Golfers

En av de golfbloggar jag slänger ett öga på då och då är Golf Girl's Diary. Jag kanske inte riktigt tillhör hennes målgrupp, men då och då skriver hon saker som jag tycker är intressanta eller som jag vill dela med mig av. T ex färgglada headcovers.

Nu tar hon ett nytt grepp som kanske är framtiden för oss bloggare. Hon startar en egen tevekanal. Varje vecka kan man se hennes egenproducerade inslag på hennes blogg eller direkt på Golf Girl TV. Nu har vi alla chansen att hänga med från början.

Kul, men jag känner inte att det är läge för mig att haka på den här trenden än i alla fall.

Ja fy fasen. Jag fryser fortfarande efter gårdagens runda på Sofielunds GK. Samtidigt inser jag att vi hade tur som slapp det hemska hagelovädret som drog över Stockholm.

Några ytterligare bilder från rundan.

Höstgolf. Uj vad det bet i kinderna under kvällens runda på Sofielunds GK tillsammans med arbetskamraterna. Riktigt kyligt med isande nordliga vindar.

Vi var fyra tappra golfare som satte full fart mot golfbanan efter två dagars konfererande och planerande på Krägga Herrgård. Kl 16.15 slog vi ut i en hyfsat jämn scramblematch över 18 hål. Jämn ett tag i alla fall. C och jag förlorade till slut med 6/5 och säger stort grattis till det vinnande laget.

På det 16:e hålet, när matchen redan var avgjord och vi alla var stela av kyla, tittade solen fram och värmde lite. Hål 17 (bilden) och hål 18 spelades därför i härlig höstsol som slängde ett overkligt ljus över banan. Nästan lite science fictionaktigt ljus.

Sett från gul tee. Och det går att gå till vänster, men det är det alltför få som gör.

Kvällens resultat från den ofullständiga rundan ikväll. Kan fyra genomgångar på 13 hål vara någon form av rekord?

Gårdagens lagspel genomfördes iförd lagdress. Sponsrade tröjor från REvent Golfresor och väl genomtänkt och matchad klädsel i övrigt. Vem har sagt att golf bara handlar om att spela bra?

Igår blev det en kvällsrunda på Kallfors. Tee off vid kl 18.30 och tillbaka i klubbhuset kl 21.00 efter 13 spelade hål. Vissa av hålen med flera bollar.


Min boll



Hål 2


Hål 3



Hål 4



Hål 5



Hål 10 med den omtalade backen i bakgrunden. För tio kronor kan man på dagtid få åka golfbil upp till hål 11.



Min bag

Kan det verkligen vara han? Lång, smal, vältränad och en så fin avslutning på svingen. Borde inte han vara på Oakmont nu? Nej, det kan inte vara han. Det ser i alla fall ut som en riktig Golfer. :-)

Här är i så fall en länk till en sida väl värd att besöka:

http://onedayoneshot.blogphotography.com/

Ännu ett golfminne. Samma resa. Spanien för ett antal år sedan. Den här bilden togs på första hålet under första rundan på en bana som nu fallit ur minnet. Häftigt hål. Minns dock att jag hade 110 meter kvar till green efter andra (eller var det tredje) slaget. Jag låg precis uppepå den sista avsatsen. 110 meter nedför. Det är en solklar pitchingwedge för mig. Borde i alla fall vara det. Denna gång räckte det dock inte. Landade kort på foregreen. Hur det nu gick till.

Denna runda spelade jag på Precept Lady. (Varför kommer jag nu kommer ihåg det...)

Den här bilden är tagen för ett antal år sedan i Spanien på Bonmont Golf strax utanför Barcelona. Hål 7 eller 8, par 5 med inspel över en ravin. Vackert hål och roligt att spela. Jag vill minnas att jag på första varvet slog ut med en spoon, TaylorMade med det gamla bubbelskaftet. Hade järn 9 in mot green över ravinen. Härligt med golfminnen, särskilt nu när temperaturen stiger och golfsuget likaså.

För ett antal år sedan reste jag till Spanien för en veckas golfande med en betydligt yngre släkting. Han var då, och är nu, en klart bättre golfare än vad jag är. Det hindrade inte att vi hade en mycket trevlig vecka tillsammans och spelade så mycket golf vi bara kunde önska oss.

Under veckan så krånglade släktingens spel då och då. Det var framför allt drivern som inte riktigt ville vara med. Bollarna gick långt, men också snett. En dag gav han upp och började slå ut med järn. Äntligen fick jag chans att driva ut honom. Inte med så många meter, tio kanske, men jag slog ändå längre. Det var då han konstaterade att vi spelar olika spel. Det är stor skillnad att ha järn 7 och lägre in mot green mot att ha träfem eller två järn in. Visst är det, men vad gör det? Kul kan man ha ändå. Och tur är väl det. Jag tror nämligen att de som väljer att spela med kamrater på olika nivåer på sikt kommer att utveckla sitt eget spel mer.

Bilden är tagen på Bonmont Championship Golf Course, som vi spelade två gånger under veckan.

Ännu en bild från Furnas på Azorerna. Hål 2 en par 3 på 155 meter som spelas över ett vattenhinder med tee placerad högt över greenen. Teeskylten med avståndet var svår att se. En av kamraterna bedömde avståndet helt fel och fick slå sitt andraslag från den lilla, men täta, skogsdungen bortom greenen.

Mitt utslag missade greenen och jag fick chippa och putta för att lyckas med en bogey. Eller gjorde jag birdie på det här hålet? Det är svårt att minnas alla detaljer rätt.

Vissa minnen lever längre än andra. Den här bilden är tagen i januari 2005 på banan Furnas på Azorerna. Så tidigt på året är Azorerna lite regnigt. Under våra sex golfdagar regnade det några droppar varje dag. Inte sådant regn man blir våt av eller som man störs av. Det hände bara en gång att vi blev riktigt blöta. Övrigt regnande bidrog nästan bara till att förstärka upplevelsen, hur konstigt det än kan låta. Men med en lågt stående sol, grön natur och vackra regnbågar var det faktiskt så.

Jag vill minnas att hålet på bilden är hål 18. Ett 472 meter långt par 5. Jag slog ut mig till vänster från tee. Därefter en lugn träfemma in mot green. Hade en tvåmeters putt för eagle som jag satte hårt i bakkant. Men det är förmodligen bara i drömmen det var så. Och vintern är ju drömmarnas tid.

Snön ligger vit utanför knuten och kylan biter i kinderna om man sticker ut huvudet. Vad kan då passa bättre än att drömma sig tillbaka till upplevelser då väder och vind visade en helt annan sida. För det är precis som i dikten jag hörde för några år sedan på barnens skolavslutning. Rektorn högläste  om "somliga dagar". Om alla dagar var soliga och sköna skulle vi snart tappa förmågan att uppskatta dessa dagar. Därför ska man uppskatta de regniga dagarna precis på samma sätt de soliga. Och visst är det så. Här sitter man hemma och drömmer om kommande säsong, gröna banor och blå himmel medan vintervindarna sveper över hustaket. Längtan och drömmarna är ju också något att uppskatta och något som gör att golfintresset faktiskt kan leva året runt även om banorna är vita på vintern.

Bilden är tagen på Batalha golf på Azorerna i samband med UTE International 2005.