Välkommen tillbaka

Efter två års ofrivillig frånvaro från golfen pga skada var det igår dags för en av golfkamraterna att åter igen pegga upp. Två år är lång tid. Så lång tid att golfsuget hann försvinna hos kamraten. Jag tror att det är hjärnans sätt att försvara sig. En form av försvarsmekanism helt enkelt. Det skulle bli en plåga att gå och pilla på klubborna varje dag men aldrig få lufta dem. Inte ens en lite luftsving var möjlig för kamraten. Därför tror jag att hans hjärna valde att stänga dörren för golfsuget. Klokt nog. Men igår var det alltså dags igen. Eftersom suget inte alls funnits där hade han bara hunnit med en timme på rangen och det i torsdags. Många toppar blev det, berättade han. Svingen fanns där, men han vågade inte gå på bollen så som man måste för att träffa rent och för att ha någon chans att styra vart bollen ska hamna.

När han väl peggade upp igår skulle jag gissa att förväntningarna inte var alltför högt uppskruvade. Det viktiga var definitivt inte resultatet eller ens bollträffen utan känslan att äntligen få glutta på den där stängda dörren och släppa fram golfsuget igen. Därför svingade han förmodligen riktigt fint på första tee. Inga krav, bara lycka. Pang....första driven iväg på två år. 225 meter carry! Spikrakt. Wedge in mot green och enkel tvåputt för par. Härlig öppning, oavsett om man inte spelat på två år eller inte. Hål två. Pang...ny drive mitt i banan och nytt par. Och så fortsatte det. Fem raka par. Inte illa med en ooljad sving. Vad månne det bli av denna säsong? Jag som haft två år på mig att jaga ikapp honom handicapmässigt har inte lyckats med det. Ska han spela så som han öppnade igår så blir han svårslagen den här säsongen, trots uppehållet. Må så vara. Det unnar jag honom verkligen. Jag har lidit med honom under hans återhämtning från skadan och är jäkligt glad över att få se honom på banan igen. Välkommen tillbaka till golfen. Jag ser fram emot att få spela ihop igen.

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Å här går man o tränar och tränar och sprider sina slag över golfbanan. Man kanske skulle vila sig i form istället... det verkar ju funka!
Vad i allsin dar hade han för skada som tog två år att läka? Ryggen?

Postat av: Golfer

Cecilia: Att vila lite då och då är sällan fel... Han har opererat ett knä, inte bara en utan två gånger. Ingen liten operation utan en helrenovering, kan man kalla det. Senast vi spelade ihop började knät låta som en maracas på 16:e hålet. Inte trevlig och definitivt inte kul för honom. Av minen att döma gjorde det dessutom förbaskat ont.

2007-04-29 @ 18:03:31
URL: http://golfers.blogg.se
Postat av: "Den omtalade"

Att vila sig i form som Cicilia tyckte skulle vara en bra ide är inte alltid av ondo. Lie distans till golfen är bra, inte minst för själen. Att jaga efter en boll som inte vill dig den ska är i längden nedbrytande. det är"fostande" som en bekant surt uttryckte det medans han höll tillbaka det kokande vaninnet när han missade en kort putt och noterades för en fyrputt av spelkamrater som inte är sena att sabla ner en skadad vän.. Att ssdan vila som jag gjort med lång sjukskrivning, usel ekonomi, ständig värk och en utstakad karriär som gick om intet är kanske lite väl mycket "vila" för att det ska anses vara ok. :-] Men nu e jag tillbaka och inser snart att jag fortfarande inte kan spela bra golf. Frågan är bara när.

2007-04-30 @ 17:19:29
Postat av: Golfer

"Den omtalade": Nu har det i alla fall vänt. Allt pekar åt rätt håll hoppas jag. Scoren kommer med antalet rundor och timmarna på övningsområde och range. Ser fram emot att spela så snart du är i form igen. För det behöver du vara med det spelet jag har på gång... ;-)

2007-04-30 @ 21:23:43
URL: http://golfers.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0