SC Open och det hemliga priset
Besöket på Grönhögen var inte vilket besök som helst. Det var ett riktigt event. I alla fall för dem som valde att vara med hela tiden, vilket jag inte hade möjlighet till. Jag hoppade över inspel och välkomstmiddag och anslöt till sällskapet inför tävlingen. SC Open 2007. En stor och viktig tävling. I alla fall för oss som väljer att vara med. Det snackas och surras om denna tävling näst intill för jämnan i det stora, brokiga, kamratgänget.
SC står står för Speakers Corner och är det gamla namnet på det som idag kallas något så unikt som golf.se/forum. Forumet är en samlingplats för golfbitna människor i alla äldrar och från hela vårt avlånga land. Här diskuteras allt mellan himmel och jord, dygnet runt, året runt. Alla har en gång i tiden hittat hit för att läsa om, skriva om och inte minst diskutera golf. Några besöker forumet då och då, medan andra inte tycks göra annat än att vara där för att läsa, tycka och skriva. Och inte att förglömma bevaka. Det gäller ju att ha koll på vad andra tycker för att kunna hänga med i "snacket". Tycker i alla fall en del. Själv lever jag en relativt undanskymd tillvaro på formet. Håller mig mest i det diskussionsforum som handlar om utrustning. Någon "utrustningskung" är jag dock inte, som en av kamraterna kallade mig i samband med besöket på Grönhögen. Nej, kungar det får andra vara.
Jag deltog för första gången på SC Open förra året. Det var en spännande upplevelse, måste jag säga. Det var lite grann som att kliva in i en annan värld. Vi som skriver på golf.se/forum "känner" varandra till alias eller nicknames. Att sedan mötas i verkligheten, eller IRL (in real life) som det heter, var intressant. "Jasså, ser HAN ut så! Och HON!" Det kändes också knepigt att presentera sig för människor som man inte har en aning om vilka dom är när dom säger sitt riktiga namn, men när man får höra "nicket" så är det solklart vem det är. Lika konstigt är det att bli tilltalad med ett nick som egentligen är till för att dölja (eller skydda) den egna identiteten.
Hur känner man då igen någon av dessa hemliga människor som inte gärna vill synas på bild utanför sällskapet och som inte gärna, i alla fall inte vid första mötet, vill säga vad dom heter på riktigt? Jo, de modiga bär en bagbricka som avslöjar dem:
I samband med årets SC Open kändes det mer naturligt för mig att bli tilltalad med mitt nicknamne, om man nu kan kalla det naturligt med nickname. Att använda nicknames är lite grann som att spela rollspel, men jag antar att det är en vanesak. Dessutom är det ganska kul om man väl lyckas släppa det lite absurda i att möta någon som säger "jag vill inte veta vad du heter i verkligheten, jag vill veta vad du heter på forumet så jag vet vem du är".
Lång historia för att komma fram till det hemliga priset jag plockade till mig efter att ha kommit på...vilket plats det nu var. Ni som var där vet att det stod en svart Golf Digest-väska på prisbordet. I väskan fanns denna:
Denna fina förpackning innehåller fyra videokassetter med instruktioner som förhoppningsvis kommer att göra mig till en bättre golfare. Vem vet, kanske är det så att innehållet på dessa fyra kassetter är nyckeln till vinsten i SC Open 2008. Den som är med då lär få veta.
SC står står för Speakers Corner och är det gamla namnet på det som idag kallas något så unikt som golf.se/forum. Forumet är en samlingplats för golfbitna människor i alla äldrar och från hela vårt avlånga land. Här diskuteras allt mellan himmel och jord, dygnet runt, året runt. Alla har en gång i tiden hittat hit för att läsa om, skriva om och inte minst diskutera golf. Några besöker forumet då och då, medan andra inte tycks göra annat än att vara där för att läsa, tycka och skriva. Och inte att förglömma bevaka. Det gäller ju att ha koll på vad andra tycker för att kunna hänga med i "snacket". Tycker i alla fall en del. Själv lever jag en relativt undanskymd tillvaro på formet. Håller mig mest i det diskussionsforum som handlar om utrustning. Någon "utrustningskung" är jag dock inte, som en av kamraterna kallade mig i samband med besöket på Grönhögen. Nej, kungar det får andra vara.
Jag deltog för första gången på SC Open förra året. Det var en spännande upplevelse, måste jag säga. Det var lite grann som att kliva in i en annan värld. Vi som skriver på golf.se/forum "känner" varandra till alias eller nicknames. Att sedan mötas i verkligheten, eller IRL (in real life) som det heter, var intressant. "Jasså, ser HAN ut så! Och HON!" Det kändes också knepigt att presentera sig för människor som man inte har en aning om vilka dom är när dom säger sitt riktiga namn, men när man får höra "nicket" så är det solklart vem det är. Lika konstigt är det att bli tilltalad med ett nick som egentligen är till för att dölja (eller skydda) den egna identiteten.
Hur känner man då igen någon av dessa hemliga människor som inte gärna vill synas på bild utanför sällskapet och som inte gärna, i alla fall inte vid första mötet, vill säga vad dom heter på riktigt? Jo, de modiga bär en bagbricka som avslöjar dem:
I samband med årets SC Open kändes det mer naturligt för mig att bli tilltalad med mitt nicknamne, om man nu kan kalla det naturligt med nickname. Att använda nicknames är lite grann som att spela rollspel, men jag antar att det är en vanesak. Dessutom är det ganska kul om man väl lyckas släppa det lite absurda i att möta någon som säger "jag vill inte veta vad du heter i verkligheten, jag vill veta vad du heter på forumet så jag vet vem du är".
Lång historia för att komma fram till det hemliga priset jag plockade till mig efter att ha kommit på...vilket plats det nu var. Ni som var där vet att det stod en svart Golf Digest-väska på prisbordet. I väskan fanns denna:
Denna fina förpackning innehåller fyra videokassetter med instruktioner som förhoppningsvis kommer att göra mig till en bättre golfare. Vem vet, kanske är det så att innehållet på dessa fyra kassetter är nyckeln till vinsten i SC Open 2008. Den som är med då lär få veta.
Kommentarer
Trackback
