I rampljuset

Golf är ett mentalt spel. Det vet alla vi golfare. Jag har länge haft ett mål att någon gång få vinna en tävling. Några gånger har det varit nära, men jag har aldrig nått ända fram. I alla fall inte i större sammanhang. Fler gånger har jag tappat på slutet och en av anledningarna har varit att det börjat snurra "spelpåverkande tankar i huvudet". Det har varit "det går bra nu", "fortsätter jag såhär vinner jag" eller "vad ska jag säga i segertalet". I efterhand känns det dumt och onödigt med de där tankarna, men där på banan går det liksom inte att hindra dem. Varför blir det så då? Jo, jag tror det handlar om förmågan att hålla koncentrationen uppe, att ha fokus på rätt saker.

Igår kväll klockan 20.30 klev jag upp på en scen inför 234 människor i åldern 18-80 år. Jag var där för att sätta ord på sådant som de alla på ett eller annat sätt är berörda av eller utövar i sin vardag. Jag hade en timme till mitt förfogande. Ensam på scen tillsammans med en dator och några bilder. Ungefär som när man går omkring på golfbanan med sina golfklubbor. Du vet vad du ska göra, men inte exakt vad som ska hända under vägen.

Timmen igår gick i mina ögon bra. Publiken skrattade några gånger, nickade instämmande några gånger och skakades om av oväntade inslag några gånger. Precis som på golfbanan hamnade jag i ruffen, om man säger så, ett par gånger men det hör liksom till. Det viktiga är då att hålla huvudet kallt, ta enklaste vägen ut och sedan spela vidare som om inget hänt. Sedan ska man hålla sig till sin spelplan så långt som möjligt, men ibland måste man också chansa. Ta ut svängarna och våga. Går inte chansningarna hem så är det åter igen enklaste vägen ut som gäller.

Gårdagens framträdande var ju inte mitt första på scen inför mycket folk. Det var däremot det första inför en så blandad publik en sen fredagskväll. Liknelsen med golfrundan och golftävlandet har jag inte tänkt på tidigare, men jag tror jag kan lära av den. Hålla huvudet kallt, våga improvisera, ta enklaste vägen ut om man hamnar i problem och inte minst behålla fokus på situationen där och då. Fundera inte på vad som händer efter golfrundan eller framträdandet. Det löser sig när man väl är där. Klarar jag att prata inför publik i 60 minuter så borde det inte vara något att oroa sig för att hålla ett enkelt segertal i 60 sekunder.

Kommentarer
Postat av: Dan

Kul liknelse, jag tror att alla som någon gång varit med i en tävling undrat(drömt iväg) redan efter några hål, vad ska jag säga i segertalet, hur kommer det kännas att stå där etc.? haha, sen kommer man aldrig eller väldigt sällan i den situationen

2007-10-06 @ 18:43:10
Postat av: Golfer

Dan: Skönt att veta att man inte är ensam :-)

2007-10-07 @ 15:37:08
URL: http://golfers.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0