Golfers

Klockan var 12.18 den 19 juni 1976 då Silvia Renate Sommerlath sa ja till att gifta sig med Kung Carl XVI Gustaf och därmed bli Sveriges drottning. Därefter följde en bröllopsfest med 300 gäster. En stor händelse som bevakades av media från alla världens hörn. En medial händelse av denna kaliber krävde att hovet förstärkte sina egna resurser för att klara av att sköta alla mediekontakter. En av dem som anlitades för att hjälpa till var min gamla arbetskamrat. Han var född och uppvuxen i Dalsland, något som han kände stor stolthet över. Vid högtidliga tillfällen bar han därför alltid Dalslands landskapsnål på kavajslaget, så också denna dag. Det var ju inte var dag han fick chans att arbeta i samband med ett kungabröllop, så nog var det högtidligt allt.

Tidigt under festen stötte han ihop med en annan man som också bar Dalslands landskapsnål på kavajslaget. Trevligt, tänkte min arbetskamrat, att det är fler dalslänningar här och nickade glatt men diskret. Efter en stund stötte han ihop med ytterligare en dalslänning. Även denna gång nickade han igenkännande. Precis som motorcyklister visar samhörighet genom att hälsa när de möter en annan motorcyklist så hälsar dalslänningar på varandra. I alla fall då, på den tiden.

När arbetskamratet mötte den tredje dalslänningen började han undra lite smått över sannolikheten att så många dalslänningar skulle vara bjudna på bröllopsfesten. Vilken koppling har kungen till Dalsland? Eller fanns kopplingen på Silvias sida? Han hann aldrig fundera klart förrän ytterligare en dalslänning dök upp. Från att ha känt samhörighet med de första tre som han sett "hemifrån" började han nu verkligen undra vad det kom sig att så många var där. Han gick därför fram och hälsade. Bemötandet blev inte det han hade förväntat sig. Tvärtom. Istället för ett glatt samtal dalslänningar emellan drogs han diskret åt sidan och fick frågan "vem är du"? De andra dalslänningarna hade nämligen uppmärksammat att min arbetskamrat bar landskapsnålen, men kände inte igen honom. Det visade sig att Dalslands landskapsnål just denna dag utgjorde SÄPO:s hemliga igenkänningssignal. Problemet var bara att min arbetskamrat inte jobbade för SÄPO, vilket skapade stor oro bland de andra "dalslänningarna".

Vad har då denna historia med golf att göra kan man verkligen undra. Jo, en del av oss golfare, amatörer som proffs, har valt att på handleden eller runt halsen bära ett magnetarmband från Trions:Z. Precis som arbetskamraten på kungabröllopet kände samhörighet med de andra dalslänningarna, kände jag samhörighet med den golfare som jag mötte på Pride Masters, som bar ett svart/beige Trion:Z på vänster handled. Och visst kände jag en viss samhörighet även med Stephen Ames som gick i ledarboll med Tiger Woods i helgens major. För den uppmärksamme kunde se att även Stephen bar ett Trion:Z på handleden.

Precis som min arbetskamrats samhörighet med de andra dalslänningarna på bröllopsfesten rann av honom när det visade sig att de inte alls var dalslänningar utan SÄPO-män, skulle min samhörighet med andra Trions:Z- bärare rinna av om jag fick klart för mig att 200 PGA professionals var betalda för att övertyga mig och andra om att Trion:Z kan bidra till att lindra skadeproblem eller andra besvär. Jag tog därför och kollade upp detta. Trion:Z betalar inte 200 golfproffs för att bära armbandet. Stephen Ames, Angel Cabrera, Andres Romero och många andra har själva valt Trion:Z för att de anser att det på ett eller annat sätt bidrar till deras välbefinnande. Faktum är att det bara är så få som två av omkring 200 golfprofiler som får betalt för att bära bandet. Intressant, eller hur?



(Och för den som inte tidigare följt bloggen kan läsa här om bakgrunden till detta inlägg. Jag vill också understryka att inte heller jag får betalt eller på annat sätt premieras för att skriva om Trion:Z).