Golfers

Under gårdagens runda spelade jag med "mäklaren" och "schackmästaren". Nya bekantskaper för mig. Dessa två kamrater spelade match mot varandra, medan jag hackade på vid sidan av deras spel som var betydligt bättre än det jag presterade igår. "Schackmästaren" hade lite problem med sitt spel från och till, men "mäklaren" däremot han spelade drömgolf. Ett tag låg han sex slag bättre än sitt hcp på 11, dvs mycket bra. Eftersom dom spelade match och han fått några korta puttar skänkta konstaterade vi att det knappast skulle bli aktuellt med handicpasänkning om han nu skulle komma in med en sådan score. (För så är det i min värld. Har man inte hålat ut man kan inte räkna rundan som handicapgrundande). Vi konstaterade också att han skulle ha goda chanser att för första gången nå under 80 slag.

Det tror jag inte att han tänkt på tidigare, för sedan hände något. Svingen ändrade sig och spelet blev ett helt annat ju närmare klubbhuset vi kom. På hål 16 slicade han ut höger, slog inspelet i greenbunkern, kom inte ur bunkern och fick nöja sig med en dubbelbogey. På hål 17 toppade han utslaget och gick i greenbunkern, och gick så småning om från hålet med en bogey. På väg till 18:e tee sa han "nu måste jag göra par på sista för att gå under 80". Som att be om problem.

Han valde visserligen klokt en trä 4 från tee på det korta par 4 hålet, men toppade den och la sig i ruffen framför damtee. Framspel med ett kort järn för att kunna slå en wedge mot flaggan och fortfarande ha chans på par. Wedgen blev på tok för lång och därmed försvann scoren.

Tänk så snabbt det kan vända när tankens kraft drabbar kroppen på ett negativt sätt.