Golfers

Jag var där under fyra dagar. Varje dag stod jag en stund och bara blickade ut över banan. Betagande syn, oavsett tid på dygnet, väder och vilket håll man valde att vända blicken åt.


Klubbhuset i kvällsbelysning


18:e green på Old Course


Första tee på Old Course med Old Course Hotel i bakgrunden


Old Course, 18:e green, första tee, "caddiehuset", stranden och havet

Inte bara för att vi förlorade igår, men jag ska undvika att spela Vingåker GK fler gånger.

Banan har nyligen fått 18 hål efter att tidigare bara haft nio. Det är stor skillnad på gamla och nya hål. De gamla har lite "pay-and-play-karaktär" och de nya har lite lågbudget över sig. Och det tror jag inte är en elak beskrivning utan en helt objektiv. Jag tror också att det är fullt medveten. Det är dyrt att bygga golfbanor. Det knepigaste med banan är dock att det är så stor skillnad på greenerna. Jag skulle gärna se dem stimpmätta. En vild gissning är att de gamla igår hade en stimp på 5 och de nya 8. Stor skillnad var det i alla fall.

Eftersom jag inte spelat banan tidigare köpte jag en banguide för 25 kronor. Den gav en del längdanvisningar varav några kändes tveksamma. Den gav också intressanta upplysningar som t ex "Undvik skogen till höger" och "Ett bra andraslag ger chans till birdie". Det fanns flera sådana "värdefulla" upplysningar i guiden. Knappast värd pengarna.

Nej, inget mer Vingåkers-besök, vilket också kamraten UTE skriver på sin blogg.

Det är så det brukar talas om Bro Hof Slott Golf Club. Nu har jag varit där och förstår varför. Det var för mig en upplevelse utöver det vanliga. Allt kändes så osvenskt: allt från bandesignen till alla utländska banarbetare, för att inte tala om vädret, men det kan man väl knappast tacka ägaren av banan för.



Kamraten UTE och jag hade förmånen att få sällskap i bollen av Viktor och Mikael på besök från Vänersborg. Det besöket och sällskapet tackar vi särskilt för. Utöver att banan var en upplevelse i sig var det en upplevelse att få se hur banan "ska tas" från vit tee. Viktor låg ett under par när han klev upp på 18:e tee. Istället för göra ett enkelt par på det avslutande korta par 4:a hålet (och komma hem till polarna och säga att han krossat Sveriges bästa bana) så smackade han på med drivern med ambitionen att driva greenen. Och det lyckades sånär. Det saknades ungefär en halvmeter eftersom bollen tog i stenmuren i kanten av green och ut i vattnet. Frisk vågat.

Hur var det med det egna spelet då? Jodå, banan vara svår och lång. Trots att jag fick fem extraslag mot vad jag är van vid så lyckades jag inte hålla (mitt nya) handicap utan landade på 31 poäng. Godkänt får man väl lov att säga trots allt. 14 poäng ut och 17 in.


On first tee! Jag nådde fairway på detta hål, men inte på tvåan trots en bra drive. Kan ju ha berott på att hålet spelades från vit tee för dagen.


Ruffen hade jag hört talas om. Jag var där lite för ofta. Det kostade slag. Kraftig och hård som stålull på sina ställen. Otroligt att dom lyckas få den så tät och kraftig på så kort tid.


Kamraten UTE spelade bra. 34 poäng idag, men bara ett slag före mig. Hade jag rullat i den här....


...putten för birdie på 17:e hade vi varit lika slagmässigt. Vi gick förövrigt av 17:e green efter fyra greenträffar, tre par och en birdie (snyggt UTE!).

Om banan i korthet:
- ruffen är tuff, den äter slag
- bunkrarna var vackra, men det kostade slag att vara där också eftersom man lurades att slå långa slag från fairwaybunkrarna och då ville (i alla fall mina) bollarna gärna träffa kanterna
- banan är vacker men det är ingen större naturupplevelse att spela på den (vyerna är vackra!), men väl en stort golfupplevelse
- greenerna är snabba och rättvisa, det tog ett tag att vänja sig...första långputten satte jag på 18:e
- det var banarbetare överallt, som mest sju personer på samma hål som vi spelade
- fairways var de bästa jag spelat på. Jag har hört liknelsen att fairway är som vanliga greener och det är väl att ta i lite i överkant, men fina är de. Riktigt fina. På sina ställen lutar de dessutom vilket gör det extra svårt om man inte är van vid att slå slag med bollen aningen ovanför fötterna
-foregreen (och avrinningsytor), om man nu kan tala om foregreen, är på vissa hål riktigt stor och mer att likna med fairways med tanke på storleken. På håll såg det ut som om man landat på green, men när man kom nära visade det sig att man låg på foregreen. Det gick att putta därifrån, men det sög ordentligt vilket gjorde det svårt att avväga när man skulle rulla tre meter på trög foregreen och sedan tre meter på supersnabb green.
- trevlig personal
- vackert slott och vackert halfwayhouse

En upplevelse över det vanliga och värd pengarna.

Eskilstuna är inte bara en vänlig klubb, det är också en omtänksam klubb. I kiosken efter de första nio hålen finns denna lilla låda som säkert räddat många scorer.

Igår styrde jag mot Eskilstuna GK, en bana jag spelat många gånger och ofta spelar bra på. Jag ville starta tidigt för att under eftermiddagen fortsätta det påbörjade målningsarbetet hos föräldrarna. Eftersom det inte gick att boka några tider på Internet före kl. 0945 anlände jag till klubben kl. 0830 när receptionen öppnade. Det visade sig att det var damgolf kl 0900-0930 och innan dess var det bollränna. Jag valde då att invänta första bokningsbara tid som var kl 0937.

Jag har besökt många golfklubbar genom åren, men jag har aldrig fått det vänliga bemötande som jag fick igår på Eskilstuna GK. Det var klubbchefen Richard som stod i receptionen när jag anlände. Han kollade lediga tider, han ringde en boll som befann sig ute på banan och erbjöd mig att "springa ikapp" dem och han kom med idén att jag skulle slå ut på hål 10 för att sedan fixa spelsällskap åt mig när det väl var dags att spela hål 1. Vilket engagemang för en vanlig gäst!

Jag valde som sagt att vänta till kl 0937 och eftersom jag ville ha en macka innan dess öppnade Richard klubbrummet och fixade kaffe i väntan på att restaurangen skulle öppna kl 0900. Vi pratade golf en stund, sedan gick han iväg och skrev en lapp till restaurangpersonalen att jag satt och väntade på en macka i klubbrummet.

Restaurangpersonalen dök upp, jag köpte och åt min macka för att sedan glatt passera receptionen på väg mot första tee. Då ropade Richard och meddelade att jag skulle få tillbaka 100 kr eftersom han precis fått veta att greenerna skulle dressas och man inte skulle hinna välta ner sanden.

Låter det som önsketänkande? Kanske, med den skillnaden att det var precis detta som hände mig igår. Självklart kommer jag gärna tillbaka och både fikar och spelar.

Hur rundan gick? Tack bra. 34 poäng trots dressande greener.


Inspel, hål 18. Flaggan skymtar ovanför fontänen.

Tidigare var hål 16 på Kallfors lite av ett Kalle Anka-hål. Nu är det på väg att bli ett rikigt häftigt hål med ett antal pottbunkrar.

Det har varit fullt upp med annat sedan besöket på Mälarö i förra veckan. De senaste dagarna har inte bara golfandet utan även bloggandet fått stryka på foten. Jag har liksom fått leva på minnet av besöket på Mälarö. Inte minst därför var det roligt att idag upptäcka att klubben noterat raderna jag skrivit om mitt besök. Just nu finns t o m en länk på Mälarö GK:s hemsida. Tack för det.

Mälarö var en trevlig bekantskap. Visst är banan speciell med alla (i alla fall 17 av de 18 vi spelade) ute på fälten, men förleds inte att tro att banan är lätt för det eller att det är landningsbana hela vägen. Nej, långt därifrån även om ruffen just nu var hyfsat snäll mot vad den kan vara mitt i sommaren när gräset är knähögt utanför klippningarna. Svåra hål och framför allt svåra inspel. I alla fall för oss som inte slår överdrivet långt och ofta har en lång klubba kvar in mot green. Spännande under rundan i fredags var också pinnplaceringarna som var de gamla Telia-tourplaceringarna.

Som måste jag passa på att berömma kiosken. Visst uppskattar jag den bemannade kiosken, eller halfway house, som vi har på Kallfors, men om man väljer att ha en obemannad kiosk är det så smidigt när allt kostar tio kronor.

Kanske inte, men i alla fall den bästa fairway jag spelat på, det var den på Mälarö i fredags. Och Vidbynäs för två veckor sedan den sämsta.

Hål 12 på Forestbanan, Vidbynäs, kan man ha olika uppfattningar om. Visst är det ett vacker hål. Och utslagsgivande, inte minst in samband med matchspel, men är det ett bra golfhål? Nej, jag tycker det är ett riktigt nödhål. Efter att ha dragit banan genom ödemarken behöver man så småning om vända tillbaka mot klubbhuset igen. Naturen är inte alltid anpassad för att anlägga golfbanor i utan problem. Blir det problem så gäller det att lösa dessa på ett bra sätt och det kostar ibland stora pengar. Min uppfattning är att man i samband med hål 12 på Forestbanan stötte på problem, inte bara med naturen utan även problem av ekonomisk karaktär för här känns det som man sparat på slantarna.

Om man vill eller tvingas lägga ett hål rakt över en sjö måste man se till att greenområdet anpassas på ett sådant sätt att det finns chans att spela hålet på olika sätt. Det finns knappast i detta fall. I alla fall inte på flera roliga sätt.

Greenen är smal och svårträffad. Går man över greenen till vänster hamnar man i en bunker och har sedan ett svårt bunkerslag med lite green att landa på och bakom greenen sluttar det ner mot vattnet. Går man från tee över greenen till höger finns det chans att landa på en spelbar yta, men dit är det långt. Så långt att de som upplever hålet som svårt knappast når dit. Skulle tro att det är 160, 170 meter dit. Går man vänster om hålet, vilket de flesta gör som inte går i vattnet, hamnar man i det som ofta kallas för "skiten". Det betyder att området består av vildvuxet gräs, jord och sten. Där låg jag senast. Fyra meter från greenen, i en grop. Hur kul är det?

Nej, detta är inget bra hål. Gör om greenområdet så att det blir mer spelbart! På så sätt blir detta både ett bättre och roligare hål. Svårigheterna lever ju kvar ändå. Inte minst i huvudet på oss golfare som har att välja klubba för att nå greenen på andra sidan vattnet, 130-140 meter bort.

Nope, Kallfors Golf Club, Järna, Sweden. About 50 km outside Stockholm.

Det kom en bild via MMS idag. Den flitiga bloggläsaren Richard gjorde ett besök på Rya GK. Ser helt okej ut, eller hur?

Kallfors GK.
Bilderna tagna 2008-04-29.


Hål 2. Rent och snyggt runt green.


Hål 2. Svårträffad och svårputtad green vaktad av såväl vatten som bunker.


Hål 3. Ombyggnationen under vintern har skapat ett helt nytt greenområde. Helt nytt och mycket bättre hål! Greenen nylagd och har ännu inte satt sig, men den kommer att bli bra. Riktigt bra, tror jag. Ny gul tee har precis såtts.


Hål 3 med hål 2 i bakgrunden. Röd tee syns i bildens vänsterkant.


Hål 5. Svåraste greenen på banan? Lyckas man träffa den gäller det att få bollen att stanna och sedan återstår "bara" att förstå alla lutningar för att rulla bollen i hål.


Hål 7. Spännande par 3:a där greenområdet snyggats till inför säsongen. Nu kan man dessutom slå för långt utan att behöva leta alltför länge efter bollen. Kan ju vara bra för att det inte ska bi stopp här.


Hål 18. Vackert avslutningshål där de långtslående ibland lockas till att försöka nå green eller i alla fall komma nära. Få lyckas.

Skicket på banan är i skrivande stund bättre än på länge så här tidigt på säsongen. Banan har dessutom aldrig haft en snyggare inramning. Rent och snyggt vid sidan av fairway och greener. Jag uppskattar såväl de små som stora förbättringarna. Nya hål 3. Planteringen vid greenen på hål 7. Den lilla stenlagda ytan nedanför 11:e tee. De små planteringarna vid starten på backen mot hål 12 (för dom är väl nya?). Återstår för mig att uppleva nya hål 16, som ska vara helt ombyggt.

Ser fram emot säsongen.

Våren är här, men på banan idag märktes det att vintern lämnat. På Gripsholms GK hål 3 var teekulor av snö fortfarande synliga efter vinterns spel.

På Järna GK finns ett litet klubbhus, eller vad man nu ska kalla det. Kiosk kanske passar bättre. Till i år har man hur som helst byggt om och fräschat till det lilla huset så att man kan sitta där inne och fika. Riktigt trevligt!

Här syns det lilla huset.

I have found a new friend on Facebook. His name is Otto Sun and he is a golfer from Guatemala. These pictures is from Altavista Golf and Tennis Club in Guatemala. Very nice.

Golf in Guatemala. Never thought of it. Now I wonder which is the cheapest and best way to get there.





Thank you Otto for letting me publish the photos.

Jag har varit på på kurs i tre dagar. På vägen hem passade jag på att svänga förbi den mycket omskrivna golfbanan Bro Hof Slott. Jag har ju sett en del bilder och läst reportage från banan och förstått att den ska vara något riktigt speciellt. I alla fall med svenska och kanske t o m europeiska mått mätt. Självklart var jag nyfiken på att få se detta underverk i verkligheten.

Det första som möter en besökare, innan man ens nått så långt att man ser bana eller klubbhus, är en skylt där det tydligt framgår att det råder fotoförbud inom hela området.

Alla golfare som väljer att besöka den här banan har förväntningar på att få se något mycket speciellt. Man förväntar sig en upplevelse oavsett om besöket syftar till att spela banan, äta i restaurangen, träna på gymet, besöka shopen eller helt enkelt bara få se banan i verkligheten. Att då mötas av en skylt med fotoförbund är ett riktigt feltänk. För mig signalerade den skylten något helt annan än välkommen. Nog vore det väl bättre att alla besökare får fotografera hur mycket de vill och vad de vill? Bilder som sedan t ex kan publiceras på bloggar eller visas för andra golfare som drömmer om att spela banan, något som i förlängningen kan göra att ännu fler besöker banan. Om det är det man vill. Här kan ju finnas något som jag inte förstår.

In mot green på hål 9, Järna GK.