Ibland händer det
Då och då under en säsong händer det att jag spelar med någon som är betydligt bättre än vad jag är. Idag var det en sådan dag. Jag hade förmånen att spela tillsammans med Johan som har hcp 3,5. Med i bollen fanns också Anna och en Johan till. Låghandicaparen Johan hade sett att jag var medlem på Kallfors och skickat ett mail för att höra sig för om banans skick. Mailkonversationen slutade med att vi spelade tillsammans.
Jag har genom åren spelat med många låghandicapare, men frågan är om inte Johan är den som det varit roligast att se spela. Inget såg svårt ut. Inga forcerade svingar. Inte några chansningar. Allt kontrollerat och fint. Visst missade han någon gång då och då, men det tog han med ett leende. Inte som en del andra låghandicapare jag spelat med som svurit och fört liv. Inte ens duffarna på 14:e störde lugnet. Före duffarna sa Anna "jag förstår inte att du slår så långt när du tar så stor torva", varvid Johan svarade "man måste träffa bollen först innan man tar torvan" varvid han följde upp med två duffar. Så kan det vara. Golf kräver koncentration hela tiden.
På 10:e hålet bjöd Johan på ett inspel från 220 meter. Lite lång blev den dock. Tio meter kanske. Puttade för eagle och gick därifrån med birdie. Min inspelsvinkel (bilden) var lite annorlunda. Jag hade en wedge från knappa 100 meter. Spelade safe mitt på green och tvåputtade för par. Ett av dagens få.
Precis som det ibland händer att man får spela med någon så mycket bättre än en själv så händer det att man själv spelar dåligt. Riktigt dåligt. Idag var det en sådan dag. Anna, den andra Johan och jag kämpade på och jag tror att vi tillsammans kollade varenda vrå på banan. Bäst i jämförelse med handicap spelade troligen Anna, törs jag säga utan att veta. Jag skulle gissa att hon rasat rejält i handicap när den här säsongen är över. Svingen och bollträffen finns runt hörnet.
Min sving och min bollträff den fanns då inte runt något hörn idag inte. Skulle gissa att de valde att fira nationaldagen på annat håll för med mig var dom inte. Jag missade fairways, greener och puttar. Egentligen allt som fanns att missa missade jag. Även hindren, konstigt nog. Inga katastrofhål, "bara" ett eller två slag för mycket på alla hål och det straffar sig. Elva över handicap! Nu går det inte längre att skylla på att det är försäsong, för det är det ju inte längre. Enda förklaringen jag kan hitta är att jag inte tränat en enda gång sedan banorna öppnade. Kan det vara så enkelt som att jag tränat för lite? Nja, undrar om det inte beror på klubborna. Eller bollarna.
Tack Johan, Anna och Johan för en trevlig nationaldag på banan.
I morgon är en ny dag och en ny runda. Ska försöka få med mig såväl sving som bollträff ut på banan då.
Jag har genom åren spelat med många låghandicapare, men frågan är om inte Johan är den som det varit roligast att se spela. Inget såg svårt ut. Inga forcerade svingar. Inte några chansningar. Allt kontrollerat och fint. Visst missade han någon gång då och då, men det tog han med ett leende. Inte som en del andra låghandicapare jag spelat med som svurit och fört liv. Inte ens duffarna på 14:e störde lugnet. Före duffarna sa Anna "jag förstår inte att du slår så långt när du tar så stor torva", varvid Johan svarade "man måste träffa bollen först innan man tar torvan" varvid han följde upp med två duffar. Så kan det vara. Golf kräver koncentration hela tiden.
På 10:e hålet bjöd Johan på ett inspel från 220 meter. Lite lång blev den dock. Tio meter kanske. Puttade för eagle och gick därifrån med birdie. Min inspelsvinkel (bilden) var lite annorlunda. Jag hade en wedge från knappa 100 meter. Spelade safe mitt på green och tvåputtade för par. Ett av dagens få.
Precis som det ibland händer att man får spela med någon så mycket bättre än en själv så händer det att man själv spelar dåligt. Riktigt dåligt. Idag var det en sådan dag. Anna, den andra Johan och jag kämpade på och jag tror att vi tillsammans kollade varenda vrå på banan. Bäst i jämförelse med handicap spelade troligen Anna, törs jag säga utan att veta. Jag skulle gissa att hon rasat rejält i handicap när den här säsongen är över. Svingen och bollträffen finns runt hörnet.
Min sving och min bollträff den fanns då inte runt något hörn idag inte. Skulle gissa att de valde att fira nationaldagen på annat håll för med mig var dom inte. Jag missade fairways, greener och puttar. Egentligen allt som fanns att missa missade jag. Även hindren, konstigt nog. Inga katastrofhål, "bara" ett eller två slag för mycket på alla hål och det straffar sig. Elva över handicap! Nu går det inte längre att skylla på att det är försäsong, för det är det ju inte längre. Enda förklaringen jag kan hitta är att jag inte tränat en enda gång sedan banorna öppnade. Kan det vara så enkelt som att jag tränat för lite? Nja, undrar om det inte beror på klubborna. Eller bollarna.
Tack Johan, Anna och Johan för en trevlig nationaldag på banan.
I morgon är en ny dag och en ny runda. Ska försöka få med mig såväl sving som bollträff ut på banan då.
Kommentarer
Trackback
