Stanna i sängen!
Vissa dagar ska man lyssna på kroppen när den skriker "STANNA I SÄNGEN!" Idag skrek min kropp, men inte fanken lyssnade jag inte. Nejdå, jag hade en golftid så jag smög ur sängen när familjen fortfarande sov skönt. Det tog emot och jag hade egentligen ingen lust, men det kan ju vända när man piggar på sig i friska luften. Trodde jag.
Väl uppe på första tee stod jag där ensam. De andra tre som var inbokade i samma boll som jag hade lyssnat på sina skrikande kroppar och stannat hemma. Eller vad det nu var dom lyssnat på. Det är helt okej att låta bli att spela, så länge man bokar av sin tid. Där stod jag ensam med fyrbollar framför och fyrbollar bakom. Jag kan säga att Mikael Karlsson från en klubb i Södertäljes närhet (inte Kallfors) stod inte högt i kurs just då. Det var han och två gästande damer utan namn som var inbokade i min boll.
Golfvärden talade om att det fanns en treboll en bit fram och att jag kunde försöka spela ikapp den bollen. Inte mycket annat att göra. Spela själv när banan är full av fyrbollar är värdelöst. Lika trist som att vända hem igen när man väl satt sin fot på första tee.
Sagt och gjort, jag slog ut och började stressa. Redan på andra tee var jag ikapp bollen framför och fick såklart gå igenom direkt. Slog out i samband med den passagen, men jag kom i alla fall ikapp "min" treboll. Det tog dock ett antal hål innan tempot i min kropp lugnat ner sig. Fast egentligen gjorde det nog aldrig det. Det blev ingen kul runda. De jag kom ikapp hade problem. Två hade problem att hitta fairway och klagade över det och den tredje hade ont i ryggen och sa mest inget alls. Själv hackade jag på och var glad att jag kom in under 100 slag.
Jag skulle ha stannat i sängen!
Väl uppe på första tee stod jag där ensam. De andra tre som var inbokade i samma boll som jag hade lyssnat på sina skrikande kroppar och stannat hemma. Eller vad det nu var dom lyssnat på. Det är helt okej att låta bli att spela, så länge man bokar av sin tid. Där stod jag ensam med fyrbollar framför och fyrbollar bakom. Jag kan säga att Mikael Karlsson från en klubb i Södertäljes närhet (inte Kallfors) stod inte högt i kurs just då. Det var han och två gästande damer utan namn som var inbokade i min boll.
Golfvärden talade om att det fanns en treboll en bit fram och att jag kunde försöka spela ikapp den bollen. Inte mycket annat att göra. Spela själv när banan är full av fyrbollar är värdelöst. Lika trist som att vända hem igen när man väl satt sin fot på första tee.
Sagt och gjort, jag slog ut och började stressa. Redan på andra tee var jag ikapp bollen framför och fick såklart gå igenom direkt. Slog out i samband med den passagen, men jag kom i alla fall ikapp "min" treboll. Det tog dock ett antal hål innan tempot i min kropp lugnat ner sig. Fast egentligen gjorde det nog aldrig det. Det blev ingen kul runda. De jag kom ikapp hade problem. Två hade problem att hitta fairway och klagade över det och den tredje hade ont i ryggen och sa mest inget alls. Själv hackade jag på och var glad att jag kom in under 100 slag.
Jag skulle ha stannat i sängen!
Kommentarer
Postat av: Dan
Haha, gud var roligt att läsa. Roligt att du tog reda på vad han hette, den där Mikael...synd dock för rundan.
Postat av: Golfer
Dan: Tack. Roligare att läsa än att spela, men jag har rätat upp intrycken lite med ett nytt inlägg.
Namnet stod på scorekortet. Och han kan ju ha blivit sjuk, tappat mobilen och fått internet-linan avgrävd så det kan ju finnas giltiga skäl att han inte kom. Kan...
Trackback
