Golfers

Jag puttar bra just nu, men någon birdie blev det inte idag. Birdie naj-naj. Hoppas jag det blir en, två eller kanske tre på tisdag. Och på fredag, för då är det också tävling.

Caddieträning? Vem tränar vem, det kan man undra. Hur som helst blev det en stund på rangen och puttinggreen idag som uppvärmning inför första omgången i Stadiumgolfen på tisdag. Och så spelade jag nio hål med min kära sambo som caddie. Eller tränare. Jag ville att hon skulle dra min bag uppför alla backar. Det var hon inte så pigg på, däremot gillade hon att prata när jag puttade och slog ut. Det var bra mental träning, sa hon. Undrar för vem. Roligt hade vi i alla fall.


Här tränar vi springa med vagn. Det är bra.

Idag lanserades en ny vädertjänst för oss golfare: http://www.golfvader.nu.



Snygg sajt med tydlig väderinformation och dessutom avstånd till andra banor än den du väljer att se vädret för. Avståndsfunktionen gillar jag. Däremot gillar jag inte att sajten känner av varifrån jag surfar och väljer den närmaste banan. När jag loggar in från hemmet i Gnesta väljer sajten alltid vädret på Gripsholms GK. Vi får väl se, kanske blir det ändring av den funktionen. Jag vill antingen välja själv eller kunna förinställa vilken bana som ska visas när jag loggar in.

Klicka HÄR eller på skärmdumpen ovan för att prova tjänsten.

Mitt bloggande har reducerats kraftigt under de senaste månaderna, både här på Golfers Blogg, men även på Backspin.se där jag också bloggar ibland. För den som vill ha fler bloggar och andra golfsidor att besöka på nätet bör ta sig en titt på Tjango som man hittar  HÄR och genom att klicka på skärmdumpen ovan.

Idag blev det en spontanrunda på Åda Golf & CC. Jag gillar den banan. Den är kul att spela med sina varierande hål. Idag var dock skicket inte det bästa. Fairway var på sina ställen torvig och framför allt långhårig. Greenerna var skurna för en tid sedan och hade inte riktigt hämtat sig.

Jag öppnade med dubbelbogey, par, dubbelbogey och birdie efter ett för kort inspel och en fin chip. De där första hålen kom ganska väl att beskriva resten av runda. Blandat spel med andra ord, eller om man så vill upp och ner. Första nio klarades av med 18 poäng i scorekortet. De sista nio sägs vara enklare, men det var de inte idag. Upp och ner som sagt. Några helt onödiga dubbelbogeys förstörde scoren och det blev i slutänden 31 poäng.

Spelet känns bra om det inte vore för de dåliga drivarna. Valde idag att slå träfem på ett par hål där jag normalt slår drive. Som tur var går träfemman som en klocka. Rakt och när på lika långt som drivern går just nu.

Hål 16, Kallfors. Här slog jag en tåad trä 7:a som på något sätt ändå hittade fairway. Efter enn för lång järn 9:a blev det ändå ett par.

Ibland är det här spelt underligt.
Gårdagen inleddes med en timme på gymet klockan 07.30, sedan iväg till jobbet för ett antal möten. Dagens sista möte var inbokat till 11.30. Det var sagt 30 minuter men blev en timme. Därför var jag lagom stressad när jag sprang från jobbet för att hinna med den enda tåg som skulle göra det möjligt för mig att hinna till starttiden kl 14.17 på Kallfors.

Väl på banan bokade jag om min tid till 14.34 för att få sällskap, därefter en snabb lunch och ombyte. När jag ställde bagen på vagnen kom regnet. Ganska mycket dessutom. Något rangebesök hann jag inte med, men några puttar blev det i alla fall innan klockan slog 14.34. Och där stod jag. Själv. Inga spelkamrater. Blev lagom irriterad eftersom jag tycker att har man bokat ska man dyka upp eller boka av. Ringde till receptionen för att kolla om de andra i bollen hade bokat av, men det hade dom inte. Sent omsider dök dom upp med andan i halsen. Det visade sig att dom hade suttit i bilen och väntat på att regnet skulle ge sig.

Lite lagom uppe i varv var det sedan dags att ge sig iväg. Min första drive gick rakt upp. Mer högt än långt. Lyckades i alla fall lämna första hålet med bogey. Andra hålet spelades från blå tee. Där slog jag till med en av mina längsta drivar någonsin kändes det som. Inspelet kunde slås med en järn 9:a. Normalt, när hålet spelas från gul, har jag en järn 5:a in. Ibland järn 6. Slog ett bra slag med greenträff, men treputtade.

Hål 3. Ett uselt slag som tog i ett träd till höger (hur det nu är möjligt på det hålet). En bra chip i nedförsläge gjorde att jag i alla fall kunde lämna hålet med bogey. Två sämre än handicap så här långt. Men regnet hade i alla fall upphört.

Hål 4 spelades också lite kortare än normalt. Vad spelade det för roll? Ingen. Åter igen en usel drive som landade kortare än jag normalt brukar slå på detta hål trots framflyttad tee. Dubbelbogey efter ett att nästan ha missat bollen med en pitch från 80 meter.

Hål 5. Samma visa. Framflyttad tee och usel drive med längre inspel än vanligt. Klarade i alla fall bogey.

Sedan började det hända grejer. Drivarna fortsatte vara riktigt usla, men puttar och chippar satt riktigt fint. Par på hål 6 och 7.

Efter de första nio hålen hade jag 16 poäng vilket trots allt var det bästa resultat jag haft under de få rundor jag spelat den här säsongen.

De första nio hålen spelade jag med säsongens favoritboll så här långt, Callaway Big Betha Diablo. Valde att pegga upp med en ny boll på hål 10, Bridgestone Tour B-330 RX.

Under resan hem blev allt bättre, utom drivarna. Framför allt satt chipparna och pitcharna riktigt bra, mycket tack vare att jag vågade gå på bollen ordentligt. Kanske gjorde bollbytet också sitt då RX-bollen stannar lite bättre än Diablo med wedgarna. Och sedan puttningen. Så skönt och värdefullt för scoren när puttarna rullar i!

Sista nio hålen gick jag på 40 slag och det är för att vara mig riktigt bra. Sex par gjorde 21 poäng hem. Det kändes bra. Inte minst om man tänker på att jag bara slog två bra drivar.

Visst är spelet konstigt. Eftera att inte ha spelat på 10 dagar stressar jag till banan lite mör i kroppen efter ett tidigt gympass. Kastar mig ut på en regnvåt bana och spelar en av mina bästa rundor någonsin. 85 slag, 37 poäng och en liten sänkning.

Golf är fantastiskt.

Igår skulle lottningen för första omgången i årets upplaga av Stadium Golf Match Play publiceras. Så skedde dock inte. Först idag på förmiddagen dök lottningen upp. Jag anar datarstrul. Det känns bekräftat efter det att jag läst att det lag jag är lagledare för redan spelat tre omgångar och det utan att tävlingen ens har börjat.

Vi ska inte åka ut i fjärde omgången! Det har vi gjort tidigare, det är inte kul. Det är å andra sidan inte kul att åka ut i omgång 1-3 heller, så i år blir det regionfinal.

Under de nio hålen idag spelade jag flera bollar på varje hål. På hål 9 på Kallfors niohålare slog jag ut med Callaway Big Bertha Diablo, Bridgestone B330 RX och Titleist NXT Tour. 140 meter utför i motvind.

Hyfsad träffbild från det avståndet för mig. Slog fem bollar. Fyra greenträffar. En birdie, tre par och en bogey.


En boll kort i ruffen, en på green kort flaggan och tre på rad tll höger om flaggan.



I längd skiljer det inget mellan dessa bollar oavsett typ av klubba. Intressant att notera att det var Diablo som låg närmast sitt nedslagsmärke på detta hål.

Vilket går ut över golfande och bloggande. Blev nio hål idag i alla fall.

Det är ingen hemlighet att jag gillar Dormy. Jag kan lätt drömma mig bort en timme eller mer bland prylarna i deras butiker. Igår var det dags igen. Gick därifrån med en keps. Höll i en Callaway FT-3-driver för 1.499 kr. Jag har ju en trä 7:a i samma serie som jag är mycket nöjd med, därför vore det kul att prova drivern. Blev inget köp, men bra sugen var jag.

När jag gick där bland hyllorna kom jag på att jag glömt att på bloggen fånga upp historien om golfkamraten som åkte till Dormy för att köpa nya bollar. Konsten att välja boll har jag skrivit om åtskilliga gånger. En av de saker man behöver ta hänsyn till är hur bollen känns att putta med. Hur tar man redan på det då? Jo, man kan göra som kamraten. Han åkte till Dormy med sin egen putter i handen och bad att få prova fyra olika typer av bollar. Personalen sa "oj, den frågan har vi aldrig fått, men det fixar vi" och så plockade man fram de bollar kamraten ville prova. Han åkte därifrån med två dussin nyinköpta bollar efter att ha provputtat på korsan och tvärsan. Barnen hjälpte honom att lägga upp bollarna så att han inte kunde se logotypen för att så långt som möjligt kunna utföra ett blindtest.

Bra service Dormy! Kanske kan denna testmöjlighet sättas i system, t ex skulle man i kassan mot id-handling kunna låna bollar att provputta med.

För en tid sedan provslog jag Callaways nya driver Big Bertha Diablo på Dormy. Den kändes riktigt bra. Igår var det dags att prova den på rangen.


(Foto: www.callawaygolf.com)

Här är några korta intryck:
Utseende och design: Ser stor ut, men inte för stor. Annorlunda form som jag gillar. Undersidan är snyggt röd. Om köp av driver bara handlade om design så skulle Diablo stå sig mycket bra.
Skaft: Jag testade regular. Kändes som helt rätt skaft för mig, vilket borde betyda att skaftet är ett mjukt regularskaft. Bra känsla i skaftet.
Loft: Jag testade 10,5 grader i neutral-utförande. Den gick högt. Ungefär som min Ping G10 med 12 graders loft.
Längd: Ungefär som min Ping G10. Jag hade någon drive som gick märkbart längre, men inte så pass mycket längre att jag sprang in i shopen och slängde upp 3.000 kr på disken.
Ljud: Om jag inte visste det redan så vet jag det nu; ljudet är otroligt viktigt för mig vid val av driver. Jag gillar det lite dämpade ljudet i min Ping G10. Ljudet i Diablon var mycket skarpare och ihåligare. Inte ett tinnitusframkallande ljud, men ändå väl skärande. Tyvärr.


(Foto: www.callawaygolf.com)

Passa också på att slå några slag med Diablo-järnen, representerade av en järn 7:a. Fick höra i shopen att alla som testat järnen också köpt ett set. Jag blev dessvärre undantaget från den goda historien. Inte för att jag inte gillade klubban, utan helt enkelt för att jag trivs mycket bra med mina Mizuno-järn. Diablo-järnen är snygga och kändes riktigt bra (och gick långt), men för mig som är van vid grafitskaftade och smidda järn kändes de lite hårda i träffen. Jag kan ändå starkt rekommendera Diablo för testning för den som är intresserad av att köpa nya järn.


(Foto: www.callawaygolf.com)

Sist men inte minst spelade jag med Diablo-bollen igår. Det är en kanonboll! Mjuk, men inte för mjuk. Den ger tillräckligt med stopp på greenerna. Den är skön på puttern. Och den går långt, särskilt med järnen. Ni som inte spelar tourbollar bör testa denna.

Vilka greener! Otroligt fina. Och snabba. Fairway var helt okej, men kan bli grönare och saftigare.

Spelet fungerade ganska bra för att vara en av de första rundorna. Tappade en del slag på greenerna eftersom det inte var helt lättputtat och dessutom hade jag lite problem med bollträffen. Samma sak med drivern. Dålig bollträff. Inga katastrofslag, men bara ett par riktigt bra drivar. Däremot funkade järnen och wedgarna riktigt bra, inkluderat den nya 60-graders wedgen som spelades "direkt ur plasten."

15 poäng ut. In räknade jag inte. Kändes bäst så även om inte scoren var katastrofal.


Finishen är riktigt fin både på och runtom banan. Kanterna runt vattenhindren är rena och fina. Flera skogsbackar är rensade vilket förhöjer intrycket av en välskött bana.


Hål 16. Spelkamraten gick för green. Bollen drog runt berget till vänster och var borta länge, innan den sakta kom rullande från vänster ner mot hålet. Den blev ingen eagle, men väl en enkel birdie. Själv slog jag trä 5 från tee. Den landade i höjd med damtee av någon anledning. Dömde ut den och slog en ny och gjorde ett enkelt par.