Vittring på nytt
Semester och tid för golfen. idag styrde jag mot den välsorterade shopen på Strängnäs GK för att prova drivers och fairwaywoods. Hade ett presentkort som brände i fickan som jag ville göra mig av med. Nu har jag ju redan köpt en ny driver den här säsongen och kanske, bara kanske, inte behöver inte någon ny, men för att veta måste man prova.
Jag valde att testa följande drivers:
TaylorMade Burner: Nja, fick ingen bra bollflykt och trots det långa skaftet den kortaste av de testade klubborna.
Callaway Hyper X: Två slag räckte, sedan tjöt det i öronen. Dessutom till ingen nytta. Gick inte särskilt långt nämligen. Gillade inte den klubban. Tung var den också.
Callaway Big Bertha 460: Ful röd färg på den, men annars den längsta och skönaste av klubborna. Bra höjd på bollarna med 10 graders loft. Förra säsongen testade jag den med 11 graders loft och tyckte då den gick lite väl högt.
Nike SQ Square 5900: Ful att titta på, men framför allt tråkig att slå med. Dessutom slicade jag nästan varenda slag. Det ska ju inte vara möjligt med det huvudet, eller? Men jodå, det går. Min analys är att skaftet helt enkelt inte passade mig.
...och ingen av det testade klubborna gick lika rakt och långt som min Ping G10-driver, så...it stays in the bag.
Sedan provande jag följande fairwaywoods:
Nike SQ Square, 17 grader: Den drog jag rakt ut åt vänster hela tiden. Svingade dåligt med den helt enkelt. Dessutom gav den ingen respons i träffen. Helt stum var den. De gånger jag träffade bra slog jag den ungefär lika långt som min Callaway X-fairwaywood med 19 grader.
Ping G10, 18,5 grader: Snygg klubba. Sitter bra bakom bollen. Skön i träffen. Inte längre än Callaway den heller. Dessutom var jag inte helt vän med skaftet.
Nej, ingen ny fairwaywood blev det heller. Fick bli ett dussin Srixon Soft Feel-bollar istället för att inte det där presentkortet skulle bränna hål i fickan.
Men, sedan ville det sig inte bättre än att jag svängde förbi Intersportbutiken i Strängnäs utkant och där hittade jag en klubba som det stod mitt namn på. En Callaway X fairwaywood 17 grader. Det är ju en två (eller tre?) år gammal modell så den kostade inte fullpris. Nu har jag 15, 17 och 19 grader i den modellen. Saknas bara 21 graders modellen. Undrar om jag inte behöver en sådan också vad det lider.
Under eftermiddagen hann jag testa den nya klubban både på banan och rangen. Från peg går den nästan lika långt som min driver (vilket jag aldrig mer kommer att skriva) vilket betyder att den går ungfär lika långt som 15 gradarna. På rangen kunde jag konstatera att den går lite längre än 19-gradarn, men den är än så länge inte lika säker. Ska bli spännande att se vad den går för ute på banan. Kanske åker den ut lika fort som den hamnade där. Ska i alla fall testa att ha den med ett tag och därmed åker 19 gradarn ut och in åker nog min 22 graders Ping-hybrid.
En sak till. Vittring. Jag köpte Expressen på vägen till golfbanan och lyssnade på den Uggla-platta som följde med. Bra låtar han gjorde redan på 70-talet. Blev lite nostalgisk där på motorvägen.
Jag valde att testa följande drivers:
TaylorMade Burner: Nja, fick ingen bra bollflykt och trots det långa skaftet den kortaste av de testade klubborna.
Callaway Hyper X: Två slag räckte, sedan tjöt det i öronen. Dessutom till ingen nytta. Gick inte särskilt långt nämligen. Gillade inte den klubban. Tung var den också.
Callaway Big Bertha 460: Ful röd färg på den, men annars den längsta och skönaste av klubborna. Bra höjd på bollarna med 10 graders loft. Förra säsongen testade jag den med 11 graders loft och tyckte då den gick lite väl högt.
Nike SQ Square 5900: Ful att titta på, men framför allt tråkig att slå med. Dessutom slicade jag nästan varenda slag. Det ska ju inte vara möjligt med det huvudet, eller? Men jodå, det går. Min analys är att skaftet helt enkelt inte passade mig.
...och ingen av det testade klubborna gick lika rakt och långt som min Ping G10-driver, så...it stays in the bag.
Sedan provande jag följande fairwaywoods:
Nike SQ Square, 17 grader: Den drog jag rakt ut åt vänster hela tiden. Svingade dåligt med den helt enkelt. Dessutom gav den ingen respons i träffen. Helt stum var den. De gånger jag träffade bra slog jag den ungefär lika långt som min Callaway X-fairwaywood med 19 grader.
Ping G10, 18,5 grader: Snygg klubba. Sitter bra bakom bollen. Skön i träffen. Inte längre än Callaway den heller. Dessutom var jag inte helt vän med skaftet.
Nej, ingen ny fairwaywood blev det heller. Fick bli ett dussin Srixon Soft Feel-bollar istället för att inte det där presentkortet skulle bränna hål i fickan.
Men, sedan ville det sig inte bättre än att jag svängde förbi Intersportbutiken i Strängnäs utkant och där hittade jag en klubba som det stod mitt namn på. En Callaway X fairwaywood 17 grader. Det är ju en två (eller tre?) år gammal modell så den kostade inte fullpris. Nu har jag 15, 17 och 19 grader i den modellen. Saknas bara 21 graders modellen. Undrar om jag inte behöver en sådan också vad det lider.
Under eftermiddagen hann jag testa den nya klubban både på banan och rangen. Från peg går den nästan lika långt som min driver (vilket jag aldrig mer kommer att skriva) vilket betyder att den går ungfär lika långt som 15 gradarna. På rangen kunde jag konstatera att den går lite längre än 19-gradarn, men den är än så länge inte lika säker. Ska bli spännande att se vad den går för ute på banan. Kanske åker den ut lika fort som den hamnade där. Ska i alla fall testa att ha den med ett tag och därmed åker 19 gradarn ut och in åker nog min 22 graders Ping-hybrid.
En sak till. Vittring. Jag köpte Expressen på vägen till golfbanan och lyssnade på den Uggla-platta som följde med. Bra låtar han gjorde redan på 70-talet. Blev lite nostalgisk där på motorvägen.
Kommentarer
Postat av: Anders
Callaway X Fairwaywood 17 är den enda släggan jag har i bagen förutom Drivern (FT-3) älskar min Baffie med den kan jag både drawa och fada underbar klubba.
Postat av: Golfer
Anders: Håll fast vid den om den funkar. Jag hade inte tillräckligt bra sving för så lågt loft från fairway.
Trackback
