Golfers

Hål 16, Kallfors. Här slog jag en tåad trä 7:a som på något sätt ändå hittade fairway. Efter enn för lång järn 9:a blev det ändå ett par.

Ibland är det här spelt underligt.
Gårdagen inleddes med en timme på gymet klockan 07.30, sedan iväg till jobbet för ett antal möten. Dagens sista möte var inbokat till 11.30. Det var sagt 30 minuter men blev en timme. Därför var jag lagom stressad när jag sprang från jobbet för att hinna med den enda tåg som skulle göra det möjligt för mig att hinna till starttiden kl 14.17 på Kallfors.

Väl på banan bokade jag om min tid till 14.34 för att få sällskap, därefter en snabb lunch och ombyte. När jag ställde bagen på vagnen kom regnet. Ganska mycket dessutom. Något rangebesök hann jag inte med, men några puttar blev det i alla fall innan klockan slog 14.34. Och där stod jag. Själv. Inga spelkamrater. Blev lagom irriterad eftersom jag tycker att har man bokat ska man dyka upp eller boka av. Ringde till receptionen för att kolla om de andra i bollen hade bokat av, men det hade dom inte. Sent omsider dök dom upp med andan i halsen. Det visade sig att dom hade suttit i bilen och väntat på att regnet skulle ge sig.

Lite lagom uppe i varv var det sedan dags att ge sig iväg. Min första drive gick rakt upp. Mer högt än långt. Lyckades i alla fall lämna första hålet med bogey. Andra hålet spelades från blå tee. Där slog jag till med en av mina längsta drivar någonsin kändes det som. Inspelet kunde slås med en järn 9:a. Normalt, när hålet spelas från gul, har jag en järn 5:a in. Ibland järn 6. Slog ett bra slag med greenträff, men treputtade.

Hål 3. Ett uselt slag som tog i ett träd till höger (hur det nu är möjligt på det hålet). En bra chip i nedförsläge gjorde att jag i alla fall kunde lämna hålet med bogey. Två sämre än handicap så här långt. Men regnet hade i alla fall upphört.

Hål 4 spelades också lite kortare än normalt. Vad spelade det för roll? Ingen. Åter igen en usel drive som landade kortare än jag normalt brukar slå på detta hål trots framflyttad tee. Dubbelbogey efter ett att nästan ha missat bollen med en pitch från 80 meter.

Hål 5. Samma visa. Framflyttad tee och usel drive med längre inspel än vanligt. Klarade i alla fall bogey.

Sedan började det hända grejer. Drivarna fortsatte vara riktigt usla, men puttar och chippar satt riktigt fint. Par på hål 6 och 7.

Efter de första nio hålen hade jag 16 poäng vilket trots allt var det bästa resultat jag haft under de få rundor jag spelat den här säsongen.

De första nio hålen spelade jag med säsongens favoritboll så här långt, Callaway Big Betha Diablo. Valde att pegga upp med en ny boll på hål 10, Bridgestone Tour B-330 RX.

Under resan hem blev allt bättre, utom drivarna. Framför allt satt chipparna och pitcharna riktigt bra, mycket tack vare att jag vågade gå på bollen ordentligt. Kanske gjorde bollbytet också sitt då RX-bollen stannar lite bättre än Diablo med wedgarna. Och sedan puttningen. Så skönt och värdefullt för scoren när puttarna rullar i!

Sista nio hålen gick jag på 40 slag och det är för att vara mig riktigt bra. Sex par gjorde 21 poäng hem. Det kändes bra. Inte minst om man tänker på att jag bara slog två bra drivar.

Visst är spelet konstigt. Eftera att inte ha spelat på 10 dagar stressar jag till banan lite mör i kroppen efter ett tidigt gympass. Kastar mig ut på en regnvåt bana och spelar en av mina bästa rundor någonsin. 85 slag, 37 poäng och en liten sänkning.

Golf är fantastiskt.