Golfers

I november 1986 sprängdes ett vapenförråd i skogarna utanför Järna. Sprängningen var ett sätt att dölja en vapenstöld. Efter att ha plockat med sig de vapen och den ammunition de var ute efter smällde rånarna resten i luften. Och det blev en sjujäkla smäll. Tryckvågen kändes lång väg. Fler kilometer bort. Eftersom sprängningen var så kraftig spreds också ammunition, vapen och splitter över en stor yta i de fina bär och svampskogar.

Utefter den väg jag åker för att komma till golfbanan står det varningsskyltar kvar vid ett par skogsvägar. Skyltarna varnar för att det kan finnas odetonerad ammunition i skogen även om militären noga sökt igenom markerna.



Jag var med och tog fram den där skylten när det begav sig. Formgivningen gjordes av en man som hette Harry och jag undrar om det inte var jag som skrev texten. Skulle mycket väl kunnat ha varit så. Borde egentligen ha varit det. Stannade till på vägen från banan idag för att fotografera en av skyltarna och för att läsa texten. Kändes inte som det var min text även om det borde ha varit det. Eller så skrev jag på det där sättet då på den tiden. Tiderna förändras.

Järna, jag visste knappt var det låg då när det smällde i skogen. Inte heller kunde jag tänka mig att jag skulle passera detta lilla samhälle nästan varje dag. Ännu mindre kunde jag tänka mig att jag skulle spela golf i Järna. Tiderna förändras.

Löpning då, golf idag. Tiderna förändras.