Bollförrådet 3, Callaway

År 2000 tog sig sig Callaway in på marknaden för golfbollar. Visst var (och är) Callaway ett företag med finansiella muskler, men trots det fanns det många som tvivlade på om företaget skulle kunna ta marknadsandelar från de stora drakarna Titleist och inte minst Top Flite. Idag vet vi att dom finns på bollmarknaden för att stanna.

Jag har inte kvar av någon av de där första Rule 35-bollarna, men jag kartongen har jag kvar. Den använder jag att samla mynt i. Nu ska den dock bytas ut. Mot en burk. Men frågan är om jag inte ska spara kartongen som ett minne.

Jag minns premiärrundan med de där bollarna Rule 35-bollarna. Den röda hårda och den blå mjuka. Första rundan med dem gick jag på Solbacka GK sommaren 2000. På en par 3:a kände jag att det var dags att prova en av bollarna. Den blå. Risken att slå bort en boll på en par 3:a är ju normalt liten. Jag peggade upp. Och skickade bollen rakt ut i terrängen. Så var det med den testen. Jag hoppas någon annan fick större glädje av den där bollen, för jag fick det inte.



HX Hot
var en riktig snackis när den kom 2005. Sedan dess har den släppts i en uppdaterad version och ytterligare en ny version är på väg inför kommande säsong. Jag spelade bollen säsongen 2005 och tyckte den funkade hyfsat väl för mitt spel. Den var (och är) dock lite för hård för mig och spinner lite för lite i närspelet.

HX Hot Bite, som kom 2008, hade jag förhoppningar om eftersom jag gillade HX Hot. Den spinner tillräckligt mycket för mig, men är fortfarande för hård.

Big Bertha, tvådelsbollen som var lite mjukare än den röda. Den blå fick jag ingen vidare längd med. Den röda funkade bra, men aningens hård. Bollarna kom 2003.

HX Red, en tredelsboll och en av de bästa bollar Callaway gjort.

HX Tour 56, den boll jag gjorde min senaste eagle med. Jag gillade den boll, men som så många gånger förr tyckte jag den var lite för hård för mig. Jag fick dock bra längd med den. Kanske tack vare att den spann lite mer än syskonbollen HX Tour.

HX, den första bollen med de numera så kända HEX-dimplarna. Kom 2002.

HX Pearl, bollen som kunde ha blivit en riktigt stor succé för Callaway om dom valt att ge bollen ett vanligt vitt skal. Istället gav man den ett pärlemorskal som ska tilltala kvinnor och som ska göra det enklare att hitta boll. Jag tror inte ett dugg på någon av förklaringarna. I alla fall inte för svenska förhållandet. Sedan borde man låtit bli att profilera den som en damboll. Hade man sålt den som en mjuk tredelsboll riktad till både kvinnor och män hade den blivit en dundersuccé. Det är i alla fall en mjuk tredelsboll med ett slitstarkt, men hårt skal.

Läs mer om Callaways bollar HÄR.

Kommentarer
Postat av: Bob Brancato

I loved the Tour 56, but I settled for the Red due to the cost of lost balls. Love X20 irons though!

2008-12-26 @ 03:16:35
URL: http://averagegolfer1.blogspot.com
Postat av: Jocke

Jag brukar oftast spela med Callaway bollar denna säsong fastnade jag lite för Callaway HX Hot Bite men det har hänt att jag spelat HX Hot också, dock föredrar jag Hot Bite bollen eftersom jag föredrar relativt mjuka bollar men som ändå har okej längd.

2008-12-26 @ 09:10:30
URL: http://www.sicutmorisest.se
Postat av: Cia

Hey – jag älskar just Callaway pearl av de två ovan nämnda argumenten (ja, sen är den förstås skön att spela på också): Pärlemoskimret är fint, och i och med att den är lite gulare än en vanlig vit golfboll, så ser jag direkt vilken boll som är min om vi är fler som spelar.

Fast skalet är ömtåligt, inte alls slitstarkt - efter en halv runda brukar det vara sönderslaget. Men såna är alla Callawaybollar tycker jag, Titleist håller lite bättre.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0