Grönhögen, en bana väl värd ett besök
Tillsammans med en utvald skara okända och några lite mer kända golfkamrater är jag nyligen hemkommen från en golfdag på nämnd bana. För mig var det första gången jag spelade linksgolf. En upplevelse vill jag lova. Vacker natur, vacker bana, bra skick, hårda, väldigt hårda greener. För mig rann det mesta av med svåra, tajta chiplägen som "straff".
Här följer några bilder från banan. Och för alla kamrater som var med under dagen (eller som inte var med) och hade hoppats på att här hitta bilder på gänget måste jag säga....tyvärr. Kamratgänget består av ganska hemlighetsfulla personer och föredrar för det mesta att inte synas på bild.
...och ibland får man önskningar uppfyllda:
Jag vill vara med på bild!
Peffe: Kul att du hittade hit. Och roligt att du kommenterade. Och ännu roligare att du kom med en önskning. Jag ska se vad som går att ordna.
Det ser ut som ni hade en strålande dag, inte ett moln på himlen. Och havet som bakgrund på flera hål? Vart tar bollarna vägen på drivingrangen?
Kerstin: Ja, det var en perfekt golfdag. I alla fall vädermässigt. För att vara en havsnära bana så var det ingen vind att tala om. Värre var det för dem som spelade i torsdags. Då blåste det rejält. Den som vann på fredagen hade 42 slag (!!) sämre score på torsdagen. Jag vet inte om det säger mer om honom än om vädret.
Bollarna slår man rakt ut i vattnet i det gamla skifferbrottet. Bollarna är s k floaters som flyter och samlas in på något smart sätt som jag inte känner till.
Och javisst, många av hålen har havet som fond eller så spelar man parallellt med stranden. Häftigt.
