÄR.