Golfers

Det är så det brukar talas om Bro Hof Slott Golf Club. Nu har jag varit där och förstår varför. Det var för mig en upplevelse utöver det vanliga. Allt kändes så osvenskt: allt från bandesignen till alla utländska banarbetare, för att inte tala om vädret, men det kan man väl knappast tacka ägaren av banan för.



Kamraten UTE och jag hade förmånen att få sällskap i bollen av Viktor och Mikael på besök från Vänersborg. Det besöket och sällskapet tackar vi särskilt för. Utöver att banan var en upplevelse i sig var det en upplevelse att få se hur banan "ska tas" från vit tee. Viktor låg ett under par när han klev upp på 18:e tee. Istället för göra ett enkelt par på det avslutande korta par 4:a hålet (och komma hem till polarna och säga att han krossat Sveriges bästa bana) så smackade han på med drivern med ambitionen att driva greenen. Och det lyckades sånär. Det saknades ungefär en halvmeter eftersom bollen tog i stenmuren i kanten av green och ut i vattnet. Frisk vågat.

Hur var det med det egna spelet då? Jodå, banan vara svår och lång. Trots att jag fick fem extraslag mot vad jag är van vid så lyckades jag inte hålla (mitt nya) handicap utan landade på 31 poäng. Godkänt får man väl lov att säga trots allt. 14 poäng ut och 17 in.


On first tee! Jag nådde fairway på detta hål, men inte på tvåan trots en bra drive. Kan ju ha berott på att hålet spelades från vit tee för dagen.


Ruffen hade jag hört talas om. Jag var där lite för ofta. Det kostade slag. Kraftig och hård som stålull på sina ställen. Otroligt att dom lyckas få den så tät och kraftig på så kort tid.


Kamraten UTE spelade bra. 34 poäng idag, men bara ett slag före mig. Hade jag rullat i den här....


...putten för birdie på 17:e hade vi varit lika slagmässigt. Vi gick förövrigt av 17:e green efter fyra greenträffar, tre par och en birdie (snyggt UTE!).

Om banan i korthet:
- ruffen är tuff, den äter slag
- bunkrarna var vackra, men det kostade slag att vara där också eftersom man lurades att slå långa slag från fairwaybunkrarna och då ville (i alla fall mina) bollarna gärna träffa kanterna
- banan är vacker men det är ingen större naturupplevelse att spela på den (vyerna är vackra!), men väl en stort golfupplevelse
- greenerna är snabba och rättvisa, det tog ett tag att vänja sig...första långputten satte jag på 18:e
- det var banarbetare överallt, som mest sju personer på samma hål som vi spelade
- fairways var de bästa jag spelat på. Jag har hört liknelsen att fairway är som vanliga greener och det är väl att ta i lite i överkant, men fina är de. Riktigt fina. På sina ställen lutar de dessutom vilket gör det extra svårt om man inte är van vid att slå slag med bollen aningen ovanför fötterna
-foregreen (och avrinningsytor), om man nu kan tala om foregreen, är på vissa hål riktigt stor och mer att likna med fairways med tanke på storleken. På håll såg det ut som om man landat på green, men när man kom nära visade det sig att man låg på foregreen. Det gick att putta därifrån, men det sög ordentligt vilket gjorde det svårt att avväga när man skulle rulla tre meter på trög foregreen och sedan tre meter på supersnabb green.
- trevlig personal
- vackert slott och vackert halfwayhouse

En upplevelse över det vanliga och värd pengarna.